Sök på klokast.se


SIEM Startsida
Webbutik
Webbkurs

Graviditet, förlossning, spädbarnsvård

Som blivande eller nybliven förälder har man ett stort informationsbehov och känner ofta en stor osäkerhet. De råd och den information som man får på vård- och barnavårdscentraler är ofta den enda man skaffar sig, och det betyder att den ofta får stå oemotsagd. Det betyder inte att den är riktig eller allsidig.

Frågor om graviditet, förlossning och spädbarnsvård medikaliseras därmed, och behandlas alltmer som riskabla sjukdomstillstånd, i behov av ständig (skol-)medicinsk övervakning, kontroll och åtgärder. Den information som ges fokuseras på "allt som kan gå fel", och förstärker därigenom den osäkerhet och det beroende av auktoriteter som många blivande föräldrar känner. Detta är också den "medicinska informationens "främsta uppgift. Som förmedlare av sanning och kunskap fungerar den emellertid inte.

Myt 1: Behovet av medicinsk övervakning och kontroll under graviditeten
Myt 2: Moderkakan skyddar barnet mot kemisk förgiftning
Myt 3 : Förlossningen är en mycket riskabel process som alltid kräver högteknologisk övervakning och akut beredskap för extrema åtgärder:

Mer information
Brev till SIEM med anledning av denna site (mest arga)
Positiva alternativ
Nyhetsklipp


Myt 1: Behovet av medicinsk övervakning och kontroll under graviditeten.

Mödrahälsovård borde kunna vara ett självklart okontroversiellt ämne men är det inte. Schablonmässig förskrivning av järntillskott har i vissa fall klart oönskade konsekvenser, och kan försämra hälsotillståndet hos mor och barn i stället för att förbättra det. Blodprover ger inte något bra mått på faktisk järnbrist. (Samtidigt underlåter man i Sverige i regel att ge ett alltid ofarligt tillskott av FOLSYRA under graviditeten, vilket i många andra länder är obligatoriskt. Folsyrabrister kan medföra allvarliga fosterskador (neuralrörsbråck mm), men orsaken tycks i Sverige ofta lämnas outredd.

Ovanstående information har funnits på denna site sedan 1997. År 2001 utfärdar Socialstyrelsen rekommendationer om folsyra till fertila kvinnor. Rekommendationerna är dock otillfredställande. Dels hänvisar man i första hand till att äta frukt och grönsaker - vilket i och för sig är bra, men är helt otillräckligt för kvinnor med giftbelastning eller nedsatt tarmfunktion ( vilket är vanligt). Dels nämner man inte att kraftiga folsyretillskott kan ge ökad utsöndring av och brist på andra Bvitaminer, och t ex maskera B12-brist Det bästa alternativet är enligt vår uppfattning att ge rejäla tillskott av ALLA B-vitaminer i vart fall under graviditeten.  (Du kan köpa ett bra B-vitamin-preparat i vår web-butik )

Viktkontroll av modern är endast i undantagsfall medicinskt motiverad. Det största problemet med dagens mödrahälsovård är emellertid att den inte sällan försätter modern i ett ibland kraftigt orostillstånd i stället för ett tillstånd av positiv förväntan.

Fosterdiagnostik bygger på samma princip som försäkringsbranschen: Ju mer levande man kan utmåla olika tänkbara olyckor, desto mer får man sälja. Till skillnad mot villaförsäkringen handlar det här emellertid om svåra etiska problem, som de blivande föräldrarna rimligen bör ha tagit ställning till före graviditeten, helst inte under den.

Vissa prover är behäftade med stora osäkerheter men leder trots detta ofta till abortbeslut. Risken för att framkalla missfall finns också vid flera undersökningsmetoder.

Webbkurs

Ultraljudsundersökningar är en oftast populär "närkontakt" med barnet. De framställs alltid som helt ofarliga. Ändå föreligger studier från Japan, England och Sverige där missbildningar, blod- pch DNA-påverkan satts i samband med sådana undersökningar. I de flesta fall finns inga rimliga anledningar till ultraljudsundersökningar, det är ren "medicinsk show".

Ett rimligt råd till föräldrar är att medge sådana undersökningar endast när det finns klara motiv i det enskilda fallet, att man är beredd att ta riskerna med provtagningen och är informerad om dessa, när man redan på förhand är säker på vilka beslut man är beredd att fatta om provet visar det ena eller det andra, och att man på förhand är medveten om vilken osäkerhet som finns i provsvaren.

Den extremt försiktiga riskkalkyl som ligger bakom sådana medicinska kontrollåtgärder rimmar emellertid illa mot riskkalkylen för de olika medicinska åtgärder som tillhör standardrepertoaren: Detta kommer främst till uttryck genom läkemedelsanvändning, dvs kemisk förgiftning, i samband med bedömd missfallsrisk och förlossning:


Myt 2: Moderkakan skyddar barnet mot kemisk förgiftning

Det är obestridligt att det ofödda och nyfödda barnet är extremt känsligt för all skadlig påverkan, i synnerhet kemisk förgiftning:

Dels följer fostrets utveckling ett schema som är spikat närmast dag för dag. Resultatet av en "dålig dag" kan inte alltid repareras nästa dag, för då är kroppen fullt upptagen med nya uppgifter. Det blev som det blev den dagen det begav sig.

Dels är fostrets vävnader mer porösa och genomsläppliga för kemiska ämnen än senare i livet - fostret består till allra största delen av vatten, som är det transportmedel för kemiska ämnen som livet använder. Ju mer transportmedel och högre cirkulation desto effektivare transport. - av gott och ont!

Dels saknar många vävnader hos fostret det yttre skydd som de senare skaffar sig - särskilt gäller detta nervcellerna, vars skyddande myelinskikt är helt färdigbildat först i tjugoårsåldern.

Slutligen saknar fostret fullgod funktion hos de utsöndringsorgan - bl a lever och njure - som hos den fullvuxna människan svarar för åtgärder vid förgiftning.

Risken är därför större att en förgiftning medför att den snabba celldelningen får ske i en onormal kemisk miljö, med påföljande risk för kromosomskador.

För att kunna försvara kemisk förgiftning under graviditeten måste därför myten om placenta upprätthållas, dvs myten att placenta (moderkakan) utgör ett "säkert skydd" mot överföring av gifter från moderns blod till barnet. Åtskilliga rön pekar emellertid på att detta är just en myt: Många förgiftningar som lämnar modern synbarligen opåverkad tycks ändå ha allvarliga konsekvenser för barnet:

SVT TEXT 106 Fre 07 Aug INRIKES 7 AUGUSTI

Närhet till soptipp ökar missfallsrisk

Kvinnor som bor nära soptippar med industriavfall löper ökad risk att föda barn med skador. Det visar en färsk brittisk studie. Efter omfattande forskning i Belgien, Frankrike, Danmark, Italien och Stor- britannien fann forskarna att risken för att föda ett skadat barn ökade med 33 procent om den blivande modern bor upp till tre km från en soptipp. Det gäller bl.a. nervskador, hjärtfel och missbildningar i artärer och vener. Områden runt 21 tippar i de olika länderna har granskats. Mer än 1.000 barn med skador deltog i studien.

