add

ADD; ADHD, MBD, Damp, autism, hyperaktivitet, autistiska störningar – alternativ behandling

Ett snabbt ökande antal barn och ungdomar i västvärlden uppvisar symtom som t ex
– omedvetenhet om omvärlden
– brist på ögonkontakt
– inlärningssvårigheter
– svårigheter att relatera till andra
– hyperaktivitet, rastlöshet
– stereotypa och upprepade beteenden
– fixering på ett föremål, snurrar, klappar,
– sömnsvårigheter
– hoppar upp och ned
– tåspetsgång o andra motoriska egendomligheter
– ger ljud ifrån sig utan anledning
– äter egendomliga ämnen, jord, sand, sandpapper, tandkräm

Dessa beteenden är naturligtvis i sig inte alarmerande om de uppträder var för sig och av och till, men där de förekommer ofta och parallellt kan de bli mycket handikappande. Beteendemönstren ledder ofta till relations- och sociala störningar, som inte sällan framstår som de dominerande problemen., varför den underliggande neurologiska problematiken förblir oupptäckt. Den skolmedicinska diagnosen blir – där den ställs – ofta Autism, autistiska störningar, ADD, ADHD, MBD, hyperaktiva barn, hyperaktivitet, DAMP, eller ev dyslexi

Den svenska skolmedicinska uppfattningen är i  dag  i huvudsak  att det finns ett antal diagnoskategorier; ADHD,  ADD, autism, autistiska störningar, Asperger, osv, var och en kännetecknad av ett antal symtom som i sin tur kan variera i intensitet.  Fenomenen kan möjligen  vara i tilltagande under åren, men av okända orsaker.   Anledningarna i det enskilda fallet  söks i första hand bland genetiska faktorer som resulterat i hjärn-dysfunktioner.  Behandlingen utgörs främst av tillrättalagd omhändertagande miljö och i ökande utsträckning medicinering med fr a centralstimulerande och antidepressiva medel.

Under årens lopp har också allt fler i barnens närhet – skola och släktingar –  funnit sig kallade till att tillämpa dessa diagnoser, med större eller mindre allvar, för att beteckna barn med oönskat beteende.  Likaså har diagnosen börjat tillämpas på vuxna,  dels genom att  ett växande antal vuxna ”känt igen sig” i symtombeskrivningarna,  dels genom undersökningar av samband mellan ADHD etc och kriminalitet.  Försök med centralstimulantia-behandling av kriminella pågår.

Tesen att ADHD-etc-symtomen utgör ett neurologiskt tillstånd med genetisk grund,  närmast oberoende av kemisk och social miljö, har fått allvarliga törnar genom studier där andelen barn med ADHD visat sig variera  mellan 1% och nära 20%, beroende på deras socio-ekonomiska bakgrund.  Svenska myndigheters och forskares föreställning att  beteendeproblem med rötter i  kultur, trångboddhet, näringsstatus och stimulans bäst behandlas med legaliserad narkotika är  grotesk.

En alternativmedicinsk uppfattning är  i stället att barn i dag utsätts för en rad skadliga faktorer från moderlivet och framåt, bl a i form av vaccinering, andra läkemedel,  artificiella livsmedelstillsatser, näringsbrister, elektromagnetisk strålning  och inadekvat psykologisk och motorisk stimulans, mm vilket banar vägen för  neurologiska störningar av varierande slag, vilka  yttrar sig bl a i avvikande beteende av olika slag.   En adekvat behandling bör innefatta avgiftning,  väl sammansatt näringstillförsel,  skydd mot skadliga faktorer och behövlig kompenserande stimulans och träning.

Explosionen av dessa neurologiska symtom hos ungdomar i västvärlden har skett parallellt med massvaccinationsprogrammens utbredning. Som utförligt diskuterats i andra SIEM-rapporter är en av de mest välkända vaccinationsskadorna just låggradig encephalit – hjärninflammation – med risk för bestående neurologiska störningar. Denna reaktion mot vaccinet hos hjärnans oskyddade celler är primärt av immunologisk karaktär – ett försök till försvar mot kroppsfrämmande ämnen  som injicerats i blodbanan.     De senaste åren har också ett tydligt samband mellan MMR-vaccin – tarminflammationer – autism påtalats:  När vaccinförmedlade virus medfört kraftiga störningar av tarmfunktionen kan fortsättningsvis ett löpande flöde av tarmgifter från en dysfunktionell tarm störa hjärnans viktiga funktioner.

