Blåskatarr

Vad gör man vid blåskatarr, urinvägsinfektion, prostatabesvär etc?

Antibiotika mot urinvägsinfektioner….
Hej, fick se denna hemsida när jag sökte under ämnet urinvägsinfektioner. Jag tillhör den skara av kvinnor som åker på urinvägsinf. gång på gång. Har haft återkommande urinvägsinf. sedan jag var liten och de har dykt upp med kanske ett års mellanrum. Nu på senare tid har jag dock fått kronisk urinvägsinf. Sedan november förra året har jag haft 6 urinvägsinfektioner, det blir nästan en st i månaden. Har ätit alla sorters antibiotika men ändå kommer inf. tillbaka. Senaste kuren av Trimetoprim hjälpte inte mycket. Jag hade lätt feber samt ont i urinröret under en vecka. Fortfarande har jag känning hela tiden. Jag vet inom mig att det är något som är i obalans i kroppen, men vad. Har sedan jag varit liten lidit av förstoppning, får detta mest när jag stressar. Misstänker att jag kanske har överväxt av candida. Vad ger du för tips?
Med vänlig hälsning.

Urinvägsinfektioner kan ha olika bakgrund. De uppkommer inte sällan i kölvattnet av en influensa eller kraftig förkylningAntibiotika är i regel en dålig lösning – problemen kommer tillbaka, och har då svårare att läka ut och kan i stället bli kroniska. Kroniska underlivslidanden är ofta en bakgrund till cirkulationsproblem och bensår hos äldre, men också till tex allergier och fetma.

[dfrcs name=”Urinvägsinfektion” title=”Kosttillskott för dig med urinvägsinfektion:”]

Skolmedicinens syn

Skolmedicinens föreställning är att urinvägsinfektioner orsakas av bakteriella infektioner, t ex coli-bakterier,  som kommer från urinröret och i olyckliga fall sprids ända upp till njurarna och där kan orsaka allvarliga sjukdomar.  Det ”botemedel” man då anvisar är antibiotikabehandling, som man föreställer sig dödar bakterierna.  Ofta pressar man på patienterna denna behandling under hot om att ”annars sprider det sig till njurarna och blir allvarligt”.

I praktiken stämmer detta oftast inte med verkligheten, som brevet visar.   Antibiotikabehandlingen hjälper inte i längden utan symtomen kommer  tillbaka.  Vid odling av urinen visas ofta att bakterier saknas, något som brukar kallas ”abakteriell urinvägsinfektion”,  men man behandlar ändå med antibiotika, trots att det inte finns några bakterier att döda.  Denna märkliga logik vilar på den praktiska erfarenheten att även vid ”abakteriella” infektioner kan symtomen i vart tillfälligt förbättras av antibiotikabehandling.

En alternativ syn på urinvägsinfektioner

En bild som bättre och oftare stämmer med verkligheten är följande:

När kroppen gör en utrensning av gifter ur ett område av kroppen, t ex tarm eller hals, så måste en del av dessa gifter utsöndras via urinen. Den ökade giftkoncentrationen i urinen irriterar urinvägarnas slemhinnor, och kan ge svidande symtom där.

Dessa symtom tar man ofta för det huvudsakliga problemet, men det är de alltså inte. Bakom urinvägsinfektionen liggger alltså nästan alltid andra hälsoproblem.

Tarmproblemen låter troligt i ditt fall, men inte säkert, det kan också vara t ex underliv eller njure.  Detta är också anledningen till att urinvägsinfektioner gärna uppträder i släptåg till andra infektioner, då sura och nedbrytande ämnen cirkulerar i kroppen, och behöver utsöndras.

Antibiotika stoppar upp utrensningen – men utrensningsBEHOVET finns kvar, och så fort kroppen har en chans återtar den upprensningsarbetet och ”urinvägsinfektionen” återkommer när giftutsöndringen via njurarna ökar. 

Anledningen till att antibiotika tillfälligt kan dämpa symtomen, både vid s k bakteriella och abakteriella infektioner, är att antibiotikan frestar på, dvs skadar, njurarna och därmed minskar deras förmåga att utsöndra gifter ur kroppen.