Myten om placenta innebär att modern under graviditeten "tryggt" kan föreskrivas allehanda kemiska läkemedel mot t ex högt blodtryck, oro och nervositet etc, som inte sällan har direkt samband med just den "medikaliserade" och oroande mödravård hon utsätts för. Emellertid har många blivande mödrar en instinktiv motvilja mot medicinering och stor känslighet för förgiftningar under graviditeten - en naturens sista försvarsbarriär i form av illamående och kräkningar. Problemet kompliceras emellertid av den allmänna gift- och läkemedelsanvändningen i vårt samhälle, samt det faktum att graviditeten ofta är okänd eller osäker också för modern under de första månaderna, och när den väl är bekräftad kan skadan redan vara ett faktum. Om myten om placentan skulle spräckas, måste all medicinförskrivning till fertila och sexuellt aktiva kvinnor nämligen kunna ifrågasättas, med oöverskådliga konsekvenser för läkemedelsindustri och skolmedicin.

Forskning om ämnet är av lätt insedda skäl inte precis högprioriterad, FASS läkemedelsbeskrivningar är fulla av kommentarer av typ "Graviditet: "Klinisk erfarenhet från gravida kvinnor är begränsad. Djurexperimentella data talar ej för ökad risk för fosterskador:"

Det torde vara en logisk och biologisk gåta att existensen av en soptipp på tre kilometers avstånd ökar risken för fosterskador hos människa, medan gifter i moderns blodomlopp, efter försök på råttor som överlever och frodas just på soptippar, kan vetenskapligt uteslutas ge sådana skador.

Webbkurs

Myt 3: Förlossningen är en mycket riskabel process som alltid kräver högteknologisk övervakning och akut beredskap för extrema åtgärder:

"I försöken att klara av de 4-7% komplicerade födslarna ... har behandlingen av undantagsfallen upphöjts till regel..

UNDANTAG

REGEL

Tydligt överviktig gravid kvinna som behöver täta kontroller av föda och viktökning:

Kontroll av alla kvinnors viktökning, påtvungna inskränkningar, diet och medicinering.

Långa tröttande förvärkar som motiverar sedative

Bedövning av så gott som alla födanande mödrar

: Intravenös kanyl för administrering av anestesi/analgesi och näringslösning vid snabba operativa ingrepp

rutinmässigt insättande av intravenöst dropp för att hålla en ven klar för operativa ingrepp

Kirurgiska ingrepp, t ex kerjsarsnitt, som omöjliggör att kvinnan och dricker innan :

Alla kvinnor nekas inta föda och vätska genom munnen

Uterus med för svaga kontraktioner för utdrivning av sitt innehåll, som kräver administrering av syntetiskt oxytocin.

Rutinmässig administrering av oxytocin för att motverka blödningarna och skynda på utdrivningen av placenta.

Vaginal oförmåga som gör epistomi (snitt) nödvändigt.

Profylaktisk epistomi på de flesta mödrar innan barnets huvud kommit fram.

Användning av låg tång när utdrivningsskedet är utdraget.

Användning av låg tång vid alla förlossningar.

Kvinnnan fängslad vid sängen i de sällsynta fall då hjärt- eller andningssvaghet föreligger.

Alla kvinnor fängslade vid sjukhussängen

(Källa: Frederic M Etner MD, ACHO cit i "Föda eller förlösas")

Anm dec 1999 : Denna tabelluppställning illustrerar ett medicinskt tänkesätt, inte en statistisk undersökning, vilket den tyvärr uppfattats som av en del läsare. Under den tid som gått sedan Etners artikel först publicerades har praxis emellertid mildrats i vart fall vid många svenska sjukhus, det som i tabellen anges som "rutinmässigt" eller "alla" etc tycks bli allt mer beroende av individuella bedömningar och önskemål. Den som har bestämda önskemål om det ena eller andra tycks få allt större möjligheter att få dem tillgodosedda inom svensk förlossningsvård.

Hela förlossningen får därmed karaktären av dramatisk kamp för att överleva ett dödligt hot i stället för en hyllning till livet. Den logiska följden är också att förlossningen i tid och rum måste anpassas till förutsättningarna för att åstadkomma högteknologisk övervakning och akuta extrema åtgärder.

Förlossningen måste därför äga rum på sjukhus, med "alla resurser omedelbart till hands".

Moderns beteende och arbetsställning måste därför anpassas så att nödvändig apparatur ska kunna anbringas på/i henne och det ofödda barnet

Tidpunkten för och varaktigheten av förlossningsarbetet måste anpassas till förekommande arbetsscheman och rutiner vid sjukhuset ifråga.

Förlossningsprocessen ska följa av sjukhuset fastställda tidtabeller och instruktioner för att "en god vård" ska kunna garanteras

Tidigare välkända naturliga och oskadliga metoder för att hantera mindre problem, t ex sätesbjudning, ersätts med mekaniska, kemiska och potentiellt skadliga ingrepp.

Kontrollen av den komplexa förlossningsprocessen flyttas på så sätt över från moderns - och människosläktets under miljontals år utvecklade - biologiska programmering till de rutiner som för tillfället uppsatts vid sjukhuset, tillgången till lokaler och utrustning, arbetsfördelning och tjänstgöringstider för olika befattningshavare etc. Risken för komplikationer ökar med detta på en mängd sätt:


Komplikationer till följd av sjukhusrutiner

Igångsättning av förlossningsarbetet

För att förlossningen ska kunna ske med "rätt" personal närvarande är artificiell igångsättning vanlig. Igångsättning av förlossningsarbetet kan ske genom "tidig hinnsprängning" eller hormontillförsel (oxytocin).

Sk tidig hinnspräninng medför att "vattenpåsen" inte längre kan skydda barnets huvud mot kraftfulla sammandragningar. (Ett ytterligare motiv för tidig hinnsprängning är att elektroder till kontrollapparaturen ska kunna fästas på (dvs skruvas in i !) barnets huvud...) Oxytocinillförsel ökar kraften i sammandragningarna. Resultatet blir bl a att förskjutningar av barnets hjässben sker dubbelt så ofta som vid naturligt igångsatt förlossning. Denna deformering av barnets huvud anses numera vara "normal", trots att den kan orsaka hjärnskador. Även navelsträngen råkar lättare i kläm vid sådan igångsatt förlossning, vilket kan orsaka kvävning hos barnet, eller påföljande akuta ingrepp för att undvika kvävning. Surhetsgraden i barnets blod påverkas negativt, vilket också satts i samband med hjärnsakador.