Risken för sådana komplikationer är naturligvis större för barn med immundefekter, till följd av t ex nedsatt näringsstatus eller andra tidigare förgiftningar. även andra proteinförgiftningar i blodbanan, t ex till följd av insektsbett, kan därmed logiskt misstänkas som en möjlig orsak.  Växande uppmärksamhet riktas också mot den ökande mängden elektromagnetisk strålning i vårt samhälle, sk elsmog, från  mobiltelefoner och annan elektronisk utrustning.

Teorin om basallergi innebär också den att barnets immunförsvar korrumperas genom påverkan av främmande proteiner från födan innan kroppen är mogen för det, med risk för åtskilliga komplikationer. Matvanor och tarmtillstånd kan ha stor betydelse också på annat sätt för neurologiska störningar och mentala problem av olika slag, se denna artikel.  En annan – delvis sammanhängande – orsaksfaktor har utpekats som den medikaliserade mödravården och ”förlossningskonsten”, men också naturligtvis en allmänt ökad utsatthet för miljögifter under graviditeten.

Denna bakgrund kan förklara varför ADHD-symtomen påverkas positivt både av näringsterapi och genom att allergener, livsmedelstillsatser  och skräpmat, bl a socker utesluts ur kosten.   Speciellt tartrazin har uppmärksammats som ”bov i dramat”, men även aspartam är mycket misstänkt.   Kostbehandling som utgår från teorin om basallergi har också visat sig framgångsrik. Erfarenhetsmässigt har vissa naturmedicinska preparat – bl a GLA, Cvitamin, fiskolja – också ofta visat sig kunna minska symtomen. Också speciell rörelse- och koordinationsträning kan vara av stor betydelse.

Ibland kan man misstänka att orsakerna mer handlar om hormonella rubbningar med åtföljande depressiva tillstånd, inaktivitet, viktuppgång och onormal aptit. Ett helt oskadligt alternativ värt att pröva, speciellt om symtomen tycks dominera under vinterhalvåret är ljusbehandling, som nu kan ges i mycket bekväma former.  Analogt med detta kan man misstänka D-vitaminbrist ibland kunna spela en roll.

LÄS  ÄVEN
Artikel om Vaccinationsskador

Resurser på nätet

http://www.jannel.se

Janne Larsson har under många år följt och kommenterat hur svenska myndigheter och forskare  odlat en falsk föreställning om ett växande behov av psykiatrisk och läkemedelsbehandling bland svenska barn, med syfte att skapa  en växande marknad för legaliserade droger, framför allt centralstimulerande medel.   Den medicinska information som föräldrar får om ADHD-frågan via sjukvård och skola är i regel helt färgad av denna agenda.  Janne Larssons sida innehåller mängder av konkreta fakta och argument, av värde för de föräldrar som vägrar att överlämna sina barn till medicinska försök.  Han redovisar många fakta som knyter den ökande medicinbehandlingen av barn och ungdomar till våldsutbrott, skolskjutningar och självmordsepidemier.

http://www.haraldblomberg.com

Harald Blomberg  har i sina böcker och kurser givit en användbar  modell för hur ADHD-problem utvecklas, och hur de kan behandlas utan biverkningstyngda mediciner.  Eftersom Blombergs rön och verksamhet  står i rak opposition mot den officiella ”svenska modellen” med allt tyngre medicinering undanhålls svenska föräldrar i regel dessa  kunskaper och  möjligheter.

http://www.nyatidensbarn.se/

Förening som arbetar med att väcka opinion mot att barn systemanpassas genom att drogas med psykofarmaka och narkotikaklassade centralstimulantia, och att sprida kunskap om och verka för alternativa metoder som kan hjälpa barn att sluta med psykofarmaka och utvecklas till fria individer både kroppsligt, känslomässigt, mentalt och andligt.

http://www.vestibularis.se/

Vestibularis  arbetar med sensomotoriska problem, funktionshinder,  autistiska störningar, m m. Deras träningsprogram sägs fungera även för barn som står på  medicinering.

http://www.option.org/index.php

Option Institute  (USA) har mångårig och kvalificerad erfarenhet och träningsprogram för bl a barn med utvecklingsstörningar och autism.  De erbjuder också utbildning för den som vill arbeta med dessa frågor utifrån deras unika behandlingsprogram.

http://www.feb.se/

Förening för elöverkänsliga, som arbetar med att undersöka och rikta uppmärksamhet mot den ökande elsmogens påverkan på vår hälsa.

http://www.kmr.nu/

Förening med anknytning till Scientologirörelsen och med en bred katalog av skildringar av  psykiatrins brister och skadeverkningar.

