basunerar SvD ut den 9 april! För SIEMs surfare bör ingenting längre förvåna när det gäller medicinsk journalistik. Artikeln finns i sin helhet på http://www.svd.se/dynamiskt/Vetenskap/did_528832.asp
Att det medicinsk-industriella komplexet skjutit in sig på ofarliga näringsmedel är sen länge känt. Det verkliga motivet för etablissemangets skrämselpropaganda har väl tydligast formulerats av Dr Mattias Rath, se här!
Vi ska emellertid här granska hur den vetenskapliga och vetenskapsjournalistiska bakgrunden ser ut i detta fall:
Är t ex rubriken motiverad?
Vi kan enkelt konstatera genom en sökning i t ex http://www.mediearkivet.se att den "vetenskapliga" bilden av C-vitamin långt ifrån är entydig. De artiklar som tagits upp i pressen redovisar såväl positiva som negativa effekter av Cvitamin. Påståendena baseras närmast alltid på enstaka studier, ofta på små underlag, som inte följts upp av senare undersökningar. Nästan alla påståenden hamnar därför " i luften".
Den dubble nobelpristagaren L Pauling visade t ex i olika studier 1970 och 1986 hur stora doser Cvitamin (5-10 g/dag) kunde förlänga livet hos svårt sjuka cancerpatienter. (Se t ex "Vitamin C the Common Cold and the Flu"" 1970, och "How to live longer and healthier" 1986) C- vitamin har också visats ha tumörhämmande egenskaper i djurförsök, ha kolesterolsänkande effekter, och ge lägre risk för hjärt- och kärlsjukdomar. ( Se Peter Wilhelmsson: "uppslagsboken för Vitamin - och Mineralterapi".) Andra forskare - som dr Rath, nämnd ovan - visar i sin forskning att en stor del av det moderna sjukdomspanoramat kan uttydas och behandlas som näringsbrist, bla vad gäller C-vitamin.
Cvitamin har dock blivit ett av de mest populära kosttillskotten för allmänt bruk. Så - om rubriken är motiverad vore det sensationellt och allvarligt!!!
Vad sägs då i rubriken?: Jo att för mycket Cvitamin KAN vara en hälsorisk. Precis som vatten, , syre, kolhydrater, potatis, osv om det tas i fullkomligt orimliga doser. Det går altså inte att formellt invända mot rubriken. Den teoretiska risken måste vi acceptera - nånstans måste det gå en gräns för hur mycket Cvitamin vi riskfritt kan ta. (Forskarna tycks dra slutsatsen att 1000 mg/dag är för mycket.)
Framför allt går dock en gräns för hur mycket Cvitamin vi bekvämt kan ta. Eftersom nästan den mesta C-vitamin på marknaden kemiskt förekommer som askorbinSYRA - alltså i förening med en vätejon - så blir vi ofta sura i magen av också mindre doser Cvitamin. Syra fräter nämligen, och kan allvarligt irritera en känslig mage. Många har svårt att klara 200 mg Cvitamin i form av askorbinsyra, mer än 1000 mg ger ofta magirritationer. En irriterad mage är också en hälsorisk, och medför t ex risk för nedsatt näringsupptag. Vill man ta större doser Cvitamin rekommenderar terapeuter därför att man tar det i form av askorbinSALT, som inte fräter på magen, utan relativt neutralt.
Låt oss nu ta oss an SvD:s artikel och de studier som åberopas:
Den första studien omfattar " 573 friska medelålders män vid ett företag i staden som följts under en 18-månaders period. Männens blodkärl i nacken undersöktes regelbundet med ultraljud, före och efter studien, för att kartlägga förkalkningsprocessen i dessa kärl. En tredjedel av männen intog regelbundet vitamintillskott.
De som enbart tagit C-vitamintillskott visade sig ha betydligt mer förkalkningar i dessa kärl än de övriga männen, upp till 2,5 gånger högre frekvens. Ju högre C-vitaminintaget var, desto mer förkalkade var kärlen. Värst ute var de som både rökte och åt mycket C-vitamin. De hade en förkalkningstakt som låg fem gånger över de övriga männens. James Dwyer, forskare vid University of California i Los Angeles, ansvarig för studien, betecknar resultatet som "en oroande överraskning".
- Det visar hur riskfyllt det kan vara att isolera ett näringsämne ur kosten och inta det i stora mängder utan att ha en aning om effekterna, säger han"
Hur väl står sig nu forskarens slutsats vid en kritisk granskning?