"För mödrar ..förändrar igångsatt förlossning ofta processen från dess naturliga rytm till att kvinnan inte längre kan behålla kontrollen. Hon tror att hennes kropp har blivit tokig och blir själv vild i sina försök att hålla jämn fart med sammandragningarna, som hela tiden tar henne med överraskning."

Webbkurs


Smärta och smärtlindring

Det är självklart att igångsättningen påverkar moderns smärtupplevelse - genom kraftigare sammandragningar och kontrollförlust - och därmed bidrar till önskan om och behovet av smärtlindring. Attityden av "dramatisk kamp för överlevnad" förstärker också detta. Den utlovade smärtlindringen är dock ofta en illusion:

"Frågan varför smärtupplevelsenivån dock tycks förbli relativt opåverkad av den allt aktivare administrationen av smärtlindrande medel har diskuterats" ( Ur en intevjuundersökning av 160 kvinnor vid Huddinge sjukhus)

Förväntan om outhärdlig smärta, artificiell igångsättning ackompanjerad av falsk utfästelse om smärtlindring kan alltså lätt skapa en besvikelsesituation, där det smärtsamma inslaget förblir opåverkat, men där processen genomförs under förgiftning, kontrollförlust, skräck och komplikationsrisk för såväl moder som barn.

Vanlig smärtlindring är i dag morfinderivat - petidin -tillsammans med valium eller lergigan, alla vanebildande preparat. Den officiella information som getts är att "måttliga doser av lugnande medel eller vanliga sömntabletter påverkar inte modern och fostret. Dessa medel brukar inte hejda värkarbetet." Man kan undra vad syftet med medlens användning ska vara om de varken påverkar modern eller fostret....

En lärobok för barnmorskor är något mer utförlig

"Petidin kan medföra risk för andningsdepression hos barnet redan om doser om 50 mg ges till modern....Villkoret för att uppnå god analgetisk effekt (smärtlindring) är minst 100 mg:"

Undersökningar redan från 1986 fastställde statistiska samband mellan heroinism som vuxen och att modern utsatts för morfin eller fenemal vid födseln. Starka misstankar finns också om hormonpåverkan hos barnet både av petidin och av syntetiska sk missfallsförhindrande hormoner. T o m råttor som utsatts för morfin tenderar att få homosexuell avkomma.

35 studier av effekterna av förlossningsläkemedel "visar alla utan undantag likformiga biverkningar i riktning mot beteenderubbningar och störningar av normala funktioner " (Yvonne Brackhill PhD, vittnesmål inför USA senatsutskott 1979)

Sk pudendusblockad (lokalbedövning av bäckenbotten) beskrivs i den tidigare nämnda läroboken

"De anestesiformer som ger en mycket effektiv bedövning av bäckenbotten och perineum kan ge förlängda utdrivningsskeden. Detta beror dels på att krystreflexen utsläcks, dels på att bäckenbottens muskulatur slappas av så att den inre rotationen försenas eller uteblir. Djup tvärställning och vidöppna bjudningar förekommer därför i ökad frekvens vid motorisk blockad av bäckenbotten".


Blödningar

Naturligt frigörs oxytocin vid stimulering av moderns bröst, dvs barnets diande efter födseln. Oxytocin stimulerar livmoderns sammandragningar och efterbörden. Förloppet är mycket känsligt för moderns känslotillstånd och sammandragningarna kan utebli eller försenas. En normal blödning vid förlossning uppgår till 2-300 mil och bör ej överstiga 600 ml. Blödningar är mera frekventa efter användning av smärtlindring eller oxytocin.

Syntetiska hormoner ges ofta vid sjukhusfödslar för att påskynda efterbörden. Dessa hormoner övergår i modersmjölken, och kan också ge livmoderkramp med kvarstannande livmoderkaka som resultat. Methergin - ett av dessa ämnen - har också visats påverka det naturliga hormonet prolaktin, vilket i sin tur ska stimulera mjökproduktionen. Rsiken för minskad mjölkproduktion, minskad möjlighet till amning och därmed flaskuppfödning är därmed påtaglig.

När sådana syntetiska medel ges måste avnavling ske omedelbart efter födseln, för att de inte ska övergå till barnet. Barnet berövas därmed det tillskott av näring och syre via den pulserande navelsträngen som det kan behöva minuterna efter födseln.

"Birth attendants have suspected, for many years, that damage to the pelvic floor is worse during a medically-managed birth. These same researchers have also shown that use of forceps, pitocin, and episiotomy also increase the likelihood of pelvic floor damage. Now we are getting evidence that coaching the woman to push against her instincts may also be harmful... www.mercola.com/2005/nov/3/dont_push_your_baby_out.htm


Barnadödlighet

"Förtjänar läkarna äran av att spädbarnsdödligheten sjunkit de senaste 70-80 åren? Var kanske spädbarnsdödligheten mycket låg århundraden tillbaka när barnmorskor förlöste barnen i hemmen? När de kloka gummorna inklusive jordemödrarna undanröjdes genom häxprocesserna under 16 och 1700-talen tog manliga läkare över. Dessa hade allesamman egendomligheter för sig som barnmorskorna inte uppvisade. De införde t ex obduktion. Och de hade den snuskiga ovanan att få från obduktionsbordet till kvinnor som höll på att föda utan att tvätta sina händer, eller, att döma av gamla målningar, utan att ens byta sina blodiga rockar. Är det då så underligt att barnsängsfeber dödade så många på den tiden? ...På mig verkar det som om modern medicin tagit åt sig äran av den minskade spädbarnsdödligheten, men förståeligt nog aldrig tagit på sig skulden för dess tidigare ökning" Robert S Mendelsohn MD, ACHO , i boken "Föda eller förlösas"

Om hur man kan manipulera statistik se Vetenskap.

