Vid Växjö Högskolas aids-konferens den 23
november presenterade Professor Charles Ssali, Kampala Uganda det
arbete som han utfört tillsammans med sina mer än 10000
patienter i Uganda. Dessa tar nu de av Ssali utvecklade tabletterna
som sammantaget innehåller mer än 50 olika ingredienser.
Hälften av dessa är för nutrionisten välbekanta
vitaminer, mineraler och aminosyror. Den andra halvan utgöres av
olika örter vilka tidigare använts mycket inom traditionell
medicin och vars biverkningar, om det nu finns några alls,
är välkända för de som besitter kunskapen. Ssalis
resultat är imponerande och han redogör själv för
sin medicin i följande artikel
SAMMANFATTNING
Under en tvåårsperiod utvaldes 1366 HIV-positiva
patienter som hamnade under WHOs klassificeringsgrupp 3. Dessa fick
en klinisk bedömning och en blodanalys före behandlingen
som pågick i tre år. De opportunistiska infektionerna
behandlades separat med respektive medel.
RESULTAT: Kliniskt noterades en förbättring hos 72% av
deltagarna, där Karnofskys modell användes. 59% visade en
hematologisk förbättring, vilken mättes med CD4
räkning. Den förbättrade immunstatusen resulterade i
en signifikant nedgång av opportunistiska infektioner hos 73%.
De som hade återupptagit sina tidigare arbeten uppgick till
56,5% efter två års behandling. Dessa sammanföll med
de som hade en stadigt ökande CD4 titer.
SLUTSATS: Antioxidanter och mikronäringsämnen är
signifikant välgörande vid behandlingen av HIV/aids.
Inledning
Det är nu mer än femton år sedan HIV uppträdde i
världen. Hela tiden sedan viruset identifierades som orsaken
till aids, har det panikslagna vetenskapliga samfundet i varje
enskilt land i västvärlden försökt övertyga
sina respektive regeringar att stödja en beslutsam
forskningsinsats i akt och mening att finna en snabb lösning
på problemet. De rika nationerna såsom USA,
Storbritannien, Frankrike och Tyskland har satsat miljarder på
en global forskningsansträngning, i budgethänseende endast
jämförbar med kapplöpningen på
rymdområdet. Denna enorma budget som överskuggade tredje
världens resurser fick oss andra att lugnt avvakta och hoppas
på att dessa pengar snart skulle ge oss ett positivt svar.
Återbäringen på denna investering har emellertid
världen över har varit mycket knapp och avskräckande.
Till dags dato har vi hört många påståenden om
medicinska genombrott från olika håll, men olyckligtvis
har inget av dessa kunnat omsättas, så att känslan av
hopplöshet världen över kunnat avlägsnas.
1988 , för exakt åtta år sedan, kom jag till
slutsatsen att lösningen på världsaidsepidemin inte
skulle ske enkelt och att var och en utrustad med någon
vetenskaplig utbildning borde ta del i den gemensamma
ansträngning som slutligen skulle kunna ge resultat. Då
måste också jag själv ta itu med problematiken.
--------
Jag ställde upp en arbetshypotes, vilken innebar att HIV
utnyttjar en svaghet i kroppen, som om den inte uppträder
gör att individen inte heller utvecklar aids, trots att hon
bär på viruset. Jag utvecklade den teorin eftersom jag
observerat att herpesviruset endast åstadkommer utslag efter
det att en bärare haft någon annan sjukdom som malaria
eller någon annan febersjukdom. Jag postulerade att eftersom
HIV tillhör samma klass av retrovirus som herpes simplex,
då borde de också bete sig likartat. De båda
manifesterar sig vid de speciella tillfällen då
immunsystemet har blivit så försvagat av någon annan
faktor att det inte längre är i stånd att hålla
virusen undertryckta. Av detta följer att om man kan
förstärka individens immunstatus till det normala, då
skulle inte aids liksom herpes kunna utvecklas. Detta torde vara
orsaken till varför HIV har en så utdragen latenstid
väntande på en möjlighet. Alternativt, om man kan
motverka eller avlägsna de faktorer som medverkar till att
reducera immunsystemet, då skulle inte heller aids eller herpes
uppstå som ett problem.
