Vaccinationer: De förbisedda faktorerna

Bernard Rimland, Ph.D.
Autism Research Institute
(Institutet för autismforskning,ö.a.)
4182 Adams Avenue
San Diego,CA 92116


Liksom moderskap och äppelpaj har vaccinationer länge betraktats som ett tabubelagt samtalsämne, höjt över all kritik. Inte nu längre. Publiceringen av en artikel i Lancet,skriven av Andrew Wakefield med kollegor, vilken tillhandahåller en väldokumenterad förklaring rörande MPR vacciners länge misstänkta delaktighet när det gäller att orsaka autism, har väckt internationell sensation.

Jag började misstänka ett samband mellan DPT vaccination och autism så tidigt som i mitten av 1960-talet, baserat på brev från och intervjuer med en mängd föräldrar. Vårt frågeformulär från 1967 benämnt E-3, innehöll frågor till föräldrar om deras barns reaktion på DPT sprutan.
I sin utmärkta bok DPT: A Shot in the Dark (sv.ung.:”DPT-ett slag i luften”,ö.a.) (1985), berättar H.L. Coulter och B.L.Fisher; ”Fenomenet med tidig spädbarnsautism observerades och diskuterades av läkare för första gången i början på 1940-talet, några år efter att vaccinet mot kikhosta fått en mer allmän spridning i USA….Parallellen till vissa områden med skador från kikhostavaccin är slående” (sid. 123).

Läsare av Autism Research Review International (ARRI) ( ”Internationella tidskriften för autismforskning”, ö.a.) är väl medvetna om tvisteämnet autism-vaccin (se ARRI 10/4, 10/1, 9/3, 9/2, 9/1 och 6/3), men hittills har massmedia till stora delar hållits ovetande. I Stor-britannien där det varit en epidemi av autism, med hundratals familjer som antecknar sig för planerade mass-stämningsaktioner, har vissa tidningar ägnat halvsidesartiklar eller större åt tvisten.

Dr. Wakefield och hans modiga medarbetare har uthärdat en störtflod av kritik och ovett från de personer som engagerat sig i att tysta vemhelst som utmanar vacciners heliga ko-status. Faktum är att vacciner är inte tillnärmelsevis så oskadliga eller effektiva som vaccin-förespråkare hävdar.

Dr. Wakefields motståndare påstår bestickande nog, att han förväxlar samband med förorsakande, och att autismkopplingen kan vara rent ”slumpmässig”.

För mig är det dubbelt ironiskt att vaccinförespråkarna anklagar Wakefield för detta enkla logikfel. Samma argument användes på samma felaktiga sätt - mot vaccinationer – av Edward Jenners motståndare, när han införde vaccination i Europa. (Det användes tidigare i Asien). Jenners observation att mjölkpigor som exponerats för koppinfekterade kor utvecklade en motståndskraft mot smittkoppor, tillskrevs slumpen.
Tursamt nog för dagens vaccinförespråkare, så lyckades inte Jenners kritiker med att avfärda hans observationer som ren ”slump”.

Ironi nummer två är att kritikerna som anklagar Dr.Wakefield för att förväxla samband med förorsakande gör sig skyldiga till att själva göra just detta – med avsikt, inte av misstag – när de försöker påverka allmänhetens hållning genom att hävda att vacciner åstadkommer branta nedgångar i sjukdomsförekomst, då det finns goda bevis för att nedgången ofta berodde på andra faktorer – dvs. på slumpen.

I sitt svar på Wakefields artikel; ”Skadliga följder av vacciner – orsaks- eller slumpmässiga?”
presenterar R.T. Chen samt F.DeStephano en tabell vilken antyder att förekomsten av ett flertal sjukdomar reducerades oerhört av vaccinationer (Lancet 980228).
Om man skall döma av de data som som presenteras av Neil Z. Miller i hans bok Vaccines, are They Safe and Effective? (”Vacciner, är de oskadliga och effektiva?”, ö.a.), så är faktiskt de reduceringar som Chen och DeStephano citerar, ofta slumpmässiga snarare än orsaks-mässiga.
När det gäller mässling, så föll dödsfallfrekvensen rakt ned under en period av fyra decennier, men den sjönk 95% innan mässlingvaccinet infördes! Vad polio beträffar, så hade dödsfall-frekvensen sjunkit 60% från dess sjukdomstopp på 1920- och –30 talen, innan vaccinerna kom på 1950 talet.
Det finns en ansenlig mängd bevis för att den påstådda nyttan av andra vacciner (t.ex. kik-hosta, stelkramp) är också den grovt överdriven.