Vid (sällsynta) moderna jämförelser mellan hemmafödslar och sjukhusfödslar har man inte kunnat konstatera några skillnader vad gäller barnadödlighet vid och i samband med förlossningen. Inte heller fann man nämnvärda skillnader vad gäller komplikationer antingen hemförlossningen assisterades av läkare eller av barnmorska.( Se boken "Föda eller förlösas")

Neonatalvård

En annan negativ faktor under sjukhusförlossningen är det ofta påtvingade ryggläget (påkallat för att apparatur ska kunna användas, men det sämsta läget ur barns och moders synvinkel) . Enbart en av de negativa verkningarna är denna:

Det är normalt att barnet "hjälps ut" ur livmodern av läkare eller barnmorska genom att huvudet med vrides ett kvarts varv i slutet av utdrivningsskedet - i motsatt riktning mot barnets naturliga rotation i denna fas. Den påfrestning för nackkotorna detta medför anses kunna leda till tryck på vagusnerven, och har satts i samband med bl a spädbarnskolik och andra vegetativa störningar. Denna "hjälp" är närmast nödvändig vid den medikaliserade förlossningen då moder och barn är drogade och modern ligger eller halvsitter, samt livmoderns naturliga arbete förryckt av hormoninjektioner. Under naturlig födsel innebär skedet normalt inget behov av yttre ingrepp. Även vid kejsarsnitt dras barnet vanligen ut genom huvudfattning med samma risker.


Livet går vidare

Den fortsatta medicinska undersökningen och behandlingen av spädbarnet följer samma mönster. Blodprover, injektioner och vaccinationergulsotsbehandling, förebyggande läkemedelsbehandling, skrämselpropagande om barnsjukdomar , flaskuppfödning etc, motiverade av undantagssituationer och med icke undersökta risker för skador, följer den nyfödde. Den sammantagna utvecklingen går dock att följa t ex i Folkhälsorapporten, där beteendestörningarallergier och fetma framstår som de nutida folksjukdomarna, lätta att sätta i samband med neurologiska ochimmunologiska skador av det slag som sådana ingrepp bevisats kunna åstadkomma.

Det går inte att "vetenskapligt" bevisa skadlighet eller oskadlighet av en viss behandling, eller ett behandlingssystem, som ALLA är utsatta för. Det finns ju då inget att jämföra med. Trots detta finns talrika exempel på medicinska försök att manipulera statistik och förtrycka verklighetsskildringar. De brev som kommer int till SIEM med anledning av denna site kan ge en del exempel på hur detta fungerar.

Bra länk om barnavård och barnuppfostran:

http://www.continuum-concept.org/cc_defined.html


För mer information om ekologisk medicin

SIEMS Webbkurs.

Strumpbyxor för gravida mm (webbutik)


För mer information om graviditet, förlossning och spädbarnsvård

Surfarbrev

Hej! Här är siten vi letar efter: "Bornfree", http://www.childbirth.org/bornfree/ Jag har länge varit med på deras underbara e-maillista - där för övrigt flera barnmorskor är med - och detta har lärt mig oerhört mycket om förlossningars egentliga natur (ja, det *är* sant, genomförda så som naturen menat oss att genomföra dem är förlossningar helt smärtfria och njutningsfulla). Vänliga hälsningar A

(Länken ovan har senare bytt adress till www.unassistedchildbirth.com )

***********************************

Mailat till SIEM

Deprimerande läsning

hej

jag ville bara framföra mina åsikter efter att hs läst igenom det mesta som du hade yttrat dig om beträffande ultraljudsundersökningar och bedövningunder förlossningen. Jag födde en frisk underbar liten kille den ....och detta efter fem ultraljud som var väl befogade. Under förlossningen fick jag både petidin och Epiduralbedövning, och jag blev uppriktigt sagt orolig och irriterad efter att ha läst vad du skrivit. Jag har svårt attt tro att det ska vara så hemskt som du påstår med tex. petidin och u-ljud, varför använder man det då så frekvent? Båda delarna har ju använts i så många år, har inte studier gjorts som underlag för användandet? Du gör mig både orolig och förbannad med ditt snack, och jag frågar mig vad Du har för utb. och bakgrund för att känna dig så manad att skriva om ett sånt djupt ämne som grav. och förlossning? Är du professor eller hempulare? tack för ordet.

Hej !

Jag är ledsen om du blev orolig och kanske fick dåligt samvete efter att ha läst artikeln. Den baseras inte på mina egna "hempulade" åsikter (även jag har egen erfarenhet av födslar och spädbarnsvård, precis som du), utan på litteratur och erfarenhet av läkare och barnmorskor, vilket också redovisas i artikeln. Att sjukhusfödslar ofta går bra "trots" vad som sägs i artikeln förnekar jag inte, gratulerar till detta. Det bör emellertid inte hindra att "obehagliga" och inbland oroande fakta i målet förs fram.

Vem jag är och vad jag har för bakgrund framgår också av WEB-siten. Jag förstår att du egentligen inte väntar dig något svar på ditt brev, men jag vill faktiskt be dig - för din egen skull och dina barns - att överväga din tydligen ganska oreserverade tro på den "officiella information" du som så många andra fått.

Det finns alltid en baksida på slanten.

Med vänlig hälsning

SIEM /Ulf

Ytterligare kommentar till surfaren: Om Du uppfattar det som redovisas i artikeln ovan som osant och grundlöst, finns det naturligtvis ingen som helst anledning till oro eller upprördhet. I så fall är ju artikelförfattaren en dårfink, och det är ju inte mycket att bry sig om.

Webbkurs

SIEM är dåligt påläst

Hej!

Uptäckte denna site av en händelse, och blev minst sagt lite fundersam. Stora delar av den är bra och väcker många tankar och frågeställningar, det är alltid bra och nyttigt att de blivande föräldrarna ställs inför alternatv och känner att de har valmöjligheter.

Vad jag däremot vänder mig emot är den rena felinformationen som förekommer på ett par ställen, det kan bero på okunskap eller helt enkelt dålig uppdatering. Efter många år som förlossningsbarnmorska  kan jag dels tydligt se en stor förändring i arbetssätt från det att jag började , jämfört med i dag. På min klinik( f.ö. en av de största i Sverige föder de flesta kvinnor i upprätta positioner. Det finns vissa situationer då man inte kan undvika sittande position( ex.snabbt avslutande av förlossningen med sugklocka), och vi får inte heller glömma den kategori kvinnor som själva väljer att föda sittande, men i det stora hela är vi överrepresenterade m upprätta positioner( knä, stående, huk ex.) Tvillingfödslar och säten går också igenom upprätt.

Kommentaren om skalpelektroden är lite märklig tycker jag. Vid visningar på förlossningsavdelningen för föräldragrupper,  brukar jag alltid  prova att fästa elektroden på handen på några av föräldraparen, de flesta tycker att det är mindre traumatiskt än de trott. Vi får inte glömma att en skalpelektrod aldrig kopplas "rutinmässigt", utan det ska alltid finnas ett klart motiv för denna övervakning, ex. "tung" bedövning m EDA och samtidig stimulering m Oxytocin som är mycket stressande för barnet( vilket f.ö. framkom på ett bra sätt i artikeln).

