Tragedi och bedrägeri

Det tredje internationella sojasymposiet

Långt ifrån att vara det perfekta livsmedlet, så innehåller moderna sojaprodukter antinutritionella a) substanser och toxiner och de stör upptaget av vitaminer och mineraler.

________________________________________________________________________________

Utdrag från Nexus Magazine, Volume7, Number 3 (apr-maj 2000 Engelskspråkigt original på www.nexusmagazine.com © 2000 by Sally Fallon SAFallon@aol.com & Mary G. Enig, PhD MGEnig@aol.com

Denna artikel är översatt och publicerad av SIEM. Du finner fler kritiska artiklar i medicinska frågor på Internet: www.klokast.se/siem och på www.motgift.nu. Där finner du också nyhetsmagasin, utbildning och annat om alternativ hälsa.
Föe fler artklar om soya, se t ex http://www.mercola.com/2005/feb/26/soy_myths.htm
________________________________________________________________________________

Varje år tycks forskningen om hälsoeffekterna av soja och sojabönans komponenter öka exponentiellt. Dessutom ökar forskningen inte bara inom primärområdena under utredning, t.ex. cancer, hjärtsjukdomar och osteoporos; nya upptäckter antyder att soja har potentiella fördelar som kan vara mer vittgående än man trott förut.
Så skriver Mark Messina, Ph D, huvudordförande för det Tredje internationella sojasymposiet, som avhölls i Washington DC, november 1999. 1.) I fyra dagar gjorde välbetalda vetenskapsmän församlade i Washington presentationer inför en beundrande press och sina sponsorer – United Soybean Board, American Soybean Association, Monsanto, Protein Technologies International, Central Soya, Cagill Foods, Personal Products Company, SoyLife, Whitehall-Robins Healthcare och sojabönsförsamlingar från Illinois, Indiana, Kentucky, Michigan, Minnesota, Nebraska, Ohio och South Dakota.
Symposiet markerade höjdpunkten av en decennielång marknadsföringskampanj för att få konsumenterna att godta tofu, sojamjölk, sojaglass, sojaost, sojakorv och sojaderivat (b), speciellt sojaisoflavoner (c) som genistein (d) och diadzen, de östrogenliknande föreningarna man finner i sojabönor. Den sammanföll med ett beslut av US Food and Drug Administration (FDA), tillkännagivet den 25 oktober 1999, att tillåta ett hälsoanspråk för produkter med låga halter av mättade fetter och kolesterol som innehåller 6.25 gr. sojaprotein per portion. Frukostflingor, bakverk, snabbmat, konsistensgivare och köttersättningar kunde nu säljas med etiketter som basunerade ut nyttan för kardiovaskulär[hjärt-kärl]hälsa, så länge som dessa produkter innehöll en rågad tesked sojaprotein per 100-gramsportion.

MARKNADSFÖRING AV DET PERFEKTA LIVSMEDLET

Tänk dig bara att du kunde odla det perfekta livsmedlet. Detta livsmedel skulle inte bara tillhandahålla näring till överkomligt pris, utan skulle även vara delikat och lätt att tillaga i olika former. Det skulle vara ett hälsosamt livsmedel, utan mättade fetter. Faktum är att du skulle odla en veritabel ungdomens källa medan du latar dig. Författaren är Dean Houghton, som skriver för The Furrow 2.) en tidskrift publicerad på 12 språk av John Deere. Denna idealföda skulle hjälpa till att förhindra, och kanske vända, vissa av världens mest fruktade sjukdomar. Du skulle kunna odla denna mirakelgröda i varierande typer jordmån och klimat. Dess odling skulle bygga upp, inte utarma, landet… denna mirakelföda existerar redan… Den kallas soja.
Tänk bara. Bönder har tänkt sig – och planterat mer soja. Vad som en gång var en underordnad gröda, upptagen år 1913 i US Department of Agricultures (USDA) handbok inte som föda utan som en industriprodukt, täcker nu ca.72 miljoner tunnland av den amerikanska åkermarken. Mycket av denna skörd kommer att användas för att föda upp kycklingar, kalkoner, grisar, kor och laxar. En annan stor del kommer att pressas för att producera olja till margarin, matfett och salladsdressing.
Teknologiska framsteg gör det möjligt att producera sojaproteinisolat (e) från det som en gång ansågs vara en restprodukt – de avfettade, proteinrika sojachipsen – och sedan omvandla någonting som ser ut och smakar hemskt till en produkt som kan konsumeras av mänskliga varelser. Smaktillsatser, konserveringsmedel, sötningsmedel, emulgeringsmedel och syntetiska näringsämnen har vänt sojaproteinisolat, livsmedelsindustrins fula ankunge, till en New Age-askunge.

Det nya sagolika livsmedlet har marknadsförts inte så mycket för hennes skönhet som för hennes dygder. I ett tidigt skede såldes produkter baserade på sojaproteinisolat som modifierare och köttersättning – en strategi som misslyckades att producera det erforderliga konsumentbehovet. Industrin ändrade sitt tillvägagångssätt. Det snabbaste sättet att nå godkännande av en produkt i det mindre välbärgade samhället, sade en industritalesman, är att få produkten konsumerad på sina egna meriter i ett överflödssamhälle. 3.) Så sojan säljs nu till den exklusiva konsumenten, inte som en billig, fattigmansföda utan som en mirakelsubstans som motverkar hjärtsjukdomar och cancer, sopar undan blodvallningar, bygger upp stark benstomme och håller oss evigt unga. Utmanarna – kött, mjölk, ost, smör och ägg – har blivit vederbörligt demoniserade av lämpliga statliga organ. Soja tjänar som kött och mjölk för en ny generation av rättskaffens vegetarianer.
Marknadsföring kostar pengar, speciellt när den behöver stöttas upp med ”forskning”, med det finns rikligt med tillgängligt kapital. Alla sojabönsproducenter betalar en obligatorisk summa på 0,5% till 1% av sojabönornas nettomarknadspris. Totalsumman – någonstans kring 80 miljoner US$ årligen 4.) stödjer United Soybean’s program för att stärka sojabönans ställning på marknaden och att upprätthålla och utvidga in- och utrikes marknader för användning av sojabönor och sojabönsprodukter. Delstatliga sojabönsförsamlingar från Maryland, Nebraska, Delaware, Arkansas, Virginia, North Dakota och Michigan sörjer för ytterligare $2,5 miljoner till ”forskning”. 5.) Privata företag likt Archer Daniels Midland bidrar även med sin beskärda del. ADM satsade $4.7 miljoner för annonsering i Meet the Press och $4.3 miljoner i Face the Nation under loppet av ett år. 6.) PR-firmor hjälper till att göra om forskningsprojekt till tidningsartiklar och annonstexter, och advokatfirmor bedriver lobbyverksamhet för gynnsamma statliga regler. Internationella valutafonden (IMF) finansierar sojaindustrianläggningar i främmande länder, och frihandelspolitik håller igång sojabönsöverflödet i strömmar till utländska destinationer.
Pressen för att få mer soja har varit obeveklig och global i sin omfattning. Sojaprotein finner man nu i de flesta saluförda bröden i storköpen. Det används för att förvandla den ödmjuka tortillan, Mexikos majsbaserade stapelföda, till en proteinförstärkt ”super-tortilla” som skulle ge ett näringslyft till de nästan 20 miljoner mexikanare som lever i extrem fattigdom. 7.) Annonser för en ny sojaberikad limpa från Allied Bakeries i England siktar in sig på kvinnor i klimakteriet som söker lindring från blodvallningar. Försäljningen belöper sig till en kvarts miljon limpor i veckan. 8.)
Sojaindustrin anställde Norman Robert Associates, en PR-firma, för att få in mera sojaprodukter i skolmåltiderna. 9.) USDA svarade med ett förslag att slopa den 30 procentiga gränsen för soja i skolluncherna. NuMenu-programmet skulle tillåta obegränsad användning av soja i elevernas måltider. Med sojatillägg i hamburgare, tacos och lasagne kan dietister få ner det totala fettinnehållet till under 30% av kaloriinnehållet, och därigenom uppfylla regeringsbesluten. Med sojaberikade födoämnen får eleverna bättre näringsportioner och mindre kolesterol och fett.
Sojamjölken har tillkännagivit de största vinsterna, som rusat upp från $2 miljoner år 1980 till $300 miljoner i USA det senaste året 10.) Nyligen gjorda framsteg i tillverkningen har förvandlat den gråa, tunna, bittra, bönsmakande asiatiska drycken till en produkt som västerländska konsumenter accepterar – en som smakar precis som en milkshake, men utan skuldkänslan.
Tillverkningsmirakel, bra förpackningar, massiv annonsering och en marknadsföringsstrategi som poängterar produktens möjliga hälsonytta svarar för ökande försäljning till alla åldersgrupper. Rapporter att soja t.ex. hjälper till att förhindra prostatacancer har gjort sojamjölk acceptabelt för medelålders män. Man behöver inte vrida upp armen på en 55-60 års kille för att få honom att prova sojamjölk, säger Mark Messina. Michael Milken, en före detta finansiär av skräpobligationer, har hjälpt industrin att bli kvitt dess hippie-image med välpublicerade satsningar om att konsumera 40 gram sojaprotein dagligen.
Amerika idag, i morgon världen. Sojamjölkförsäljningen ökar i Kanada, även om sojamjölken där kostar två gånger så mycket som komjölk. Tillverkningsindustrier för sojabönmjölk skjuter upp som svampar ur jorden i länder som Kenya. 11.) Även i Kina, där soja verkligen är fattigmansföda och vars befolkning önskar mer kött, inte tofu, har man valt att bygga sojafabriker i västerländsk stil hellre än att utveckla gräsmarker i västerländsk stil för betande djur. 12.)