Det finns en enorm mängd trovärdiga bevis för att vacciner kan skada, och också gör det. Som gensvar på vad som betraktades vara ett orsak-och-verkan förhållande till plötslig spädbarns-död-syndrom (SIDS), så beordrade Japanska regeringen 1979 ett senareläggande av rutin-mässiga DPT injektioner till efter tvåårs-åldern. ”SIDS har synbarligen försvunnit från Japan” (Neil Z. Miller, Immunisation, Theory vs. Reality,(1996)) (”Immunisering, teori kontra verklighet”, ö.a.).
I en artikel med titeln ”The Dark Side of Immunizations?,”(”Vaccinationers mörka sida”,ö.a.), Science News (22 november, 1997 ),rapporterades om forskarrön vilka förknippade ökningen av diabetes och astma med vacciner, och dessa anklagelser är endast toppen av ett mycket stort isberg. (Det medicinska etablissemangets våldsamt häftiga försvar av vacciner som varande obestridligt säkra och välgörande påminner mig på något vis om Titanic).

Jag säger inte att vaccinationer är värdelösa. Jag säger att fördelarna har överdrivits och farorna avfärdats alltför vårdslöst.

FRÅGOR.Digerdöden uppskattas ha dödat en tredjedel av Europas befolkning innan den avtog. Varför avtog den? I huvudsak därför att immunsystemet är ett oerhört anpassningsbart redskap, som lärde sig att hantera pesten på ett naturligt sätt.

Hur intressant det än må vara att en av tre dog av pesten, så är det än mer intressant att två av tre överlevde. Varför?

Även om rubrikerna oroade oss när en del personer dog till följd av vaccinet mot svin-influensa, och några dog när de utsattes för legionärssjukan, så är det desto mer intressant att de flesta överlevde. Varför? Varför skadas vissa barn av MPR injektioner och andra inte?

Svaret är att människor på många sätt är mycket olika. En del av skillnaden är genetisk. En annan del har att göra med miljön.

Just nu kan vi inte göra mycket åt den genetiska delen, men vi kan göra en hel del åt varje människas mottaglighet för sjukdom, inklusive vaccinorsakad sådan, genom att handskas intelligent med miljön.
GIFTEXPONERING. Det är ingen hemlighet att vår miljö är belastad med gifter, varav ett flertal av dem orsakar stor skada inte bara på hjärnan utan också på immunsystemet. Bly, kvicksilver, besprutningsgifter och lösningsmedel, samtliga kan skapa förödelse i immun-systemet. Det finns naturligtvis massvis av litteratur i detta ämne, därav två utmärkta, nyligt utkomna böcker: Our Toxic World: Who is Looking After our Kids (”Vår giftiga värld: vem ser efter våra barn”, ö.a.) av H.E. Buttram, M.D., och Richard Piccolo (1996), samt Is This Your Child´s World? (”Är det här ditt barns värld?”,ö.a.) av Doris Rapp, M.D. (1997).

NÄRING. Det viktigaste och ojämförligt mest användbara tillvägagångssättet för att förhindra skador från alla slags gifter, inklusive gifterna i vacciner (vacciner innehåller t.ex. kvicksilver, aluminium och formaldehyd i tillägg till virus och bakterier), - är enligt min uppfattning att hjälpa barnets växande, omogna immunsystem genom att förse med frikostiga mängder av de näringsämnen kroppen behöver om den skall vara i stånd att skydda sig själv mot en skadlig, giftbelastad värld.

En Australiensisk läkare vid namn Archie Kalokerinos, berättar i sin bok Every Second Child (”Vartannat barn”, ö.a.) (1981), att dödsfallfrekvensen bland de aboriginska barn han var anvisad att hjälpa, var häpnadsväckande 50%! Hans undersökning visade att dessa dödsfall hade förbindelse med vaccinationer, och han upptäckte att barnens kost led stor brist på vitamin C. Genom att endast tillföra vitamin C (100 mg. per levnadsmånad) fick han dödsfallfrekvensen att falla till nästan noll.

Enligt min åsikt, vilken delas av många andra som studerat dessa problem, bör varje blivande mor börja i god tid innan befruktningen med att ta stora mängder (minst flera gram /dag) av vitamin C. Alla barn bör också ges tillskott, speciellt med tanke på den stress som påtvingas immunsystemet genom vacciner.

Men vitamin C är ingalunda det enda näringsämne som bör fyllas på om immunsystemet skall utvecklas och fungera effektivt . Näringsämnen som är kända för att vara effektiva vid autism, såsom vitamin B6 och DMG, har i laboratoriestudier visat sig höja immunsystemets funktion.
Mineralerna zink och selen, vilka båda är inblandade i många fall av autism, är livsviktiga för
immunfunktionen.

Den viktigaste enskilda avgörande faktorn för ovan nämnda funktion är näring, enligt världs-auktoriteten R.K. Chandra, som i synnerhet nämner zink, selen, järn, koppar, vitamin A, C, E, B6 samt folsyra.

Budskapet är mycket tydligt: mödrar bör ta ett högkvalitativt, multivitamin- och mineral tillskott innan befruktning samt under graviditet och amning. Om immunsystemet skall utvecklas på rätt sätt, bör varje barn också få extra näring genom modersmjölken eller tillsammans med maten. Kostnaden för att inte göra detta kan bli mycket hög.




Översättning september 2002: SAVE/Gun Östling, T: 026-192147