Slutligen Petidin, totalt bannlyst på min klinik sedan 8-9 år,. Jag vet att det ges på vissa andra sjukhus, men där får vi hjälpas åt att informera.

Jag tror att det är mycket viktigt att hålla sig adekvat informerad och uppdaterad om man vill ha en site med en seriös framtoning.

Tack för ordet!       

V

Anm mars 2002 : om skalpelektroder se http://www.mercola.com/2002/mar/23/clamp2.htm


SIEMS kommentar:

Vi "kvacksalvare" är bannlysta inom vårdapparaten och får grunda oss till stor del på litteratur och patienters berättelser, i den mån vi inte har personliga erfarenheter, när det gäller vårdapparaten.. Då blir det naturligtvis eftersläpningar gentemot den ständigt föränderliga praxis som utvecklas. SIEMS site grundar sig i närmast allt på den litteratur som finns refererad, samt till personer inom "Föda-hemma"-rörelsen, de har säkert samma problem att hålla sig aktuella. Det hindrar inte att somliga fakta är så belagda och uppseendeväckande att man inte kan låta bli att föra ut dem via weben.

Denna sida - om graviditet och förlossning - tillhör de mest besökta och debatterade på SIEMs site. De berättelser och kommentarer som kommer oss tillhanda är - som framgår ovan - inte alldeles entydiga: Medan alltså en brevskrivare hävdar att "petidin numera är bannlyst" hävdar en annan att hon inte kan tro att petidin kan vara så farligt, eftersom det används så frekvent..... Det båda brevskrivarna dock tycks ense om är att SIEMs sida är vilseledande....

Vad som ligger bakom förvirringen är rimligen att praxis på olika förlossningsavdelningar är synnerligen olika. En barnmorska under utbildning skriver i ett brev att hon helt måste lära om när hon kom till ny klinik: "Här ser man bara komplikationerna, har bråttom, sätter dropp för att skynda på..:".

Det är principiellt naturligtvis intressant att den "vetenskapliga sanningen" förändras så snabbt och dessutom är olika vid olika kliniker.....Det bekräftar SIEMs uppfattning att skolmedicinens "vetenskap och beprövad erfarenhet" i praktiken ger utrymme för ett utbrett godtycke som överhuvudtaget inte har med vetenskap att göra. ( Se t ex http://www.klokast.se/Vetenskap2.html)


Mera arga brev

Hej!

Nu har jag läst er information om graviditet/ graviditetsövervakning och förlossningar. Jag häpnar! Det ni beskriver är inte Sverige idag. Jag antar att ni har fått er information från USA, liksom det mesta andra ni skriver.

SIEM hävdar att mycket av vad som hävdas vara "vetenskap och beprövad erfarenhet" i sjukvården i själva verket präglas av ständigt skiftande godtyckliga bedömningar. Rimligen bör "vetenskapliga sanningar" vara desamma i USA som i Sverige, trots detta kan den praktiska verksamheten skilja sig radikalt åt, inte bara mellan länder utan också mellan enskilda mottagningar.

Jag är barnmorska på en barnmorskemottagning sedan 10 år och jag har tät kontakt med förlossningsvården och vet att era påståenden inte stämmer. Jag har lärt mig att allting mamman får i sig går över till barnet, alltså inte att moderkakan skulle vara en sorts barriär.

- SIEMS påståenden härvidlag är alltså fullkomligt korrekt. Moderkakan utgör ingen barriär. Det är obestridligt att denna myt är vanligt förekommande bland sjukvårdspersonal och allmänhet. Att du och jag är överens om motsatsen förändrar inte detta.

Under graviditeten tvångsförskrivs inga järntabletter, vi rekommenderar ibland.

- SIEM påstår inte att det sker tvångsförskrivning, däremot schablonmässig förskrivning. På vad grundas de "rekommendationer" som sker ibland?

Vi väger inte mer än två gånger rutinmässigt, i övrigt om mamman själv vill, men det blir för det mesta bara två ggr. Vi tar urinprov och kollar äggvita 1-2 ggr: Vi tar blodvärde två ggr under grav. Vi tar blodtryck varje gång från vecka 28.

- Inget av dessa påståenden motsägs av vad som framförs på SIEMs sida.

Det skrivs aldrig ut blodtrycksmedicin ( det är många år sedan jag var med om det) utan kvinnan rekommenderas vila och sjukskrivs ibland för att kunna vila.

- Det har alltså förekommit under lång tid att blodtrycksmediciner skrivits ut till blivande mödrar. Fram till dess måste man alltså ha trott att moderkakan utgjorde skydd för barnet? Dessutom är det fortfarande obestridligt att innan graviditeten konstaterats är barnet helt oskyddat för de kemiska läkemedel - av alla slag - som kvinnan tar, med de risker detta innebär. Konsekvenserna av detta bör vara att inga kvinnor som kan väntas bli med barn bör utsättas för kemiska läkemedel? Eller?

Vid förlossningarna sätts det inte rutinmässigt en nål för venös infart längre, sedan flera år.

- Vad som anses rutinmässigt är en skönsbedömning. Vore intressant om du har statistiska data?

Mamman är uppe och går så mycket hon vill, uppmuntras till det. Hon sitter, står på knä mm i stället för att ligga på traditionellt sätt. Det ges inte rutinmässigt oxytocin innan placentas avgång.

- Vad som anses rutinmässigt är en skönsbedömning. Vore intressant om du har statistiska data?

Smärtlindring består nästan aldrig av Petidin (pga de negativa effekterna på nyfödda barns sugförmåga mm )

- Motsägs av andra insatta brevskrivare till SIEM. De ifrågasätter i stället petidinets farlighet - "eftersom det används så frekvent". Vore intressant om du har statistiska data?

Man försöker ofta med "naturlig smärtlindring" t.ex. bubbelbad, akupunktur, massage, TNS, sterila kvaddlar. Ibland används en variant på ryggbedövning där mamman kan vara uppe och gå. All smärtlindring sker naturligtvis efter mammans önskemål

- Utgör detta, t ex akupunktur, numera "vetenskap och beprövad erfarenhet"? Påverkas mammans önskemål av vilken information hon får? Vilken information får hon? F ö : En undersökning från 1985 visar att andelen petidin-assisterade förlossningar i olika län varierade mellan 13% och 69%! I SoS skrift "Vänta Barn" angavs för inte så länge sen att "Måttliga doser av lugnande medel eller vanliga sömntabletter påverkar inte modern och fostret" Myten om placenta? Naturligtvis förändras praxis med tiden. SIEM försöker bidra till detta.

Jag är medveten om, att det finns lokala variationer i Sverige, men min beskrivning stämmer bättre än er.

- Vore intressant om du har statistiska data? SIEMs site gör inte anspråk på att redovisa statistik, utan att peka på olika vanliga företeelser inom vården, vars nackdelar inte är kända av allmänheten.