ASKUNGENS MÖRKA SIDA

Propagandan som har skapat sojaförsäljningsmiraklet är desto mer remarkabelt eftersom sojabönan, för bara några decennier sedan, ansågs vara olämplig att äta – även i Asien. Under Chou-dynastin (1134 – 246 f.Kr.) var sojabönan utvald till en av de fem heliga spannmålen tillsammans med korn, vete, hirs och ris. Men, bildtecknet för sojabönan, vilken dateras längre bak i tiden, indikerar att den till en början inte användes som föda; för medan bildtecknen för de andra fyra spannmålen visar plantans frö- och stjälkstruktur, lägger bildtecknet för sojabönan tyngdpunkten på rotstrukturen. Periodens agrikulturella litteratur talar ofta om sojabönan och dess användning i växelbruk. Uppenbarligen användes sojaplantan initialt som en metod att tillföra marken kväve. 13.)
Sojabönan tjänade inte som ett livsmedel förrän upptäckten av jäsningstekniker, någon gång under Chou-dynastin. De första sojalivsmedlen var fermenterade produkter likt tempeh, natto, miso och sojasås. Vid en senare tidpunkt, förmodligen i det andra århundradet f.Kr., upptäckte kinesiska vetenskapsmän att en puré av kokade sojabönor kunde kondenseras med kalciumsulfat eller magnesiumsulfat (en smet av Paris- eller Epsom-salt) för att tillverka en mjuk, blek ostmassa – tofu eller bönmassa. Användningen av fermenterade och kondenserade sojaprodukter spred sig snart till andra delar av Orienten, företrädesvis Japan och Indonesien.
Kineserna åt inte ojästa sojabönor som de gjorde med andra baljväxter, t.ex. linser, eftersom sojabönan innehåller stora kvantiteter av naturliga toxiner eller ”antinutrienter”. Främst bland dessa är kraftigt verkande enzyminhibitorer som blockerar verkan av trypsin (f) och andra enzymer nödvändiga för proteindigestion. Dessa inhibitorer (g) är stora, hårt veckade proteiner som inte blir fullständigt deaktiverade under vanlig tillagning. De kan åstadkomma allvarliga magbesvär, reducerad proteindigestion och kroniska brister i aminosyraupptaget. I försöksdjur förorsakar en diet med höga halter av trypsininhibitorer*) förstoring av och patologiska tillstånd i bukspottkörteln, inklusive cancer. 14.)

Sojabönor innehåller även hemagglutininer, en koaguleringsfrämjande substans som förorsakar att röda blodkroppar klumpar ihop sig.
Trypsininhibitorer och hemagglutininer är tillväxthämmare. Avvanda råttor uppfödda på dessa antinutrienter växer inte normalt. Tillväxthämmande föreningar deaktiveras under fermentationsprocessen, så när väl kineserna upptäckte hur man skulle jäsa sojabönor, började de att införliva soja som födoämne i sin kost. I kondenserade produkter koncentreras enzyminhibitorer i blötläggningsvätskan snarare än i ostmassan. Alltså, i tofu och bönostmassan reduceras tillväxthämmarna i kvantitet men elimineras inte fullständigt.
Soja innehåller även ”goitrogener” [ämnen som kan utlösa struma] – substanser som hämmar sköldkörtelfunktionen.
Sojabönor innehåller rikligt med fytinsyra, som finns i kliet eller skalet på alla fröer. Det är ett ämne som kan blockera upptaget av essentiella mineraler – kalcium, magnesium, koppar, järn och speciellt zink – i tarmsystemet. Även om det inte är ett allmänt bekant ord har fytinsyra studerats grundligt; det finns bokstavligen hundratals artiklar på effekterna av fytinsyra i den gängse veten-skapliga litteraturen. Vetenskapsmän är i allmänhet överens om att en diet baserad på spannmål och baljväxter med högt innehåll av fytater (h) bidrar till vittomfattande mineralbrist i länder i den tredje världen. 15.) Analyser visar att kalcium, magnesium, järn och zink finns i växtfödan som intas i dessa områden, men det höga fytatinnehållet i den soja- och spannmålsbaserade dieten förhindar deras upptagande.

Sojabönor har en av de högsta fytatnivåerna av något spannmål eller någon baljväxt som har undersökts, 16.) och fytaterna i sojan är mycket motståndskraftiga mot normala fytatreducerande tekniker såsom långsam, sakta kokning. 17.) Endast en lång period av fermentation kommer att signifikant reducera fytatinnehållet i sojabönor. När koncentrerade sojaprodukter, som tofu, konsumeras tillsammans med kött, reduceras de mineralblockerande effekterna av fytaterna. 18.) Japanerna äter traditionellt en liten mängd tofu eller miso som en del av en mineralrik fiskbuljong, följd av en portion kött eller fisk.
Vegetarianer som konsumerar tofu och bönostmassa, som en ersättning för kött och mejeriprodukter, riskerar allvarliga mineralbrister. Resultaten av brister på kalcium, magnesium och järn är väl kända; brister på zink är inte fullt så kända.
Zink kallas intelligensens mineral på grund av att den behövs för hjärnans och nervsystemets optimala utveckling och funktion. Det spelar en roll i proteinsyntesen (i) och kollagenbildningen (j); det är involverad i blodsockrets kontrollmekanism och skyddar alltså mot diabetes; det behövs för en friskt reproduktionssystem. Zink är en nyckelkomponent i ett antal vitala enzymer och spelar en roll i immunförsvaret. Fytater funna i sojaprodukter hindrar zinkupptagningen mer fullständigt än med andra mineraler. 19.) Zinkbrist kan förorsaka en ”upprymd” känsla som vissa vegetarianer kan misstolka som en ”hög” andlig upplysning.

Mjölkdrickande anses vara orsaken till att andra generationens japaner i Amerika blir längre än sina förfäder. Vissa forskare postulerar att det minskade fytatinnehållet i den amerikanska kosten – vad dessa andra brister än må vara – är den riktiga förklaringen, och påpekar att både asiatiska och västerländska barn, som inte får tillräckligt med kött och fiskprodukter för att motverka effekterna av en hög fytatdiet, ofta lider av rakitis, hämmad tillväxt och andra utvecklingsproblem. 20.)