När mängden starka gifter i urinen då minskar, lindras urinvägssymtomen.  Men utsöndringsbehovet kvarstår  när antibiotikan tas bort, och symtomen återkommer därför.

Den verkliga anledningen till att man kan påträffa bakterier i urinen är därmed en annan:  Urinen är normalt helt steril, fri från bakterier, men när starka gifter utsöndras via njurarna kan njurceller skadas och följa med som ”grums” i urinen och samlas uppi blåsa och urinrör. 

Detta ”grums” kan också tjäna som föda åt bakterier, vilka därmed hittar en överlevnadsnisch i urinrör och  -blåsa, som de kan  utnyttja.  Bakterierna uppträder allltså som  en konsekvens av, och inte någon  orsak till förloppet och symtomen.

Förklaringen till  att urinvägsinfektioner ibland kan efterföljas av allvarligare njurskador är också en annan, än den skolmedicinen brukar hävda. Om behovet av giftutsöndring ur kroppen är stort kan nämligen njurarnas kapacitet överskridas med skada, t ex blödning, som följd. 

I olyckliga fall kan sådana skador ge bestående nedsättningar av njurens prestationsförmåga,  ge upphov till död vävnad i njuren, vilken i sin tur kan angripas av bakterier osv.  Dessa händelser är dock   mycket sällsynta, om man inte beter sig tokigt. 

Till de allvarliga  tokigheterna hör att behandla sig själv med giftiga medel  (vilka ökar utsöndringsbehovet och ytterligare belastar njurarna ) och att minska vattendrickandet,  därför att man vill slippa springa och kissa.  I själva verket ökar detta giftkoncentrationen i kroppen och försvårar njurarnas arbete, medan ett kraftigt ökat vattendrickande späder i stället ut gifterna i kroppen och gör det lättare för njurarna att utsöndra dem.

De allmänna råd man kan ge är att försöka klara sig utan antibiotika, med vegetarisk kost och mycket lingondricka och vatten, ev örtthe, så att utrensningen kan fullföljas. Tendenser till förstoppning etc måste undanröjas. Oskadlig behandling – akupunktur, homeopatika etc kan hjälpa mycket, men då bör du ha kontakt med en kvalificerad naturmedicinare som kan identifiera var grundproblemet ligger, välja preparat och/eller genomföra behandlingen.

Huskurer – Folkmedicinsk tradition

Avkok på häggbark kan hjälpa mot blåskatarr. Teet är urindrivande och ska drickas fler gånger om dagen.

Ta 1 tsk malda bockhornsfrön upplösta i lite vatten och drick flera ggr om dagen. Detta kan vara bra vid olika typer av inflammationer i kroppen.

Ta en C-vitamintablett morgon och kväll, eftersom överskott av C-vitamin i kroppen sköljs ut i urinen och gör att denna blir sur. detta verkar hämmande på bakteritillväxten. Viktigast är att ta det innan du går och lägger dig, eftersom det är under natten som urinen stannar kvar längst i blåsan och kan ge upphov till irritation.

1-2 tsk gullris blandas med 1 kopp kallt vatten och får koka upp. Låt teet dra i ett par minuter innan det silas. Drick en kopp 3 ggr dagligen. Gullris finns att köpa torkad i hälsokostaffärer.

Koka en knippa persilja och 1 stor kopp vatten. Sila bort persiljan och drick avkoket som te. Drick 1-2 koppar dagligen.

Sitt 30 minuter över ångan från en hink kokande vatten. (Se bara upp så du inte bränner dig. Det påstås att det även ger gynnsam effekt om du lägger råa potatisskal i vattnet.

Kloka Gubbens kommentarer:

– Lingondricka (och tranbärsjuice) i stora mängder kan också fungera utmärkt, åtminstone om man samtidigt håller sig till vegetarisk kost.