I Sverige är det barnmorskor som kvinnan träffar mest under graviditeten, bara 1-2 ggr träffar hon läkare. Vid de allra flesta förlossningar är ingen läkare inblandad, utan det är barnmorskor som handhar dem.

- Jag finner inget på SIEMs site som motsäger detta.

Inom mödra- och förlossningsvården finns en tro på kvinnans egen förmåga och den försöker vi att förmedla.

Med vänlig hälsning

AA barnmorska sedan 29 år.


Mera arga brev

Hej Jag vill avbeställa ert nyhetsbrev. Hälsningar PP

P.S. Er beskrivning om förlossningsvården i Sverige är vilseledande och skapar onödig ångest, mycket är föråldrad information, alldeles för mycket är generaliserat. Hur många barn har artikelförfattaren fött själv? Man ska inte gå på hörsägen. D.S.

Hej! Naturligtvis tar jag bort dig från listan. Bara ett par kommentarer till dina frågor:

Jag har varit med om två "egna" förlossningar på svenska sjukhus. SIEMs artikel är inte grundad på just mina erfarenheter, men stämmer helt överens med dessa. Vad gäller hörsägen tar jag alltså lätt på din kritik. Hur många barn ska man behöva föda för att få yttra sig? Har män överhuvudtaget rätt att uttala sig i frågan?

Men ämnet är tydligen mycket känsligt, jag får en hel del brev (från sjukvårdspersonal) med ungefär samma svepande omdömen som ditt, men ingen har hittills kunat peka ut vad som är felaktiga uppgifter i SIEMs artikel.

Kom gärna med statistik och sakskäl, men allmänna uppmaningar att hålla käft biter inte här!

M v h

SIEM/Ulf

SIEMs allmänna kommentarer till brevskörden:

Syftet med SIEMs site är INTE att angripa enskilda kliniker eller personal inom vården. Inte heller är syftet att göra en till alla delar rättvisande bild av "nuläget inom svensk förlossningsvård". Eftersom praxis skiljer sig så pass mycket mellan olika kliniker, snabbt förändras, och dessutom information och statistik är svåråtkomlig, är detta en närmast omöjlig uppgift för den som inte själv arbetar inom denna vård - och även för dem.

Syftet är att peka ut olika frågor och problem, där den tilltänkte patienten ofta fått och får dålig eller felaktig information, så att patienten själv är bättre förberedd inför mötet med vården. Motivet för detta framgår av SIEMs målsättning, se http://www.klokast.se/siem/index.html

Naturligtvis rättfärdigar inte detta framförandet av felaktiga påståenden. Jag försöker noga granska inkommande brev för att finna om SIEMs site innehåller felaktiga påståenden. Jag har hittills inte funnit det. Om någon skulle ha tillgång till mer aktuella undersökningar om praxis etc, är jag naturligtvis intresserad och beredd att beakta dem. F ö rekommenderar jag artikeln "Graviditet, förlossning och vetenskap" i 2000-talets Vetenskap 2/99, också skriven av en aktiv barnmorska.

Emellertid kan läsaren gärna fundera lite över "tonfallet" i några av breven ovan, och vad det säger om den inställning som svensk sjukvård har till en initierad och saklig debatt om sina behandlingsmetoder: Obestridliga missförhållanden kommer alltid från nån annanstans - USA, eller andra kliniker, förr men inte nu, och inte här minsann. Invändningar och ifrågsättanden är okunniga, framförs av "hempulare" som har otillräcklig utbildning och bakgrund, inte själva fött tillräckligt antal barn själv, osv.

SIEM/ Ulf Brånell 1999 12 02

Subject: Stort Tack!!!

Date sent: Wed, 17 Jan 2001 09:50:40 +0100

Jag måste tacka för din fantastiska sida! Särskilt den del som handlade om graviditet, förlossning och spädbarnsvård. Att läsa den var för mig en a-ha upplevelse. Äntligen upptäckte jag att jag inte alls var ensam om att ifrågasätta sjukhusrutinerna kring en normal förlossning.( Vilket många barnmorskor velat påskina.) De har istället, som du själv fått erfarenhetav, sagt åt mig att hålla käft och acceptera, och inte fråga (-ifrågasätta?) så mycket. Men det handlar ju om mitt liv! Dessutom kan man just genom ifrågasättande framtvinga förbättringar.

Det behövs verkligen alternativ till den traditionella skol medicinen, inom alla områden. Så stå på dig, för som du själv skrivit, ingen av dem som sagt åt dig att hålla käft, har ju kunnat peka ut vad som skulle vara felaktigt.

Tack än en gång!!!

Mvh C


Positiva alternativ

Andra brevskrivare efterlyser positiva alternativ och mer information om "vad man kan göra i stället".

Sjukvårdens förlossningsavdelning verkar enligt principen, vi ger dig allt du vill ha, och vet du inte vad du vill ha så får du farmakologisk smärtlindring ända tills du inte känner något... Mitt mål var att klara mig utan detta, vilket jag också gjorde. Min poäng är dock att detta kräver förberedelse och kunskap.

Jag skulle vilja uppmana SIEM att inspirera och ge kunskap om detta. Det är tex svårt att hitta bra beskrivningar om hur man bäst andas. Påvisa hur man kan få hjälp genom olika ställningar, rörelser, massage, vatten, avslappning, visualisering, positivt tänkande, musik.

I vetskap om den oerhört kraftiga press som riktas mot föräldrar och sjukvårdspersonal att till varje pris genomföra förlossning och graviditet under sjukvårdens kontroll är det inte lätt att finna säkra, goda och genomförbara förslag, även om enskilda föräldrar - och sjukvårdsanställda - kan visa stor kunskap, förståelse och omdöme. SIEM upplåter gärna web-utrymme för dem som har sådana förslag och erfarenheter att presentera, samt för organisationer som arbetar med dessa frågor utifrån en naturenlig infallsvinkel.

Efteratt ovanstående vädjan varit införd i SIEMs nyhetsbrev april 99 inkom följande tips:

Jag har länge varit med på deras underbara e-maillista - där för övrigt flera barnmorskor är med - och detta har lärt mig oerhört mycket om förlossningars egentliga natur (ja, det *är* sant, genomförda så som naturen menat oss att genomföra dem är förlossningar helt smärtfria och njutningsfulla).

Vänliga hälsningar ...


Nyhetsklipp

        SVT TEXT 106 Mån 21 Jun 08:47:28
INRIKES 21 JUNI

Ny metod halverar antalet kejsarsnitt


En ny metod gör det möjligt att halv-
era antalet akuta kejsarsnitt. Metoden
går ut på att den elektroniska över-
vakningen av fostret under förloss-
ningen förbättras så att läkarna kan
se vilka barn som hotas av syrebrist.