-----------
Riktig vetenskap handlar - åtminstone i detta fall - om statistik, och då måste man också ta hänsyn till den vetenskapliga sannolikhetsläran!
Om jag samlar in data om femhundra människor, men vill kunna uttala mig om "människor i allmänhet" så måste mina femhundra försökskaniner väljas ut på ett godtagbart sätt. Jagkan t ex inte välja ut mina femhundra närmaste släktingar, studera dem, för att därefter uttala mig om hur "människor i allmänhet", den s k populationen, har det (kineser, pensionärer, amerikanska miljonärer, osv) . Statistiska vetenskapliga regler säger att urvalet måste göras så att varje medlem ur populationen har samma (lilla) möjlighet att komma med i urvalet. Så har uppenbarligen inte skett i denna studie. I stället har man valt ut personer vid ETT OCH SAMMA FÖRETAG I EN OCH SAMMA STAD! Vi vet inte heller om dessa utgör ALLA på företaget, eller om de t ex anmält sig frivilligt till hälsokontroll, etc.
Har detta nån betydelse? Ja - det kan ha avgörande betydelse, och det anger studien själv: "Värst ute var de som både rökte och åt mycket C-vitamin. De hade en förkalkningstakt som låg fem gånger över de övriga männens."
Denna kommentar pekar på att en annan - och tyngre - faktor bakom kärlförkalkningarna var dessa personers belastning av andra gifter, t ex miljögifter! Och den belastningen består inte enbart av rökning - utan också av avgaser, arbetsmiljö , etc, faktorer där de undersökta personerna också mycket väl kan ha haft en avvikande särställning, jämfört med "folk i allmänhet", Hur det är med den saken får vi inte reda på av studien.
Vetenskapligt sett måste man skilja på deskriptiva och experimentella studier. Deskriptiva studier är enklare att göra, beskriver sakförhållanden, men kan aldrig uttala sig om orsak och verkan. Experimentella studier är svårare att göra, men ger viss rätt att uttala sig om möjlig orsak och verkan. Om man vill påstå att C-vitamin orsakar kärlförkalkning får man vara god att genomföra experimentella studier som visar detta.
Den avgörande frågan för att förstå studiens uppläggning är här hur beslutsprocessen "äta C-vitamin eller ej" såg ut: Var det de enskilda personerna eller försöksledningen som beslutade? Vi får i referatet inte reda på om den tredjedel av männen som tog C-vitamin tog det på eget intiativ, eller om de som skulle ta Cvitamin valdes ut av försöksledaren enligt någon slumpmässig process . Vad har det för betydelse? Jo, avgörande betydelse:
Den som genom tidigare läkarundersökning eller pga egna symtom dragit slutsatsen att han bör göra något åt sin hälsa börjar ofta på egen hand ta kosttillskott. Bland de populäraste kosttillskotten i sådana fall är Cvitamin. Det vore inte på något sätt förvånande om det då på ett företag visade sig att de, vars hälsotillstånd var vacklande, också börjat äta mer Cvitamin. Kan det vara på det sättet i denna studie? Ja, referatet utesluter det i vart fall inte. Tvärtom finns åtskilliga punkter som tyder på att det handlar om deskriptiva studier av ett "individuellt" C-vitaminätande på individens eget intitativ:
Endast en tredjedel av de totalt 573 männen åt C-vitamin, dvs ca 190 st. Om undersökningen syftat till att experimentellt utreda effekterna av C-vitaminätande borde man rimligen delat "försökgruppen" i två halvor, varav en halva fick Cvitamin, den andra inte.
C-vitaminätarna tycks ha ätit olika mycket C-vitamin:"Ju högre C-vitaminintaget var, desto mer förkalkade var kärlen." Det anges inte alls om C-vitaminätarna hade av försöksledningen förelagts att äta vissa doser eller ej, inte heller om man kontrollerat att de verkligen tagit dessa doser - och hur man kontrollerat att "kontrollgruppen" inte snaskat C-vitamin på alldeles egen hand ( t ex "för säkerhets skull". ) Var det möjligen så att ju sämre man mådde desto mer C-vitamin och andra kosttillskott åt man på eget initiativ?
Varje terapeut vet också hur vanskligt det kan vara att förmå en patient att ta ett visst preparat, och att vara säker på att han verkligen tagit det enligt föreskrifterna. Det är vanligt att patienten påstår sig ha tagit preparatet utan att ha gjort det ( det gäller såväl kosttillskott som läkemedel). Svårigheterna med kontroll borde vara mångdubbelt större om det handlar om ett experiment , där patienten inte begärt hjälp, utan utsetts på något annat sätt. Hur har man i studien kontrollerat att patienternas uppgifter om C-vitamintag - eller inget C-vitaminintag - verkligen stämmer med verkligheten?