Fakta om ADHD & Ritalina, Concerta, Strattera


Nedanstående text finns också i PDF på 
http://jannel.se/fakta.adhd.pdf

Föräldrar som ställs inför någon som vill ge deras barn en ADHD-diagnos, med åtföljande ”behandling” med Ritalina, Concerta eller Strattera, bör först få ta del av nedanstående information. Föräldrar måste, för att kunna ge verkligt informerat samtycke, få annan information än den som tagits fram av läkemedelsbolagens PR-avdelningar.

Det finns inget objektivt medicinskt test för det som kallas ADHD, och som påstås vara en störning i hjärnan (en kemisk obalans); det finns inga hjärnavbildningar, blodprov, gentester, eller andra tester som kan särskilja ett barn som får beteckningen ADHD från ett barn som inte får det – det finns ingen uppmätt fysisk eller kemisk avvikelse i hjärnan hos något enda barn som sägs ”ha ADHD”. Det finns bara en subjektiv bedömning av barnets beteende.

När någon påstår att ens barn har en störning i hjärnan (”ett osynligt funktionshinder”), måste man be om att få den uppmätt. Ställa frågorna: Vad är normalvärdet för det ämne som barnet sägs ha för mycket/för lite av? Vad är det värde som betecknar tillståndet ADHD? Vad är värdet för just mitt barn? Man kommer då att få veta att det inte går att ge något svar på dessa frågor. Påståendet om störningen i hjärnan (den kemiska obalansen) är, som bäst, en ren spekulation. Fram till dess att en med objektiva medel fastställd brist eller störning konstaterats måste barnen betraktas som friska. De olika ”diagnoschecklistor” som används för att fastställa diagnosen ADHD är så långt från ett objektivt medicinskt test som man kan komma.

Eftersom det inte finns någon sjukdom finns det heller inget som kan kallas ”en medicin för ADHD”. Däremot finns det toxiska medel som på ett kraftfullt sätt påverkar barnets hjärna och har stor effekt på beteendet. Ritalina, Concerta och Strattera är sådana preparat.

Ritalina och Concerta är narkotiska ämnen (metylfenidat), i samma narkotikaklass som amfetamin och kokain, ämnen som har hög missbrukspotential , och med i stort sett samma verkan. (I fortsättningen kommer termen amfetaminpreparat att användas som namn på Ritalina, Concerta och andra liknande medel.)

För att få föräldrar att gå med på att ge sina barn dessa preparat har läkemedelsbolag och psykiatriker spritt en hel del mycket vilseledande information, som tas upp nedan:

  • Nej, amfetaminpreparat är inte för ”ADHD” som insulin för diabetes. Medlen har ingen specifik medicinsk effekt av det skälet att det som kallas ADHD inte är sjukdom. Som andra toxiska ämnen har de däremot en stark verkan på hjärnan. Insulin är ett kroppseget ämne som en diabetiker har brist på. Ingen har någonsin haft amfetaminbrist.
  • Nej, amfetaminpreparat verkar inte annorlunda på barn som fått beteckningen ADHD än de gör på andra barn . Den narkotiska effekten är densamma. Inget av barnen ”med ADHD” har heller någon konstaterad fysisk eller kemisk avvikelse i hjärnan, på vilken dessa amfetaminpreparat skulle kunna ha en specifik effekt.
  • Nej, barnen får ingen ”liten dos” av Ritalina eller Concerta. Den är fullt tillräcklig för att ge en kraftig effekt på hjärnan, och därmed beteendet. Det sägs ofta, i syfte att vilseleda föräldrar, att missbrukare tar helt andra doser. Det är sant, men barnen är inga vuxna missbrukare – och definitivt inte erfarna, nergångna missbrukare. Det intressanta är därför att jämföra med vad som räknas som missbruksdos för en icke-tillvand vuxen person, och sedan justera jämförelsen gentemot barnets vikt. Så: ”En rusframkallande dos (”missbruksdos”) räknas såsom den dos som hos en naiv (icke-tillvand) person framkallar ett märkbart rus i form av en tydlig förändring i sinnestillståndet.” (s. 4)  För amfetamin gäller: ”En missbruksdos anses ligga mellan 0,1 och 0,2 gram.” (s. 27)  Dosen för att få samma effekt för den närliggande släktingen metylfenidat (Ritalina och Concerta) anses vara något större.