– Massera ömma punkter på insidan av hälarna

Flera som mailat till SIEM

Prostata och antibiotika

Hej! Jag läste på en hemsida att man kunde skicka e-mail och fråga betr homeopati. Jag har problem med kronisk prostatit. Har använt ett flertal penicillin kurer utan resultat.   Är det något Du stöter på – och i så fall hur har resultaten varit. Går det att bota med homepati? Med vänlig hälsning  

Hej , tack för brev
Ditt problem är inte ovanligt. Även om du – och din läkare – är säker på diagnosen vill jag ändå sätta ett lite frågetecken – man kan inte alltid vara säker. Symtomen säger ofta inte allt om vad det handlar om, det kan finnas andra komplikationer bakom att en prostatit inte ger sig.
Pencillinkurerna är tyvärr en försvårande omständighet – ju fler desto besvärligare. Åldern pelar också en viss roll..Hur som helst brukar det gå att komma tillrätta med problemen, som vanligen handlar om ryggont förutom kisseriproblem.
Ett litet klipp ur min patientkorrespondens kan väl belysa processen:

Hej Ulf !
För det första så är jag oerhört tacksam för den hjälp jag har fått för mina problem. När jag fick den senaste kuren av dig, så fick jag en ordentlig utrensning och då blev också symptomen mycket värre. Men den senaste månaden har det blivit mycket bättre. Helt perfekt är det inte men med tanke på att jag har haft dessa prostataproblem sedan jag var 20 år, så är jag mycket nöjd med situationen just nu. ….

Det går alltså lite upp och ned, kräver en del uthållighet med behandlingen men går i regel att få bukt med i allt väsentligt.
Med vänlig hälsning
Ulf


Mera prostata och antibiotika

Hej!

Jag har under många år lidit av kronisk prostatit (förstorad och mjuk urinblåsa och ont i nederdelen av ryggen samt mellan anus och pungen). Har ätit oändligt många penicillinkurer.Finns det ngt inom homeopatin som du kan rekommendera? Har varit hos många läkare och alla har konstaterat att det är kronisk prostatit jag har och ’enda botemedelet’ är penicillin.
Tacksam för hjälp!

Hej !
Kort fråga kräver långt svar:

Den skolmedicinska definitionen och angreppssättet på dina problem brukar vara fruktlösa och negativa, sett på lite sikt. Prostataproblem har i regel en grund i gamla urinvägsinfektioner, så vi börjar i den ändan:

Det man brukar kalla urinväginfektion är i regel problem med sveda och täta trängningar, vilka beror av att kroppen starkt koncentrerar utsöndrade gifter i urinen. Detta fräter på slemhinnorna i urinvägarna och därför vill man tömma blåsan ofta. Sådan stark giftutsöndring förekommer efter att man varit utsatt för gifter, men också vid t ex luftvägs-, tarm- eller andra infektioner, då mycket gamla ”slaggifter” ska ut ur kroppen. Riktiga åtgärder är naturligtvis att dricka mycket vatten så att gifterna inte behöver koncentreras så hårt i urinen, därutöver gärna lingondricka, tranbärsjuice etc.

Skolmedicinen tolkar emellertid detta som om urinvägarna drabbats av nån ”bakteriell infektion”.( Men symtomen kan i själva verket förekomma både med och utan bakterier i urinen, bakterierna är oväsentliga och i regel inte den primära orsaken till problemen.) Hur som helst sätter man in penicillin för att döda bakterierna – och symtomen minskar. Det beror på att GIFTUTSÖNDRINGEN ur kroppen snabbt minskar, eftersom njurar och lever skadas av antibiotikan, och inte förmår utsöndra gifter i samma takt. Man får m a o behålla gifterna i kroppen i stället, förutom att man nu också har mögelgifter (från antibiotika) att dras med.

Så småningom hämtar sig kroppen (i bästa fall) efter antibiotikakuren, börjar åter utsöndra gifter, och urinvägsproblemen återkommer, nu ofta i förvärrad form, eftersom kroppen nu är mer belastad med gifter än innan.

En annan viktig kanal för giftutsöndring är tarmen. I sista stumpen på tarmen – ändtarmen – har allt avfall koncentrerats så mycket som möjligt, innan det ska lämna kroppen. Om man har förstoppning eller tarmfickor kan koncentrerade gifter få ligga här under lång tid. Granne och vägg i vägg med ändtarmen ligger prostatan (livmodern hos kvinnor).

