|
|
|
|
|
|
|
| |
|
|
|
|
|
|
svensk redigering: Sten Blomquist
Det är nu dags att lämna gamla begrepp. Uttjänta
uppfattningar som inte längre går att handskas med bryts
sönder i samma takt som nya insikter får fotfäste i
medvetandet, först av en därefter fler och fler
individer.
Efter ett antal upptäckter har hela det gängse resonemanget
om s.k. cancersjukdomar och även övriga sjukdomar visat sig
vara, ingenting annat än ren återspegling av våra
inrotade föreställningar, förväntningar och
rädslor. Det etablerades hypoteser med sagolika
verklighetsanspråk trots den totala avsaknaden av bevis. Bevis
för att någon cell skulle förlora kontrollen och bli
galen och sen sprida sig runt hela kroppen o.s.v. finns nämligen
inte. Tvärtom har det bevisats att varje förändring i
kroppen, varje produktion, varje defekt, sker och uppstår i en
speciell ordning och bjuder inte alls bilden av en kaotisk
process.Tillgång till denna ordning fick man i form av
iakttagelser och konstateranden på ett mycket kraftfullt
sätt.
Mannen i fråga heter Med.Dr. Ryke Geerd Hamer som är
läkare och bor i Tyskland, hans upptäckter bemöttes av
ett sådant intresse att man fråntog honom hans
legitimation direkt efter det att han försökte delge dessa
nyheter till en större publik, såsom till den medicinska
fakulteten vid universitetet i Tubingen.
Redan tidigare, när han avhämtade sina första
böcker från tryckeriet som han utger på eget
förlag, blev uppvaktningen sådan att han blev beskjuten
med två skotthål i vindrutan och den smyckar numera
förlagslokalen lutande i ett hörn.
Även om detta inte bevisar någonting undrar man naturligtvis
varför människor tar till så drastiska
åtgärder bara för att stoppa "kvacksalveri".
Efterlyst och hemsökt av tiotals attentatsförsök
lyckades han ändå nå publiken genom att skriva
böcker och hålla föredrag om sin, som han kallar det,
"Den nya medicinen"
Tydligen finns det någon som anser att det betyder ett
allvarligt hot mot det medicinska etablissimanget, medan Dr. Hamer
inte begärde mer än en offentlig omprövning av sina
vetenskapliga resultat för patienternas skull, som
tvärvägrades honom, av samtliga ansvariga instutitioner,
med undantag av en klinik i Gelsenkirchen i samarbete med den
medicinska fakulteten i Dusseldorf i maj 1992, som bekräftade
att hans hävdade resultat är korrekta.
Konstigt nog kom inga journalister från tidningar, T.V eller
andra massmedia, förrän nu, trots att innehållet
liksom konsekvenserna därav skulle bli de mest
häpnadsväckande om inte revolutionerande, inte bara i den
medicinska världen, utan även i största
allmänhet.
Hans upptäckt innehåller konstaterandet, att det
är genom chockartade kofliktupplevelser som s.k. tumörer
uppstår.
Direkt när en sådan chock inträffar börjar en
ökad och accelerad tillväxt i den vävnad, det organ
eller kroppsdel som har den exakta biologiska funktionen, vilken blir
berörd och står i samband med denna konfliktupplevelsens
innehåll.
Tar konfliktchocken slut, så stoppas tumörens
växtprocess omedelbart, det behövs alltså inte mer
för att göra sig av med "sjukdomen" än att lösa
själva konflikten.
Trots att detta samband bekräftades genom mer än 20.000
fall, (1997 över 30.000 fall) av de patienter som drabbades och
undersöktes av Dr. Hamer, har en stor del av allmänheten
och särskilt den medicinska disciplinen det rätt så
svårt att inkludera en sådan observation och det verkar
minst sagt "flummigt" för de flesta, trots att han även
lyckades med att avbilda dessa konflikter d. v.s. deras
aktivitetsyttranden i en s.k. datortomografi (skiktröntgenbild)
av hjärnan, som visar undantagslöst hos alla människor
dessa åkommors lokalisation och förloppets stadium.
Med tanke på att hjärnan fördelar information, styr
och förbinder hela organismen är det inte så konstigt
att det blir ett "åskväder" på ett motsvarande
ställe i hjärnan när en chockartad konflikt upplevs
och sen urladdar sig i nervbanorna neråt i periferin, med focus
exakt på de organ, som står i förbindelse med det
träffade stället i hjärnan.
