Vad jag har lärt: fyra och ett halvt decennium
som förälder och forskare

Bernard Rimland, fil.dr
Autism Research Institute
4182 Adams Avenue
San Diego, CA 92116
USA


Inledningsanförande av Bernard Rimland, grundare av Autism Society of America (ASA), vid dess 36:e årliga konferens i San Diego, Kalifornien
den 19 juli 2001.

Jag är forskare. Jag har arbetat som vetenskapsman och forskare på heltid i hela mitt vuxna liv.

Låt oss göra en snabb efterforskning här och nu: om du har ett barn, tio år eller yngre, som är autistiskt, var vänlig och ställ dig upp. Om ditt barn var friskt vid födseln, sökte ögonkontakt, började utveckla talet, och i övrigt var normalt i ett år eller mer och sedan gick tillbaka i sin utveckling efter vaccination, och du tror att vaccinationen förmodligen orsakade barnets autism, vill du sträcka upp en arm.

Se er omkring. Jag har ställt den här frågan vid över ett dussin möten under de senaste åren och resultatet är alltid det samma. Som ni ser misstänker de flesta av er att vaccinerna är orsaken.

Min son Mark föddes 1956. Det var uppenbart redan från födseln att det var något allvarligt fel med det här barnet som hade ett helt normalt utseende. Jag hade blivit fil.dr i experimentell psykologi tre år tidigare och hade aldrig hört talas om autism. Vår barnläkare, med 35 års erfarenhet, hade inte heller hört talas om autism. Autism var ytterst sällsynt då – i dag är det ytterst vanligt förekommande.

Vissa så kallade experter påstår att ökningen bara speglar en ökad medvetenhet om sjukdomen. Detta är rent nonsens. Vilken erfaren barnläkare, lärare eller skolledare som helst kan intyga det som är innebörden av undersökningarna: det föreligger en faktisk ökning av antalet autismfall. Talen är stora, och de växer hela tiden. Det här är en allvarlig epidemi världen över.

Strax efter det att jag 1964 publicerat boken ”Infantile Autism: The syndrome and its implications for a neural theory of behavior” (Autism hos barn: Syndromet och dess inverkan på en neural beteendeteori) började andra föräldrar höra av sig till mig. Många av dem sa att deras barn var normala tills det att de fick en trippelvaccinspruta, DPT (difteri, kikhosta, stelkramp). Jag började 1965 systematiskt samla in data om symtom på och orsaker till autism. År 1967, för 34 år sedan, började jag ställa frågor till föräldrar om barnets reaktion på DPT-sprutan. Många hade märkt en tydlig försämring. Eftersom jag var medveten om farorna med kvicksilver ställde jag också frågor om eventuella tandläkarbehandlingar under moderns graviditet.

Under de senaste åren har Autism Research Institute (ARI) översvämmats av ett ökat antal vädjanden om hjälp från föräldrar världen över var helst Världshälsoorganisationen WHO:s riktlinjer för vacciner tillämpas.

Trots den mycket påtagliga och ytterst allvarliga epidemin av autism insisterar fortfarande skolmedicinen på att det faktiskt inte finns någon epidemi alls. Vi föräldrar skulle ha fallit offer för en illusion i och med en ökad medvetenhet om autism, och om det funnes en epidemi kunde den överhuvudtaget inte ha orsakats av vacciner, trots det faktum att många av dem innehåller grovt omåttliga mängder kvicksilver, ett av de giftigaste ämnen som finns.

Skolmedicinens fullständigt inadekvata reaktion på den autismepidemi som nu pågår är också kännetecknande för dess svar på problemet med autism, och är mycket karakteristisk för vad som har utspelat sig under de nära fem decennier som jag har varit i kontakt med autism.

Låt mig göra det helt klart att jag absolut inte fördömer alla läkare. Det finns många helt enastående och välinformerade läkare som verkligen bryr sig om autistiska barn och deras familjer. Senare idag kommer en panel av sådana läkare, som också är föräldrar till autister, att tala om de metoder de använder, vilka på ett anmärkningsvärt sätt leder till förbättringar för barnen, deras familjer och läkarnas yrkesutövning.

Icke dessto mindre har skolmedicinen, med vilka jag avser sådana grupper som American Academy of Pediatrics, American Medical Association, National Institute of Mental Health, American Psychiatric Association och liknande organisationer, från första början snarare skadat än hjälpt autistiska barn och deras familjer:


Och nu är de där igen! American Academy of Pediatrics (AAP) gav i maj 2001 ut sina riktlinjer för ”Diagnos och behandling av autism” (Diagnosis and Management of Autism). Tonen i AAP:s dokument är överlägsen. Dess publicering vore förståelig om den typiske skolmedicinaren haft ens en aning framgång i behandlingen av autism. Metoder som har visats fungera på tusentals barn, och som är noggrant dokumenterade i forskningslitteraturen, avfärdas av AAP på några få sidor med nedlåtande, förvrängda och inkorrekta utsagor.

Vi föräldrar har varken kunnat förlita oss på att skolmedicinen skyddar våra barn från autism, eller att den använder effektiva medel för diagnostisering och behandling av autistiska barn. Faktum är att skolmedicinen verkar för just de omåttliga vaccineringsprogram vilka med all sannolikhet är huvudorsaken till den nuvarande autismepidemin.

Autism Research Institutes svar var att 1995 starta Defeat Autism Now!-projektet (DAN!, Besegra autism nu) som lämnade skolmedicinens meningslösa försök bakom sig och tillämpade ett nytt fantasifullt begrepp: ”Gör det som fungerar!”. Resultaten har varit enormt tillfredställande. De sju följande DAN!-konferenserna har besökts av tusentals föräldrar och flera hundra läkare. Dagligen får vi höra talas om barn som har lämnat autiststadiet.

I eftermiddag kan ni lyssna på vår specialpanel av fyra DAN!-läkare som har haft anmärkningsvärd framgång i behandlingen av hundratals autistiska barn. Tre av dessa läkare har med gott resultat behandlat sina egna barn.
(Kopior av den 2 timmar och 56 minuter långa videon med DAN!-läkarpanelen kan erhållas från ARI för 20$. Kunder bosatta i Kalifornien betalar en skatt på 1,50$.)


#