Prostataproblem har ofta denna bakgrund – prostatan har (förutom urinvägsinfektioner) också fått ”ta emot” mycket tarmgifter under årens lopp ( Se också /siem/kost.html) och reagerar med inflammation, dvs ökad cirkulation, förbrännning och svullnad. Detta kan också påverka vattenkastningen.

Antibiotika kan här fungera ungefär som vid urinvägsinfektion – dvs i början dämpas problemen därför att giftutsöndringen minskar, men på sikt får man i stället kroniska problem av något slag, därför att minskad giftutsöndring betyder ökad giftupplagring i krpppen.

För att göra nåt åt problemen måste man alltså definiera dem korrekt. Har du haft dessa problem länge kan det emellertid vara klokt att anlita nån erfaren naturterapeut, som kan underlätta processen med oskadliga medel, eftersom det tar tid att städa upp gamla avlagringar s a s. Under den tiden får man räkna med olika typer av reaktioner, som också måste mötas med giftfria och oskadliga åtgärder, om man ska nå bra resultat.

Det är – som jag ser det – inte meningsfullt att ställa sin tillit till enbart ett speciellt homeopatiskt preparat eller annat tillskott, om man vill få en radikal förbättring på sikt.

M v h
SIEM /Ulf


Kvinnliga urinvägar

Hej! Jag heter Kristina och är född 60. Jag har återkommande problem med urinvägarna. Från 1986 ca och fram till 1994 så åt jag ständigt olika antibiotika för dessa infektioner. 1994 fick jag utskrivet en medicin som hette cinobactin, av den fick jag en allergichock och fick tas in på sjukhus. Efter detta så har jag total vägrat all typ av antibiotika och använt mig av naturmedel i stället.

Nu senast så fick jag stränga order av en läkare att sluta med detta och se till att bli av med bakterierna på vetenskaplig väg. Jag fick ett nytt preparat som heter monurol. Jag har inte tagit detta pga av min skräck för all medicin. Min fråga är: Kan jag skaffa mig allvarliga njurproblem för dumhet?

MVH Kristina


Detta brev fick i stort sett samma förklaring och svar som föregående. Det är medtaget mest för att understryka fåfängligheten i – och riskerna med – att behandla urinvägsinfektioner med antibiotika.

SIEM/Ulf

Surfarbrev med tips mot urinvägsinfektion

Hej
Jag kom att titta på din sida, och blev nyfiken. Ang. det som förr kallades
för blåskatarr, numera urinvägsinf., så fanns det råd. När jag var liten
pys, och min nu gamla mor hade stora smärtor, så gick min far ut och
plockade blåbärsris. På vintern skottade han fram riset under snön och
plockade en liten bukett. Riset sköljdes, kokades, och avkoket sattes till svalning.
Det jag kommer ihåg av kuren var att den verkade direkt, smärtan avtog
nästan genast. Kanske någon behöver ett sådant här råd.

Vänligen
Bernt Palm

Tjenare
Jag missade att berätta att avkoket var till för att dricka. Det rörde sig
om ett litet glas i taget, avkoket, ungeför 1 liter räckte i ca 2 dagar. Jag
minns att först blev far utskrattad av grannar, som menade att det var hokus
pokus. Men då deras kvinnor råkade ut för samma sak, då blev det en annan
ton och kuren användes även av de som tidigare skrattat å den.
Min fars namn kan du sätta ut, det är han som fått veta det här av sin
farmor och hennes syster i början på 1920 talet. , Fridolf Palm.
MVH Bernt


Den blomstertid nu kommer….

SIEMs webkurs i ekologisk medicin avslutas med att den studerande får tillämpa sina nyvunna kunskaper på en livslevande patienthistoria – t e x sin egen. Denna elev har medgett att hennes historia får publiceras (utdrag ur redovisningen)

Hej Ulf! Här kommer min analys av min egen hälsoutveckling. / K

Februari 2004 KJ 32 år 

Under mina första 20 år ansåg jag mig allmänt frisk. Min första antibiotikakur tog jag – 96.
Redan under sen tonårstid fick jag problem med magen, magkatarrsymtom. Öm i mellangärdet, sura uppstötningar, ett sug nerifrån magen som en brännande känsla, trötthet och huvudvärk var de vanliga symtomen. Vanligtvis dämpade jag dessa känningar med Pepsid eller Gaviscon.