Den rekommenderade maxdosen för en 6-åring har fastställts i Läkemedelsverkets tragiska beslut att godkänna Ritalina. Myndigheten skriver: ”… maximidosen är 60 mg dagligen (för en 6-åring som väger 20 kilo skulle det innebära ett maximum på 3 mg/kg).” “…the maximum dose is 60 mg daily (for a 6 year-old weighing 20 kg, this gives at maximum 3 mg/kg).  Det här motsvarar en dos på 240 mg för en vuxen på 80 kg.

Vilket innebär att en 6-åring skulle kunna få en högre dos än vad som för en vanlig vuxen definieras som en missbruksdos!

  • Nej, legalt utskrivna amfetaminpreparat minskar absolut inte risken för illegalt drogmissbruk. Ökat bruk av legal narkotika i ett samhälle har alltidlett till ökad illegal användning och spridning av narkotikan. I Sverige har vi tidigare inte sett spridning eller missbruk av ADHD-droger (Ritalina eller Concerta), av det enkla skälet att dessa inte tidigare getts till barn och ungdomar. I USA är spridningen av ADHD-droger en samhällelig katastrof: I officiella undersökningar har det visat sig att en av tio tonåringar har använt Ritalina eller andra legalt utskrivna ADHD-droger för att bli höga.

I tillägg till det är allt bruk av narkotika – förutom tillfälligt, som vid svåra smärttillstånd – att betrakta som missbruk. Att tygla friska barn med amfetamin och andra droger är inget annat än ett kemiskt övergrepp.

  • Nej, Ritalina och Concerta ger inte ”få och obetydliga” skadeverkningar, som förespråkarna vill få föräldrar att tro. Som mycket vanliga skadeverkningar listas i officiella publikationer (FASS) nervositet och insomningssvårigheter. Som vanliga skadeverkningar listas nedsatt aptit (vanligtvis övergående), magsmärtor, illamående och kräkningar… Muntorrhet. Utslag, klåda, nässelfeber, håravfall. Huvudvärk, dåsighet, yrsel, rörelsesvårigheter. Påverkan på hjärtat,blodtrycksförändringar (vanligtvis ökning).Bland dessa officiellt erkändavanliga skadeverkningar finns således påverkan på hjärtat, blodtrycksförändringar (vanligtvis ökning).

Det är illa nog att barn som är friska utsätts för insomningssvårigheter – det är ingen obetydlig skadeverkan. Sömnsvarigheterna hanteras i många fall genom samtidig utskrivning av sömnmedel, vilket i sin tur leder till andra skadeverkningar. Och än värre blir det när man betraktar deallvarliga skadeverkningarna av Ritalina och Concerta. I en information till läkare skrev Läkemedelsverket att följande information borde tas med i informationen till patienter: ”… de mest centrala biverkningarna med Concerta som t ex blodtrycksstegring, risk för beroendeutveckling, och risk för psykisk påverkan inkluderande depression respektive psykosutveckling.”  Det är föga troligt att föräldrar får information om dessa – ”de mest centrala biverkningarna” – när de ska övertygas att barnet behöver amfetaminpreparat.

Den amerikanska läkemedelsmyndigheten FDA har efter nya utredningar krävt att Ritalina och Concerta förses med varningstext om risk för psykoser, hallucinationer och mycket allvarliga hjärt-/kärlskador . Man bör, när man läser detta, veta att FDA, som det svenska Läkemedelsverket, nästan uteslutande finansieras av läkemedelsindustrin, och ser denna industri som sina verkliga kunder. Dessa myndigheter har utgett varningar först efter mycket starka protester från allmänheten mot läkemedelsbolagens bedrägliga information.

Bakgrunden till varningarna om allvarliga hjärt-/kärlskador var den rapport som FDA släppte ut den 8 februari 2006. Den för allmänheten tidigare hemlighållna rapporten handlade om amfetaminpreparat, plötslig död och livshotande skadeverkningar . Rapporten berättade, som Reuters återgav, om 51 rapporter om dödsfall i samband med behandling med ”ADHD-mediciner” . I tillägg till dessa 51 dödsfall kan man i FDA-rapporten läsa om ytterligare 30 dödsfall vid Ritalinabehandling, från åren före 1999. Sammanlagt berättar alltså FDA-rapporten om 81 dödsfall. (Man har då tagit bort alla de rapporter där flera droger samtidigt fanns med i bilden och de dödsfall som inträffat i samband med missbruk av amfetaminpreparat.)