Händelser i psyket, hjärnan och organet sker samtidigt, och
det gäller från början till slut, alltså
från den sekund konflikten inträffar tills den blir
löst, vilket följs av en s.k. lösningsfas lika med
läkningsfas, där alla återställningsprocesser
äger rum.
Det handlar alltså inte om en slumpmässig händelse
utan en väl samordnad aktion människan går igenom,
som reagerar med maximal kraftinsats på en akut
nödsituation som vederbörande subjektivt upplever. Det
spelar alltså inte så stor roll vad som hänt rent
objektivt, utan framförallt hur dramatiskt personen upplever det
subjektivt och personligt. Och detta ingår uttryckligen i
själva konfliktorsaken som kräver att man talar
ingående om dessa upplevelser och deras bakgrund med den som
drabbas.
Samt att man hittar ett lämpligt sätt att lösa och
handskas med problemet, då sker en avlastning och
konfliktlösningsfasen inleds, när detta lyckas blir
patienten helt återställd och frisk.
Detta påstående ledde oftast till att kolleger inom
medicinen Ógick i taket vilket inte är särskilt
förvånansvärt om man betänker att inom
"vårt vetenskapliga landskap" själens, känslornas och
andens existens fortfarande är förnekad och alla
möjliga slags emotioner hittills är betraktade som en
biprodukt av nervsystemets ämnesomsättning, i stället
för att identifiera dessa avvikelser i kroppen, både i
vätska och struktur, som uttryck för en
funktionsändring till följd av en själslig
reaktion.
Om det blir uppror i en människas inre så ökar
spänningen både allmänt och särskilt inom de
delar som motsvarar denna spännings anledning, detta ser man
redan vid muskelspänningar. Det blir då helt naturligt att
ett fall av akut "åskväder" i överförd betydelse
leder till en funktionsintensifiering eller ett aktivt
tvärbromsande eller hämmande, som i sin tur leder till
strukturförändring eller till en hastig cellproduktion
eller en lika hastig cellundergång, vilket vanligtvis
förekommer vid alla sådana tillfällen som man kallar
för den mystiskt omvittnade sjukdomen "cancer". Mer är det
nämligen inte och det finns heller inte farliga och
dödsförmedlande och sjuka tumörceller, utan endast
odugliga, missformade och förvridna celler, ungefär som en
Volvo skulle se ut om den kom ut på ett löpande band med
hastigheten ökad tiotusentals gånger, den är bara
skrot, klarar inte besiktningen.
Man kan jämföra cancerceller med måndagsbilar, men de
är inte farliga.
Det som är den egentliga påfrestningen för
kroppen, är upproret självt och dess följder för
organismen, därför att det tar i ordentligt om man befinner
sig i en konfliktchock. Man går ner i vikt, sover inte,
äter inte, man får iskalla händer och fötter,
man är spänd, orolig och kommer inte loss ifrån det
som hänt.
Alla dessa symtom kan förekomma i vilket fall som helst av
rädsla och panik men ingår i konfliktens och chockens hela
scenario, likadant som vid vanliga d.v.s. mindre akuta stressformer
som inte orsakar eller leder till dessa i och för sig ofarliga
cellproduktioner.
Tvärtom: Man blir inte utmattad av celltillväxt, utan av de
belastningar, som hela organismen är utsatt för under
själva processen, så länge chocken ligger kvar.
Kroppen orkar inte längre. Om denna maximala kraftinsats leder
till att konflikten blir löst, så släpper
spänningen, man sover mera, är trött, äter mera,
går upp i vikt, får mycket varma händer och
fötter, även feber som alltihop är ett säkert
tecken på att människan är på väg tillbaka
till återhämtning, återställning och
hälsa.
Inför denna bakgrund är det märkligt att man brukar
(förbiseende alla andra saker och ting) leta efter knutor och
mikroskopiska vävnadsprov som är de mest ointressanta,
oavsett om de nu är gamla kvarlåtenskaper av tidigare
konflikt-tillfällen eller gamla reparationsställen av gamla
defekter, då aktivt växande, eller patienten befann sig i
ett tillstånd av akut upprördhet, stress och panik och
måste tas om hand på ett helt annat sätt.