I dag avslutas 5-10 proc av alla för-
lossningar med akuta kejsarsnitt. De
ökar risken för mor och barn och med-
för höga kostnader för samhället,
skriver Svenska Dagbladet.

Den nya metoden kallas ST-analys
och ska ersätta CTG-övervakningen.
Metoden tas i bruk vid årsskiftet,
bl.a. i Lund, Malmö och Göteborg

SIEMs kommentar: Vad notisen faktiskt säger är att hittills har läkare - trots CTG-övervakning . inte kunnat avgöra vilka barn som hotas av syrebrist, utan genomfört vartannat akut kejsarsnitt i onödan, till höga kostnader och risker för mor och barn. En utmärkt illustration till vad denna site länge hävdat om hur graviditets- och förlossningsvården fungerar.

SVT TEXT 110 Lör 10 Jul 09:17:17

INRIKES 10 JULI

B-vitamin kan skydda mot fosterskador 


Flera svenska läkare kräver att
Sverige börjar informera blivande mö-
drar om att B-vitaminet folsyra kan
skydda mot ryggmärgsbråck hos foster,
skriver Dagens Nyheter.

Enligt undersökningar halveras antalet
ryggmärgsbråck hos barn om kvinnor
äter folsyra innan befruktningen och
under graviditetens början.

Folsyra finns naturligt i grönsaker,
t.ex. broccoli, men måste tillsättas
på annat sätt för att halten ska bli
tillräckligt hög. I USA och och Ungern
tillsätts folsyra i spannmålsprodukt-
er, skriver tidningen.

SIEMs kommentar: Skolmedicinens rädsla för att folk ska få insikt om de naturliga näringämnenas betydelse medför alltså bl a årligen ett antal allvarliga fosterskador. Anledningen till rädslan framgår här. (SIEM har sedan länge på denna sida informerat om folsyrans betydelse). Ett antal kemiska läkemedel fungerar desutom som folsyreantagonister, dvs tränger undan folsyran i kroppen. I regel informeras patienterna inte om risken för fosterskador i samband med detta. När får vi se att förtvivlade föräldrar stämmer sjukvården för denna informationsbrist?


AKTUELLT OM HEMFÖDSEL i Stockholms Fria Tidning april 2002

Myndigheterna diskriminerar hemförlossning

Hemförlossningar är medicinskt försvarbara och billigare än
sjukhusförlossningar. Trots det väljer Hälso- och sjukvårdsmyndigheten i
Stockholm att skärpa kriterlerna för ekonomisk ersättning vid
hemförlossning. Det är en skam, menar Föreningen föda hemma.

DEBATT

Medicinska, känslomässiga och upplevelsemässiga skäl gör att allt fler -kvinnor föder hemma. Under 1990-talet har det skett en fördubbling, trots det negativa klimat som. på osakliga grunder omger hemfödsel i vårt land.

Nu har Hälso- och sjukvårdsnämnden, HSN, i Stockholm fattat ett beslut som än mer försämrar förutsättningarna för hemfödsel.

De sex sjukvårdområdena i Stock holm, har hittills haft olika policy vad gäller ersättning vid heinfödsel. Två har beviljat, och övriga fyra i princip avslagit ansökningar om ersättning. HSN i Stockholm har den I februari fastställt gemensamma kriterier för att bevilja ekonomisk ersättning vid hemfödsel.

Samtidigt har HSN-staben beslutat att endast i undantagsfall bevilja medel vid hemfödsel, enligt telefonsamtal med chefläkare Kaj Lindvall, till exempel då kvinnan har tidigare traurnatiska erfarenheter. Beslutet vilar på specialistsakkunnigas riskbedömning och målet är att hemfodsel inte ska öka. Vid försök att få reda på det vetenskapliga underlaget för detta beslut kan inte chefläkarna nämna en enda referens. Hälsovården ska baseras på vetenskap och beprövad erfarenhet.

Att enbart med stöd av egen läkarauktoritet och subjektiv riskbedömning a~ hemfödsel som ett likvärdigt alternativ för kvinnor utan riskindikationer, är en skam för läkarkoden och för det politiska etablissemang som låter. det ske.

Till skillnad mot chefsläkarna på HSN-staben har vi stöd av forskningen när vi hävdar rätten till samhälleligt stöd vid hemfödsel. Vid en studie jämfördes 12 000 planerade hemfödslar med 12 000 jämförbara sjukhusfödslar i Europa, USA och Australien. Utfallen för båda grupperna är de samma, men fördelarna med hemfödsel väger över. Antalet interventioner är färre, igångsättning med hormoner, episiotomi, övervakning med CTG-apparat och skalpelektrod, kejsarsnitt och smärtlindring, kvinnorna uttrycker större tillfredställelse med födseln och de nyfödda barnen mår bättre.

Det finns alltså inga medicinska skäl att frånta kvinnor utan riskindikationer rätten att på lika villkor föda sina barn i hemmet. Det finns heller- inga ekonomiska skäl, då hemfödsel är betydligt billigare än födsel-på sjukhus. Att HSN har en borgerlig majoritet med valfrihet som paroll gör beslutet än mer anmärkningsvärt.

I Socialstyrelsens dokument State of the art från 2000 fastslås att kvinnan själv äger rätt att avgöra var den väntade förlossningen ska ske, något som också finner stöd hos Världshälsoorganisationen, WHO. Dess rekommendationer, undertecknade 1985, innebär att hela samhället skall informeras om olika metoder inom förlossningsvård så att varje kvinna får möjlighet att välja vilken vårdtyp hon föredrar.

Beslutet i HSN kan, alltså inte ses i ljuset av något annat än ren diskriminering av alla de kvinnor som på lika villkor vill föda sitt barn i hemmet.

l Danmark, England, Tyskland och Holland, där hemfödsel är 10 till 300 gånger vanligare än i Sverige, föder kvinnor hemma med samhällets stöd både praktiskt och ekonomiskt.

Kvinnor i Stockholm måste emellertid framgent kanske författa självutlämnande berättelser om faktiska eller uppdiktade sexuella övergrepp eller andra kränkningar för att i likhet med andra europeiska kvinnor erhålla rätten till ekononiskt stöd för sitt val. Det är, minst sagt förödmjukande.

I de flesta fall blir födselns utgång bäst när kvinnan mår bäst. Det faller på sin egen orimlighet att den optimala miljön för oss alla vore transport under värkar med risk för avstannat värkarbete till en förlossningsavdelning, som kanske inte ens tar emot oss, okända barnmorskor som avlöser varann, och försvar for att slippa onödiga interventioner.

