AJ- bannerkgstab-bannercozycushions
emailbild
Google

Internet www.klokast.se

 

  
style="border: 0px solid ; width: 250px; height: 46px;">

Avgiftning

SIEMs uppfattning är att en stor del av vårt i dag vanliga sjukdomspanorama beror på förgiftning. Kemiska läkemedel - som bygger på giftverkan - är därvid i regel verkningslösa eller skadliga - man botar inte förgiftning med mera gifter. Den enda logiska behandlingen av förgiftning är avgiftning.

En vanlig brevfråga är följdaktligen "vad är avgiftning? ". Det mest utförliga och praktiskt användbara svaret finner man i web-kursen som presenteras här. Som orientering kan dock denna sida tjäna:

Först och främst gäller det att stoppa tillförseln av mera gifter till kroppen utifrån och inifrån. Sedan gäller det att öka kroppens förmåga att göra sig av med de gifter som den bär på. Slutligen gäller det att förstå, respektera och understödja kroppens spontana avgiftningsarbete och de symtom det kan medföra. Därefter kan man vänta sig en minskning av de "kroniska symtom" som man hade från början.

1) Stoppa tillförseln av gifter utifrån:

Här får man gå igenom kostvanor, levnadsvanor, arbetsmiljö, boendemiljö, kemisk exponering (inte minst läkemedelskonsumtion) etc, för att söka lokalisera "misstänkta" situationer, och sanera så långt möjligt, Se t ex

Amalgam
Läkemedel
Gifter
Vattenkvalitet och vattenrening

2) Stoppa tillförsel av gifter inifrån

Olika vävnader och organ i kroppen kan efter skada få kraftigt nedsatt cirkulation och ämnesomsättning, bilda "kompost" och bli härdar för mikroorganismer. Sådana härdar "läcker" ständigt gifter ut i kroppen. Det ofta mest påtagliga exemplet är tarmen, som hos den friska kroppen ska innehålla något kilo med "nyttiga" mikroorganismer, som inte producerar gifter, men däremot hjälper till med nedbrytning av födan. Vid en störning kan de nyttiga mikroorganismerna slås ut, och komma att ersättas med giftproducerande, t e x förruttnelsebakterier eller candida.

Se t ex Tarmförgiftning och Tarmrening

Även i andra organ - tonsiller, körtlar etc - kan sådana härdar uppstå. För att komma tillrätta med dem kan kroppen behöva tilfälligt men dramatiskt öka cirkulation och ämneomsättning - med värme, feber, immunreaktioner och sk inflammationssymtom som följd. Detta förlopp kan ofta stimuleras med rätt valda homeopatiska och immunbiologiska preparat. Immunförsvaret kan behöva stödjas med strategiskt valda näringsämnen.

3) Öka förmågan att utsöndra gifter

Den yttre gifttillförseln och den inre giftproduktionen kan ensamma vara tillräckliga för att belasta utsöndringsapparaten över dess förmåga. (Utsöndringsapparaten = främst lever - galla - tarm , samt njure - urinvägar.). Utsöndringsapparaten kan nämligen inte koncentrera giftämnen hur mycket som helst - då skulle den inte kunna hantera det slutliga giftkoncentratet.

Man kan öka utsöndringsförmågan genom att ge kroppen mer transportmaterial till förfogande - mera fibrer, mera vatten, etc. Dessutom finns ört- och homeopatiska preparat som ytterligare kan stimulera utsöndringen, förutom mer direkta behandlingsmetoder som zonterapi, akupunktur, bindvävsmassage etc.

Vattenkvalitet och vattenrening

4) Respektera kroppens reaktioner under avgiftning

Akuta inflammationer utlöser dessutom en mängd upplagrade gifter, som måste kunna utsöndras, och akut "dålighet" kan då uppstå, men också en "återkomst" av tidigare symtom i insjuknandeförloppet. För att följa, tolka och hantera detta utan att utsätta patienten för nya skador - med utebliven läkning som följd - krävs i vart fall grundläggande insikter och kunskaper om kroppens sätt att fungera (Se WEB-kursen. ) , eller löpande kontakt med erfaren naturterapeut.

5) Identifiera och åtgärda andra hinder för läkningsprocessen

Kroppen har en inneboende förmåga till och drivkraft till läkning, och tar själv initiativ till detta då rätt förutsättningar finns. Avgiftningsåtgärder enligt ovan är inte sällan, men inte alltid, tillräckliga. Förutom kemiska gifter och fysiska skador ( t ex tidigare bortoperering av viktiga organ) kan emotionell stress och kriser blockera läkningsarbetet. Långvarig nedsatthet och/eller dåliga kostvanor kan också ha medfört att viktiga näringsämnen inte räcker till, och måste tillföras. Ofta krävs hjälp av erfaren naturterapeut för att identifiera och åtgärda sådana hinder.

Ofta utgör skolmedicinska diagnoser och behandlingsformer negativa faktorer. Diagnoserna sätter skräck i patienten, behandlingen tillfogar honom kemiska och fysiska skador och prognoserna gör honom rädd för vad framtiden ska medföra. Därigenom försvåras eller omöjliggörs den naturliga läkningen, vilket naturligtvis ger dystra resultat. Detta skyller läkarna på "sjukdomens utveckling". Det blir därför allt viktigare för skolmedicinen att bekämpa och förhindra alternativ behandling, än att göra patienterna friska. Därför uppfinner man en mängd verklighetsfrämmande argument, t ex att "chansen att tillfriskna är större ju tidigare sjukdomens upptäcks eller (den skadliga) behandlingen inleds." Ibland kan det tvärtom räcka med en tillräckligt skrämmande skolmedicinsk diagnos - "Du har cancer!" - för att mer eller mindre ta livet av patienten, alldeles oavsett hans mer fysiska hälsa.

Att genomföra en konsekvent avgiftning kräver därför ofta en viss beslutsamhet från patientens sida när det gäller att "hålla doktorn borta". Därtill krävs det en del kunskap och logik för att med jämnmod kunna avvisa skolmedicinska dumheter och skrämselförsök, ofta förmedlade av okunniga men oroliga anhöriga "Det där kan du inte gå med..!" Det kan man tvärtom ofta mycket väl, alternativen kan vara betydligt värre.

6) Invänta resultat

Avgiftningsarbetets omfattning beror naturligtvis på en mängd olika faktorer som framgår ovan. Det kan sträcka sig över år, under vilken period man emellertid efterhand mår succesivt bättre, allt oftare och i allt längre perioder. Kroppens olika kroniska symtom - allergier, trötthet, smärtor och värk etc - har ursprungligen uppstått som sätt att hantera den ökande giftbelastningen. När giftbelastningen nu minskar kan dessa symtom börja lindras och återgå.

Kroppens känslighet och faran för nya skador och förgiftningar är dock stor under läkningsarbetet, vilket också ställer krav på kunskap och förutseende. Med en god kunskap om hur kroppen fungerar kan man tyda tecknen, förstå vad som händer och hantera tillfälliga problem med tillförsikt och oskadliga medel, och på så sätt bygga upp en successivt allt friskare kropp. Men utan sådana kunskaper, hänvisad till vårdcentralernas ständiga förgiftningsförsök samt ängsliga och okunniga rådgivare, hamnar man lätt ur askan i elden. Läs därför SIEMs web-kurs, som ger grundläggande kunskaper om det du behöver veta!

Åter till:
 AJ- banner