Rut använder sin kropp som ett privat laboratorium

Hon ger allt i kampen mot livsmedelstillsatser

av Ingemar Ljungqvist

Rut Dahlström är stockholmskvinnan som använt sig av sin egen kropp som sitt privata laboratorium för att komma fram till vetenskapliga slutsatser, som förmodligen skulle bidra till stora vinster för folkhälsan. Hon pekar ut den otrevliga ferrocyaniden, som en onödig ingrediens i saltet, som en miljöfara som drabbar ett fåtal akut, men som kanske ger den stora majoriteten långtgående skador. 2000-Talets Vetenskap har lyssnat till Ruts fascinerande berättelse, medan etablissemangets forskare artigt ignorerar hennes välmenande varningar.

Rut Dahlström möter oss, som en utåt vital 80-åring i sitt trivsamma hem i söderförorten Orminge. Utstrålningen av kampanda och medmänsklighet går inte att ta miste på. Men det yttre bedrar. Rut har de senaste tjugo åren fört en intensiv kamp mot sjukdomar, en kamp som långt ifrån är över.

Rut Dahlström föddes 1917 och hade gift sig sent i livet. Maken gick bort 1970. Några barn hade de inte fått. Rut Dahlström arbetade som arbetsterapeut och hjälpte de gamla i Stockholms södra förorter. 1980 skulle hon bli rejält sjuk, tidigare hade hon haft känning av olika symtom men inte närmare funderat över dessa då. Men nu ser hon ett klart mönster i sin sjukdom.

Rut berättar själv:

- Det hade börjat redan 1976, då jag kände mig som förlamad när jag vaknade på morgonen. Ibland tvingades jag ta sjukledigt. De flesta dagar tog jag mig ändå till arbetet, men mina arbetskamrater sa att de tyckte jag gick omkring med skygglappar. Själv kände jag mig mobbad. Jag blev långsamt förändrad.

- Vid 62 års ålder fick jag förtidspension. Året var 1979. Men året därpå skulle jag bli rejält sjuk. Ögonlocken åkte ned. Tröttheten gjorde mig kraftlös. Jag hade ryckningar och min talförmåga sviktade. När jag var ute och gick kunde jag vingla som ett fyllo och nätterna fylldes med stressande mardrömmar.

- Jag funderade på ett samband mellan sjukdomen och mina tänder, så under åren 1981-85 lät jag amalgamsanera mina tänder. Men det hjälpte inte. Det enda symtom som försvann var svedan i munnen. Samtidigt gick jag på massagebehandling för stelheten i kroppen. Den hjälpte i två dagar, sedan var allt tillbaka i det vanliga. 1986 provade jag akupunktur, samma sak med den, den hjälpte för stunden. Den förnämsta hjälpen jag fick av akupunktören var när han berättade för mig att man kunde bli sjuk av tillsatser i maten.

Då tändes ett ljus

- Så fort jag kom hem tog jag ut allt jag hade i kylskåp och skafferi och började granska alla E-nummer som fanns på innehållsförteckningen. Jag slängde allt som hade tillsatser, och det var det mesta.

- Jag kände att jag hade funnit en riktig ledtråd. Mina krafter kom tillbaka. Nu var det ögonlocken som ville upp igen. Min kropp ville vara vaken. Nattsömnen reducerades. Jag återfick självkänslan och genomgick en personlighetsförändring.

- Från och med nu uteslöt jag all mat med E-nummer samt mjölk och ost. Jag övergick till giftfria produkter. I fyra år fick jag vara frisk. En hälsa som gjorde att jag kunde uppmärksamma andra på möjligheten att undvika konstlade tillsatser.

- Men 1990 hände det igen. Jag hade köpt seltinsalt. Efter fjorton dagars användande kände jag att jag blev konstig. Jag blev oförklarligt ilsken och fick kramper i benen. Jag undersökte saltpaketet. Där stod det att det innehöll klumpförebyggande medel. Vad kunde det vara? Jag tog reda på att det var en tillsats med beteckningen E 536. E 536 innebar att det klumpförebyggande medlet var kaliumferrocyanid K4Fe(CN)6.

