Svenska Institutet för Ekologisk medicin
SIEMs Månadsmagasin November  2007

Sextiotalets strukturrationalisering

Det ljuva sextiotalet - ack huru avlägset - var den s k strukturrationaliseringens tidevarv. Fram till dess hade omvandlingen av landet från jordbruks- till industrisamhälle skett i relativt samförstånd mellan olika politiker och befolkningsgrupper. Sociala reformer - pensionsystem och barnomsorg - hade frigjort arbetskraften från sentimentala hänsyn till anhörigas omsorgsbehov, nu kunde var och en flytta dit han önskade utan samvetskval. Kapital och arbetskraft skulle omlokaliseras och anpassas till varandra, för att befrämja en snabb ekonomisk tillväxt.

Men under sextiotalet syntes utarmningen av landsbygden och den växande ghettobildningen omkring storstadsområdena få väl brutala konsekvenser i form av främlingskap och sönderslagna sociala nätverk. Samhällsdebatten breddades en tid från att ha handlat om BNP, reallöneökningar och bostadsbrist till att värna om s k sociala aspekter i samhällsplaneringen. Socialvården skulle inte längre bara sopa upp mänskliga trasor efter den ekonomiska utvecklingen, utan skulle förebygga elände, stödja sociala nätverk, bedriva grannskapsarbete och bidra med sociala aspekter i samhällsplaneringen.

Reaktionen - Gröna vågen

De gamla samhällsstrukturer som nu raserades kom under en tid att idylliseras i kulturliv och samhällsdebatt : Gröna Vågen utbredde sig även bland yngre människor utan egen förankring i jordbrukssamhället, och skapade en grund även för nya kulturella och politiska rörelser - och för en radikal samhällsdebatt utan rötter i fabriksgolv och brukssamhällen. Denna radikala samhällsanalys (”bondemarxism”) fick naturligtvis de traditionella politiska krafterna - både till höger och vänster - emot sig, men kom ändå att utgöra en idéströmning med stort genomslag. Man torde kunna härleda såväl den svenska centerns nytändning runt kärnkraftsmotståndet som miljöpartiets bildande till denna, numera rätt avsomnade, sociala rörelse.

En radikal samhällsanalys

Bl a den norske samhällsvetaren Ottar Brox påvisade hur samhällsomvandlingen i sken av att bygga ekonomisk tillväxt i själva verket ödelade för folket viktiga ekonomiska resurser och skapade ofärd i stället för välfärd. Den Informella Ekonomin, i vilken människor också i den fattiga glesbygden kunnat skapa sig en dräglig levnadsstandard genom jakt, fiske, trädgårdsodling och byte av varor och tjänster, slogs sönder och tvingade ut människor att söka tillgodose sina behov genom marknaden eller politiska åtgärder - med drastiskt sjunkande egen välfärd och livskvalitet som följd.

Civilsamhällets betydelse för livkvalitet och välfärd

Ty just det informella utbytet mellan likställda människor i civilsamhället, visar sig kunna tillgodose mänskliga behov, värden och relationer på ett sätt som varken politiken - eller än mindre marknaden - kan mäta sig med. Både de politiska åtgärdsprogrammen och marknadsmekanismerna kastar ut och bortdefinierar stora grupper och lämnar många av deras mest ömmande behov otillfredställda. Kvar finns civilsamhället, lokalsamhället - möjligheten att lösa sina mänskliga behov i frivillig samverkan med de människor som råkar finnas till hands, de som bor och arbetar i närheten. Och när detta civilsamhälles resurser utarmas, då försämras människors livskvalitet i mycket större utsträckning än vad marknaden och politiska åtgärder kan kompensera. Ömsesidigt utbyte av enkla varor och tjänster utgör ett sammanhållande kitt i detta civilsamhälle, utan vilket många sociala och känslomässiga relationer uppfattas som tomma och meningslösa. När farmor inte behövs som barnvakt minskar också släktbesöken och barnen kommer längre från den äldre generationen.

Civilsamhällets produktion och utbyte av varor och tjänster utgör dess livsvillkor.
Globalisterna brukar hävda att internationell handel är den viktigaste faktorn för att skapa fred och förståelse mellan nationer. På samma sätt är det vardagliga utbytet av varor och tjänster mellan människor grundläggande för positiva relationer i civilsamhället. Att politiskt hårdreglera och hårdbeskatta detta informella utbyte innebär stor risk för att man punkterar de relationer som människor upplever som värdefulla livskvaliteter. På motsvarande sätt kan vardagslivets tjänsteutbyte utkonkurreras av mer marknadsanpassade - och mer raffinerat marknadsförda - kommersiella alternativ. Vem vill lyssna på det lokala bandet när Beatles är tillgängliga alltid och överallt i sexkanalig HiFI-stereo?

Fortsatt samhällsomvandling

Sedan dessa tankar formulerades under sextiotalet har också civilsamhällets /lokalsamhällenas / resurser utarmats mer än vad många då trodde vara möjligt. Självständiga och oberoende människor har hänvisats till vård- och serviceköer vid vardagsproblem som de tidigare lätt kunnat få hjälp med av släkt, grannar och vänner. På samma sätt har de själva blivit odugligförklarade som hjälpare, när certifierad personal stigit in på arenan.

Denna tingens ordning har i dag etablerats som ett axiom i samhällsdebatten: Mot varje tänkbart mänskligt problem förutsätts nu politiska åtgärdsprogram eller marknadsmässiga lösningar, krisgrupper och servicepaket. Det tredje alternativet - civilsamhället, den informella ekonomin - är i de flesta fall inte längre något alternativ alls, i vart fall inte i den politiska debatten. Någon gång kan man dock få höra politiker berömma sig av att ”ha byggt ut anhörigvården”, vilket i klartext innebär att de uppburit skatt från folk utan att åstadkomma utlovade motprestationer, varefter folk lik förbannat får ta hand om varann bäst de gitter.