Mineraler,Vitaminer och Aminosyror
-Kroppen måste ges en adekvat mineraltillförsel
för att upprätthålla en balans mellan det inre och
yttre trycket på kroppscellerna, dvs uppnå en dynamisk
jämvikt. Denna status måste upprätthållas
för en normal cellfunktion och för en fortsatt ungdomlig
hälsa.
- Vitaminer behövs för varje biokemisk aktivitet hos
kroppen. Vitaminer kan inte fungera om inte mineraler finns
tillhanda. I själva verket så behöver alla
näringsämnen såsom vitaminer, proteiner, enzymer,
aminosyror, kolhydrater, fetter socker, oljor etc ett tillskott av
mineraler för alla kroppens processer är beroende av
mineralernas verkan.
- Kelerade spårämnesmineraler är viktigare som
tillskott än vitaminer. Vitaminer kan oftast syntetiseras av
levande organismer, mineraler kan inte det. Mineralerna har en
katalytisk uppgift att göra enzymerna funktionsdugliga. Kelerade
mineraler i förening med enzymer utgör en
avgiftningskomponent som neutraliserar de sura biprodukterna
från cellmetabolismen, liksom andra giftiga biprodukter innan
de utsöndras.
- Alla komponenter arbetar tillsammans som en kollektiv helhet. En
brist på ett mineral kan inhibera hela aktionskedjor i den
metaboliska cykeln och på så vis omintetgöra helt
eller delvis verkan av andra näringsämnen.
Vad händer när HIV infekterar oss?
När viruset infekterar oss ger det upphov till fria
radikaler vilka förändrar funktionerna hos
cellstrukturerna, som till exempel hos mitokondrierna vilka är
ansvariga för energimetabolismen. Fria radikaler är de
reaktiva syreintermediärer som orsakar de skador som vi
observerar vid aids och vilka huvudsakligen befinner sig vid
membranen och vid kärnmitokondrierna.
aids är en sjukdom hos den nya tidens människa utsatt
för laster och miljöförstöring. Den nuvarande
generationen hos vilka HIV är det oundvikliga resultatet
för de som vaneröker och är promiskuösa, som
dricker med övermåtta, missbrukar droger vilket allt
bidrar till en extra belastning på immunsystemet. Dessa
okontrollerade sexuella mönster har lett till att viruset och
andra könssjukdomar utplånat hela familjer och hotar hela
vår generations existens.
Min egen roll
Jag vill meddela er om att 1989 blev Ugandas president
Yoweri Museveni informerad om min forskning om HIV i London. När
han underrättades av Londonambassadören , professor Georg
Kirya om den grad av framgång som jag uppnått som ensam
privat forskare faxade han en inbjudan till mig att
återvända till Uganda och fortsätta min forskning.
Jag avslutade därför mitt arbete i England, där jag
hade verkat sedan 1984 och kom hem 1992 i augusti. Jag öppnade
Mariandina kliniken som min forskningsbas.
Det som följer nu är den första rapporten om vad som
åstadkommits fram till nu.
Sambandet mellan HIV och C-vitaminbrist
Jag föreslog att efter en viral infektion som HIV,
så är det tvunget att tillfredsställa det ökade
behovet av askorbinsyra (C-vitamin) och andra antioxidanter, vilka
immunsystemet kräver för att slå mot infektionen.