Okt. – 91 gjorde jag en 6 månaders resa till Australien via Filippinerna. Innan resan tog jag vaccin. Vistelsen där blev inte riktigt som jag tänkt mig. Ofta kände jag mig mycket ensam och mådde inte riktigt psykiskt bra. Mensen upphörd och jag hade en viktuppgång på 7 – 8 kg på 6 månader. Efter hemkomsten rasade kilona och mensen återvände.

Hösten -94 började jag min utbildning till lärare vid högskolan i Växjö. Högskolan var under ombyggnad och vi läste vår första kurs på en gammal skola, byggd vid sekelskiftet. Lokalerna saknade bra ventilation. Jag tyckte det var roligt att studera på nytt. Under tre månader den hösten hade jag dagligen huvudvärk. Värken satt mest i panna och runt ögonen. Jag använde Ipren mot värken. Mina bihålor röntgades och ögonen kontrollerades men allt såg normalt ut.

Under våren -96 tätnade min magproblem som tidigare varit ganska sporadiska.

I augusti samma år kände jag för första gången urinträngningar trots att jag inte var kissignödig. Till en början besvärade de mig inte men tiden gick och desto tätare och kraftigare blev trängningarna. Efter två månader sökte jag hjälp. Inga bakterier i urinen med jag fick Ciproxin utskrivet. Jag blev inte bättre, två veckor senare får jag istället Lexinor. Ingen förbättring då heller allt bara trappades upp. Situationen var ibland nästan omöjlig att hantera. Kyla förvärrade tillståndet så drastiskt att jag inte kunde sitta på en trästol inomhus utan kudde. Besvären minskade sakteligen.

I januari -97 tilltog magbesvären. Pepsid hjälpte mig inte längre utan jag fick Lanzo utskrivet. Magbesvären dämpades tillfälligt.

Februari -97 trängningarna ökar på nytt och jag får Lexinor på nytt (inga bakterier visades).

Sommaren -99 föder jag mitt första barn. Under graviditetens slutskede får jag problem med trängningar igen och behandlas då med Furadantin.

Augusti -01 bytte jag arbetsplats och fick ta mig an en mycket jobbig klass. Genom tidigare erfarenheter trodde jag att jag skulle fixa dessa elever men de höll på att knäcka mig. De första två veckorna mådde jag psykiskt dåligt, sömnproblem mm. Successivt började jag att må bättre. Efter två månader kände jag att jag började få kontroll på klassen, det blev lättare att hantera eleverna när vi lärt känna varandra.
Under september -oktober -01 blev jag förkyld och fick en envis hosta som inte ville ge med sig. Jag sökte hjälp och fick ett par olika antibiotika den hösten, b.la. Amoxicillin vilket jag fick nässelutslag av (då Tavegyl). Läkarna sa att jag hade luftrörskatarr och bihålsinflamation. Antibiotikan hjälpte mig inte nämnvärt. Jag åt också diverse för hostan: Bisolvon, Cocillana.

År -02 blev jag gravid på nytt. Under denna graviditet mådde jag mycket illa och försökte dämpa det med Gaviscon och Lergigan.

September -02 födde jag mitt andra barn. På tredje dagen efter förlossningen fick jag feber, ca 39 grader under en vecka. Jag hade inga andra känningar förutom lite hosta än feber. KK tyckte inte om att jag haft feber så länge utanskrev ut Cefadroxil till mig. Efter ett par dagars ordination började på nytt urinträngningar ge sig till känna. Detta var starten på ett halvårs lidande. Trängningarna bara ökade och intensifierades och situationen liknade den -96, men värre. Jag blev ordinerad antibiotika vid två tillfällen till den hösten (Furadantin). Läkarna rekommenderade mig Hiprex, Vagifem och C-vitamin. Under 1 månad åt jag även Detrusitol men allt blev bara värre och värre.

Mars -03 är jag i Trädet på undersökning hos ”Kloka gubben”. 12 dagar senare släpper besvären, för mig just då, helt fantastiskt. Min övertygelse om ekologisk medicin blev därmed total.