Se också nedan om FDA-rapporten om ”psykiatriska skadeverkningar” i samband med behandling med amfetaminpreparat och andra ADHD-droger (som Strattera).

Det borde inte längre vara möjligt att ljuga för föräldrar och säga att dessa narkotiska ämnen ger få och obetydliga skadeverkningar – ändå är det vad föräldrar får veta.

Strattera är en annan psykiatrisk drog som ges till barn med ADHD. Medlet, som tillverkas av läkemedelsbolaget Eli Lilly, är egentligen ett misslyckat antidepressivt medel; det skulle först lanseras mot depression men man lyckades inte visa att det hade någon bättre effekt än sockerpiller. Så det blev liggande. Eli Lilly fick sedan idén att det kanske skulle kunna ha effekt på barn med diagnosen ADHD. Man fick i november 2002 det amerikanska läkemedelsverkets godkännande till att använda Strattera som en ”behandling” vid ADHD.

I stort sett alla psykiatriska droger går igenom samma faser: 1) de hyllas som riskfria mirakelmedel; 2) data om deras verkliga skadliga effekter börjar komma fram; 3) de dras in från marknaden på grund av de allvarliga skador de bevisligen åstadkommer eller försvinner i tysthet bort ur behandlingsarsenalen. Kvar blir dock de ofta kroniska skador som medlen åstadkommit på patienter. Strattera är redan i slutet av fas två, även om medlet blev godkänt i Sverige så sent som i april 2006, och bara funnits på den amerikanska marknaden i lite mer än fyra år.

  • Fram till september 2005 hade det av läkare och konsumenter om Strattera rapporterats totalt 10 988 ”psykiatriska skadeverkningar” (psychiatric adverse events), vilket det engelska läkemedelsverket (MHRA) klassade som ”large number of psychiatric reactions” (en stor mängd psykiatriska reaktioner). Under denna rubrik ryms bland annat den vanliga sömnstörningen, självmordsbeteende, fientlighet, våldsbeteende, psykos och mani.
  • I september 2005 utgavs internationella varningar om att Strattera ökar risken för självmordsbeteende hos barn och ungdomar som tar medlet . Det här var inget att förvånas över då Strattera kemiskt sett mest liknar det antidepressiva medlet Efexor, för vilket varningar om ökad självmordsrisk vid behandling av barn utgivits ett år tidigare . Tidigare under 2005 hade det europeiska läkemedelsverket utfärdat varningar om att Strattera kan orsaka ”fientlighet och emotionell labilitet” hos barn 
  • Utredare vid det amerikanska läkemedelsverket FDA gick igenom de rapporter om ”psykiatriska skadeverkningar” av Strattera som inkommit till Eli Lilly (och de rapporter om amfetaminpreparat som inkommit till tillverkare av dessa). Resultatet av denna översyn presenterades den 3 mars 2006. FDA:s utredare skrev att ADHD-drogerna skapat psykoser och mani hos barn som inte tidigare visat några sådana tecken, vid normala doser; ”hos den överväldigande majoriteten av fallen (grovt räknat 90 % överlag) hade patienten inte någon tidigare historia av liknande tillstånd”. I översynen tog man också upp aggressioner och våldsbeteende, och skrev att ”en stor majoritet (80 till 90 % överlag) av patienterna som identifierats i denna översyn hade ingen tidigare historia av sådana händelser”. Effekterna skapades med andra ord av ADHD-drogerna. För Strattera hade det rapporterats 992 fall av aggression eller våldsbeteende och 360 fall av psykos eller mani fram till september 2005 . När man läser dessa siffror ska man veta att bara 1-10 procent av alla allvarliga skadeverkningar antas rapporteras av läkare.
  • I den långtidsstudie av Strattera som Christopher Gillberg gjorde på vuxna i Göteborg (de skulle få Strattera i 12 månader) fick 95 procent (19 av 20) avbryta studien i förtid40 procent fick avbryta på grund av skadeverkningar från Strattera. De skadeverkningar som uppkom var leverskada, sköldkörtelskada, aggressivitet/fientlighet, depression, förhöjt blodtryck, subjektiv obehagskänsla .
  • I det opublicerade material som det svenska Läkemedelsverket och andra europeiska läkemedelsmyndigheter har tillgång till kan man läsa om ett stort antal andra allvarliga skadeverkningar från Strattera. Man kan bland annat läsa att det till Eli Lilly om Strattera inkommit 766 rapporter om hjärtskador och 172 rapporter om leverskador fram till september 2005 . Man kan läsa om att det fram till november 2006 inkommit 750 rapporter om självmordsbenägenhet och självskadligt beteende i samband med Stratterabehandling . Totalt har det till maj 2006 inkommit 23 132 rapporter om skadeverkningar från Strattera, i vilka 58 048 skadeverkningar beskrivs . Om den allra högstauppskattningen görs att 10 procent av alla skadeverkningar rapporteras skulle detta motsvara nästan 600 000 skadeverkningar i faktisk verksamhet. I själva verket är det alltså långt fler. När man läser det ovanstående ska man också veta att det material som läkemedelsmyndigheterna fått från Eli Lilly är föranalyserat av bolaget (det är inte rådata). Myndigheterna är således beroende av läkemedelsbolagets tidigare gjorda analyser. Och läkemedelsbolaget har gjort allt för att komma ifrån att bolagets psykiatriska droger någonsin orsakat någon enda skadeverkning. (Den analys som FDA:s utredare gjorde om aggression, psykos och självmord ovan var dock i stort baserad på av bolagen oanalyserade data – därav de kraftfulla slutsatserna.) 