Rut uteslöt då salt med tillsatser och problemen försvann. Men fallgroparna dök ändå upp. Två år senare hade Rut inhandlat syrad vitkål. Av den fick hon kramper i benen.

Företaget bytte saltlag

- Sista spadet var värst. Där fanns den största saltkoncentrationen. När jag slutat med vitkålen tog det en vecka och så var problemen över. Men det fanns inget på förpackningen som varnade om tillsatser, så jag ringde tillverkaren Sörbro och undrade vilket salt de använt för inläggningen. Mannen jag talade med uppgav att det står E 536 på saltet och han sa att han inte heller tålde livsmedelstillsatser. Han hade också benkramper, så jag fick honom att byta salt både till sig själv och i sina produkter.

Ferrocyaniden orsak

Nu var Rut allt mer säker på sin sak. Hon tålde helt enkelt inte ferrocyaniden. Den fungerade som ett gift på henne - och uppenbart var det fler som också kunde bli sjuka. Nu började hon på allvar uppmärksamma myndigheterna på sin upptäckt. Två brev om dagen har hon bombarderat hela det offenliga Sverige med. Hennes officiella kampanj gick hand i hand med den mer privata kampen. Det var helt omöjligt för att Rut att gå ut och äta. Vid sociala tillställningar blev det att ta med sig matsäck hemifrån. För Rut förgiftat salt fanns i snart sagt allt.

Hälsokosten slarvade med märkning

När Rut skulle köpa sitt salt gick hon till hälskostbutiken där hon inhandlade havssalt - fritt från cyanider - tills en dag 1995. Tillverkaren hade bytt råvara och införskaffat spanskt havssalt. Detta var också tillsatt med ferrocyanider.

Rut blev sjuk och så blev många av hennes vänner, för hon hade tidigare gjort reklam för havssaltet som företaget Anjo i Landskrona levererade till hälskostbutiker. Det blev att slå larm igen - både att uppmärksamma vännerna och att säga till företaget. Vid kontakten med Landskrona fick hon bekräftat det hennes kropp redan signalerat till henne. Man hade nu tillsatser i saltet, klumpförebyggande medel, men glömt sätta ut det på förpackningen.

pH-balansering mot cancer

Efter ånyo en snabb återhämtning gick det bra fram till maj 1997. Denna gången misstänker Rut att det är via filmjölken hon fått i sig ferrocyaniderna. Hon har också fått diagnosen tjocktarmscancer, men vägrat infinna sig för operation. Rut känner sin kropps signaler och vill så långt möjligt låta naturen själv ta hand om sjukdomen, genom att välja naturliga utvägar.

Ett effektivt vapen i kampen mot sjukdomen är pH-balanseringen. Genom att mäta pH på saliv och urin kan Rut se om hennes egen metod att hantera sjukdomen är tillfyllest. Till dess avvaktar Rut Dahlström en operation.

Djurlivet påverkas

Rut Dahlström är också en skarp iakktagare av förändringarna i naturen. Vid sin sommarstuga ute i Saltsjö-Boo har hon sett en påverkan på djurlivet. Rävarna ser inte längre lika friska ut och beter sig annorlunda. Rådjuren har förändrat sitt födoval. Ekorrarna och igelkottarna har drastiskt minskat i antal. Också antalet fåglar har minskat, noterar Rut. För henne är den självklara hypotesen att det återigen är ferrocyaniden som spökar. Djuren har fått den i sig då man också använder stora mängder ferrocyanid i vägsaltet.

Censuren ingriper

Parallellt med sin kamp för den egna hälsan har Rut försökt uppmärksamma allmänheten, myndigheter, forskare, politiker och livsmedelsföretag på risken med livmedelstillsatser och då främst ferrocyaniderna i saltet.

Resultaten för Ruts del har varit blandade. Länge fick hon in insändare i både Expressen och Svenska Dagbladet, ibland varje vecka, men så plötsligt, 1990, blev hon censurerad. Rut lade märke till att bara några veckor efter hennes sista insändare publicerats kom det in stora helsidesannonser från Findus, livsmedelsjätten som är flitig med tillsatser i sina produkter. Vi på 2000-talets Vetenskap liksom Rut tror att det finns ett samband.