Frånvaron av en kontinuerlig tillförsel av dessa
näringsämnen resulterar i ett syndrom snarlikt det vid
skörbjugg men som i detta fallet har fått beteckningen
aids. För att korrigera förhållandet så är
det inte tillräckligt med att tillföra 100-200 mg
askorbinsyra till maten som ett kosttillskott. Man måste se
till att megadoser tillförs, vilka har en
farmaceutisk/terapeutisk verkan på organismen. Megadoser har
använts vid många försök för att
kontrollera vanliga förkylningar men också för att
behandla sent gångna stadier av cancer.
Vad får balansen att svänga över till aids
hos HIV-positiva?
Fria radikaler består av oparade elektroner, vilka har
förmågan att dra till sig elektroner från andra
molekyler vilket slutligen resulterar i skador på viktiga
cellstrukturer. För att undvika detta problem har kroppen
utrustat sig själv med ett antal fria radikal hämmare ,
till exempel superoxidas, dismutas, katalas, glutation, peroxidas,
carotinoid, askorbinsyra etc. Dessa antioxidanter blockerar
reaktionskedjorna från fria radikaler och ifall de
försvinner kan det leda till celldöd i stor skala.
Mariandina innehåller antioxidanter och
mikronäringsämnen kombinerat med acetylsalicylsyra i en
speciell blandning för att uppnå verkan med optimal
effekt.
Denna blandning hade alltså kapacitet att reparera de
cellskador som HIV åstadkommit, återställa en riktig
näringsbalans, ta bort den nedsmutsning som miljön belastat
kroppen med och sedan reparera själva immunsystemet.
Totalresultatet av denna komplexa tankemöda finns formulerat i
Mariandina pillret - i den prototyp som blev registrerat med patent
2224649 i maj 1988. Mariandina pillret skulle visa sig fungera
bättre än väntat.
Fallstudie ett
Eftersom Mariandina inte innehöll några giftiga
droger och ingredienserna redan fanns i bruk, behövde jag inte
tveka utan jag kunde ge det till den som frivilligt ville testa
verkan. Min första patient var en ung kvinna som hade utvecklat
aids under vistelsen i Storbritannien. Efter det att alla
ansträngningar att förbättra hennes
allmäntillstånd på ett sjukhus i London hade
misslyckats, hade hon flugits hem till Kampala för att dö i
hemlandet. Jag råkade känna hennes bror, vilken jag
informerade om det nya obeprövade medlet som jag hade utvecklat.
Han var överens om att vi skulle försöka.
Jag fann att patienten var kraftigt avmagrad, led av
demens/sinnesförvirring, diaréer, aptitlöshet och
oral candidiasis. Hon låg till sängs och släktingarna
väntade bara att hon skulle gå bort. Vi inledde
medicineringen i maj 1988 och hon fick den i sex veckor.
Candidainfektionen och diaréen försvann. Hennes mentala
status förbättrades tillsammans med aptiten. Patienten gick
upp i vikt och kunde ta sig upp ur sängen och utföra
hushållsarbete. Den sista undersökningen jag gjorde var i
oktober 1989, när hon inte hade några anmärkningar
att komma med angående sin hälsostatus.
Blodbilden visade en mycket signifikativ förbättring.
Hennes totala antal VB (vita blodkroppar) hade stigit från
initialt 1800 celler per cmm till 3600. Hennes sänka hade
sjunkit från 105 mm/timme till 40 mm/timme. Hennes
hemoglobinvärden hade stigit från 6,5 g% till 11 g%.
Hennes hud som ursprungligen var täckt av utslag var nu normal.
Hennes menstruationer vilka hade upphört var nu tillbaka. Hennes
mentala status var normal. Hon hade promenerat över åtta
kilometer ensam för att träffa mig i Kampala. Efter detta
mötet, arbetade jag utomlands och förlorade därmed
kontakten med min mest värderade patient. Nästa steg var
att undersöka Mariandina på ett antal patienter i en
dubbel-blind studie.