Enligt många handlar detta sätt att betrakta ämnet,
om ett helt nytt s.k. paradigm, som betyder enkelt sagt, en
förskjutning i perspektivet och i varseblivningen.
Om de fruktade "elakartade" cancercellerna plötsligt visar
sig vara blott ett tecken på en ökad aktivitetsnivå,
så öppnar sig framför oss ett oändligt landskap
av saker och ting som försigår inom människan,
även om de är lika litet fysiska som ORSAKEN till en
jordbävning. Krafter och rörelser behöver inte vara
synliga för att finnas till.
Om t.ex. tårarna rinner så har man i regel vant sig vid
att personen i fråga känner sorg , smärta eller har
andra bekymmer. Man brukar rutinmässigt avläsa
känslotillstånd, andra slags upplevelser eller inre
händelser när en människa rodnar eller bleknar.
Förändring av kroppens utseende under påverkan av
psykets tillfälliga skick har alltid varit självklart och
ifrågasätts aldrig. Varför är man inte lika
konsekvent och söker efter det som står BAKOM alla symtom
och signaler i kroppen.
Är det konstigt om ens sköldkörtel ändrar produktion
när man Ógår i taketÓ om
man samtidigt känner att man saknar varje möjlighet att
påverka situationen man upprörs över? Är det konstigt
att det blir magsäcksinflammation om vederbörande jämt
känner sig förorättad o.s.v.
Som det tydligt har visat sig har det aldrig funnits någon
obehärskad cell som i egen regi ÓgräverÓ sig
fram och in i vävnaden och där käkar upp hela
anatomin. Produktionen sker på uttrycklig order från
hjärnan och psyket, precis på samma sätt som det
upphör, när det sjuka undanröjs av mikroorganismer
eller när cellklot inkapslas genom bindväv eller
ärrbildning. Kroppen gör ingenting utan goda skäl.
Det som har blivit mest farligt om detta med "cancer" är den
skräckinjagande föreställningen som odlades, tills den
stegrade sig till en rent paranoid ÓcancerkulturÓ i den
kollektiva verklighetsbilden, diagnoser i samband med det
sistnämnda brukar ha en förintande inverkan på var
och en som blir utsatt för denna moderna tidens typ av
bannlysning och sist men inte minst "terapin", alltså
tillvägagångssättet att behandla dessa
misstänkta personer som anses vara under dödshot.
Alltså med stål, strålning och kemi som inte
sällan är livshotande, på remiss, medan det
egentligen inte fanns något allvarligt problem. I de flesta
fall hade kroppen redan tagit hand om det själv, det kan ha
handlat om en urgammal sak av långt tillbakaliggande
restaurerings eller reparationsarbete som företagits av kroppen
och som nu är inkapslat.
Bemödandet att systematiskt nysta upp osynliga tumörer
tidigt, genom skärpt kontroll är bara en logisk reaktion
på hela fenomenets vantolkning.
I vissa fall handlar hastiga cellproduktioner som ursprungligen ledde
till cancerbegreppet, bara om tecken på ett uppror som
kräver en lösning på konflikten, i andra fall om en
defektutfyllning.
För att förstå vad det betyder är det viktigt
att nämna en av de mest avgörande upptäckterna av Dr.
Hamer.
Beroende på deras utvecklingshistoriska och embryologiska
härstamningar visar de olika vävnaderna olika sätt att
bete sig under inträffande av en konflikt.
Den organvävnad/del som utvecklade sig ur de ett och halvt inre,
av de tre embryologiska groddblad, endoterm och inre hälften av
mesoderm, som för övrigt är sammankopplade med
hjärnstammen och lillhjärnan, reagerar undantagslöst
med cellproduktion under konfliktfasen och upphör genast
när den tar slut.
De andra vävnaderna som utvecklar sig ur de ett och halvt yttre groddbladen, ektoderm och yttre hälften av mesoderm, som är sammankopplade med storhjärnbarken och storhjärnmärgen, reagerar under en motsvarande konflikt med defektbildning, vilken utfylls genom en dramatisk ökad och ÓtumörliknandeÓ cellproduktion som en ÅTERSTÄLLNINGSÅTGÄRD under konfliktlösningsfasen, s.k. läkningstumörer, som alltid upphör utav sig själv när reparation och stabilisering är genomförda. Detta kräver ingen terapi i och för sig för detta är själva terapin, det som behövs i denna fas är vila..