Läkare och allmänheten i Sverige får inte höra om historien ovan. De får en historia om ”mirakelmediciner” från psykiatriska auktoriteter (ofta inhyrda av läkemedelsbolag) och från den ”patientförening” (Attention) som är betald av läkemedelsbolagen för att säga det bolagen vill att de säger – att fler ADHD-droger ska ges till barn och vuxna .

De får av den kände barnpsykiatrikern Lars-Olof Janols, en av personerna bakom Socialstyrelsens bok ADHD hos barn och vuxna, om amfetaminpreparat veta: Allvarliga kort- och långsiktiga biverkningar har ej kunnat påvisas.”  Janols är tillsammans med barnpsykiatriker Gunilla Thernlund ansvarig för ett rikstäckande ”kvalitetsregister” om ADHD. Där ska bland annat skadeverkningar av amfetaminpreparat registreras. Med tanke på Janols ovillighet att titta lär det inte bli mycket registrerat där.

Allmänheten får höra psykiatriprofessor Bruno Hägglöf, ordförande i Svenska Föreningen för Barn- och Ungdomspsykiatri, i TV om Strattera säga att ”Det finns personer som behöver ta de här läkemedlen livet ut…”, och inte nämna en enda skadeverkning . Hägglöf var bolagets kontaktperson för Strattera och satt i dess Advisory Board (rådgivande grupp). Läkarna får höra det positiva budskapet om Strattera på Eli Lillys utbildningsdagar landet runt. Ansvarig för bolagets utbildningar – eller rättare sagt marknadsföringsdagar – i Sverige, har varit läkaren Björn Kadesjö , som också är vetenskapligt råd för skolhälsovården på Socialstyrelsen, och som – otroligt nog – samtidigt med detta varit ansvarig för Eli Lillys tester av Strattera på 100 barn i Sverige (för vilka bolaget betalt 3 200 000 kronor till klinikerna) . När Kadesjö skulle testa medlet på barn i Sverige förklarade han och Eli Lilly för etikprövningsnämnden att det inte fanns några etiska problem, och skrev att Strattera var: ”mycket välundersökt och vältolererat av de allra flesta patienter” . Det ”oetiska” vore i stället att inte ge Strattera till barnen.

Allmänheten får i media höra Christopher Gillbergs och Björn Kadesjös kollega, psykiatriker Mats Johnson berätta om Strattera. Och då låter det så här: ”Biverkningarna med Strattera har varit sällsynta och lindriga.”  Allmänhet och media får också av ”patientföreningen” Attention höra att det måste bli tyst om skadeverkningarna av Strattera och andra ADHD-droger. Föreningen kräver censur och att de som har ”ansvar för publiceringen” i media griper in och hindrar att kritiska inlägg publiceras på insändar- och debattsidor. Om Strattera skriver man: ”De studier som gjorts hittills visar att nyttan med behandlingen vida överstiger de potentiella riskerna.” (Pressmeddelande, juli 2006) Föreningen Attention fick under de två åren 2004 och 2005 sammanlagt 1 miljon kronor av Eli Lilly, och samverkar också med de andra tillverkarna av ADHD-droger.