Pilotförsök utfört som dubbelblind studie
Jag sökte efter frivilliga för att utföra en
placebo kontrollerad blind studie. Det lilla antal som utsågs
var HIV-positiva, utfört med Western blot, och i kliniska fasen
tre, enligt WHOs kriterier. Alla patienterna i detta program
erhöll alla kända medikamenter mot opportunistiska
infektioner som de fick under observationstiden. Många av dem
led vid försökets inledning av en markant viktförlust,
återkommande feber, hosta och diaréer. De var mestadels
sängliggande, med kriterier enligt Karnofsky mellan 50-70.
Försöket utfördes under en period av 29 veckor innan
koden bröts. Analysen avslöjade snabbt att de som
behandlats med Mariandina hade svarat upp bra jämfört med
placebo-gruppen. Sex av de som fick Mariandina hade
förbättrats avsevärt och fortsatte att göra
så under de 44 månader jag följde dem. Den
längsta överlevnaden i placebogruppen var 8 månader.
Det är nu sju år sedan de behandlades för aids under
en treårsperiod. Fyra av dem är idag fortfarande
friska.
Kliniskt försök nummer två.
Patienter kom från Kampala och närliggande
områden. Under en tvåårsperiod behandlades 1366
patienter vid Mariandinas Aidsforsknings Center i
Kampala.
Efter uppgivande av namn, ålder, vikt, kön och
sjukdomshistoria genomgick de en klinisk undersökning. Varje
patient tilldelades ett formulär på vilket
undersökningsresultat och medicinering registrerades.
Blodundersökningen inkluderade hemoglobinhalt,
sänkereaktion, immunologisk test, CD4 räkning. Elisa
HIV-tester användes. Patienterna gjorde besök en gång
per månad. Försöket kompletterades med röntgen
för att utesluta lungtuberkulos. Avföringsodling
utfördes vid diaréer. Av totalantalet var 689 män
och 677 kvinnor.
Alla patienter som hade diagnostiserats som HIV-positiva genom Elisa
eller Western Blot, sattes på Mariandina A tabletter. Varje
tablett väger 1500 mg och en patient ordineras 4500 mg tre
gånger dagligen. Alla medicinering skulle ske efter
måltider eller tas tillsammans med mjölk. När
kräkningar var ett symtom, användes metoclopramide som
profylaktika en timma före medicinering. Patienterna uppmanades
att äta bönor, fisk, grönsaker och frukt på
nivåer som översteg deras normala diet.
Resultat.
1366 patienter behandlades för aids genom att de fick Mariandina
A under en tidsrymd som varierade från sex till 24
månader. Det kliniska resultatet erhölls genom att
använda Karnofskys kriterier. Detta redovisas i tabell 1.
Resultaten grupperades enligt följande:
a) Förbättring. Karnofskypoängen ökade med mer
än 20. CD4 titern ökade med över 50/cmm. Hb steg med
över 1,0 g% och sänkan minskade med mer än 20 mm/timme
(Westergren)
b) Stabilt tillstånd - om Karnofskypoängen ökade med
mindre än 20 poäng, CD4 steg med mindre än 50/cmm, Hb
steg med mindre än 1,0 g% och sänkan minskade med mindre 20
mm/timme. De förblev kliniskt lika men med svagare symptom.
c) Försämring - ifall de noterade en nedgång i
ovanstående värden eller om de avled. Antalet som avled
uppgick till 125.
d) Patienter som lämnade studien. Patienter som inte
besökte kliniken under sex konsekutiva månader.
Några som återfanns senare sade att de hade lämnat
studien eftersom de trodde sig vara fria från HIV-infektionen
och inga symtom visade sig.
När de 366 fallen, som hade visat en markant ökning i sina
CD4 räkningar över en 24 månadersperiod, analyserades
visade det sig att samtliga hade en initial minskning.