Det mesta i referatet tyder i stället på att man i princip frågat folk om hur mycket C-vitamin de brukar äta, och därutöver bl a undersökt coronarkärlsförkalkningen vis olika tidpunkter. Därefter har man anlyserat de statistiska sambanden mellan bl a dessa variabler. Så kan man vetenskapligt göra vid en deskriptiv studie, t ex om man vill veta mer om hälsotillstånd och -utveckling hos personer vid just detta företag. Men en sådan studie ger ingen generaliserbarhet - ingen som helst rätt att dra slutsatser om personer utanför detta företag!
Inom företaget kan nämligen finnas synnerligen verksamma andra faktorer, som helt kan omöjliggöra jämförelse med personer utanför företaget, exempelvis miljögifter, stressnivå, inre urvalsprocesser som avgör vilka som stannar och vilka som slutar, osv, osv. Är det rentav så att vissa specifika hälsoproblem eller miljöproblem vid just detta företag utgör bakgrunden till studien - utan att detta redovisas i referatet? Vad skulle det t ex innebära för tolkningen av resultaten om det visade sig att företaget i fråga var ett kärnkraftverk, där man under en längre tid haft upprepade strålningsläckage? Skulle man då vara beredd att direkt anta att resultaten är giltiga också för andra företags personal?
Gjorde man verkligen inte experiment?
Enligt vetenskapliga grundregler för experiment skulle de slumpmässigt utvalda försökspersonerna inte själva få veta om de fick C-vitamin eller ej, ej heller hur mycket. Kontrollgruppen skulle i stället få s k placebo. Någon placebo nämns inte i referatet.
Om det handlade om experiment - Var i så fall C-vitamin det ENDA näringsämne man studerade, eller varierade man även tillförseln av andra näringsmedel - och kontrollerade att vissa fick och andra berövades dessa näringsmedel? Använde man sig rentav av samma försökspersoner, varav t ex vissa FICK Cvitamin men BERÖVADES Calcium osv? I så fall är studien och dess resultat närmast kriminellt felaktigt redovisade, och inga slutsatser alls möjliga.
Om man med experimentell uppläggning önskar uttala sig också om effekten av rökning, C-vitamin och kärlförkalkning är man dessutom tvungen att förmå vissa - slumpmässigt urvalda - personer att röka ett stipulerat antal cigg/dag, medan andra förmås att avstå från sina invanda cigg. För att genomföra ett sådant experiment hade man alltsdå varit tvungen att lösa rökningens problem - vilket i sin tur borde gett betydligt större rubriker....
Studien uttalar sig ändå lika glatt om såväl C-vitamin som rökning som faktor bakom kärlförkalkning. Det utan tvekan mest troliga är att man dels inte gjort några experiment alls, dels - vilket är allvarligare - att man inte begripit - eller velat dölja - skillnaden mellan deskriptiva och experimentella studier!
Det är dock intressant att den sk vetenskapen i andra fall - t ex när liknande studier tycks visa på att vitamin E kan förebygga hjärt- och kärlsjukdomar - minsann är medveten om de begränsningar som är inbyggda i deskripitiva studier:
"Epidemiologic correlations alone, no matter how high the level of statistical significance, cannot establish causal relations," wrote Daniel Steinberg in his editorial comment on the Harvard studies. "I think we must play by the rules and insist on large, long-term, double-blind clinical trials [of vitamin E]. Until they are done, please, let's hold the vitamin E."
Varför saknas då övertygande och säkerställda studier inom dessa områden? Svaret är enkelt: Ingen har intresse av att finansiera dem. Naturliga näringsämnen är inte patenterbara, och investeraren kan inte räkna med att tjäna några större pengar på eventuella bevis för att naturliga näringsämnen är verksamma. Men han kan tjäna massor med pengar på att sälja patenterbara substanser, oavsett deras begränsade effektivitet och eventuella skadeverkningar.
Inte ett ord nämns heller t ex om alla de 573 personer verkligen levde och arbetade kvar vid företaget efter de 18 månader som studien omfattade, och om bortfallet var representativt för genomsnittet eller ej. Det verkar närmast osannolikt att alla 573 skulle arbeta kvar 18 månader senare. Har t ex några dött eller slutat av hälsoskäl kan det vara av yttersta intresse att få reda på detta!