Observationen som ledde Dr. Hamer till denna insikt var fenomenet att en del av patienterna visade tumörer under konfliktchocken med alla dess biverkningar, medan de övriga som fick cancerdiagnoser visade en bild av emotionell och kroppslig avslappning och hade precis löst en föregående konfliktupplevelse när tillväxten började.
Han jämförde deras uppgifter och symtom med varandra med
hjälp av datortomografi och insåg snabbt att alla som hade
fått ÓtumörerÓ under lösningsfasen,
där visades konflikthärden i lösningstillstånd,
nånstans i storhjärnan i form av en förmörkelse
(tyder på vätska) med oskarp begränsning, medan alla
som fått tumörer under konfliktfasen och befann sig under
motsvarande tillstånd, där visade dessa röntgenbilder
härdar med cirkulära vågor (vilket betyder en aktuell
pågående konfliktchock) undantagslöst lokaliserad
till hjärnstammen eller lillhjärnan. Motsatslika eller
avvikande kombinationer dök aldrig upp...
Alla de som hade cirkulära vågor som uttryck för en
ökad aktivitet i storhjärnan, som griper in i varandra med
datortomografins röntgenstrålar, så som de avbildas
där, saknade inte bara varje spår av cellproduktion, utan
visade i vissa fall, vävnadsdefekter i motsvarande organ,
såvitt det gick att verifiera.
Hans slutledning, att det föreställer en reparation
när man får en tumör under lösningsfasen blev
bekräftat av händelseförloppet självt, om man
låter det hela ha sin gång, stödjer
läkningsprocessen med vila och stabilisering och avvaktar tills
hela läkningsprocessen är avslutad. Man får
alltså inte skära in med en kniv eller borra in med
nål för att ta prov i ett sådant område under
lösnings och läkningsfasen, därför att man inte
ska framkalla en ytterligare stegring av cellproduktionen genom att
då störa och irritera hela stabiliseringsprocessen.
Det är klart att detta låter som science fiction
för dagens läkarvetenskap. Icke-läkare har mycket
lättare att förstå och känna in sig i detta
samband.
När jag fick läsa Dr.Hamers bok, så var det
första gången jag såg att nånting verkade
logiskt, efter min egen läkarutbildning.
Strax därefter ringde jag upp Dr.Hamer för att få
träffa honom eftersom jag ansåg att det måste handla
om antingen fullkomlig galenskap eller om den första
förnuftiga sanningsenliga förklaring om vad som egentligen
försiggår med alla dessa fenomen som vi blivit lärda,
är något slumpmässigt, ödesbestämt,
oförklarigt, ärftligt eller i bästa fall någon
riskfaktorberoende sak, som helt enkelt och våldsamt
måste skaffas ur världen på vilket sätt som
helst.
Otillfredsställelsen över att man i dagens traditionella
medicin inte vet av någonting annat, än att vanställa
och tortera folk, som oftast till dess mådde ganska bra och i
varje fall visade mindre besvär, innan man vidtog de vanligast
kända åtgärderna, bortsett från den psykiska
chocken, som varje cancerdiagnos framkallar, fick mig att
förstå att det snarare är vi själva som inte
vet, förstår eller känner till något annat.
Istället tror vi på att denna moderna Frankenstein-medicin
samt deras hopplösa resonemang skulle vara oundvikligt, trots
att det vore lätt att räkna ut på ett enkelt
sätt, att om så vore fallet, överlevandet av bara en
enda människa på vår jord, måste ju då
vara rent statistiskt osannolikt.
Hur många billioner celler skulle kunna bli tokiga, hur
många metastaser vid varje oförsiktigt trappsteg.
Immunförsvaret skulle då vara helt upptaget med att spela
polis med lutning mot immunpathologins anmärkningsvärda
"Star-Wars" -föreställning. Vad är det egentligen som
låter som science-fiction ?
Den heligaste kon inom cancermedicinen som ramlade omkull genom
Dr.Hamers upptäckter var de s.k. "metastaserna".
Föreställningen om att en tumör kan sprida sig i
kroppen och flytta till andra platser, visade sig vara andra, tredje
o.s.v. konflikter, med deras motsvarande cellproduktion, som
följd av chockutlösande diagnoser och operativa ingrepp,
förbränning genom bestrålning samt förgiftning
av cellgift. Allt detta utgör fruktansvärda skador och
orsakar panik, smärta och nya konflikter som i sin tur kan ge
ytterliggare tumörer.