"Rut borde ha Nobelpris"

Med andra företag har det blivit små men påtagliga framgångar. Företaget Anjo satte snabbt ut E-numren på förpackningarna liksom att saltjätten AKZO har introducerat tre bordssalter utan tillsats av ferrocyanider. Dessa kom 1993-94.

Rut har också hållit föredrag på pensionärsföreningar och för hälsokostare. Vid ett föredrag på en av Nackas grundskolor, fick Rut sitt finaste betyg för sin kamp. En bespisningsföreståndare höjde rösten: " Rut borde ha Nobelpris". På grundskolorna i Nacka blev rektorer och matpersonal så intresserade att de vidtog åtgärder för att minska ner på livsmedelstillsatserna till barnen. Rut känner till att på en skola bytte man ut allt salt med ferrocyanid.

Andra har fått hjälp

Dessutom har hon hjälpt många som har haft samma besvär genom sina informationskampanjer.

Gösta Falkenström, ingenjör från Karlstad, är en av dessa. Han fick ingen hjälp av sjukvården som ville kalla honom inbillningssjuk. Gösta har också låtit testa om det är ferrocyaniden som han reagerar mot genom en alternativ testmetod. Den gav positivit utslag.

Stig Thorslund, Götene, f d reklam och PR chef för såväl konsumentkooperationen som för LRF har gått vidare och när han känner sig frisk nog kämpar han vidare i Ruts anda. Han startade 1990 Sveriges Konsumenters Riksförbund. Har nyss hoppat av ordförandeskapet sedan han sett att föreningen blivit alltför kommersialiserad.

Nu ligger han i startgroparna för att bilda en ny förening för människor som drabbats av den "sjuka" maten. Stig säger:

- Jag har genom sjukdomen byt sida i mitt liv. Mitt tidigare yrke gick ut på att lura konsumenterna. Nu måste jag ställa mig till hundra procent på deras sida och kämpa för hälsan.

Makten ignorerar

Att uppmärksamma myndigheter har emellertid rönt föga framgång. Livsmedelsverket, socialstyrelsen, jordbruksverket, socialdepartementet och de lärda vid olika utbildningsinstitutioner har enbart artigt men utan minsta ansvarskänsla svarat på Rut Dahlströms många brev.

Likadant med majoriteten av de politiker hon uppvaktat. De hänvisar oftast bara tillbaka till byråkraterna. Men i breven från de tjugotalet professorer som svarat Rut framgår det ändå med tydlighet att ämnet är för lite outforskat för att de med säkerhet ska kunna uttala sig i frågan.

Försiktighetsprincipen

2000-Talets Vetenskap vågar efter genomgång av all korrenspondens anse att Rut Dahlström är en av Sveriges främsta experter på just ferrocyanider i livsmedel. Hennes kamp för ofarliga alternativ ställer en stel människofientlig byråkrati i blixtbelysning. Det borde ha varit den naturligaste sak i världen; att tillämpa försiktighetsprincipen vid användandet av ferrocyanider i saltet och därmed i mängder med livsmedelsprodukter. När kunskapen är otillräcklig ska vi inte använda oss av nya tillsatser vars delar är potentiellt giftiga. Detta speciellt som man från ansvarigt håll inför godkännandet i mitten på 70-talet inte ens visste de långsiktiga resultaten.

Långsiktiga effekter ?

Rut tillhör förmodligen en mycket liten grupp av människor, som akut får stora problem med livsmedelstillsatser, men hur är det för den stora gruppen - de som smygande drabbas efter långvarig exponering?

Här saknas forskning. Men samtidigt vet vi att vissa sjukdomar har ökat explosionsartat, just sedan 70-talets mitt.

Exempel på dessa är barnallergier, plötslig spädbarnsdöd, fibromyalgi, kroniskt trötthetssyndrom, Parkinsons sjukdom och Alzheimers. Det måste finnas en förklaring till dessa - men man har ännu inte upptäckt sambandet.