Tog C-vitaminätarna sitt vitamin som askorbinsyra (vilket irriterar magen och kan ge upptagsstörningar) eller i någon syraneutral form? Har det nån betydelse? Jo, avgörande betydelse:
Ja, i den mån syran gett magbesvär, som nedsatt upptaget av andra viktiga näringsämnen, t ex kalcium och magnesium - då kan "kärlförkalkningarna " vara resultatet av sådana näringsbrister. Resultaten kan i så fall visa på följderna av att irritera magen med för mycket SYRA - oavsett om det är saltsyra, askorbinsyra, eller svavelsyra. OBS att rökarna i studien - som ofta besväras av sur mage till följd av rökningen och ofta också underliggande stressreaktion - uppvisar den största kärlförkalkningen
Tog C-vitaminätarna sitt vitamin i ren form - eller var det uppblandat med livmedelstillsatser med osäker hälsopåverkan - t ex aspartam eller andra sötningsmedel, brusmedel, konserveringsmedel etc? Kan studien eventuellt visa på sådana medels hälsoinverkan, och inte bara C-vitamins?
Studien redovisar inte några som helst dödsfall, eller ens sjukdomsfall. Det man säger sig ha funnit är vissa anatomiska förändringar -"förkalkning i coronarkärl"- som man antar utgör hälsorisker. Naturligtvis redovisas inte alla de övriga anatomiska variabler som undersökts , och där resultaten inte ansetts ha bevisvärde.
I praktiken är höggradig förkalkning av coronarkärl en relativt sällsynt direkt anledning till ohälsa och död bland befolkningen medan t ex hjärtinfarkt, hjärtsvikt, tumörsjukdomar etc tillhör de vanliga anledningarna till sjukdom och död. Man redovisar inte överhuvudtaget några fynd eller kommentarer omkring detta. Om vanligt folk kan genom en 18 månaders C-vitaminkur utveckla allvarlig coronarkärlsförkalkning, då borde detta tillstånd vara ytterligt vanligt som döds- och sjukdomsorsak. Så är det inte.
Kan det tex vara så att en C-vitaminkur ger kroppen möjlighet att angripa "gamla" hälsoproblem och förgiftningar med betydligt allvarligare "prognos"? Utan tvekan kan det vara så. Kan det vara så att detta avgiftningsarbete innebär att gifter och slagg i kroppen under avgiftningen belastar blodbanan, på sin väg ut ur kroppen? Utan tvekan kan det vara så. Kan det vara så att gifter och slagg i blodbanan också kan påverka de blodkärl som blodet passerar genom? Utan tvekan kan det vara så. Utgör ett sådant förlopp en hälsorisk? Nej - om förloppet försiggår på detta sätt innebär det rimligen att individens hälsotllstånd förbättras, inte att det riskeras.
I vetenskapligt arbete ska man pröva alternativa förklaringar till de data man funnit. Har man gjort detta? Svar: det har man alltså inte gjort. Man har inte heller visat att risken för ohälsa eller död har ökat bland försökspersonerna, däremot har man (möjligen) visat på vissa anatomiska förändringar, vars varaktighet eller betydelse för kroppen man inte på något sätt klarlagt.
Det sägs t ex inte ett enda ord om på vilket sätt, genom vilken verkningsmekanism, man antar att C-vitamin skulle ge kärlförkalkning. Detta tyder på två saker: Dels att man inte har en aning, dels att studien omöjligen kan vara utformad med syfte att studera C-vitamins effekter på coronarkärlförkalkning. (Om man utformat studien för detta ändamål borde man rimligen ha haft en teori om på vilket sätt C-vitamin skulle vara riskabelt, och också prövat denna teori när man ändå gjorde studien.)
I stället verkar det troligt att sambandet mellan C-vitamin och coronarkärlförkalkning framträdde först i det stora slutliga tabellverket över de totala undersökningsresultaten, som en avvikande siffra man började undra över, och först efterhand kom underfund med vad den betydde Och då fann man "en oroande överraskning".
Detta ger emellertid de kanske mest avgörande frågetecknen för hela studien. Vetenskap handlar nämligen om statistik och sannolikhet, och de statistiska metoderna måste också hanteras vetenskapligt. En viss studie kan visa att med 99%-ig sannolikhet drabbas personerna A hårdare än personerna B. Det kan verka övertygande, men är det inte - av rent statistiska skäl!