Nedgången varierade mellan 100-200/cmm under de första tre
månaderna och följdes sedan av en platåfas under
cirka två månader innan en uppgång noterades. Detta
fenomen tillskrevs möjligheten att infekterade celler
förstörs under inledningen innan det uppstod en
signifikativ ökning av antalet friska CD4 celler under den
följande perioden. Mariandina A tros ha den egenskapen att den
kan utlösa en celldöd hos infekterade CD4 celler via den
cytotoxiska och antivirala aktiviteten hos CD8 cellerna vilka
ökade i antal under denna tid. Analysen av dessa 366 patienter
finns sammanfattad i tabell 2.
Vi fastslog att den allvarliga viktförlusten vilket är
liktydigt med slim disease syndromet och som är i majoritet
bland våra patienter påskyndades av diaréer,
aptitlöshet och candida i matsmältningskanalen.
Tolv av våra fall hade diabetes mellitus som en del av deras
aidsrelaterade sjukdomar vilket förorsakade specifik
medicinering. I alla dessa fallen så minskade gradvis symtomen
och tecknen på diabetes enbart genom att de gavs Mariandina. En
behandling som varade mellan fyra till åtta månader var
tillräckligt för att de skulle kunna undvara sina
diabetesmediciner. Den fortsatta uppföljningen av dessa
patienter har visat att de inte ens efter två år har haft
något återfall i diabetes.
Dödsfallen
De som avled uppgick till 124 av totalt 1366 patienter som fick
behandling under tiden augusti 1992 till augusti 1994. Kaposis sarkom
var den vanligaste dödsorsaken och misstänktes också
i några av de övriga fallen. Tumörer observerades
vanligtvis kliniskt på huden på halsen, benen och
armarna. Inre blödningar från tarmkanalen var vanligtvis
letala inom ett antal dagar. De misstänktes härröra
från Kaposis sarkom tumörer på
matsmältningsorganen.
DISKUSSION
Studien visar att det fanns en signifikant förbättring i
majoriteten av fallen, såväl kliniskt som i blodbilden
bland de som fullföljde två års behandling.
Prognosen förbättrades med tiden eftersom 83% av
dödsfallen inföll under de första sex månaderna
av studien. 13 % under de följande sex månaderna medan
bara 4 % inträffade under det andra året.
Det fanns emellertid de som misslyckades med att förbättra
sina CD 4 värden trots medicinering. Hos dessa upptäcktes
det senare att de led av Kaposis sarkom som inte hade blivit kliniskt
fastställt då det var antingen beläget i lungorna
eller gastrointestinalt. En del av dessa fall hade också CD 4
värden så låga som noll. De med en CD 4/ CD 8 kvot
mindre än ett och som var bestående trots intensiv
behandling under flera månader innebar en dålig
prognos.
Vilken är då verkningsmekanismen hos Mariandina?
Sammanfattningsvis, består Mariandina behandlingen av
en hel arsenal av speciellt utvalda naturliga antioxidanter och
mikronäringsämnen. Dessa är så sammansatta att
de både förser aidspatienten med näringsmässiga
och farmakologiska fördelar. Mariandina förser kroppen med
de verktyg den behöver för att reparera skadad vävnad
och för att stärka immunsystemet, vilket i sin tur
bekämpar både virala och bakteriella patogener.
De skadade cellerna vid aids karaktäriseras av att de har en
nedsatt cellmetabolism och ett accelererat åldrande. De
angripna cellerna har i allmänhet en nedsatt förmåga
att göra sig av med nedbrytningsprodukter genom att de har
skadat sådana enzymer som exempelvis glutationperoxid, katalas
och superoxid dismutas. På detta kan följa cellskador,
skador på kärnmembranet och på det endoplasmatiska
nätverket. Ökningen av fria radikaler orsaker inhibering av
de glykolytiska metabolismkedjorna i mitokondrierna och en
förlust av elektrontransportkedjor i vävnaderna.
Författaren tror att när man behandlar aids eller
skörbjugg så är användandet av antioxidanter och
mikronäringsämnen väsentligt för att ta bort fria
radikaler, vilket behövs i båda sjukdomarna. Båda
har ett liknande kliniskt förlopp. Det är viktigt att
notera att inte bara symtomen är noterbart lika i de två
sjukdomarna utan också det faktum att diet och stress spelar
viktiga roller. En källa till antioxidanter och andra
mikronäringsämnen är primärt en väl
avvägd diet och sekundärt kosttillskott som
Mariandinapillret.
Mänskligheten förlorade mycket när den ursprungliga
dieten hos den primitiva människan ersattes med överkokt
mat, när vi åt kakor istället för frukt och
grönsaker, drack alkohol och tillsatte konserveringsmedel i
våra livsmedel, introducerade droger och rök in i
våra kroppar. Vi måste vända oss bort från
dessa nya livsstilar. Vi kan inte besegra viruset, speciellt inte, om
vi sitter och väntar på utlänningar som ska bringa
oss ett mirakelmedel, som vi inte ens skulle ha råd med.
Av det totala antalet patienter, som nu uppgår till 10000
(december 1995), som vi har behandlat sedan Mariandina kliniken
öppnades 1992, så har mer än 75 % visat upp en mycket
snabb klinisk förbättring och många har
återvänt till sina arbetsplatser för att
fortsätta tjäna till uppehället. Jag kan inte
påstå att de nu är fria från HIV-infektionen
men jag är säker på att de är tacksamma för
sin förbättrade livskvalitet som de nu åtnjuter,
därför att många av dem var på randen till
graven när de anlände. Många människor
frågar mig huruvida jag botar aids. Mitt svar på den
frågan är att jag inte kunnat påstå det
ännu. Fram tills nu har vi inte de faciliteter som gör det
möjligt för oss att avgöra om viruset finns kvar eller
inte i deras kroppar. I allafall har vi beställt PCR testmetoder
för vårt laboratorium och därefter skall vi kunna ha
möjlighet att besvara den frågan. Några av
våra patienter går också på egen hand till
andra för att testa sin HIV-status.
Vår rådgivare informerar emellertid patienterna om at HIV
testerna mäter enbart antikroppar och inte viruset självt.
Dessa antikroppar kan finnas kvar upp till 18-24 månader efter
att viruset försvunnit från den testade. Det vore
därför för tidigt att förvänta sig en
fullständig bot vid denna tidpunkten. Å andra sidan, i den
strikta meningen av ordet bot, så kan ingen påstå
att man botat någon sjukdom. Detta inkluderar sjukdomar som
TBC, malaria, herpes zoster och herpes simplex vars orsakande
mikroorganism livslångt blir kvar i kroppen och återigen
kan manifestera sig den dag immunstatusen hos personen ifråga
blir försvagat. Jag är av den åsikten att genom att
använda Mariandina behandlingen så kan vi reducera HIV
till samma nivå som herpes simplex, TBC och malaria. Om en
individ sedan upprätthåller en sund livsstil som utesluter
alkohol och drogmissbruk, rökning och undernäring kan denne
fortsätta sitt liv utan att utveckla aids. Jag är fast
övertygad om att skräcken för aids snart kommer att
tillhöra historien och att de som är HIVinfekterade kan
få adekvat behandling från vilken klinik som helst,
precis som det är nu med tyfus och malaria.
Vi äger redan nu kunskapen om hur vi kan neutralisera viruset,
men vi saknar de finansiella resurserna för att upprätta
ett program så att vi kan befria det här landet och resten
av världen från den här epidemin en gång
för alla.