Alltså borde forskningen intensifieras och inriktas på att försvara en folkhälsa - inte som nu domineras av industrin, som tjänar miljoner på exempelvis det patent som ligger till grund för tillsatsen av ferrocyanider i bordssaltet. Den främsta anledningen med detta förfarande var att då rann saltet mycket bättre i bland annat de bakmaskiner som de stora bagerierna använde. Det blev inga klumpar i tillverkningprocessen som kunde orsaka driftsstörningar. Hur det gick med människan var mindre noga.

Antiklumpningsmedlen i salt

Det finns två av livsmedelverket godkända substanser med beteckningar E 535 och E 536. De är natriumferrocyanid Na4Fe(CN)6 respektive kaliumferrocyanid K4Fe(CN)6. Deras fysikaliska inverkan på vanligt koksalt är att de förebygger en hopklumpning av saltkristallerna.

Rut Dahlström har en egen testmetod för att utröna om ferrocyaniderna ingår. Hon löser upp en given mängd salt i ett par matskedar vatten. Innehåller saltet tillsatser kristalliserar det mycket snabbare än för rent natriumklorid.

I normalfall är ferrocyanidjonen, Fe(CN)6 4-, ett komplex som är mycket stabilt och det behövs, med oorganisk kemi som grund, såväl värme som starka syror för att skilja järnjonen från den giftiga cyanidjonen CN- . Samma cyanidjon som nazisterna använde sig av vid förintelsen.

Den fria cyanidjonen binder mycket aggressivt vid andningskedjans enzymer och inhiberar deras verkan. Därav giftverkan. Men här är det som sagt frågan om ett komplex, som vid försök har visat sig relativ harmlös. Men då har man inte tagit med i beräkningen de individuella skillnader vi bär på, såväl i de egna enzymerna som i de bakterier vi också bär på och som har en viktig funktion för matsmältningen.

Bakterier frigör cyanid

När det gäller mikroorganismer har man faktiskt i Danmark funnit att dessa vid gamla saltupplag kunnat splittra upp ferrocyaniden och frigjort cyanidjonen.

När dessutom flera av de som haft symtom liknande Rut också har haft amalgamproblem finns också möjligheten att kvicksilver skulle kunna spela en katalytisk roll för frisättande av cyaniden. Dessutom är godkännandet av ferrocyanid gjord utan att man studerat de långsiktiga effekterna.

"Vi behöver cyanid"

Livsmedelsverkets tidning Vår Föda nr 4/97 har en artikel om enbart cyanid, där man i rubriken skriver: "Cyanid ett livsfarligt gift - men små mängder behöver vi". (...sic...red.anm.)

De som behöver små mängder av cyanid är vissa växter som kassava, bittermandel, körsbär m fl. Dessa växter syntetiserar själva cyanidkomplex, förmodligen en mekanism uppkommen under evolutionen för att göra sig själva oaptitliga och giftiga för de djur som lever i deras närhet.

För övrigt är att notera att en av Sveriges förnämsta diktare under nittonhundratalet, Dan Andersson, med stor sannolikhet dog en för tidig död av just cyanidförgiftning, då hans hotellrum i Stockholm inte hade vädrats ut tillräckligt efter att rummet cyanidbehandlats mot ohyra.

De många dödsfallen i samband med cyanrökning ledde till att myndigheterna i Sverige införde mycket hårdare bestämmelser. Rut Dahlströms upptäckt, att ferrocyaniden i livsmedel kan ge upphov till allvarliga skador, ignoreras idag av svenska myndigheter.

Det är en uppgift för svenska politiker att prioritera.

Skall den dagen åter komma då man värdesätter Rut Dahlströms och Dan Anderssons natur- och människokärlek högre, än livsmedelsindustrins och marknadens kärlek efter mer pengar?

Då krävs engagemang, handling och initiativ, inte artiga men intetsägande brevsvar.

 

Och nu var det natt...

Och nu var det natt över åsar och myrar
och månen stod halv över huset vid bron.
Små stjärnor de blänkte som vänliga fyrar
i blå havet under den konungens tron,
som sänder oss kärlek och drömmar och vårar
och längtan och svek och förlösande gråt
och ger oss den lusten, som gör oss till dårar,
högt hyllad, besjungen och fylld av försåt.

DAN ANDERSSON