Exempelvis i ben vid en egenvärdessammanbrottskonflikt, eller i
lungorna vid en dödsångestkonflikt o.s.v. Värt att
notera är att inom djurmedicinen förekommer "metastaser"
ytterst sällan, djur förstår nämligen inga
diagnoser...
Vid ett flertal olika intervjuer med experter, patologer och
många andra inom den medicinska vetenskapen, kom det fram att
ingen hittils har någonsin hittat en enda tumörcell i
arteriellt simmande blod och att varje vävnad producerar sin
uregna typ av tumörer, att hela resonemanget om metastaser
är byggt på antaganden, hypoteser och vad man underligt
nog kallar för "indirekta bevis".
Ingen har t.ex.upptäckt en njurtumörcell i benmärgen
eller en brösttumörcell i lungorna eller en cancercell
från magsäcken i hjärnan.
Det enda som fanns och som ledde de studerade männen till dessa
överilade slutledningar var cellkaos och rätt så
oordentliga cellsallader i olika vävnader och platser.
Angående deras härstamning lyser varje äkta
bevisföring med sin frånvaro tills idag.
Däremot började Dr.Hamers insikter och sammankopplingar
mellan konflikter och celldelningsprocesser ta form redan 1981, tre
år efter att han själv insjuknade, omedelbart efter att
hans son blev sårad av ett gevärsskott i en strid som han
inte alls var delaktig i och till följd av detta avled 1978.
Dr.Hamer undersökte alla sina patienter som vistades på
sjukhuset med diagnosen ÓcancerÓ, han frågade var
och en av dem om de hade upplevt någon oväntad dramatisk
och chockartad konflikt, därför att han själv hela
tiden misstänkt att det måste finnas något samband
mellan hans sons tragiska död och den svåra förlust
som han och hans fru upplevde å ena sidan samt hans och hustrus
sjukdom å andra sidan, vilket i båda fallen
uppträdde omedelbart därpå.
Svaren han fick av sina patienter var
häpnadsväckande:
Alla, utan undantag berättade att de hade fått uppleva
mycket svåra och fruktansvärda chocker, vilket motsvarade
biologiskt sett exakt det drabbade organet, beroende på vilket
behov, känsla och biologisk funktion som blev berörd vid
konflikten, som svarade mot den identiska organvävnaden.
När det visade sig att detta även gäller för vad
man ansåg vara"Ómetastaser" var det definitivt slut
på"spöket" med mystiska cellvandringar, där man
aldrig riktigt förstod varför de gick till sina "typiska"
ställen som inte var mer typiska än att upprepade
konflikter återkom, med anledning av de diagnoser som
uttalades.
Dags att byta perspektiv: Vissa , och inte bara vissa, utan alla
företeelser i den materiella världen har sina
förklaringar, inte enbart inom materien, utan även i sina
bakomliggande krafter, och går rätt så bra att ta
reda på.
Bemödandet och eftersträvandet att förklara allt
materiellt på ett materiellt sätt, så som sker inom
dagens vetenskap, måste oundvikligen hamna i äventyrliga
tankebanor och föreställningar.
ür det de själsliga som styr, eller endast molekyler,
celler och microorganismer o.s.v.?
Väteatomens förfäktare, vad gäller frågan
om vår härkomst, får tro på sitt, jag för
min del delar inte den uppfattningen.
Vi får talrika tillfällen att inse att naturen inte
är någon bedrövlig, teknisk felkonstrution som till
och från går sönder, utan det handlar om en
högst tillförlitlig ordning, som verkar enligt gudomliga
krafter, tyst och osynligt och ger uttryck via de bilder som skapas i
materien.
Det går inte att förstå spontana kroppsliga symtom
hos levande varelser, förrän vi har kunskap om vad de
upplever och känner.
Eftersom kunskapen om detta endast finns hos individen själv,
är det följaktligen bara hon själv som har svaret inom
sig.
Det gäller alltså att uppmuntra varje människa att ta
sig själv på allvar i fråga om SUBJEKTIVA
upplevelser och känslor, därefter kommer den första
antydan till förståelse.
Det är möjligt att dra slutsatser av strukturella
förändringar i den meningen att man undrar hur i all
världen kunde den personen skapa detta som gavs uttryck
för. Men det går inte att förutsäga och
bestämma ödet för en person enbart genom att
utgå från en anhopning celler.
Med tanke på våra anmärkningsvärda och
historikt underbyggda värderingsvanor i västvärlden,
förstår man att det kan bli många chockartade
konfliktupplevelser, eftersom vi oftast tar mycket för givet,
som inte förhåller sig enligt naturlagarna. Vi
förstår varken oss själva eller andra. Nu är det
inte så att varje konflikt skulle skapa sjukdom, i de flesta
fall handskas vi ganska bra med konflikterna, däremot finns det
ingen sjukdom om det inte finns en kroppslig eller psykisk stress och
inte heller nån cellproduktion som inte är ett svar och en
reaktion på ett kroppsligt eller själsligt sår och
hur många sådana sår förekommer sammanlagt hos
mänskligheten, det kastar ett ljussken på frågan hur
vänligt eller ovänligt vi umgås med varandra eller
med oss själva och inte lyssnar till naturens lagar.
Under ett av mina otaliga samtal med Dr.Hamer frågade jag
honom, om han ansåg att människor som lider under psykiska
svårigheter, hade en jämförelsevis större
benägenhet att få exempelvis tumörer, han svarade att
det handlar om vad han kallar för Óbiologiska
konflikterÓ, när jag preciserade min fråga
därhän, om han trodde att människor som skäms
över sina egna känslor, har lättare att hamna i en
konflikt, svarade han: ÓJa,det kan jag tänka mig, det
tror jag säkert att det stämmerÓ.
Alltså är det bra att acceptera sig själv och sina
känslor, det är inte heller farligt att
ifrågasätta vissa värderingar...
Dr.Hamer är medveten om att hans upptäckter innebär
en katastrof för hela det medicinska etablissimanget, han
förstår varför han blir förföljd och
varför alla anbud att ompröva hans upptäckter
förblev obesvarade eller avvisade.
40 medicinska fakulteter vid tyska universitet samt 13
läkarorganisationer i före detta Västtyskland verkade
absolut ointresserade under 1980-talet.
Varje cancer-diagnos betyder en genomsnittlig omsättning
på 1 till 1á milj. kronor (omräknat).
Misstänker man att det inte bara är möjligt utan
faktiskt troligt, att det är på liknande sätt inom
andra områden och branscher, så kan man undra vad den
s.k. bruttonationalprodukten egentligen står för.
Största delen av det som produceras av kemikalier,
bestrålningsapparatur o.s.v. kan skrotas direkt, för de
allra flesta människor skulle inte behöva nånting av
detta, om man tog till sig de nya insikterna och det inte blev den
panik som folk blir utsatt för hela tiden, genom diagnoser och
s.k. förebyggande kontrollundersökningar som numera visar
sig vara absurda, därför att man inte kan diagnosticera
eller kontrollundersöka en konflikt innan den har hänt.
Här i landet får man skrivelser i brevlådan
från ÓmyndigheternaÓ av främmande
människor man aldrig sett, med en uppmaning att infinna sig vid
en bestämd tid på en bestämd plats för att
genomföra en cancerundersökning, man darrar till en tid
eller nåt dygn, därför att man nu plötsligt
fått ett problem man inte tidigare haft. De som bevarar sin
sunda instinkt, slänger detta opersonliga och iskalla
ÓopusÓ omedelbart.
Det är klart att människorna som befolkar dessa
instutitioner är lika vilseledda som hela publiken, de anar inte
ens vad de håller på med och på vilket vis de
är inkopplade i en stor och kuslig kontroll som utövas och
upprätthålls genom panikmakeri och genom att gå
över lik. Det är däremot ett säkert faktum att
det pågår en aktiv verksamhet för att hålla
informationen om Dr.Hamers upptäckter undangömda. (Med
anknytning till David Icke`s utlåtande, om informationskontroll
och medveten desinformation verkar det inte helt avlägset.
Redaktionens anmärkning)
Vad ska man tro? Legenden och tron på att man kan dö av
cancer gör folk beredd att tillåta vilka ingrepp och
övergrepp som helst.
Medan folk dör av panik och tabletter i en medicinsk
mardröm, borde man ha råd med att åtminstone
pröva om det finns nånting annat och testa om det
verkligen ligger till på det viset med cancergåtan,
så som man överallt påstår och varför
denna dyrbara forskning har hamnat i en
återvändsgränd utan nåt vettigt resultat. Att
våga vägra operation, leder inte sällan till
"mobbning" inom släkten, vilka senare må sammanträda
vid graven och säga. "Det var cancer".
Dessa skärseldsförväntningar är så inrotade
sedan barnsben hos många och sedan undanträngda i det
undermedvetna att det antar de obegripligaste former, samt hur
utbredd beredskapen är att låta sig "avrättas" p.g.a.
ett enda ord som fälls inom denna inkvisitoriska verksamhet,
där man kallar alla som avviker eller tvekar för
"esoteriker" eller "fanatiker"
Med tanke på tillvägagångssättets högst
bedrövliga resultat, kunde man lika gärna säga:
Skitsamma nu behöver vi det inte längre .Kom ihåg, vi
består inte bara av äggvita,fett, socker, salt och vatten
samt mineraler och vitaminer, utan det finns ytterliggare
nånting som håller ihop det hela och som är lika
OSYNLIGT för det fysiska ögat som LUKTEN av en öppen
flaska sprit.
Kom ihåg att vi är våra egna symtomproducenter
och det med goda skäl, samt att vi är kapabla att
mobilisera omätliga krafter på gott och ont, att vi har
förmågan att läka oss själva, att det inte ska
komma nån "korkskalle" och förvisa oss ur livet med ett
enda ord "cancer", som vi hittills brukat använda oss av som en
dödsdom, det kan räcka till för att bli utsatt
för rädsla och panik, vilket detta ords natur är byggt
på och inte består av någonting annat än
felaktig och falsk information.
Det gäller att lita på sig själv och inte svälja
vilken information som helst.
Jag ber läsarna av denna artikel att analysera vad jag skriver,
vara observant och ompröva själv om det stämmer eller
inte. För att kunna verifiera detta behöver man inte alls
vara läkare, tvärtom, dessa har svårare att
förstå för de"vet" för mycket...
Betänk nu, att det finns s.k. cancer-åkommor som
börjar samtidigt med en dramatisk konfliktupplevelse, och
sådana som börjar efter att problemet upplösts,
alltså när det hela har släppt, då är det
en ren läkningsprocess, där cellproduktion ingår.
Den första typen behöver alltså att konflikten
löses, den andra läker av sig själv och behöver
bara lugn och ro samt ibland stabiliserande åtgärder.
Om det inte finns en konflikt är det hela inaktivt och
behöver inte behandlas.
Mer detaljerad information finns i Dr. Hamers bok hittills
tillgänglig på tyska och franska. ( Om det finns
någon som har lust att översätta dessa c:a 790 sidor
så ring tel o.fax 00949-3581-408667 de förstår
engelska och har tel.svarare)
Förlag: AMICI DI DIRK VERLAG postfach 300851 D.-02813
Görlitz/Niederschlesien.
Boken: VERMÄCHTNIS EINER NEUEN MEDIZIN. band 1. Förf. Dr. Med.
Ryke Geerd Hamer.
Boken innehåller såväl den exakta
berättelsen om upptäckterna med fallbeskrivningar samt
förklaringar om många naturliga lagbundenheter i samband
med de upptäckta resultaten.
En omfattande tabell återger översiktligt vilka biologiska
konflikter som ligger bakom de olika åkommorna samt
konfliktaktivitetens lokalisation i hjärnan samt den typ av
vävnadsförändring som sker i ett sådant
fall.
Tabellen visar också hela korrelationen mellan det som
utspelas, på tre olika nivåer, nämligen organplanet,
hjärnplanet och det psykiska planet samtidigt, alla som visar
samma slags symtom har upplevt samma slags konflikt, d.v.s. blev
berörda av samma biologiska behov.
Det är dessutom inte bara tal om "cancer" och tumörer utan
också en mängd andra bekanta sjukdomsbilder som t.ex.
psykoser, epilepsi, störningar av ämnesomsättningen,
hjärtinfarkt, eksem, multipel skleros samt otaliga andra.
Hela den nya medicinen är byggd på att man lät
patienterna komma till tals vilket i sin tur levererade insikter och
fakta som verifierades av ingående undersökningar,
jämförelser och observerbara bekräftelser.
Dr. Hamer ställde inget anspråk på att hans
upptäckter skulle vara fullständiga, utan bara att de
är korrekta.
Det är upp till var och en att
ifrågasätta,ompröva och övertyga sig själv
hur det förhåller sig.......