Faktum är: Hemfödsel är ett fullgott alternativ för det stora flertalet kvinnor.

Hemfödsel är medicinskt försvarbart, billigare och alldeles fantastiskt, vilket alla närvarande kan vittna om. Vi finner oss inte i denna omotiverade diskriminering. Bättre upp H8N i Stockholm och landet Sverige!

Agneta Bergenheim, Anna Teresia Bogårdh, Elisabeth Heike, Gunilla Janmark Veldhuis, Katerina Janouch, Cina Madison, Laotse Sacker, Föreningen Föda Hemmas styrelse.


Var tredje kvinna väljer ryggbedövning

Det blir allt vanligare med ryggbedövning som smärtlindring vid förlossningar i Sverige. Den trenden stämmer även in på Västerbottens län där en tredjedel av alla kvinnor som födde barn under 2001 valde smärtlindring med ryggbedövning, eller epiduralblockad som det egentligen heter. Det placerar länet strax över riksgenomsnittet.

Fördelen med den nya typen av ryggbedövning är att kvinnan kan vara uppe och röra på sig under förlossningsarbetet. En tunn plastslang läggs in mellan kotorna i ryggen och sedan injiceras bedövningsmedel, oftast blandat med nåt morfinliknande preparat.

Två bedövningsformer som minskat kraftigt är bäckenbottenbedövning och sprutor med morfinliknande ämnen som petidin. 1980 var det 80% av kvinnorna som fick bäckenbottenbedövning - tjugo år senare är det mindre än 10% som väljer den bedövningsformen. En förklaring till att bedövningen minskat är att man upptäckt att kvinnorna kan få svårare att styra utdrivningen av barnet, det är svårare att känna hur hårt man kan krysta när underlivet är bedövat.

Smärtlindring i form av morfinliknande ämnen får inte ges för nära själva födelsen, då kan barnet vara påverkat och få svårare att andas. För tjugo år sedan fick varannan barnaföderska petidin eller liknande, nu bara 6-7%.


SIEMs kommentar: Praxis förändras löpande, olika gifter introduceras och tas ur bruk, allteftersom deras skadeverkningar blir omisskännliga, men de ersätts snabbt med nya mirakelmedel. På så sätt skiljer sig inte förlossningsvården från övrig allopatisk medicin, Genom konstlade metoder och ingrepp i förlossningen ökar risken för ”komplikationer”, och genom denna risk skräms de blivande mödrarna till att kräva allt mer övervakning, kontroll, lindring och ingrepp. Vad barnen vill får vi emellertid inte reda på förrän långt efteråt.   Enligt beskrivningen ovan används fortfarande ”morfinliknande preparat” vid upp till 35-40% av förlossningarna , medan man sprider föreställningen att detta bruk närmast avskaffats


Mailat om ännu tidigare skadade barn:

 Hej Ulf!  Så sant ! Svenskarna är fortfarande vana att stå med mössan i hand och buga och bocka åt allt "doktorn" säger och gör.  Så det är verkligen på tiden att läkarna börjar granskas.
    
    Det här , som jag anser vara tidernas största medicinska skandal, har det inte pratats något om i samband med  fallet med den mordmisstänkta barnläkaren :
    
    Med all säkerhet  blev barnet skadat redan vid födseln p.g.a.  en  förlossningsrutin som framför allt ger skador på prematura barn, nämligen omedelbar avnavling. 

    På KS i Solna  följer man inte  WHO´s rekommendationer - och svenska riktlinjer  för avnavling  trots att Lennart Nordström, docent och överläkare för kvinnokliniken,  känt till de här riskerna med tidig avnavling sedan oktober 07, och har dessutom både granskat och godkänt de nationella riktlinjerna  .

     Här berättar Nordström  att barnen mår bättre av sen avnavling. Ändå fortsätter de alltså med tidig avnavling på KS, även när det gäller  prematura barn.

    Så här säger WHO :

    "WHO Rekommendations for the Prevention of Postpartum Haemorrhage. October 2006.page 15
    "Recommendation:
    Because of the benefits to the baby, the cord should not be clamped earlier than is necessary for applying cord traction in the active management of the third stage of labour. (weak recommendation, low quality evidence) For the sake of clarity, it is estimated that this will normally take around 3 minutes."

     Flickan som dog var som sagt prematur. Se den här youtuben om hur  prematura  barn bör behandlas när de föds för att undvika bl.a. hjärnblödning.

    En av de främsta anledningarna till att många förlossningschefer vägrar följa riktlinjerna för avnavling, och istället vill att  barnet ska navlas av före första andetaget,  är att de vill ta ett pH-prov på navelsträngsblodet för att ha som bevis för att barnet mådde bra vid födelseögonblicket. Om det skulle dö eller bli skadat så kan de bevisa med det här provet att det mådde bra vid födseln och  förlossningspersonalen kan då inte skuldbeläggas. Att barnet utsätts för akut blodförlust och syrebrist när navelsträngen stryps meddetsamma, och går miste om de viktiga stamcellerna i moderkaksblodet,  har tydligen mindre betydelse för de ansvariga läkarna.

    På många andra förlossningskliniker tas pH-provet däremot med kanyl från pulserande navelsträng.

    Men på sjukhusen i Göteborgstrakten, där nationella  biobanken för navelsträngsblod ligger, vägrar man lära sig detta. Förutsättningen för insamling av navelsträngsblod för stamcellsforskning är nämligen avnavling före första andetaget. Annars blir det inte tillräckligt mycket blod kvar i moderkakorna  till forskarna.

    Och på flera andra universitetssjukhus , där det är stor efterfrågan på blodfyllda moderkakor bland forskarna, fortsätter man också med tidig avnavling. Där skyller man oftast på gulsotsrisken, trots att det aldrig funnits några bevis för att sen avnavling skulle öka risken för behandlingskrävande gulsot .  

     Jag har som privatperson engagerat mig i de här frågorna sedan mitt barnbarn föddes för snart 2 år sedan. Och det var jag som lyckades driva igenom att avnavlingsfrågan togs upp till diskussion på Svensk  Perinatalmedicisk förenings konferens i oktober 07, då det alltså fattades ett majoritetsbeslut om sen avnavling, vilket ledde till att nationella riktlinjer togs fram.

    Det mesta jag har lärt mig om det här är genom mailväxling med personerna bakom den här webbsidan  http://www.birth-brain-injury.org/

    Viktigt att veta är att den kända barnläkaren Hugo Lagercrantz är en av alla de svenska läkare jag försökt slå larm hos under de här 2 åren,  och som inte har svarat på ett enda av alla mina mail. Prestigen är uppenbarligen viktigare än barns liv och hälsa.

    Mvh  Linda Morge