Säg, t ex, att det görs 500 olika vetenskapliga studier där urval av personer A och B jämförs. Även om det i realiteten inte är nån som helst skillnad mellan grupperna så kommer slumpen att medföra att i fem-sex av dessa femhundra studier verkar det vara 99%-igt säkert att grupperna klart skiljer sig åt!!! Den sista procenten av sannolikhet är alltså verklig och är lika viktig som var och en av de 99 andra!
(Att hjärt- o kärlsjukdomar samt olika naturliga och kemiska behandlingsmetoder mot dessa är bland de hetaste forskningsområdena torde inte behöva argumenteras för. Åtskilliga studier torde publiceras dagligen. Det finns alltså gott om undersökningar att välja mellan, om man vill )
Nu fungerar både människor, media och det vetenskapliga samhället så att det är avvikelserna som föranleder uppmärksamhet, och t ex ger tidningsartiklar. En studie som bara resulterar i vad man redan ansåg sig veta, den har inget nyhetsvärde och får ingen uppmärksamhet. Avvikelser kan uppkomma dels när man stött på något helt nytt fenomen , men också när "slumpen spelar ett spratt" på ovanstående sätt. Det betyder att nyhetsflödet förutom nyheter kommer att innehålla en mängd "strunt", men att detta strunt kan väljas ut på ett mycket medvetet sätt, för att ge det intryck man önskar.
Om man dessutom i en viss studie studerar och jämför hundratals variabler är det mycket sannolikt att man stöter på i vart fall några förhållanden som är högst oväntade och osannolika - just av slumpskäl.
Vilka andra hälsorisker än Cvitamin o rökning har undersökts i studien?
Vilka andra hälsoindikatorer än coronarkärlsförkalkning har undersökts?
Hur många "tabellsiffror" gav detta? Hur många av dessa är "statistiskt strunt"?
Ur ett tabellverk omfattande kanske tiotusen olika siffror kan man alltid hitta ett antal som är "häpnadsväckande", men som inte visar sig kunna reproduceras vid andra studier. En seriös vetenskapsman är medveten om detta, och gör en ny studie inriktad på just dessa oväntade förhållanden - just för att minska möjligheten att slumpen skulle spela honom samma spratt i vart fall två gånger i rad.
Så har uppenbarligen inte skett i detta fall. Resultatet ansågs vara "överraskande", inte frukten av ett medvetet sökande, då borde man inte ha blivit överraskad.
I stället har man i dag lyckats få världsomspännande publicitet för ett mycket osäkert "fynd", som mest sannolikt inte är något fynd alls, utan en slumpprodukt. Detta har skett under medverkan av t ex Amerikan Heart Association som tidigare visat sig kunna hantera statistik som det behagar dem, läkemedelsindustri, mediaetablissemanget och Svenska Dagbladet?
Handlar det om okunnighet - eller om medveten propaganda? En propaganda där man konsekvent försöker föra allmänheten bakom ljuset genom att sprida väl valda dagsländor som var och en gör sin lilla nytta, och bidrar till att folk så småningom ska tro sig veta att "naturmedel är farliga", så att de egna ekonomiska intressena befrämjas till priset av en ökad stympning och förgiftning av folk som inte längre har något alternativ?
"Our philosophy was that to get more money from politicians, we had to show that good things were happening," Dr. Breslow, ordföranden i American Heart Association, i anledning av ett ärende 1996 där AHA visats presentera statistiska falsarier. .
Svaret är självklart. Det handlar inte om okunnighet.
----------
När det sedan gäller de övriga studier som hänvisas till i SvD.s artikel kan konstateras att "hälsorisken" anses bestå i att C-vitamin motverkar effekten av starka gifter, t ex cytostatika, dvs samma argument som brukar åberopas mot Johannesört. (se SIEMs Månadsmagasin mars 2000 för kommentarer om detta ssätt att resonera. Kontentan av resonemanget är att varje medel som motverkar förgiftning är farligt. Detta kan också väl förklara också varför t ex Mayokliniken inte funnit några positiva effekter av C-vitamin vid (i övrigt konventionell) cancerbehandling.
Gifter är hälsosamma. Avgiftning är farligt. Frihet är slaveri. Okunnighet är styrka. Arbeit macht frei!.......
Och detta är det meningen vi ska hålla till godo med.
Trädet den 9 april 2000
<> Studera i stället Cvitaminets användning på http://www.seanet.com/~alexs/ascorbate/ Åter till: