|
|
|
|
|
|
|
|
|
| ||
|
|
|
|
|
|
Tvärt emot vad det medicinska marknadsföringsjippot
säger , så försvagas benvävnaden i själva
verket av syntetiska hormonpreparat, mejeriprodukter och de flesta
kalciumtillskott : De har också har andra fördärvliga
effekter på hälsan.
©1998 Sherrill Sellman, PO Box 690416, Tulsa, Ok USA
E-mail: golight@earthlink.net, översättn t svenska ©
2003
Artikeln finns i format lämpat för utskrift
på http://www.klokast.se/Nyhet/Osteo.pdf och
publicerad som Månadens Specialartikel i SIEMs
Månadsmagasin april 2003. Abonnera gratis på SIEMs
Magasin och Motgift på
http://www.klokast.se/siem/Maginfo.html!
EN NY SJUKDOM, EN NY MARKNADSFÖRINGSMÖJLIGHET
Osteoporos [benskörhet] ger stora rubriker – och big
business – nu för tiden. Den dök upp som en sjukdom ur
dunklet för bara ett par årtionden sedan, för att bli
ett gissel för kvinnor över hela den industrialiserade
världen. Annonskampanjer i media och faktablad i läkarnas
väntrum och på apoteken varnar ständigt kvinnor
för faran med minskande benmassa.
Marknadsföringsjippot kungör att en kvinna av två
över 60 år troligen kommer att drabbas av en
benskörhetsfraktur (På samma sätt kommer var tredje
man också att drabbas av osteoporos); att förekomsten av
höftbensfrakturer sammantaget överträffar fallen med
cancer i brösten, livmoderhalsen och uterus; och att 16% av
patienterna som lider av höftbensfrakturer kommer att dö
inom sex månader medan 50% kommer att kräva
långvårdsinsatser. 1.)
Statistiken säger också att i USA lider över 20
miljoner människor av benskörhet och ungefär 1,3
miljoner människor kommer varje år att drabbas av en
benfraktur som ett resultat av osteoporos. År 1993
åsamkades USA en uppskattad förlust på 10 miljarder
US$ på grund av produktivitetsförluster och
hälsovårdskostnader relaterade till benskörhet.
2.)
Men, det är viktigt att sätta denna statistik i ett
perspektiv. Även om det är sant att dödsfall
inträffar hos män och kvinnor som har
höftbensfrakturer, så är dessa människor
vanligtvis mycket gamla och bräckliga. Människor som
dör av höftbensfrakturer är inte enbart
bräckligast utan är krassliga även av andra
orsaker.
Kvinnor bombarderas ständigt med budskapet att kampen mot
förlust av benvävnad måste inkludera kalciumtillskott
och en daglig konsumtion av kalciumrik föda, huvudsakligen
mejeriprodukter. Doktorer rekommenderar kraftfullt långvarig
användning av (syntetiskt) östrogen till kvinnor efter
klimakteriet, och, om ytterligare hjälp krävs,
föreslås användningen av benvävnadsbildande
preparat, likt Fosamax. Så, beväpnade med denna
kraftfulla arsenal är en kvinna försäkrad om att hon
kommer att gå rak och frakturfri genom hela den sista perioden
av sitt liv. Olyckligtvis är detta långt från
sanningen.
De mest populära behandlingarna för benskörhet
är i själva verket skadliga för kvinnors hälsa.
Syntestiskt östrogen är känt som ett
cancerframkallande preparat. De flesta kalciumtillskott är inte
endast ineffektiva i återskapandet av benvävnad, utan de
kan faktiskt leda till mineralbrist, förkalkning och njursten.
Och tvärt emot populära trosföreställningar har
mejeriprodukter visat sig vara en ledande orsak till förlust av
benvävnad.
OSTEOPOROS-INDUSTRIN: EN OHELIG ALLIANS
Benskörhet har gett upphov till en fenomenal
tillväxtindustri. Försäljningen av ett endaste
östrogenpreparat, Premarin, gav ett överskott
på 940 miljoner US$ världen över år 1963.
3.) Den amerikanska mejeriindustrin
blomstrar med sin årliga vinst på 20 miljarder US$.
4.) Och försäljningen av
kalciumtillskott har rusat i höjden och når hundratals
miljoner dollar.
Osteoporos-industrin har inte endast skapat en enorm marknad för
sina produkter; den har även blivit speciellt anpassad för
den kvinnliga målgruppen. Uppenbarligen har den
skräckinjagande annonskampanjen om att benskörhet likt en
tyst tjuv ger sig på kvinnors benvävnad betalat
sig. Olyckligtvis är godtrogna kvinnor omedvetna om att de i
själva verket blivit bestulna av en ohelig allians mellan
läkemedelföretagen, läkarkåren och
mejeriindustrin, vilka har iscensatt en av de mest
framgångsrika och välplanerade
maknadsföringsmanipulationerna i historien.
Genom att förvränga fakta, genom att manipulera statistik
och genom att förvägra vetenskaplig forskning i jakten
på profit, har denna mäktiga allians än en gång
äventyrat liv genom att utsätta kvinnor för en
ökande förekomst av sådana sjukdomar som bröst-
och äggstockscancer, stroke, sjukdomar i levern och
gallblåsan, diabetes, hjärtbesvär, allergier,
njursten och artrit.
ROTEN TILL BEDRÄGERIET
Andra världskriget förebådade en större
vändpunkt inom medicinen. Under förkrigsperioden var
läkemedelsfirmorna mestadels småföretag,
huvudsakligen intresserade av att tillverka örtpreparat.
Framväxten av en mera sofistikerad vetenskap efter kriget skulle
förändra medicinens utseende för alltid.
Enligt Sandra Coney, författare till The Menopause Industry
[Menopausindustrin]: Genom att tämja vetenskapens makt
och prestige, flyttade medicinen in i en ny ’modern’ era,
och gjorde tillvägagångssättet med de ’helande
händerna’ gammalmodigt. Medicinen kunde utveckla en
teknokrati i vilken experterna var beväpnade med kemi och
apparater. 5.)
Utvecklingen av syntetiska hormoner gick parallellt med
framväxten av läkemedelsföretagen. Skapandet av det
första syntestiska östrogenet, dietylstilböstriol
(bättre känt som DES), följdes snart av
upptäckten av en process vilken syntetiserade steroidhormoner ur
urinen från dräktiga ston (medlet är känt som
Premarin), vilket till sist åstadkom en billig
östrogenkälla på marknaden.
Introduktionen av orala preventivmedel år 1960 initierade den
första vittomfattande användningen av dessa preparat hos
kvinnor. Några få år senare, år 1966, blev
kvinnor i övergångsåldern brännpunkten för
den ständigt expanderande industrin.
Den olycksaliga myten att alla kvinnor i
övergångsåldern skulle falla sönder och samman
till kropp och själ utan tillskott av östrogen, spred sig
likt en präriebrand genom de industrialiserade länderna.
Det blev en guldgruva för läkemedelsföretagen,
när kvinnor flockades för att inta detta piller från
den förmodade ungdomens källa.
Även om varningar angående östrogen hade gjorts
sporadiskt i nästan 30 års tid, så ignorerades dessa
praktiskt taget i jakten på profiten. Speciellt var det
känt att östron, den variant av östrogen som finns i
Premarin, kunde förknippas med utvecklingen av cancer i
livmodern.
Sandra Coney skriver: Så tidigt som 1947 rapporterades det
av en ung forskare vid Columbiauniversitetet, Dr. Saul Gusberg, att
det fanns en stadig ström av östrogenanvändare som
krävde diagnostisk kyrettage [skrapning] för
onormala blödningar. Patologirapporter från skrapningarna
visade på en överstimulering av endometrium
[livmoderslemhinnan]. 6.)
Bubblan brast år 1975 med publiceringen av en större
studie i den prestigefyllda New England Journal of Medicine,
vilken påvisade att risken för livmodercancer ökade
7,6 gånger hos kvinnor som använde östrogen. Under
långvarig användning var risken än större.
Kvinnor som använt östrogen i sju år eller mer
löpte 14 gånger större risk än
icke-användare att utveckla cancer i livmodern.
7.)
Under samma månad bekräftades upptäckterna genom
siffror från cancerregistret i Kalifornien. Bland vita kvinnor
på 50 år och över hade det skett en mer än 80
procentig ökning av cancer i livmodern mellan åren 1969
och 1974. 8.)
Bevis om östrogenets faror sköt i höjden. Förutom
med livmodercancer, sammanlänkades östrogen även med
bröstcancer, äggstockscancer, gallblås- och
leversjukdomar samt diabetes. Fler frågor väcktes om andra
möjliga biverkningar.
Läkemedelsfirman Ayersts stjärnskott, Premarin,
började nu en kraftig djupdykning, och det gjorde även
företagets vinst. Det blev en dramatisk nedgång av
hormonutskrivningen runt om i världen.
Östrogenanvändningen minskade med 18% från 1975 till
1976 och med ytterligare 10% från 1976 till 1977.
9.)
KONSTEN ATT MANIPULERA UPPFATTNINGAR
Någonting måste göras för att rädda en
sådan lukrativ marknad. Eftersom rent östrogen
bedömdes vara orsaken till livmodercancer, så
försökte läkemedelsfirmorna korrigera sitt fiasko
genom att tillsätta syntetiskt progesteron, progestin, och
erkände därmed sina missbedömingar med att
förskriva rent östrogen till kvinnor med intakt livmoder.
Det hävdades att progestin skulle kunna skydda uterus
[livmodern] från östrogenets proliferativa verkningar (som
det gör i naturen), även om inga långvariga
undersökningar utfördes för att bevisa säkerheten
i att kombinera progestin och östrogen. Alltså gjorde
hormonersättningbehandlingen (HEB) – östrogenterapi i
ny förpackning – sin debut.
Kvinnor började emellertid att allvarligt ifrågasätta
användningen av syntetiska hormoner, så
läkemedelsföretagen var tvungna att hitta på ett
övertygande skäl för att locka dem tillbaka till
hormonerna. Benskörhet, en sjukdom som 77% av kvinnorna vid den
tiden aldrig ens hade hört talas om väntade i kulisserna.
Som Sandra Coney påpekar: I intresset att
återupprätta HEB har kvinnor blivit utsatta för
’en noggrant iscensatt kampanj’ för att främja
östrogen som förebyggande medel mot osteoporosis.
10.)
För att omvända allmänhetens uppfattning om hormoner
och rentvå dem från deras livshotande verkningar,
måste vissa nödvändiga förutsättningar
skapas: allvaret i benskörhet måste inskärpas hos
dem; kvinnor måste förstå att det var deras
sjukdom; menopausen måste definieras som den primära
orsaken; och kvinnor måste uppfatta cancerrisken som trivial
när den ställdes mot nyttan.
I den medicinska litteraturen var osteoporos ursprungligen betraktad
som ett problem för benvävnaden, inte för kvinnor.
När man såg på höftbensfraktur i termer av
verkan på individen och kostnad för landet, så har
männen hälften så många frakturer som kvinnor,
men det är mera troligt att de dör som ett resultat av
frakturen än att kvinnor gör det. Likväl sägs
föga om män och benskörhet. Den manliga faktorn
tonades avsiktligt ner på grund av att den inte passade in
på omdefinieringen av villkoret som en kvinnosjukdom orsakad av
brist på östrogen. Denna strategi var nödvändig
för att främja HEB.
För att åstadkomma detta hyrde Ayerst en framstående
PR-firma för att marknadsföra osteoporos. De hade ett styvt
jobb att ta itu med. En stor marknadsföringskampanj
sjösattes, med målgruppen damtidningar. Medicinska
experter drog i fält för att predika HEB/benskörhetens
evangelium i radio och i TV:s pratshower. Hälsoarbetare
anlitades för att förmedla budskapet till konsumenter och
läkare. En missbildad gammal kvinna, framåtböjd med
änkepuckel, blev chocktaktikens symbol för kampanjen
och skrämde effektivt slag på kvinnorna. Kommentarer som:
Invaliditeten som kan inträffa med osteoporos är
långt mer allvarlig än den förmodade risken med
livmodercancer. 11.) och Även
om du tog östrogen utan progesteron, är det 15 gånger
troligare att du dör av höftbensfraktur än av
livmodercancer, 12.) användes
för att förföra kvinnor tillbaka till hormonerna.
Läkemedelsföretagens igångsatta kampanj för att
återinföra östrogen med en rentvättad image
på marknaden var häpnadsväckande framgångsrik.
Sandra Coyes noterar: På 1990-talet är nyorienteringen
av osteoporos som en kvinnosjukdom fullständig. Det är nu
obligatoriskt att inkludera osteoporos som ett betydande
’symptom’ i alla diskussioner kring menopausen. Genom att
övertyga allmänheten och den medicinska yrkeskåren
att osteoporos är en handikappande och ’dödlig’
rubbning och att östrogen är det enda botemedlet, så
har HEB blivit starkt färgat med ett slags helighet. HEB
erbjuder frälsning där det annars inte skulle finnas
någon, och räddar kvinnor från ett otänkbart
öde som deformerade gamla häxor. Med det för
ögonen, hur skulle någon kunna vara så otacksam att
ställa frågor om risker? 13.)
Sunt förnuft kastades ut genom fönstret när det blev
tal om hormonbehandling. Det fanns ingen diskussion om klokheten
eller etiken i att medicinera ofantliga mängder av
symptomlösa friska kvinnor med östrogenpreparat, vilka
är erkända såsom varande bland de kraftigast
verkande medlen inom farmakologin.
14.) Själva det faktum att denna
taktik aldrig har rekommenderats för något annat preparat
eller i förebyggande syfte av något annat tillstånd
var betydelselöst. Växlingen från HEB som en
behandling till HEB som en långvarigt förebyggande terapi
skedde utan debatt eller rättfärdigande.
Benskörhet blev en högprofilfråga på grund av
att den säljer saker. Bortsett från att
återuppväcka HEB och säkra dess ställning i
frontlinjen i behandlingsprotokollen, så liftade
mejeriindustrin och de farmaceutiska företag som tillverkar
kalciumtillskott med osteoporosframgången. Benskörhet
passade ett antal kapitalintressen. Den kom som en räddning till
mejeriindustrin vid en tidpunkt när försäljningen
dalade på grund av folks ängslan över att äta
mat som innehöll mättade fetter. Kalcium sattes till
skummjölk, och omvandlade sålunda mjölk till en
produkt som kunde marknadsföras som hälsosam –
för att förebygga benskörhet. Kvinnor varnades
för att deras benvävnad skulle bli spröd om de inte
tog extra kalcium via de nya kalciumförstärkta
mejeriprodukterna. 15.)
Tillverkarna av kalciumtillskott hävdade också att deras
produkter förhindrade förlust av benvävnad, trots det
faktum att det inte finns något absolut bevis på att
detta är sant. År 1986 spenderade amerikanska konsumenter
166 miljoner US$ på kalciumtillskott. Innan kalciumflugan, och
bidragande till den, hade Nationella hälsoinstitutet (NIH) i USA
år 1985 rekommenderat att kvinnor skulle öka sitt dagliga
kalciumintag. År 1989 varnade NIH att
kalciumförespråkarna lovar mer än kalcium kommer
kunna hålla. 16.)
KÖTT PÅ BENEN OM BEN
För att förstå de många myterna om
benskörhet och dess ordinerade behandlingar, är det viktigt
att förstå naturen hos benstommen. Ben är en levande
vävnad som genomgår ständiga förändringar.
Ben kan synas vara statiskt, men dess grundläggande komponenter
förnyas ständigt. Vid vilken given tidpunkt som helst i var
och en av oss, finns det mellan 1 till 10 miljoner ställen
där små segment av gammalt ben upplöses och nytt ben
läggs dit för att ersätta den. Benvävnad ges
näring och avgiftas genom blodkärlen i ett konstant utbyte
med hela kroppen. 17.) En frisk kropp
säkerställer en frisk benstomme.
Benuppbyggande celler är bl.a. av två olika slag:
osteoklaster och osteoblaster. Osteoklasternas jobb är att
färdas genom benstommen på jakt efter gammal
benvävnad som är i behov av förnyelse. Osteoklasterna
upplöser ben och lämnar efter sig små ofyllda tomrum.
Osteoblastceller flyttar sedan in i dessa hålrum för att
bygga upp ny benvävnad. På detta sätt helas ben och
förnyar sig självt i en process som kallas
ombildning. Denna självreparerande förmåga
är extremt betydelsefull. Obalanser i benombildningen bidrar
till benskörhet. När mera gammalt ben äts upp än
nytt hinner bildas, sker förlust av benvävnad.
Omsättning av benvävnad upphör aldrig
fullständigt. Faktum är att efter 50-årsåldern
så ökar takten, även om den inte är riktigt
samordnad. De benbildande cellerna, osteoblasterna, blir mindre och
mindre kapabla att fullständigt återfylla tomrummen efter
osteoklasterna. 18.) Maxvärdet av
benstommen du började med och takten på denna förlust
bestämmer densiteten [tätheten] på din
benvävnad. Densiteten varierar avsevärt i olika individer,
kulturer, folkslag och kön.
Som Dr. Susan Love, författare till boken Dr. Susan
Love’s Hormone Book, förklarar: …den korrekta
termen för låg bendensitet är ’osteopeni
[brist på benvävnad]’. Den är endast en
faktor i osteoporos och frakturerna som resulterar från den. En
annan faktor är benstommens mikro-arkitektur. När
osteoklasterna absorberar mer ben än som återuppbyggs,
blir mikro-arkitekturen bräcklig. När den försvagas,
bli vristerna och höften mer sårbara för frakturer.
Ryggraden utsätts inte för frakturer eller brister utan
faller samman i sig själv, och förorsakar minskad
kroppslängd, och om tillräckligt mycket ryggrad pressas
ihop skapas en änkepuckel. 19.)
Hur verklig är detta änkepuckel-syndrom? Enligt Dr.
Bruce Ettinger, docent i klinisk medicin vid University of California
och en endokrinolog: …kvinnor borde inte oroa sig för
osteoporos. Den osteoporos som förorsakar smärta och
invaliditet är en mycket sällsynt sjukdom. Endast 5 –
7 procent av 70-åringarna kommer att visa upp ryggkotskollaps;
endast hälften av dessa kommer att ha två ryggkontor
involverade; och kanske en femtedel eller en sjättedel kommer
att få symptom. Jag har en mycket stor remisspraktik och jag
har mycket få framåtböjda patienter. Det har varit
ett enormt rabalser på senaste tid, och det finns mängd
oroliga kvinnor – och överdrivet provande och
förskrivande av medikamenter. 20.)
Den medicinska definitionen på osteoroporos brukade vara
frakturer förorsakade av tunn benvävnad. Den har
sedan dess omdefinierats till en sjukdom karakteriserad av minskad
benmassa och mikro-arkitekturell tillbakagång av
benvävnaden, vilket leder till ökad benskörhet och en
konsekvent ökning av frakturrisker.
21.) Det finns emellertid ett problem med
att definiera benskörhet som en sjukdom och inte en fraktur.
Minskad benmassa är endast en riskfaktor för osteoporos,
inte benskörhet i sig. Det är ett varningstecken som kan
vara värdefullt, så att man kan börja
överväga sätt att hålla tillbaka själva
sjukdomen från att uppstå. Dr. Love erbjuder en
slående analogi: Det är som att definiera
hjärtsjukdom med att ha högt kolesterolvärde, snarare
än att få en hjärtattack. Självfallet har denna
nya definition ökat antalet kvinnor och män som har
osteoporos. 22.)
Även om denna nya sjukdom har två komponenter –
benmassa och mikroarkitektur – så ignoreras så gott
som mikroarkitekturen. Problemet är att för närvarande
kan endast bendensiteten mätas. Dessutom så kommer inte
alla med låg bendensitet att få frakturer. Till exempel
så har asiatiska kvinnor låg bendensitet, men har mycket
låg frekvens av benfrakturer.
Det allmänna antagandet har varit att när väl
benvävnaden når en viss tunnhetsnivå, så blir
den mycket lätt utsatt för frakturer. Nu när mer
än känt om benvävnadens fysiologi, står det
klart att detta inte är hela historien. Ben utsätts inte
anbart för frakturer på grund av tunnhet. En ledande
benexpert, och författare till Better Bones, Better Body,
Susan E. Brown, PhD, hävdar: Osteoporos i sig orsakar inte
benfrakturer. Detta är dokumenterat helt enkelt genom det
faktum, att halva befolkningen med tunna, osteoporosiska ben i
själva verket aldrig får frakturer.
23.)
Lawrence Melton från Mayo-kliniken observerade så tidigt
som 1988: Osteoporos ensamt kan inte vara tillräckligt
för att åstadkomma en sådan benskörhetsfraktur,
eftersom många individer förblir frakturfria även
inom undergruppen med den lägsta bendensiteten. De flesta
kvinnor över 65 år och män över 75 år har
förlorat tillräckligt med benvävnad för att
placera dem i en signifikant riskgrupp för osteoporos, men
många bryter aldrig några ben alls. Vid 80 års
ålder är praktiskt taget alla kvinnor i USA osteoporotiska
med hänsyn taget till deras höftbensdensitet, men endast en
liten procent av dem lider av höftbensfrakturer varje
år. 24.)
Varför tycks det finnas många fler kvinnor nu med
benskörhet än förr om åren? Som Dr. Love
förklarar: …en del av denna ökning är
ingenting annat än en förändring i definitionen…
Självfallet, ju bredare kriterier som används för att
definiera osteoporos, ju fler kvinnor kommer att falla under denna
kategori. Nivån på bendensiteten som definierar
osteoporos har satts tämligen högt, med resultatet att de
flesta äldre kvinnor kommer att falla under denna
’sjukdoms’-kategori – vilket är mycket trevligt
för folket inom den affärsverksamhet somt behandlar
sjukdomar. 25.)
BENSKÖRHETENS MYTISKA ORSAKER
Det finns många kulturer i världen där kvinnan efter
klimakteriet är spänstig, aktiv och frisk ända till
sin död. Det är lika sant att kvinnorna i dessa kulturer
inte lider av benskörhet. Om själva klimakteriet verkligen
var en av orsakerna till benskörhet, skulle alla kvinnor i hela
världen vara handikappade med frakturer. Detta är
uppenbarligen inte fallet.
Maya-kvinnorna lever i 30 år efter menopausen, men de får
inte osteoporos, de minskar inte i kroppslängd, de utvecklar
inte änkepuckel och de får inte frakturer. Ett
forskningslag analyserade deras hormonnivåer och bendensitet
och fann att östrogennivåerna inte var högre än
hos de vita amerikanska kvinnorna – i vissa fall var de till och
med lägre. Prover på bendensiteten visade att
benvävnadsförluster skedde i samma takt hos dessa kvinnor
som hos sina amerikanska motsvarigheter. 26.)
Man har vanligtvis trott att alla kvinnor får en avsevärd
minskning av benstommen på grund av lägre
östrogennivåer vid klimakteriet, alltså
påstods östrogenbrist vara orsaken till benskörhet.
Fortlöpande forskning har motbevisat denna
föreställning. Undersökningar som följt
individuella kvinnors bendensitet över tiden har visat att
även om vissa kvinnor förlorar en hel del benvävnad
med klimakteriet, förlorar andra jämförelsevis lite;
dessutom börjar vissa förluster tidigare.
27.) En undersökning som använde
urintester för att mäta kalciumförluster fann att
somliga kvinnor är snabba förlorare medan andra
är normala, naturliga förlorare.
Om benskörhet beror på östrogenbrist, skulle vi kunna
förvänta oss finna lägre östrogennivåer hos
kvinnor med benskörhet än hos kvinnor utan denna
störning. Undersökningar har emellertid visat att
könshormonnivåerna befanns vara likartade hos kvinnor
både med och utan benskörhet efter klimakteriet.
28.)
Dr. Susan Brown kommenterar: Även i USA, där osteoporos
är vanlig, förblir många äldre kvinnor fria
från denna störning. Dessutom stödjer inte den
högre manliga och lägre kvinnliga
benskörhetsfrekvensen man finner i vissa kulturer uppfattningen
att överdriven förlust av benvävnad beror på
minskande östrogenproduktion i äggstockarna. Ytterligare en
dimension är att vi finner hur kvinnor som är vegetarianer
har lägre östrogenserumnivåer, men likväl
högre bendensitet än sina köttätande
jämlikar. 29.)
Uppenbarligen är det en mycket grov förenkling att
säga att benskörhet är en enda, oundviklig sjukdom som
uppstår hos alla kvinnor vid klimakteriet. En kvinna som
får sina äggstockar kirurgiskt avlägsnade har dubbelt
så stor benvävnadsförlust jämfört med en
kvinna som går igenom en naturlig menopaus. Eftersom
äggstockarna fortsätter att producera hormoner i
tillägg till östrogen efter klimakteriet, är det
uppenbart att östrogen endast är en faktor av flera,
förknippade med förlust av benvävnad.
Dr. Jerilynn Prior, professor i endokrinologi vid University of
British Columbia, har lett forskning som allvarligt utmanar
östrogenets nyckelroll i att förhindra
benvävnadsförluster. Hennes forskning bekräftar att
östrogenet endast spelar en underordnad roll i bekämpandet
av benskörhet. I hennes undersökning av kvinnliga
idrottsutövare fann hon att osteoporos inträffade till den
grad att idrottksvinnorna fick progesteronbrister, trots att deras
östrogennivåer förblev normala. Dr. Prior fortsatte
sin forskning med kvinnor som inte var idrottsutövare, och de
uppvisade samma resultat. Så länge som båda dessa
kvinnogrupper menstruerade, hade de icke-ovalutoriska (utan
ägglossning) cykler och hade således brister i
progesteronet. Som ett resultat av hennes uttömmande forskning,
bekräftade hon att det inte är östrogen utan
progesteron som är hormonnyckeln till benbyggande. Sådana
undersökningar utmanar på allvar länken
östrogenbrist - benskörhet. 30.)
Dr. John Lee – läkare, forskare och en ledande auktoritet
på naturlig hormonbehandling – ledde en treårig
undersökning där man behandlade 63 kvinnor efter
klimakteriet med naturligt progestron. Kvinnorna visade en 7-8
procentig ökning i bendensitet under det första året;
en 4-5 procentig ökning under det andra året; och en 3-4
procentig ökning under det tredje året. Dessa
upptäckter har förstärkts av Dr. William Regelson, en
annan hormonexpert: Med hänsyn taget till att 25% av alla
kvinnor riskerar att utveckla osteoporos, anser jag det vara
upprörande att progesteronets roll i den här sjukdomen har
negligerats. 31.)
Under det att östrogen spelar en betydande och komplex roll i
underhållet av benvävnadens hälsa, kan
benskörhet inte blott och bart tillskrivas en lägre
östrogennivå som inträffar vid klimakteriet. Otaliga
födoämnes-, livsstils- och endokrina faktorer medverkar
till utvecklingen av kraftiga förluster i benvävnad.
Benskörhet åstadkoms inte endast genom brister på
ett enda hormon.
Intentionen att göra menopaus och östrogenbrist till
huvudorsaken för benskörhet gav HEB ny legitimitet som en
långsiktig, preventiv behandling för benskörhet.
Även om östrogen har visat sig ha viss verkan i att bromsa
upp benvävnadsförlustens takt på grund av att den
bromsar upp takten i vilken bencellerna resorberas, kan det inte
återuppbygga ben. Olyckligtvis upplevs inte denna nytta av alla
kvinnor. För att ha någon effektivitet på kvinnor i
största rikgruppen efter klimakteriet – de som är
över 70 år – så måste dessa kvinnor
kontinuerligt hålla sig till östrogen i
årtionden.
Det här blir då ett tämligen allvarligt dilemma
för kvinnor. Det är nu känt att HEB ökar fallen
av bröstcancer med 10% per år under varje år det
används. Att ta HEB under tio år ökar risken med
100%. 32.) Det är uppenbart att de
många riskerna med HEB långt mer uppväger de ganska
begränsade nyttiga effekterna på benvävnaden,
speciellt när det finna många andra säkra och
effektiva alternativ. Är den ökande risken för en
livshotande sjukdom verkligen värd det?
MYTEN OM KALCIUMBRIST
När de tillfrågas om orsakerna till benskörhet
så faller de flesta människor in i kören med:
Brist på kalcium. Denna föreställning
förstärks på en daglig basis när kvinnor
påminns om att dricka sina tre glas mjölk om dagen och ta
sitt kalciumtillskott. Även unga, friska, kvinnor utan
benskörhet blir paranoida över potentiell förlust av
benvävnad och tar till mått och steg för att
stötta upp benstyrkan med rikligt med kalcium. Fruktan för
otillräckligt kalcium har blivit en nationell besatthet. Finns
det verkligen en nationell kalciumbrist?
Eftersom benstommen huvudsakligen består av kalcium, kan det
verka logiskt att länka samman kalciumintaget med benstommens
hälsa. Västerländska kvinnor uppmuntras nu att
konsumera minst 1.000 till 1.500 mg kalcium dagligen. Det verkar
emellertid besynnerligt, när interkulturella data klart visar
på att i mindre utvecklade länder – där
människor konsumerar föga eller inga mejeriprodukter och
sväljer mindre totalt kalcium – förekommer det mycket
lägre frekvenser av benskörhet.
33.)
Bantu-folket i Afrika har den lägsta frekvensen av
benskörhet i någon kultur, likväl konsumerar dom bara
mellan 175 – 476 mg kalcium dagligen. Det japanska
medelvärdet är ungefär på 540 mg dagligen, men
den för tidiga, post-klimakteriella ryggradsfrakturen, som
är så vanlig i Västerlandet, är nästan
okänd i Japan. På det hela taget är frekvensen i
deras ryggradsfrakturer häften av den i USA. Allt detta är
sant, fastän japanerna har en av de längsta
livslängderna hos någon befolkning. Undersökningar av
populationer i Kina, Gambia, Ceylon, Surinam, Peru och andra kulturer
rapporterar alla liknande upptäckter av lågt kalciumintag
och låg benskörhetsfrekvens.
34.) Antropologen Stanley Grant, som
studerat benvävnadsförluster över en
50-årsperiod hos människor i Nord- och Centralamerika
misslyckades med att finna en länk mellan kalciumintag och
förlust av benvävnad. 35.)
Medan man är överens om att adekvat kalciumintag är
absolut nödvändigt för att utveckla och
underhålla en frisk benstomme, så finns det inte en enda
standardlösning för det ideala kalciumintaget. Det är
också uppenbart från dessa studier att högt
kalciumintag inte är nödvändigt för en frisk och
sund benstomme.
Det finns förvisso ett problem med benhälsan i
Västerländska kulturer. Men, andra vitala faktorer som
bestämmer den komplexa processen med frisk benstomme måste
förstås. Benvävnaden påverkas av: intaget av
andra benuppbyggande näringsämnen; konsumtion av
potentiellt benförsvagande substanser som t.ex. för mycket
protein, salt, mättade fetter och socker, användningen av
vissa droger, alkohol och tobak; nivån på fysisk
aktivitet; exponering för solljus och miljögifter;
påverkan av stress; avlägsnandet av äggstockarna och
livmodern; samt många faktorer som begränsar de endokrina
körtlarnas funktion.
Det finns minst 18 viktiga benuppbyggande näringsämnen som
är essentiella för optimal benhälsa. Om ens dietintag
är lågt beträffande någon av följande
näringsämnen kommer benstommen att lida. Dessa inkluderar
fosfor, magnesium, mangan, zink, koppar, bor, kisel, fluor,
vitaminerna A, C, D, B6, B12, K, folsyra, essentiella fettsyror och
protein.
Kroppen använder endast mineraler när de ingår i en
rätt balans. Flickor som, till exempel, äter en diet
innehållande mycket kött, läskedrycker och
industriförädlad mat med höga nivåer av fosfor
har befunnits få en alarmerande minskning av benmassa.
36.) Alltför hög proportion av
fosfor i förhållande till kalcium förorsakar att
kalcium dras ut ur benen i ett försök att kompensera.
Vetenskapliga bevis visar otvetydigt att kalciumtillskott i sig
själv bara inte fungerar. 37) Och
tvärt emot populära föreställningar så
reducerar inte kalciumtillskott risken för frakturer. Det finns
nu bevis att en hög nivå på kalciumtillskotten i
själva verket associeras med en 50 procentig ökning av
risken för frakturer. 38.) Men,
hittills, finns det inga bevis att ökningen av kalciumintaget
via tillskott eller diet förebygger frakturer efter
klimakteriet. I själva verket indikerar flera studier på
att det verkligen inte alls tycks sänka förekomsterna av
frakturer. I Science (augusti 1978) hävdades det att
länken mellan kalcium och osteoporos var tillkommen på
otillräckliga grunder och att annonsörerna var
otillbörligt långt före de vetenskapliga bevisen. Men
en diet rik på kalcium i de tidiga barnaåren och
åren innan klimakteriet bygger verkligen upp starkare
benstomme, och reducerar risken för tunn benvävnad efter
menopausen.
De sämsta kalciumtillskotten är benmjöl, ostronskal
och dolomit på grund av att de inte kan absorberas effektivt,
och kan innehålla bly. Överdrivet kalciumintag leder
även till förstoppning och, än bekymmersammare, till
njurstenar och förkalkning av lederna. Den effektivaste formen
av tillskott är hydroxiapatit (speciellt om den är blandad
med bor). Detta är den mest naturliga av alla kalciumtillskott
och utgör en komplett benföda.
39.)
Och hur är det med mejeriprodukter för benstommen? Dr.
Michael Colgan, en välkänd forskare i
näringslära, författare och grundare av
Colgan-institutet i USA, har sagt: Det medicinska rådet att
dricka mjölk för att förhindra osteoporos är
struntprat för egenintressen. Efter allt som vi blivit
indoktrinerade med, är det ett chockerande avslöjande att
mejeriprodukter bidrar till benvävnadsförluster. De
länder som har den högsta konsumtionen av mejeriprodukter
har även den högsta frekvensen av benskörhet; de
länder som saknar konsumtion av mejeriprodukter har den
lägsta benskörhetsfrekvensen.
I kroppens visdom ligger den högsta prioriteten i att
upprätthålla den rätta syra-/alkalibalansen i blodet.
En hög proteindiet på kött och mejeriprodukter
innebär en stor benskörhetsrisk på grund av att den
ger blodet hög syrahalt. Kalcium måste då extraheras
från benen för att kunna återställa den
rätta balansen. Eftersom kalcium i blodet används av varje
cell i kroppen för att upprätthålla dess oskadade
tillvaro, så kommer kroppen att offra kalciumet i benstommen
för att uppehålla homeostasen i blodet.
I en årslång undersökning av 22 kvinnor efter
klimakteriet, uppstod det inga signifikanta förbättringar i
kalciumnivåerna när man tillsatte tre stycken glas med 300
ml skummjölk (motsvarigheten till 1.500 mg kalcium) till deras
diet. Författarna hävdade att detta utfall berodde på
den genomsnittliga 30% ökningen i proteinintaget under
perioden med mjölktillskott. Eftersom skummjölk
innehåller nästan dubbelt så mycket protein som i
helmjölk, främjar den en ännu större
kalciumutsöndringstakt. 40.)
I en nyligen publicerad 12-årig studie av nästan 78.000
kvinnor drog man slutsatsen att mjölkkonsumtion inte skyddar mot
höftbens- eller underarmsfrakturer. Mjölkdrickerskor
löpte i själva verket en signifikant ökad risk
för frakturer, och mjölkdrickande i tonåren skyddande
inte mot benskörhet. 41.)
Det finns ännu mera problem med mejeriprodukter. De
innehåller antibiotika, östrogenhormoner, insektsmedel och
en enzym som är en känd faktor i bröstcancer. Dessutom
avslöjade en annan nyligen gjord undersökning att
laktos-intoleranta kvinnor, som drack mjölk, löpte en
större risk att råka ut för äggstockscancer och
barnlöshet. 42.)
DEN BENUPPBYGGANDE LÄKEMEDELSSVINDELN
Läkemedelsföretagen skryter om ytterligare ett vapen i sin
anti-benskörhetsarsenal: medicinering som lovar att hejda
benvävnadsförlust. Ett av favoritpreparaten är
Fosamax, det enda icke-hormonella läkemedlet som
godkänts av amerikanska FDA för att behandla
benskörhet. Undersökningar av detta läkemedel
stoppades smart nog efter fyra till sex år. Det är just
den punkt vid vilken frakturtakten börjar öka för
kvinnor som tar liknande preparat. Så även om
Fosamax ytligt sett tycks öka bendensiteten, minskar den
i verkligheten benstyrkan. Fosamax är ett metaboliskt
gift och kommer i själva verket att döda osteoklastceller,
vilka krävs för att upprätthålla ett dynamiskt
jämviktsläge hos benvävnaden.
43.) Dessutom kan Fosamax orsaka
allvarlig och permanent skada på matstrupen och magsäcken.
Den går också hårt åt njurarna och kan orsaka
diarré, väderspänning, hudutslag, huvudvärk och
muskelvärk. Råttor, som fått höga doser,
utvecklade sköldkörtel- och binjuretumörer.
Fosamax förorsakar även brister på kalcium,
magnesium och D-vitamin, alla essentiella för den benuppbyggande
processen. 44.)
ATT BYGGA UPP FRISK BENVÄVNAD
Det är tydligt att den benskörhetsbehandling som doktorer
för det mesta rekommenderar till kvinnor – HEB,
kalciumtillskott, mejeriprodukter och läkemedel –
förvisso mest av allt har varit till nytta för det
medicinska etablissemanget och läkemedelsfirmorna. Den verkligt
långsiktiga nyttan för kvinnor är minimal som
bäst, och livshotande som värst.
Lyckligtvis finns det andra alternativ, som inte bara kan
förhindra ytterligare försämring av bendensitet och
försvagad benvävnadsreparation, utan faktiskt kan öka
benmassan hos kvinnor i alla åldrar. Enligt Dr. Susan Brown,
inkluderar de sex medlarområdena, vilka bildar det
kraftfullaste, tryggaste programmet för att bygga upp och
reparera benvävnad, följande:
- maximerat näringsämnesintag,
- uppbyggande av matsmältningsbefordrande styrka,
- minimerat intag av icke-näringsämnen,
- fysisk träning (speciellt med vikter),
- utvecklande av en alkalisk diet och
- främjandet av endokrin vitalitet.
Hon anser att oberoende var du befinner dig inom benhälsans
kontinuum, oberoende av vad din livsstil har varit, så är
det aldrig för sent att börja återuppbyggnaden av
frisk benvävnad. 45.)
Några av de ledande ljusen i att säkert förebygga,
bromsa och återställa benmassa inkluderar tillskott med
naturligt progestron, hydroxiapatit, kalciumcitrat, eller kinesiska
örtblandningar. När det handlar om att försäkra
sig om frisk benstomme, är det viktigt att komma ihåg att
det inte bara är fråga om vad man stoppar in i
kroppen, utan även vad man inte stoppar dit.
Fler och fler undersökningar bekräftar de oerhört
nyttiga effekterna av regelbundna träningsprogram med
viktlyftning för att öka bendensiteten hos kvinnor efter
klimakteriet. En kvinnas livslånga tendens att hålla diet
har varit en okänd orsak till benvävnadsförluster.
Åtminstone sju välkontrollerade studier har visat att
när en kvinna bantar och förlorar vikt, förlorar hon
även benmassa. En nyligen gjord undersökning fann att
på mindre än 22 månader ökade kvinnor som
tränade tre gånger i veckan sin bendensitet med 5.2%,
medan stillasittande kvinnor faktiskt förlorade 1.2%.
46.) Effektiv styrketräning
inkluderar sådana övningar som att gå i
uppförsbackar, cykla med en låg växel, gå
uppför trappor och träna med vikter.
Benskörhet är inte en ålderssjukdom, eller brist
på östrogen eller kalcium, utan en degenerativ sjukdom i
den västerländska kulturen. Vi har åsamkat oss den
själva genom dåliga matvanor och livsstilsfaktorer, samt
exponering för farmaceutiska läkemedel. Det är
vår okunnighet som har gjort oss sårbara för de
kapitalintressen som avsiktligt har förvrängt fakta och
glatt offrat hälsan hos miljoner kvinnor på profitens och
girighetens altare. Det är endast genom vår villighet att
ta ansvar för våra kroppar och göra utfästelsen
att återvända till ett hälsosamt och balanserat
sätt att leva, som vi kommer att kunna gå raka och starka
under resten av våra liv.
Om författaren:
Sherill Sellman är författare till Hormone Heresy: What
Women MUST Know About Their Hormones [Hormonkätteriet: Vad
kvinnor MÅSTE känna till om sina hormoner]. På grund
av det stora behovet från kvinnor runt om i Australien för
konsultationer om hormonhälsa och naturliga hormonalternativ,
och för referenser till förstående
hälsoutövare, har Sherrill startat The Natural Hormone
Health Councelling and Referral Service. Den finns
tillgänglig från NEXUS Magazine i Australien, Nya Zeeland
och i United Kingdom, Europa.
Slutnoter:
Royal Australian College of Physicians, Working Party
on Osteoporosis, report, 1991.
USA Health Facts,
www.MedicineNet.com
, sid.1.
Reuters news relase, 5 november 1996.
Transcripts of press conference interview with Robert
Cohen, 10 juni 199, websida
www.notmilk.com
.
Coney, Sandra, The Menopause
Industry, Spinifex, Victoria, Australien,
1993, sid. 163.
op. cit., sid. 164.
Ziel, H och W. Finkle (1975),
’Increased risk of endometrial carcinoma
among users of conjugated estrogen’,
New England Journal of
Medicine, 293:1167-70.
Coney, op. cit., sid. 165.
Donaldsson, Angela,
’Oestrogen: the menopause miracle’,
Woman’s Day, Nya Zeeland, 10 februari
1991, sid. 28-29.
Coney, op cit., sid. 169.
Resnick, N och S. Greenspan (1989),
’Senile osteoporosis reconsidered’,
JAMA 261(7):1025-29.
Hutchinson, T., S. Polansky och A. Feinstein (1979),
’Post-menopausal estrogens protect
against fractures of hip and distal radius: a case control
study’, Lancet 2:705-9.
Coney, op. cit., sid. 171.
Salhanic, H. A. (1974),
’Pros and cons of estrogen therapy for
gynecologic conditions’, in
Controversy in Obstetrics and
Gynecology (D. Reid och C. D. Christian,
eds.), Saunders, Philadelphia, sid. 801-08.
Bonn, D., HRT and the
Media, paper given at Women’s Health
Concern Conference, Cardiff, 31 maj 1989.
Stevenson, J.,
’Osteoporosis, the silent
epidemic’,
Update, 1 augusti
1986, sid. 211-16.
Frost, H. (1985), ’The
pathomechanics of osteoporosis’,
Clin. Orthop.
200:198-225.
Love, Susan, MD, Dr Susan
Love’s Hormone Book, Random House, New
York, 1997, sid. 77.
ibid.
Coney, op. cit., sid. 107.
Consensus development Conference,
’Prophylaxis and treatment of
osteoporosis’, Conference Report,
Am. J. Med.
1991:107-110.
Love, op. cit., sid. 79.
Brown, Susan, PhD, Better
Bones, Better Body, Keats Publishing,
Connecticut, USA, 1996, sid. 38.
ibid.
Love, op. cit., sid. 83.
op. cit., sid. 85.
ibid.
Riggs, B. och L. Melton,
’Involutional
Osteoporosis’ (1986),
New England Journal of
Medicin 26:1676.86.
Brown, op. cit., sid. 66.
Sellman, Sherrill, Hormone
Heresy: What Women MUST Know About Their Hormones,
Get Well International, Hawaii, 1998 (US
ed.), sid. 125.
ibid.
Colditz, G. A. (1998),
’Relationships between estrogen levels,
use of hormone replacement thearpy and breast cancer’,
J.NCI 90(11):814-823.
Melton, L. Och B. Riggs,
’Epidemology of Age-related
Fractures’, in
The Osteoporotic Syndrome: detection,
Prevention and Treatment (L. Avioli, ed.),
Grune & Stratton, New York, 1983, sid. 43-72.
Brown, op cit., sid. 62-63.
Garn, S., ’Nutrition and
bone loss: introductory remarks’,
Fred. Proc., nov-dec
1976, sid.1716.
Brown, op. cit., sid.176.
Colgan, M., Dr, The New
Nutrition, Apple Publishing, Canada, 1995,
sid. 52.
Robert Cohen’s website
www.notmilk.com
Beckham, Nancy, Natural
Therapies for Menopause and Osteoporosis,
published by Nancy Beckham, NSW, Australien, 1997, sid. 56.
Cottrell, M. och N. Mead,
’Osteoporosis and the Calcium
Craze’, Australian Wellbeing, no 57,
1994, sid. 70-75.
Fesknanich, D., W. C. Willet, M. Stamfer och G. A.
Colditz (1997), ’Milk, dietary calcium
and bone fraktures in women: a 12 year prospective study’, Am.
J. Public Health 87:992-997.
Colgan, op. cit., sid. 60.
Health News You Can Use,
newsletter, no. 60, 2 augusti 1998; website
www.mercola.com
The John R. Lee, MD, Medical
Letter, juli 1998.
Brown, op. cit., sid. 219.
Nelson, M. PhD, Strong Women
Stay Slim, Lothian, Melbourne, Australien,
1198, sid. 10
SIEMs komplettering En
annan del av propagandan omkring mjölk, kalcium och
benvävnad handlar om tandstatus karies och fluorbehandling. Se
http://www.klokast.se/siem/Fluorbroschyr.html