Tabell 1. Klinisk utvärdering av 1366 patienter
behandlade under 24 månader
Klassificering Antal patienter Procent
Förbättring 983 72
Stabila 123 9
Försämring 40 3
Dödsfall 124 9
Lämnat studien 96 7
SUMMA 1366 100
-----------------
Tabell 2 Hematologisk utvärdering av 366 utvalda
patienter, då dessa fullföljde en tvåårig
behandling
Blodbild Hb-blodvärde Vita blodkroppar Sänka Immunologi- CD
4
Förbättring 194 (53 %) 216 (59 %) 194 (53 %) 227 (62 %)
Stabila 128 (35 %) 33 ( 9 % ) 51 (14 %) 58 (16 %)
Försämring 44 (12 %) 117 (32 %) 121 (33 %) 81 (22 %)
SUMMA 366 366 366 366
------------------
Tabell 3 Dödsorsak i de 124 fallen
Orsak Antal Procent
Kaposis Sarkom 36 29
Gastroenteritis 24 19,4
CNS/meningit/hjärntumör 16 12,9
Idiopati 14 11,3
Septocemia 12 9,7
Tuberkulos 8 6,5
Malaria 8 6,5
Lunginflammation 4 3.2
Övrigt 2 1,5
Figur 4
----------------
Karnofskys kliniska poängsättning
100 - I stånd att klara av normal aktivitet. Inga tecken
på sjukdom. Inga klagomål
90 - Normal aktivitet, smärre symtom och tecken på
sjukdom
80 - Normal aktivitet med ansträngning, några symtom och
sjukdom
70 - Ur stånd att arbeta, men klarar av att leva hemma och ta
hand om sig själv. En viss hjälp kan behövas
ibland.
60 - Tar hand om sig själv men behöver oftast hjälp.
Kan ej arbeta.
50 - Behöver avsevärd hjälp
40 - Ur stånd att ta hand om sig själv, Handikappad.
Behöver sjukhusvård
30 - Allvarligt nedsatta funktioner
20 - Mycket sjuk
10 - Döende
0 - Död
Redaktionell kommentar : 2000-Talets Vetenskap blir
härmed sannolikt den första publikation utanför Afrika
som publicerar de viktigaste delarna av Ssalis framgångar. Vi
har gett en förkortad version av den tio sidor långa
redogörelse för Ssalis arbeten som ledde fram till att
cirka 75 % av de 1366 patienter som ingick i hans två
årsstudie, blev avsevärt kliniskt förbättrade.
Drygt 50 % fick en klart förbättrad blodbild med avseende
på de vita blodkropparna, och dessa patienter var desamma som
kunde återuppta sin yrkesverksamhet efter att ha varit mer
eller mindre knutna till sjukbädden. Just nu finns det över
10000 patienter som tar Ssalis behandling i Uganda. Ssali har
själv vidarutvecklat den första prototypen av Mariandina A,
så nu finns också komplementen Mariandina B och J.
Sammantaget så innehåller dessa medel bortemot
åttio olika komponenter varav hälften utgörs av
vitaminer, aminosyror och mineraler. Den andra hälften är
välkända immunstimulerande örter. Dessutom ingår
också acetylsalicylsyra för att förebygga och
förhindra icke önskvärda inflammatoriska
reaktioner.
För den intresserade läsaren och för den som är
HIV-positiv och inte kan eller bör vänta på att den
etablerade forskarvärlden ska upptäcka Ssalis
pionjärarbete, erbjuder vi en kopia av professor Charles Ssalis
egen forskarrapport på engelska. Den är på 10 sidor
och kan erhållas genom att sända 20 kronor till SARA, c/o
Ljungqvist, 79290 Sollerön.
Då kan var och en själv bedöma det fullständiga
vetenskapliga innehållet.
För den som vill använda sig av Ssalis medicinering
uppmanar vi Er att vända Er till Aids Support Group, ASGroup,
Box 469, 351 06 Växjö. Mariandina finns tillgänglig i
Sverige som kosttillskott. Att få Mariandina registrerat som
läkemedel i Sverige skulle med all sannolikhet ta ett flertal
år, och vara liktydigt med att en stor del av de tusentals som
idag är HIV-positiva skulle dö. Detta finner vi
oetiskt.