Men bakom den falska marknadsföringen finns alltså den verkliga scenen – Ritalina, Concerta och Strattera åstadkommer mycket allvarliga skador på de barn och ungdomar som får medlen. De bör snarast dras in från marknaden.

Janne Larsson
skribent
oktober 2007
janne.olov.larsson@telia.com

Observera: Informationen ovan är inte godkänd av de läkemedelsbolag som tjänar stora pengar på att psykiatriska droger skrivs ut till barn. Den är inte heller godkänd av de psykiatriker som hyrts in av dessa läkemedelsbolag och som gjort karriär på att propagera för dessa medel. Inte heller av ”patientföreningar”, som föreningen Attention, som med ekonomiskt stöd av läkemedelsbolag slåss för att fler barn ska få ADHD-droger.

Referenser:

Den amerikanska narkotikamyndigheten DEA, Drug Information

Judith Rapoport, mångårig ADHD-forskare, citat i boken Selling Sickness, 2005.

Åklagarmyndigheten, Farlighetsbedömning av narkotika, december 2005.

Läkemedelsverkets bedömning av Ritalina, Part III – Pharmaco/Toxicological assessment, 16 april 2004.

CASA, Center for Addiction and Substance Abuse, More than 15 million Americans Abuse Opioids, Depressants, Stimulants; Teen Abuse Triples in 10 Years, 7 juli 2005.

Läkemedelsverket, Dnr 151:2006/29488, 15 juni 2006.

FDA, Medications Guide Ritalin, besökt 21 oktober 2007,

FDA, Review of AERS data for marked safety experience during stimulant therapy: death, sudden death, cardiovascular SAEs (including stroke), 27 april 2004.

Reuters, 51 Attention drug patients died, 8 februari 2006, tillgänglig på:

MHRA, Preliminary Assessment Report, december 2005.

och MHRA/Eli Lilly, Annex 4, Psychiatric Adverse Events, opublicerad analys från 2005.

Associated Press, Strattera associated with suicide risks in kids, 29 september 2005.

FDA, FDA Public Health Advisory, 15 oktober 2004,

 EMEA, pressmeddelande, European Medicines Agency finalises review of antidepressants in children and adolescents, 25 april 2005.

FDA, Report, 3 mars 2006.

Gilllberg/Råstam/Cederlund, Slutrapport, november 2006. Gillberg/Råstam/Cederlund, Angående klinisk läkemedelsprövning (atomoxetine hydrochloride) ref nr: 2002/74152; 25 april 2006 Gillberg/Råstam/Cederlund, Angående klinisk läkemedelsprövning, 11 oktober 2005, inkom Läkemedelsverket den 13 oktober 2005.

MHRA, uppdatering av den 5 april 2007.

MHRA, Periodic Safety Update Report, Main Report, period 27 november 2005-26 maj 2006.

Läkemedelsbolaget Janssen-Cilag, ihop med Attention, Pressmeddelande Ingen behandling för vuxna med ADHD, 8 juni 2005, där minst 50 000 barn och 240 000 vuxna i Sverige sägs behöva en ADHD-diagnos, och ofta bolagets ADHD-drog Concerta.

 Janols, Allvarliga biverkningar har ej kunnat påvisas, SvD 9 november 1999.

 Lilly, ADHD utbildning, EINAQ.

Lilly/Kadesjö, Ansökan om etikprövning, 29 oktober 2004, inkom etikprövningsnämnden i Göteborg den 9 december 2004.

Beckman, Ny medicin mot adhd kan ersätta amfetamin, DN, 12 april 2003.

Mailat till SIEM

Alternativ medicin är bra, men……..VET du något om autismspektrum störningar och hyperaktivitet??? HUR kan någon så tvärsäkert yttra sig, med den okunskap du visar i ämnet. Jag har provat alternativ medicin på min son, och det kanske kan hjälpa barn med lindriga probelem, men inte min son.Hans liv har förändrats, men bara positivt, sen han fick prova amfetamin. Detta har bla annat att göra med att kemin i hjärnan är i obalans och där kan växter inte hjälpa. Likadant är det med cipramil, den hjälper hjärna hålla en riktig balans av kemin i hjärnan. Utan denna balans, hamnar man i djupa depressioner. Vilket är vanligt vid autismspektrumstörningar. Jag tror också på alternativ medicin, i första hand……..men med den kunskap jag fått om hjärnan och dess kemi, vet jag att alla inte kan bli hjälpta av alternativmedicin. Det har givit mig en ödmjukhet till livet, jag skulle aldrig komma på tanken att tala om för någon att deras metod att hjälpa sitt barn är fel! Men jag skulle kanske föreslå ett alternativ. Kanske något att tänka på??