SOJAPROTEINISOLAT: INTE SÅ VÄNLIGA

Sojaförädlare har arbetat hårt för att eliminera dessa antinutrienter ur den slutliga produkten, speciellt sojaproteinisolat (SPI), vilket är nyckelingrediensen i de flesta sojalivsmedlen som imiterar kött och mejeriprodukter, inklusive modersmjölkersättning och vissa sojamjölksfabrikat.
SPI är inte någonting som du kan tillaga i ditt eget kök. Produktionen sker i livsmedelsfabriker där en sörja av sojabönor först blandas med en alkalisk lösning för att avlägsna fibrer, sedan kondenseras och separeras med användande av ett syrabad och, slutligen, neutraliseras i en alkalisk lösning. Syratvätt i aluminiumtankar läcker ut höga nivåer av aluminium in i slutprodukten. Den kvarvarande ostmassan spraytokas vid höga temperaturer för att producera ett högvärdigt proteinpulver. En sista förödmjukning för den ursprungliga sojabönan är varmpressning under hög temperatur och högt tryck av sojaproteinisolat för att producera texturerat [strukturerat] vegetabiliskt protein (TVP).
Mycket av innehållet i trypsininhibitorerna kan avlägsnas genom högtemperaturprocesser, men inte allt. Innehållet av trypsininhibitorer i sojaproteinisolat kan variera så mycket som fem gånger. 21.) (Hos råttor resulterar även uppfödning med låga nivåer av trypsininhibitor-SPI i en reducerad viktökning jämförd med kontrollgruppen. 22.)) Men högtemperaturprocesser har den olycksaliga biverkningen att denaturera andra proteiner i sojan så att de i stort sett blir ineffektiva. 23.) Det är skälet till varför djur som uppföds på soja behöver lysintillskott (k) för normal tillväxt.

Nitriter, vilka är kraftfullt cancerogena [cancerframkallande], bildas under spraytorkning, och ett toxin kallat lysinoalanin bildas under den alkaliska processen. 24.) Ett flertal artificiella smaktillsatser, speciellt MSG [natriumglutamat], tillsätts sojaproteinisolatet och texturerade vegetabiliska proteinprodukter för att maskera deras starka ”böniga” smak och för att förläna smaken av kött. 25.)
I utfodringsexperiment ökade användningen av SPI behoven av vitaminerna E, K, D och B12 och skapade bristsymptom på kalcium, magnesium, mangan, molybden, koppar, järn och zink. 26.) Kvarvarande fytinsyra i dessa sojaprodukter förhindrar högeligen zink- och järnabsorption; försöksdjur uppfödda på SPI utvecklade förstorade organ, speciellt bukspotts- och sköldkörteln, samt ökade depositionen av fettsyror i levern. 27.)
Likväl används sojaproteinisolat och texturerat vegetabiliskt protein i stor utsträckning i skolornas luncher, kommersiella bakverk, dietdrycker och snabbmatsprodukter. De främjas kraftigt i tredjevärldens länder och bildar basen i många mathjälpsprogram.
Trots klena resultat i djuruppfödningsförsök har sojaindustrin sponsrat ett antal undersökningar avsedda att visa att sojaproteinprodukter kan användas i människans kost som en ersättning för traditionella livsmedel. Ett exempel är Nutritional Quality of Soy Bean Protein Isolates: Studies in Children of Preschool Age, sponsrat av Ralston Purina Company. 28.) En grupp centralamerikanska barn som led av undernäring blev först stabiliserade och ledda till bättre hälsa genom få att äta inhemsk mat, inklusive kött och mejeriprodukter. Sedan, under en tvåveckorsperiod, ersattes dessa traditionella livsmedel med en dryck gjord på sojaproteinisolat och socker. Allt kväve som intogs och alla kväve som utsöndrades mättes efter sant orwellianskt mönster: barnen vägdes nakna varje morgon, och alla exkrementer och uppkastningar samlades in för analyser. Forskarna fann att barnen behöll kväve och att deras tillväxt var ”adekvat”, så experimentet förklarades vara en framgång.
Om barnen faktiskt blev friska på en sådan kost, eller skulle kunna förblivit det över en lång period, är en annan sak. Forskarna noterade att barnen kräktes ”emellanåt”, vanligen efter att ha avslutat en måltid; att över hälften periodvis led av måttliga diarréer; att några hade övre luftvägsinfektioner; och att andra led av hudutslag och feber.
Det bör noteras att forskarna inte vågade använda sojaprodukter för att hjälpa barnen återhämta sig från undernäringen, och var tvungna att komplettera soja-sockerblandningen med näringsämnen som i stort sett är frånvarande i sojaprodukter – i synnerhet vitaminerna A, D och B12, järn, jod och zink.

FDA:s HÄLSOANSPRÅK IFRÅGASATT

Den bästa marknadsföringsstrategin för en produkt som till sin natur är ohälsosam är, givetvis, ett hälsoanspråk.
Vägen till FDA-godkännande, skriver en sojaförsvarare, var lång och krävande, bestående av en detaljerad genomgång av mänskliga kliniska data insamlade från mer än 40 vetenskapliga studier från de senaste 20 åren. Sojaprotein befanns vara en av de sällsynta livsmedel som hade tillräckliga vetenskapliga bevis, inte endast som kvalifikation för ett förslag till FDA angående ett hälsoanspråk, utan för att slutligen passera den rigorösa godkännandeprocessen. 29.)
Den långa och krävande vägen till FDA-godkännande tog i själva verket några oväntade vändningar. Originalframställan, inlämnad av Protein Technology International, begärde ett hälsoanspråk för isoflavoner, de östrogenliknande föreningar som finns i överflöd i sojabönor, baserad på försäkran att endast sojaprotein som har blivit förädlat på ett sätt i vilket isoflavoner bibehålls kommer att resultera i kolesterolsänkning. År 1998 gjorde FDA det exempellösa draget att skriva om PTI:s framställan, och avlägsna alla referenser till fytoöstrogener (m) och bytte ut det med ett anspråk för sojaprotein – ett drag som stod i direkt konflikt med myndighetens regelverk. FDA är bemyndigad att skapa regler enbart på underlag presenterade genom framställning.

Den tvära omkastningen i riktningen berodde utan tvivel på det faktum att ett antal forskare, inklusive vetenskapsmän avlönade av USA:s regering, lämnade in dokument som indikerade att isoflavoner är toxiska. I början av år 1998 hade FDA även tagit emot den slutliga rapporten från den brittiska regeringen om fytoöstrogener, vilken misslyckades med att finna några bevis för nyttan och varnade mot potentiellt ogynnsamma effekter. 30.)
Även med växlingen till sojaproteinisolat, var FDA:s byråkrater som var engagerade i den rigorösa godkännandeprocessen tvungna att snabbt handskas med bekymmer angående mineralblockerande effekter, enzyminhibitorer, sköldkörtelbesvär, endokrina störningar, reproduktiva problem och ökande allergiska reaktioner från konsumtion av sojaprodukter. 31.)
Ett av de starkaste protestbreven kom från Dr Dan Sheehan och Dr Daniel Doerge, staliga forskare vid national center for Toxiological Research. 32.) Deras vädjanden om varningsetiketter avslogs som omotiverade.
Tillräckliga vetenskapliga bevis för sojans kolesterolsänkande egenskaper är i stort sett hämtade från en år 1995 gjord metaanalys av Dr James Andersson, sponsrad av Protein Technologies International och publicerad i New England Journal of Medicine. 33.)
En metaanalys är en genomgång och summering av resultaten från många kliniska studier på samma ämne. Användningen av metaanalyser för att dra allmänna slutsatser har kommit under skarp kritik från medlemmar av det vetenskapliga samfundet. Forskare som ersätter mera rigorösa försök med metaanalyser riskerar att göra undermåliga antaganden och hänger sig åt kreativ bokföring, säger Sir John Scott, president för Royal Society of New Zealand. Lika klumpas inte ihop med lika. Små bitar och stora bitar av data samlas ihop av skilda grupper. 34.)
Det finns en ytterligare frestelse för forskare, speciellt forskare betalda av ett företag likt Protein Technologies International, att utelämna studier som skulle hindra den önskade slutsatsen. Dr. Andersson kasserade åtta undersökningar av olika skäl, och lämnade kvar tjugonio. Den publicerade rapporten föreslog att individer med kolesterolnivåer över 250 mg/del skulle uppleva en ”signifikant” reduktion på 7% till 20% i serumkolesterolnivåerna om de ersatte animaliskt protein med sojaprotein. Kolesterolreduktionen var obetydlig för individer vars kolesterol var lägre än 250 mg/dl.
Med andra ord, för de flesta av oss, kommer avståndstagandet från stekar och att istället äta vegoburgare inte att sänka blodkolesterolvärdena. Hälsopåståendet som FDA godkände efter detaljerad genomgång av kliniska data misslyckas med att informera konsumenten om dessa betydelsefulla detaljer.
Forskning som knyter sojan till positiva effekter på kolesterolnivåerna är otroligt barnsliga, säger Ronald M. Krauss, MD, chef för Molecular Medical Research Program och Lawrence Berkeley National Laboratory. 35.) Han skulle ha kunnat lagt till att studier i vilka kolesterolnivåerna sänktes genom antingen kost eller läkemedel har ständigt resulterat i ett större antal dödsfall i behandlingsgrupperna än i kontrolldito – dödsfall från stroke, cancer, besvär i tarmkanalen, olyckor och självmord. 36.) Kolesterolsänkande metoder i USA har understött en kolesterolsänkande industri med $60 miljarder om året, men har inte räddat oss från hjärtsjukdomarnas härjningar.

SOJA OCH CANCER

De nya FDA-reglerna tillåter inte några påståenden om cancerprevention på livsmedels-förpackningarna, men det har inte hindrat industrin och dess marknadsförare från att göra dessa i sin säljfrämjande litteratur.
I tillägg till att skydda hjärtat, säger en broschyr från en vitaminfirma, har sojan demonstrerat kraftfulla anticancervinster… japanerna, som äter 30 gånger så mycket soja som nordamerikaner, har en lägre förekomst av cancer i brösten, livmodern och prostatan. 37.)
Visserligen har de det. Men japanerna, och asiater i allmänhet, har mycket högre frekvenser av andra cancertyper, speciellt cancer i matstrupen, magsäcken, bukspottskörteln och levern. 38.) Asiater över hela världen har även höga frekvenser av sköldkörtelcancer. 39.) Logiken som länkar låga frekvenser av cancer i reproduktionsorganen till sojakonsumtion måste tillerkänna höga frekvenser av sköldkörtelcancer och cancer i matsmältningsapparaten till samma livsmedel, speciellt som soja förorsakar dessa cancertyper hos laboratorieråttor.
Just hur mycket soja äter verkligen asiater? En undersökning 1988 fann att den genomsnittliga dagliga mängden sojaprotein som konsumerades i Japan var ungefär 8 gr. för män och 7 gr. för kvinnor – mindre än två teskedar. 40.) Den berömda Cornell China Study, ledd av Colin T. Campbell, fann att konsumtionen av baljväxter i Kina varierade mellan 0 till 58 gr. per dag, med ett genomsnitt på ca. 12 gr. 41.) Om man antar att två tredjedelar av baljväxtkonsumtionen är soja, då blir den maximala konsumtionen ca. 40 gr., eller mindre än tre matskedar per dag, med en genomsnittlig konsumtion på ungefär 9 gr., eller mindre än två teskedar. En kartläggning gjord på 1930-talet fann att sojalivsmedlen endast stod för 1.5% av kalorierna i kinesisk kost, jämförd med 65% kalorier från fläsk. 42.) (Asiater lagar traditionellt mat med ister, inte vegetabilisk olja!)
Traditionellt fermenterade sojaprodukter skapar en delikat, naturlig krydda som kan tillföra viktiga näringsämnen i den asiatiska kosten. Men utom i tider av svält, konsumerar asiater sojaprodukter endast i små mängder, som smaktillsatser, och inte som en ersättning för animalisk föda – med ett undantag. Celibatära munkar som bor i kloster och lever en vegetarisk livsstil finner sojalivsmedlen ganska hjälpsamma eftersom de dämpar könsdriften.
Det var en metaanalys gjord 1994 av Mark Messina, publicerad i Nutrition and Cancer, som eldade på spekulationerna om sojans anticarciogena egenskaper. 43.) Messina noterade att i 26 djurstudier, så rapporterade 65% skyddande effekter från soja. Han undvek lägligt att inkludera åtminstone en studie i vilken sojauppfödning orsakade cancer i sköldkörteln – 1985-års studie av Rackis. 44.) I de mänskliga undersökningarna han listade var resultaten blandade. Några få visade vissa skyddande verkningar, men de flesta påvisade ingen korrelation alls mellan sojakonsumtion och cancerförekomst. Han drog slutsatsen att data i denna sammanställning inte kan användas som en bas för att hävda att sojaintag sänker cancerrisken. Men i sin efterföljande bok The Simple Soybean and Your Health, gör Messina just ett sådant påstående, och rekommenderar en kopp eller 230 gr. sojaprodukter per dag i hans ”optimala” diet som ett sätt att förhindra cancer.
Tusentals kvinnor konsumerar nu soja i tron att det skyddar dem mot bröstcancer. Likväl fann forskare år 1996 att kvinnor som konsumerar sojaproteinisolat hade en ökande förekomst av epitel hyperplasi, ett tillstånd som förebådar en elakartad utveckling. 45.) Ett år senare fann man att dietetiskt genistein stimulerade bröstceller att påbörja cellcykeln – en upptäckt som ledde författarna till studien att dra slutsatsen att kvinnor inte borde konsumera sojaprodukter för att förhindra bröstcancer. 46.)

FYTOÖSTROGENER: PATENTLÖSNING ELLER GIFT?

Hanen hos tropiska fågelarter bär samma grå fjäderdräkt som honan vid födelsen men ”färgar till sig” i vuxen ålder, någonstans mellan nio och tjugufyra månader.
År 1991 köpte Richard och Valerie James, fågeluppfödare i Whangerai, Nya Zeeland, ett nytt slags fågelmat för sina fåglar – baserad till största delen på sojaprotein. 47.) När man använde sojabaserad uppfödning började fåglarna ”färga tillsig” efter bara några månader. Faktum är att en fågelmatstillverkare hävdade att denna tidiga utveckling var ett försprång som gavs med födan. En annons 1992 för Roudybush fågelmat visade en bild av hanen crimson rosella, en australisk papegoja, som får en vacker röd fjäderdräkt vid 18 till 24 månaders ålder, men som redan var grant färgad när den var 11 veckor gammal.
Olyckligtvis uppstod det under de följande åren en minskad fertilitet hos fåglarna, med för tidig mognadsutveckling, deformerade, förkrympta och dödfödda ungar, med för tidig död, speciellt bland honorna, med resultatet att den totala populationen i aviarierna började en stadig nedgång. Fåglarna led av näbb- och bendeformeringar, struma, nedsättning i immunsystemet och patologiska, aggressiva uppträdande. Obduktioner avslöjade matsmältningsorgan i ett tillstånd av upplösning. Listan med problem korresponderade med många av de problem som familjen James hade mött hos sina två barn, som hade fötts upp på sojabaserad bröstmjölksersättning.
Bestörta, förskräckta och arga anlitade familjen James toxiologen Mike Fitzpatrick, PhD, för vidare undersökning. Dr. Fitzpatricks litteratur redovisar avslöjande bevis för att sojakonsumtion har länkats till åtskilliga rubbningar, inklusive barnlöshet, ökning i cancer och i barnleukemi; och, i undersökningar som går tillbaka till 1950-talet, 48.) att genistein i soja förorsakar endokrina rubbningar hos djur. Dr. Fitzpatrick analyserade även fågelmaten och fann att den innehöll höga nivåer av fytoöstrogen, speciellt genistein. När familjen James avbröt användandet av sojabaserad föda, återvände flocken gradvis till normala häckningsvanor och beteende.
Familjen James startade ett privat korståg för att varna allmänheten och statliga tjänstemän angående toxinerna i sojalivsmedlen, speciellt de endokrinrubbande isoflavonerna, genistein och diadzen. Protein Technology International fick deras material år 1994.
År 1991 rapporterade japanska forskare att konsumtion av så lite som 30 gr., eller två matskedar sojabönor per dag under endast en månad, resulterade i en signifikant ökning av sköldkörtel-stimulerande hormoner. 49.) Diffus struma och hypotyreoidism [underfunktion i sköldkörteln] uppträdde i några av försökspersonerna och många klagade på förstoppning, trötthet och letargi, även om deras intag av jod var adekvat. År 1997 gjorde forskare från FDA:s National Center for Toxiological Research den besvärande upptäckten att de sköldkörtelrubbande komponenterna i sojan var exakt de samma som isoflavoner. 50.)
Tjugofem gram sojaproteinisolat, den minimala mängden PTI hävdade skulle ha kolesterol-sänkande effekter, innehåller mellan 50 till 70 mg. isoflavoner. Det behövdes bara 45 mg. av isoflavoner hos kvinnor före klimakteriet för att utveckla signifikanta biologiska effekter, inklusive en minskning av hormoner nödvändiga för adekvat sköldkörtelfunktion. Dessa effekter dröjde kvar i tre månader efter det att sojakonsumtionen avbrutits. 51.)
Etthundra gram sojaprotein – den maximalt föreslagna kolesterolsänkande dosen, och mängden rekommenderad av Protein Technologies International – kan innehålla nästan 600 mg. isoflavoner, 52.) en mängd som otvetydigt är toxisk. År 1992 uppskattade schweiziska hälsovårdsmyndigheter att 100 gr. sojaprotein sörjde för östrogen motsvarande Pillret. 53.)
In vitro-studier (n) antyder att isoflavoner hämmar syntesen av östradiol och andra steroidhormoner. 54.) Reproduktionsproblem, barnlöshet, sköldkörtel- och leversjukdomar som beror på dietistiskt intag av isoflavoner har observerats hos flera djurarter inklusive möss, geparder, vaktlar, grisar, råttor, störar och får. 55.)

Det är isoflavonerna i soja som sägs ha en gynnsam effekt på postklimakteriska symptom, inklusive blodvallningar, och skydd mot osteoporos. Kvantitativa obehag från blodvallningar är ytterst subjektiva, och de flesta studier visar att kontrollpersonerna rapporterade minskningar i obehagen liktydigt med personerna som fick soja. 56.) Påståendet att soja förhindrar osteoporos är extraordinärt, med hänsyn till att sojalivsmedel blockerar kalcium och orsakar D-vitaminbrister. Om asiater verkligen har lägre frekvens av osteoporos än västerlänningar, beror det på att deras kost sörjer för rikligt med D-vitamin från räkor, ister och skaldjur, samt rikligt med kalcium från buljong på köttben. Skälet till att västerlänningar har en sådan hög frekvens av osteoporos beror på att de använder sojaolja istället för smör, vilket är en traditionell D-vitaminkälla, samt andra fettlösande aktivatorer nödvändiga för kalciumupptag.

P-PILLER FÖR BARN

Men det var isoflavonerna i bröstmjölksersättningen som gav familjen James den största orsaken till bekymmer. År 1988 rapporterade forskare att den dagliga exponeringen av barn för isoflavoner i bröstmjölksersättningen innehållande soja är 6 till 11 gånger högre, räknat på basis av kroppsvikten, än dosen som har hormonella effekter på vuxna som konsumerar sojalivsmedel. Cirkulerande koncentrationer av isoflavoner hos spädbarn uppfödda på sojabaserade mjölkersättningar var 13.000 till 22.000 gånger högre än koncentrationer av plasmaöstradiol hos spädbarn uppfödda på komjölksersättning. 57.)
Approximativt 25% av flaskuppfödda barn i USA får sojabaserad mjölkersättning – en mycket högre procent än i andra delar av västerlandet. Fitzpatrick uppskattade att ett spädbarn som uteslutande fötts upp på sojamjölkersättning får en östrogenmotsvarighet (baserad på kroppsvikt) på åtminstone fem p-piller per dag. 58.) Som kontrast har nästan inga fytoöstrogener upptäckts i mejeribaserad bröstmjölksersättning eller i människomjölk, även när modern konsumerar sojaprodukter.
Vetenskapsmän har känt till i åratal att sojabaserad mjölkersättning kan förorsaka sköldkörtel-problem hos bebisar. Men vad är effekterna av sojaprodukter på hormonutvecklingen hos spädbarnet, både manliga och kvinnliga?
Manliga spädbarn genomgår en ”testosteronströmning” under de första månaderna i livet, när testosteronnivåerna kan vara lika höga som hos en vuxen man. Under denna period programmeras spädbarnet att uttrycka manliga karaktärsdrag efter puberteten, inte endast i utvecklingen av könsorganen och andra maskulina fysiska drag, utan även i att bilda mönster i hjärnan för karaktäristiskt manligt uppträdande. I apor försvagas bristen på manliga hormoner utvecklingen av spatial perception (vilket, hos människor, normalt är mera akut i män än hos kvinnor), av inlärningsförmåga och visuella urskiljningsuppgifter (sådana som skulle krävas för läsning). 59.) Det behövs inte sägas att framtida mönster för sexuell orientering kanske också påverkas av den tidiga hormonella miljön. Manliga foster exponerade under havandeskapet för dietylstilbestrol (DES), ett syntetiskt östrogen som har effekter på djur liknade de för fytoöstrogen från soja, hade mindre testiklar än normalt vid inträdet i puberteten. 60.)
Inlärningshandikapp, speciellt hos gossebarn, har nått epidemiska proportioner. Spädbarns-uppfödning med soja – vilket började på allvar i början av 1970-talet – kan inte ignoreras som en trolig orsak till denna tragiska utveckling.
Beträffande flickor så inträder ett alarmerande stort antal i puberteten mycket tidigare än normalt, enligt en nyligen gjord studie rapporterad i tidskriften Pediatrics. 61.) Forskare fann att 1 % av alla flickor nu visar tecken på pubertet, såsom bröstutveckling eller pubishår, innan tre års ålder; vid åtta års ålder har 14.7% vita flickor och nästan 50% av afro-amerikanska flickor en eller båda av dessa kroppsdrag.
Nya data indikerar att miljömässiga östrogener såsom PCB och DDE (en produkt nedbruten från DDT) kan förorsaka tidig könsmognad hos flickor. 62.) I den 1986 utförda Puerto Rico Thelarche-studien, var den mest signifikanta dietistiska sambandet med för tidig könsutveckling inte kycklingar – som rapporterades i pressen – utan modersmjölkersättningar med soja. 63.)
Konsekvenserna av denna stympade barndom är tragisk. Unga flickor med vuxna kroppar måste handskas med känslor och drifter som de flesta barn inte är välutrustade att handskas med. Och tidig könsmognad hos flickor är en frekvent förelöpare för problem med reproduktionssystemet senare i livet, inklusive brist på menstruation, barnlöshet och bröstcancer.
Föräldrar som har kontaktat familjen James räknar upp andra problem i samband med barn av båda könen som uppfötts på sojabaserad mjölkersättning, inkluderande extremt emotionellt uppförande, astma, immunsystemproblem, hypofysinsuffiens, sköldkörtelrubbningar och irriterad tarm – samma endokrina och digestiva ödeläggelse som drabbade familjens James’ papegojor.

OENIGHET I LEDEN

Organisatörerna av det Tredje internationella sojasymposiet skulle pressas hårt för att kalla konferensen en oreserverad succé. På den andra dagen av symposiet höll den London-baserade Food Comission och Weston A. Price Foundation of Washington DC en gemensam presskonferens, på samma hotell som symposiet, för att presentera oron angående sojamjölkersättning. Industrins representanter satt med stenansikten under uppläsningen av potentiella faror och en vädjan från bekymrade vetenskapsmän och föräldrar att dra bort sojabaserade bröstmjölksersättningar från marknaden. Under press från familjen James hade regeringen i Nya Zeeland utfärdat en hälsovarning angående sojamjölkersättningen år 1988; det var tid för den amerikanska regeringen att göra detsamma.
På symposiets sista dag sände presentationer av nya upptäckter relaterade till giftigheten en väl syresatt rysning genom det vimmelkantiga heliumjippot. Dr. Lon White rapporterade om en studie av japanska amerikaner som bodde på Hawaii, som visade ett signifikant statistiskt förhållande mellan två eller fler portioner tofu i veckan och accelererat åldrande i hjärnan. 64.) De deltagare som konsumerade tofu i medelåldern hade lägre kognitiva funktioner senare i livet och en större förekomst av Alzheimers sjukdom och demens. Vad mera är, sade Dr White, de som åt massor av tofu, såg fem år äldre ut vid den tiden när de var 75 eller 80. 65.) White och hans kollegor klandrade de negativa effekterna på isoflavoner – en upptäckt som stödjer en tidigare undersökning i vilken kvinnor i postmenopausen med högre nivåer av cirkulerande östrogen upplevde en större kognitiv försämring. 66.)
Forskarna Daniel Sheehan och Daniel Doerge, från National Center for Toxiological Research, förstörde PTI:s dag genom att presentera upptäckter från råttuppfödningsstudier, indikerande att genistein i sojalivsmedel förorsakar oreparabla skador på enzymer som syntetiserade sköldkörtelhormoner. 67.) Associationen mellan sojabönskonsumtion och struma hos djur och människor har en lång historia, skrev Dr Doerge. Aktuella bevis för de nyttiga effekterna av soja kräver likväl en full förståelse av de potentiellt skadliga effekterna.
Dr Claude Hughes rapporterade att råttor födda av mödrar som matades med genistein hade minskade födelsevikter jämfört med kontrollgruppen, och puberteten inträffade tidigare hos den manliga avkomman 68.) Hans forskning antydde att effekterna som observerats i råttor …kommer att vara åtminstone en smula förutsägande om vad som sker hos människor. Det finns ingen anledning att anta att det kommer uppstå kraftiga missbildningar i fostren, men det kan uppstå subtila förändringar, t.ex. i neurologiska beteendedrag, immunfunktioner och könshormonnivåer. Resultaten, sade han, skulle kunna vara ingenting eller skulle kunna vara någonting av stor betydelse… om mama äter någonting som kan fungera som könshormoner, är det logiskt att fundera på om det skulle kunna förändra babyns utveckling. 69.)
En studie av bebisar födda av mödrar som var vegetarianer, publicerad i januari 2000, indikerade just vad dessa förändringar i babyns utveckling skulle kunna vara. Mödrar som åt en vegetarisk kost under graviditeten löpte en fem gånger så stor risk att föda en pojke med hypospadia, en medfödd defekt på penis. 70.) Författarna till studien antydde att orsaken var en större exponering för fytoöstrogener i sojamat som var populär hos vegetarianer. För problemen hos kvinnliga avkommor till vegetariska mödrar är det mera troligt att sådana dyker upp senare i livet. Medan sojans östrogeniska effekter är mindre än den från dietylstilbestrol (DES), blir dosen troligen högre på grund av att den konsumeras som föda, inte tagen som ett läkemedel. Döttrar till kvinnor som tog DES under graviditeten led av barnlöshet och cancer när de nått upp i tjugoåsåldern.

FRÅGETECKEN ANGÅENDE GRAS-STATUSEN

Lurande i bakgrunden av industrins bedrägeri om soja finns den gnagande frågan om det ens är lagligt att tillsätta sojaproteinisolat till mat. Alla födoämnestillsatser som inte var i allmänt bruk innan 1958, inklusive kaseinprotein från mjölk, måste ha GRAS-(Generally Recognized As Safe)-status. År 1972 ledde Nixon-administrationen en ny undersökning av substanser ansedda att vara GRAS, i ljuset av all vetenskaplig information som då fanns tillgänglig. Denna nyundersökning inkluderade proteinet kasein [ett ostämne] vilken blev klassad som GRAS år 1978. År 1974 införskaffade FDA en litteraturförteckning över sojaprotein på grund av att den inte var berättigad att få sin GRAS-status farfaderligt tillåten under Food, Drug and Cosmetic Act, eftersom sojaprotein inte hade använts i maten förrän 1959 och var inte ens i allmänt bruk i början av 1970-talet. 71.)
Den vetenskapliga litteraturen fram till 1974 erkände många antinutrienter i fabrikstillverkat sojaprotein, inklusive trypsininhibitorer, fytinsyra och genistein. Men FDA:s litteraturgenomgång avvisade diskussioner om skadliga inverkningar, med uttalandet att det var viktigt för ”adekvat förädling” att avlägsna dessa. Genistein kunde avlägsnas med ett alkoholbad, men det var en dyrbar procedur som förädlarna undvek. Senare studier bestämde att innehållet i trypsininhibitorer endast kunde avlägsnas med långa perioder av hetta och tryck, men FDA har inte infört några krav på tillverkarna att göra så.
FDA var mer bekymrade över toxiner bildade genom förädlingen, speciellt nitriter och lysinoalanin. 72.) Även vid låg konsumtionsnivå – ett medeltal på en tredjedels gram per dag åt gången – ansågs närvaron av dessa karciogener vara alltför stort hot för allmänhetens hälsa för att ges GRAS-status.
Sojaprotein hade godkännande för användning som bindemedel i pappkartonger, och detta godkännande tilläts fortsätta, eftersom forskare ansåg att vandring av nitriter från kartongen till födoinnehållet skulle vara alltför liten för att utgöra en cancerrisk. FDA-tjänstemän krävde säkerhetsspecifikationer och kontrollprocedurer innan man gav GRAS-status för födoämnen. Sådana utfördes aldrig. Till dags dato är användningen av sojaprotein GRAS-klassat endast för denna begränsade industriella användning, som ett bindemedel i kartong. Detta betyder att sojaprotein på förhand måste underkastas godkännandeprocedurer varje gång som tillverkare avser att använda det på marknaden som livsmedel eller livsmedelstillsats.
Sojaprotein introducerades som bröstmjölksersättning i början av 1960-talet. Det var en ny produkt som helt saknade användningshistoria. Eftersom sojaprotein inte har någon GRAS-status, krävdes förhandsgodkännande. Detta gavs inte och har fortfarande inte givits. Nyckelingrediensen i sojamjölksersättningen har inte erkänts som säker.


NÄSTA ASBEST?

Mot bakgrunden av allmänt utbredda lovord... finns det en växande misstanke att soja – trots dess odisputerade nytta – kanske innehåller vissa hälsorisker, skriver Marian Burros, en ledande matskribent för New York Times. Mer än någon annan skribent har Ms. Burros propagerande för en vegetarisk kost med lågt fettinnehåll fått amerikaner att flockas kring storköpens hyllor där man presenterat sojalivsmedel. Men hennes artikel den 26 januari 2000, Tvivel skymmer rosiga nyheter om soja, innehåller följande alarmerande uttalande: Inte en av de 18 vetenskapsmän som intervjuats för den här kolumnen var villig att säga att intaget av isoflavoner var riksfritt. Ms. Burros räknade inte upp riskerna, inte heller nämnde hon att de rekommenderade dagliga 25 grammen sojaprotein innehåller tillräckligt med isoflavoner för att orsaka problem hos känsliga individer, men det var uppenbart att industrin hade erkänt behovet av att skydda sig själva.
Eftersom industrin är extremt utsatt… kommer möjliga advokater snart att upptäcka att antalet potentiella målsägare kan räknas i miljoner och fickorna är mycket, mycket djupa. Juryer kommer få höra någonting i den här stilen: Industrin har under åratal känt till att soja innehåller många toxiner. Först talade de om för allmänheten att toxinerna avlägsnades genom förädlingen. När det blev uppenbart att förädlingen inte kunde bli kvitt dem, hävdade de att dessa substanser var nyttiga. Er regering gav en hälsodeklaration till en substans som är giftig, och industrin ljög för allmänheten för att sälja mer soja.
”Industrin” innefattar grossister, tillverkare, vetenskapsmän, publicister, byråkrater, före detta obligationsfinansiärer, matskribenter, vitaminfirmor och detaljhandeln. Bönderna kommer troligen undkomma eftersom de var lika dragna vid näsan som vi andra. Men de behöver hitta någonting annat att odla innan sojabubblan brister och marknaden kollapsar: gräsuppfödda kreatur, formgivna grönsaker… eller hampa för att tillverka papper för tusen sinom tusen juridiska fördragningar

______________

Om författarna:

Sally Fallon är författaren till Nourishing Traditions: The Cookbook that Challenges Politically Correct Nutrition and the Diet Dictocrats [ung. Närande traditioner: Kokboken som utmanar politiskt korrekt näringslära och kostdiktokraterna] (1999, 2^nd edition, New Trends Publishing, tel +1 877 707 1776 eller +1 219 268 2601) och president för Weston A. Price Foundation, Washington DC. (www.WestonAPrice.org).

Mary G. Enig, PhD, är författaren till Know Your fats: The Complete Primer for Understanding the Nutrition of fats, Oils and Cholesterol [ung. Känn till dina fetter: Den fullständiga nybörjarboken för förståelse av näringen i fetter, oljor och kolesterol] ( 2000, Bethesda Press, www.BethesdaPress.com), är president för Maryland Nutritionists Association och vicepresident för Weston A. Price Foundation, Washington DC.

Författarna vill tacka Mike Fitzpatrick, PhD, och Valerie och Richard James för deras hjälp med förberedelserna för denna artikel.

Fotnötter

a) antinutritionell = substanser som kan motverkar eller hämmar utnyttjandet av näringsämnen i kosten.

Sådana här kommentarer från översättaren är så gott sig göra låter faktamässigt hämtade från Nationalencyklopedin och i vissa fall från Webster’s Third New International Dictionary. Det mycket fåtal speciella vetenskapliga uttryck och termer som brister i utförligare förklaring i texten saknas i dessa publikationer.
b) derivat = ämne som kan skapas ur organiska ämnen genom utbyte av vissa atomgrupper.
c) iso = förled använd i fackspråkliga sammansättningar för att ange en inbördes likhet eller överensstämmelse. flavoner = gula färgämnen med vidsträckt förekomst i naturen. De är vattenlösliga och förekommer i olika celldelar. Funktioner i växter är bl.a. som försvar mot växtätare och parasiter genom giftighet.
d) genistein = en färglös kristallinsk förening härstammande från isoflavon, förekommer vanligen tillsammans med genistin = en ljusgul glukosid bl.a. erhållen från sojabönsmjöl.
(e) isolat = I livsmedelstekniska sammanhang talar man vanligen om proteinisolat – den produkt som bildas när t.ex. sojamjöl extraheras med vatten eller lätt alkalisk lösning, varefter extratet surgörs. Proteinisolat ingår i ett stort antal livsmedel.
f) trypsin = enzym som medverkar vid matspjälkningen i tunntarmen. Sojabönor innehåller ämnen som blockerar trypsin och därmed försämrar utnyttjandet av proteinet. Dessa s.k. trypsinihibitorer förstörs genom värmebehandling.
g) inhibitorer = dvs. hämmare, används tekniskt som tillsatsmedel i t.ex. livsmedel för att förhindra icke önskvärda reaktioner. Många läkemedel fungerar även som hämmare genom att blockera receptorer, enzymer eller jonkanaler.

h) fytater = svårlösliga salter av fytinsyra.
i) proteinsyntes = den bildning av proteiner som sker i alla slags levande celler. Den styrs av generna.
j) kollagen = ursprungligen sammanfattande benämning på den dominerande fiberkomponenten i bindväv.
k) lysin = en essentiell aminosyra som har en basisk sidokeja och är en av de 20 aminosyror som ingår i proteiner.
m) fyto = växt, som har med växter att göra. Fytoöstrogen är östrogen som finns naturligt bl.a. i foderväxter, vilket har lett till bekymmer för bl.a. fårfarmare i Australien med sterila får som ätit naturligt p-piller.

n) in vitro = anger att experiment eller iakttagelser är gjorda i reaktionskärl, provrör, skålar o.dyl., dvs. i en konstgjord miljö inte i en levande kropp (in vivo).


Slutnoter:

1. Program for the Third International Symposium on the Role of Soy in Preventing and Treating Chronic Disease, Sunday, October 31, through Wednesday, November 3, 1999, Omni Shoreham Hotel, Washington, DC.
2. Houghton, Dean, "Healthful Harvest", The Furrow, January 2000, pp. 10-13.
3. Coleman, Richard J., "Vegetable Protein - A Delayed Birth?" Journal of the American Oil Chemists' Society 52:238A, April 1975.
4. See www/unitedsoybean.org.
5. These are listed in http://www.soyonlineservice.co.nz/.
6. Wall Street Journal, October 27, 1995.
7. Smith, James F., "Healthier tortillas could lead to healthier Mexico", Denver Post, August 22, 1999, p. 26A.
8. "Bakery says new loaf can help reduce hot flushes", Reuters, September 15, 1997.
9. "Beefing Up Burgers with Soy Products at School", Nutrition Week, Community Nutrition Institute, Washington, DC, June 5, 1998, p. 2.
10. Urquhart, John, "A Health Food Hits Big Time", Wall Street Journal, August 3, 1999, p. B1
11. "Soyabean Milk Plant in Kenya", Africa News Service, September 1998.
12. Simoons, Frederick J., Food in China: A Cultural and Historical Inquiry, CRC Press, Boca Raton, 1991, p. 64.
13. Katz, Solomon H., "Food and Biocultural Evolution: A Model for the Investigation of Modern Nutritional Problems", Nutritional Anthropology, Alan R. Liss Inc., 1987, p. 50.
14. Rackis, Joseph J. et al., "The USDA trypsin inhibitor study. I. Background, objectives and procedural details", Qualification of Plant Foods in Human Nutrition, vol. 35, 1985.
15. Van Rensburg et al., "Nutritional status of African populations predisposed to esophageal cancer", Nutrition and Cancer, vol. 4, 1983, pp. 206-216; Moser, P.B. et al., "Copper, iron, zinc and selenium dietary intake and status of Nepalese lactating women and their breastfed infants", American Journal of Clinical Nutrition 47:729-734, April 1988; Harland, B.F. et al., "Nutritional status and phytate: zinc and phytate X calcium: zinc dietary molar ratios of lacto-ovovegetarian Trappist monks: 10 years later", Journal of the American Dietetic Association 88:1562-1566, December 1988.
16. El Tiney, A.H., "Proximate Composition and Mineral and Phytate Contents of Legumes Grown in Sudan", Journal of Food Composition and Analysis (1989) 2:6778.
17. Ologhobo, A.D. et al., "Distribution of phosphorus and phytate in some Nigerian varieties of legumes and some effects of processing", Journal of Food Science 49(1):199-201, January/February 1984.
18. Sandstrom, B. et al., "Effect of protein level and protein source on zinc absorption in humans", Journal of Nutrition 119(1):48-53, January 1989; Tait, Susan et al., "The availability of minerals in food, with particular reference to iron", Journal of Research in Society and Health 103(2):74-77, April 1983.
19. Phytate reduction of zinc absorption has been demonstrated in numerous studies. These results are summarised in Leviton, Richard, Tofu, Tempeh, Miso and Other Soyfoods: The 'Food of the Future' - How to Enjoy Its Spectacular Health Benefits, Keats Publishing, Inc., New Canaan, CT, USA, 1982, p. 1415.
20. Mellanby, Edward, "Experimental rickets: The effect of cereals and their interaction with other factors of diet and environment in producing rickets", Journal of the Medical Research Council 93:265, March 1925; Wills, M.R. et al., "Phytic Acid and Nutritional Rickets in Immigrants", The Lancet, April 8,1972, pp. 771-773.
21. Rackis et al., ibid.
22. Rackis et al., ibid., p. 232.
23. Wallace, G.M., "Studies on the Processing and Properties of Soymilk", Journal of Science and Food Agriculture 22:526-535, October 1971.
24. Rackis, et al., ibid., p. 22; "Evaluation of the Health Aspects of Soy Protein Isolates as Food Ingredients", prepared for FDA by Life Sciences Research Office, Federation of American Societies for Experimental Biology (9650 Rockville Pike, Bethesda, MD 20014), USA, Contract No. FDA 223-75-2004, 1979.
25. See www/truthinlabeling.org.
26. Rackis, Joseph, J., "Biological and Physiological Factors in Soybeans", Journal of the American Oil Chemists' Society 51:161A-170A, January 1974.
27. Rackis, Joseph J. et al., "The USDA trypsin inhibitor study", ibid.
28. Torum, Benjamin, "Nutritional Quality of Soybean Protein Isolates: Studies in Children of Preschool Age", in Soy Protein and Human Nutrition, Harold L Wilcke et al. (eds), Academic Press, New York, 1979.
29. Zreik, Marwin, CCN, "The Great Soy Protein Awakening", Total Health 32(1), February 2000.
30. IEH Assessment on Phytoestrogens in the Human Diet, Final Report to the Ministry of Agriculture, Fisheries and Food, UK, November 1997, p. 11.
31. Food Labeling: Health Claims: Soy Protein and Coronary Heart Disease, Food and Drug Administration 21 CFR, Part 101 (Docket No. 98P-0683).
32. Sheegan, Daniel M. and Daniel R Doerge, Letter to Dockets Management Branch (HFA-305), February 18, 1999.
33. Anderson, James W. et al., "Meta-analysis of the Effects of Soy Protein Intake on Serum Lipids", New England Journal of Medicine (1995) 333:(5):276-282.
34. Guy, Camille, "Doctors warned against magic, quackery", New Zealand Herald, September 9, 1995, section 8, p. 5.
35. Sander, Kate and Hilary Wilson, "FDA approves new health claim for soy, but litte fallout expected for dairy", Cheese Market News, October 22, 1999, p. 24.
36. Enig, Mary G. and Sally Fallon, "The Oiling of America", NEXUS Magazine, December 1998-January 1999 and February-March 1999; also available at http://www.westonaprice.org/.
37. Natural Medicine News (L & H Vitamins, 32-33 47th Avenue, Long Island City, NY 11101), USA, January/February 2000, p. 8.
38. Harras, Angela (ed.), Cancer Rates and Risks, National Institutes of Health, National Cancer Institute, 1996, 4th edition.
39. Searle, Charles E. (ed.), Chemical Carcinogens, ACS Monograph 173, American Chemical Society, Washington, DC, 1976.
40. Nagata, C. et al., Journal of Nutrition (1998) 128:209-213.
41. Campbell, Colin T. et al., The Cornell Project in China.
42. Chang, K.C. (ed.), Food in Chinese Culture: Anthropological and Historical Perspectives, New Haven, 1977.
43. Messina, Mark J. et al., "Soy Intake and Cancer Risk: A Review of the In Vitro and In Vivo Data", Nutrition and Cancer (1994) 21(2):113-131.
44. Rackis et al, "The USDA trypsin inhibitor study", ibid.
45. Petrakis, N.L. et al., "Stimulatory influence of soy protein isolate on breast secretion in pre- and post-menopausal women", Cancer Epid. Bio. Prev. (1996) 5:785-794.
46. Dees, C. et al., "Dietary estrogens stimulate human breast cells to enter the cell cycle", Environmental Health Perspectives (1997) 105(Suppl. 3):633-636.
47. Woodhams, D.J., "Phytoestrogens and parrots: The anatomy of an investigation", Proceedings of the Nutrition Society of New Zealand (1995) 20:22-30.
48. Matrone, G. et al., "Effect of Genistin on Growth and Development of the Male Mouse", Journal of Nutrition (1956) 235-240.
49. Ishizuki, Y. et al., "The effects on the thyroid gland of soybeans administered experimentally in healthy subjects", Nippon Naibunpi Gakkai Zasshi (1991) 767:622-629.
50. Divi, R.L. et al., "Anti-thyroid isoflavones from the soybean", Biochemical Pharmacology (1997) 54:1087-1096.
51. Cassidy, A. et al., "Biological Effects of a Diet of Soy Protein Rich in Isoflavones on the Menstrual Cycle of Premenopausal Women", American Journal of Clinical Nutrition (1994) 60:333-340.
52. Murphy, P.A., "Phytoestrogen Content of Processed Soybean Foods", Food Technology, January 1982, pp. 60-64.
53. Bulletin de L'Office Fédéral de la Santé Publique, no. 28, July 20, 1992.
54. Keung, W.M., "Dietary oestrogenic isoflavones are potent inhibitors of B-hydroxysteroid dehydrogenase of P. testosteronii", Biochemical and Biophysical Research Committee (1995) 215:1137-1144; Makela, S.I. et al., "Estrogen-specific 12 B-hydroxysteroid oxidoreductase type 1 (E.C. 1.1.1.62) as a possible target for the action of phytoestrogens", PSEBM (1995) 208:51-59.
55. Setchell, K.D.R. et al., "Dietary oestrogens - a probable cause of infertility and liver disease in captive cheetahs", Gastroenterology (1987) 93:225-233; Leopald, A.S., "Phytoestrogens: Adverse effects on reproduction in California Quail," Science (1976) 191:98-100; Drane, H.M. et al., "Oestrogenic activity of soya-bean products", Food, Cosmetics and Technology (1980) 18:425-427; Kimura, S. et al., "Development of malignant goiter by defatted soybean with iodine-free diet in rats", Gann. (1976) 67:763-765; Pelissero, C. et al., "Oestrogenic effect of dietary soybean meal on vitellogenesis in cultured Siberian Sturgeon Acipenser baeri", Gen. Comp. End. (1991) 83:447-457; Braden et al., "The oestrogenic activity and metabolism of certain isoflavones in sheep", Australian J. Agricultural Research (1967) 18:335-348.
56. Ginsburg, Jean and Giordana M. Prelevic, "Is there a proven place for phytoestrogens in the menopause?", Climacteric (1999) 2:75-78.
57. Setchell, K.D. et al., "Isoflavone content of infant formulas and the metabolic fate of these early phytoestrogens in early life", American Journal of Clinical Nutrition, December 1998 Supplement, 1453S-1461S.
58. Irvine, C. et al., "The Potential Adverse Effects of Soybean Phytoestrogens in Infant Feeding", New Zealand Medical Journal May 24, 1995, p. 318.
59. Hagger, C. and J. Bachevalier, "Visual habit formation in 3-month-old monkeys (Macaca mulatta): reversal of sex difference following neonatal manipulations of androgen", Behavior and Brain Research (1991) 45:57-63.
60. Ross, R.K. et al., "Effect of in-utero exposure to diethylstilbestrol on age at onset of puberty and on post-pubertal hormone levels in boys", Canadian Medical Association Journal 128(10):1197-8, May 15, 1983.
61. Herman-Giddens, Marcia E. et al., "Secondary Sexual Characteristics and Menses in Young Girls Seen in Office Practice: A Study from the Pediatric Research in Office Settings Network", Pediatrics 99(4):505-512, April 1997.
62. Rachel's Environment & Health Weekly 263, "The Wingspread Statement", Part 1, December 11, 1991; Colborn, Theo, Dianne Dumanoski and John Peterson Myers, Our Stolen Future, Little, Brown & Company, London, 1996.
63. Freni-Titulaer, L.W., "Premature Thelarch in Puerto Rico: A search for environmental factors", American Journal of Diseases of Children 140(12):1263-1267, December 1986.
64. White, Lon, "Association of High Midlife Tofu Consumption with Accelerated Brain Aging", Plenary Session #8: Cognitive Function, The Third International Soy Symposium, November 1999, Program, p. 26.
65. Altonn, Helen, "Too much tofu induces 'brain aging', study shows", Honolulu Star-Bulletin, November 19, 1999.
66. Journal of the American Geriatric Society (1998) 46:816-21.
67. Doerge, Daniel R., "Inactivation of Thyroid Peroxidase by Genistein and Daidzein in Vitro and in Vivo; Mechanism for Anti-Thyroid Activity of Soy", presented at the November 1999 Soy Symposium in Washington, DC, National Center for Toxicological Research, Jefferson, AR 72029, USA.
68. Hughes, Claude, Center for Women's Health and Department of Obstetrics & Gynecology, Cedars-Sinai Medical Center, Los Angeles, CA.
69. Soy Intake May Affect Fetus", Reuters News Service, November 5, 1999.
70. "Vegetarian diet in pregnancy linked to birth defect", BJU International 85:107-113, January 2000.
71. FDA ref 72/104, Report FDABF GRAS - 258.
72. "Evaluation of the Health Aspects of Soy Protein Isolates as Food Ingredients", prepared for FDA by Life Sciences Research Office, Federation of American Societies for Experimental Biology (FASEB) (9650 Rockville Pike, Bethesda, MD 20014, USA), Contract No, FDA 223-75-2004, 1979.

#