Hej , tack för ditt raka brev!

Jag föreslår att du läser t ex en artikel av dr Fred A Baughman i ”Mänskliga Rättigheter” nr 3/98. (Den finns veterligen inte på web-en, men jag faxar den gärna till dig om du ger mig ett faxnummer). I den mån jag är okunnig – och vem är inte – är jag i vart fall i gott sällskap.

Sen kan jag väl nämna att jag har ordentlig personlig erfarenhet av såväl ADHD etc som amfetaminmissbruk, i det förra fallet som sambo/förälder i det senare fallet som behandlare (f ö i kommunal tjänst) . Vad gäller cipramil har jag talrika erfarenheter av att patienter som genomgått naturmedicinsk behandling kunnat avstå från cipramil utan problem, trots att läkare förespeglat dem att detta kommer att bli livslångt.

Om du lusläst min web finner du också att jag varit såväl sjukvårdspolitiker som planeringschef, utredare,.läromedelsförfattare, expert etc i vårdapparaten. Så länge jag gett uttryck för konventionella uppfattningar är det ingen som ifrågasatt mitt omdöme och kompetens. Omdömet tappade jag tydligen efter alltför många år i vårdapparaten….

Jag beklagar alltså inte de uppfattningar och fakta jag ger uttryck för på weben. Men jag är ledsen att föräldrar – som du – känner sig anklagade för att de griper efter de halmstrån som räckts fram. Jag anklagar eller nedvärderar inga föräldrar för detta. Så länge orsakerna till den moderna ADHD-explosionen lämnas märkligt outredda av det medicinska etablissemanghet, väljer jag att betrakta såväl barn som föräldrar som offer för den medicinsk-kemiska manipulation som t ex beskrivs t ex på

www.klokast.se/siem/oppet-brev.html eller
www.konsumentsamverkan.se/11verk/kampanj/vard/vitaminkart.html

Det är tråkigt om offren ska känna dåligt samvete eller slåss med varann i stället för att gå till botten med vad det är som hänt. Men halmstrån är halmstrån, det måste man få säga.

Anledningen till att jag betraktar amfetaminbehandling som ”halmstrå” är att det är giftigt. Många gifter har inledningsvis ”positiva” verkningar och är därför populära. Det gällde också när läkarvetenskapen introducerade morfin, kokain och kvicksilver i artonhundratalets västerländska samhälle, liksom något senare radium för ”medicinskt bruk”. Men det kommer en dag efter….

Med vänlig hälsning SIEM/Ulf


PS Någon dag efter denna skriftväxling framgår det av pressuppgifter att ledaren för den sk trenchcoatligan i Littleton, som åstadkom en massaker i skolan där 12 elever och en lärare dödades, medicinerades med ett sk lyckopiller, Luvox. En liknande skolmassaker i Westside Middle school, åstadkoms av en elev, medicinerad med såväl Prozac som Ritalina. Sedan Rohypnol nu kommit i vanrykte, står många nya kemikalier beredda att fylla luckan….


Ett halvår efteråt (jan 2000) kommer detta brev:

Hej !

Jag arbetar på ett hem för missbrukare och har träffat en hel del killar som fått diagnosen DAMP/ADHD konstaterat. Flera av dessa killar har även som barn behandlats med små doser amfetamin. När de blivit vuxna och blivit fråntagna ”medicinen” så har de valt stt själva medicinera sig med amfetamin, som mycket snart blivit ett missbruk. Min fråga är: Finns det ingen medicin idag som kan hjälpa dessa personer till ett drägligt liv ????

Tacksam för svar snarast, känner mig maktlös.

Vänligen Eivor Olsson

SIEMs kommentar: Brevskrivarens fråga besvarades i separat brev, men denna sida handlar om ADD. Brevet utgör en välkommen bekräftelse på vad SIEM hävdat angående amfetaminbehandling som ett olyckligt ”halmstrå” när det gäller ADD. Trots all sympati för de drabbade och deras föräladrar vill man väl knappast att de ska hamna ur askan i elden.