Undra på att skattepengarna aldrig räcker till ens de mest angelägna behoven, och att endast ett fåtal har en egen plånbok som räcker till.

Ekonomi är inte bara pengar

En nyckel till att den informella ekonomin saklöst kunnat utarmas är att begreppet ”ekonomi” i samhällsdebatten förutsatts inbegripa flödet av pengar, kontanter eller banktransaktioner. Den har därmed saknat relevans i den offentliga samhällsdebatten, och saklöst kunnat utarmas utan att någon trätt till dess försvar. Man saknar dock inte kon innan båset är tomt.

Pengar är nämligen inte nödvändigt, men varje mänskligt samhälle behöver en ekonomi. Ekonomi handlar nämligen i grunden om produktion och utbyte av varor och tjänster, hushållning med resurser för mänskligt liv. Den informella ekonomi som försörjt miljontals människor i vårt land har därför kunnat föra en ”icke-existens” så länge dess transaktioner inte utgjorts av pengar. Hushålls- och hemarbete, ömsesidiga omsorger och underhåll som inte omsatts på en marknad har därigenom kunnat utregleras och utkonkurreras genom politiska och industriella beslut, utan att verkliga ekonomiska för- och nackdelar med denna omvandling egentligen vägts mot varann.

Civilsamhällets informella ekonomi utgör ett hot mot marknadens och politikens krafter

Det är detta civilsamhälle, denna informella ekonomi, som vår politiska elit i själva verket vill bekämpa, menade den finansminister som lät lät tungan slinta. Varav hjärtat är fullt, därom talar munnen.

Ty utarmning av civilsamhällets resurser och möjligheter lämnar allt fler människor hjälplösa i händerna på politikens och marknadens funktionärer, att plundras och exploateras efter gottfinnande. Och i detta syfte faller såväl den traditionella högerns som den traditionella vänstern i varandras armar, även om den ena främst förordar att marknaden ska träda in, medan den andra värnar om de poltiiska åtgärdsprogrammen. Debatten om skattefusk är därvid ett litet, men avslöjande stickspår.

Det är också denna informella ekonomi som är måltavla för den sk arbetslinjen,. Det är ingen hemlighet att sjuka och arbetslösa inte av detta skäl upphör att existera, De har händer, fötter och dagtid att fördriva, och kan i många fall finna användning för dessa inom den informella ekonomins ram, uppsugas av familjens/släktens/områdets behov av matlagning, omsorger, ärenden, underhåll, umgänge. Därmed går naturligtvis den formella ekonomin - marknaden och de politiska åtgärdsprogrammen - miste om efterfrågan, resurser och beskattningsmöjligheter. Genom att civilsamhället dräneras på ”daglediga” personer kan ytterligare resurser kanaliseras in till marknaden och politiska åtgärder.

Att detta ofta sker genom ytterligare utarmning av livskvaliteter och allmän välfärd diskuteras inte, ty detta räknas inte i dagens ekonomistiska samhällsdebatt och media, där ekonominyheterna utformats uteslutande för att tillgodose börsspekulanternas behov.

Granskningen av ministerfusket gynnar mest eliterna själva

Den sk kampen mot skattefusket är alltså ett skrattretande spel för galleriet, där den egentliga avsikten är att ytterligare utarma civilsamhället, den informella ekonomin, och därmed människors möjligheter att tillgodose sina behov och lösa sina problem utan inblandning från marknad eller myndigheter. Ty genom detta finns möjligheterna till ytterligare utbyggnad av såväl marknader som politiska program, vilket gynnar såväl den traditionella högerns som den traditionella vänsterns etablerade intressen. Kapitalet behöver hjälp av Staten för att tvinga medborgarna ut på marknaden, och Staten behöver Kapitalets hjälp för att finansiera politiska åtgärdsprogram. Den ekonomiska eliten och den politiska eliten har på så sätt gemensamma intressen och ömsesidiga förpliktelser. De lagar och regelsystem de dikterar i samförstånd är i grund och botten inte avsedda för dem själva, utan riktade mot tredje part - civilsamhället.

Bidragsnivån för låg?

Den sk debatten om fusk med skatter och bidrag gör detta förhållande klart. Medan skattefusket kostar 60 miljarder kostar bidragsfusket kanske 10 . Men eftersom skattefusket främst gynnar de båda eliterna medan bidragsfusket tillför civilsamhället resurser och arbetskraft, är det så klart mot bidragsfusket som åtgärderna främst sätts in. Och medan elitens skattefusk ofta är storskaligt, välorganiserat och handlar om miljardbelopp hämtas de varnande exemplen från civilsamhällets garagebyggen. Medan skattefusket ursäktas med att ” det är ju egentligen ens egna pengar”, och att ”skattetrycket är för högt och bör sänkas”, så hörs inga röster som hävdar att bidragsfusket beror på att ”bidragen är för låga och fusket borde bekämpas genom att bidragsnivån höjs”. Ty de få som ger röst åt civilsamhällets intressen har ofta någon form av anständighet kvar, till skillnad från eliternas företrädare.

Fuskdebatten runt de moderata ministrarna visar också de kritikens funktion: De förseelser som föranlett deras uppspikande på stegel och hjul utspelar sig främst inom civilsamhällets informella ekonomi - hur man tillgodosett barnens och hushållets behov, barnpassning, städning, fastighetsunderhåll, osv - och inpräntas nu som varnande exempel för var och en som leker med tanken att utnyttja civilsamhällets möjligheter. Någon journalistisk uppföljning av ministrarnas mer allmänna värderingar och vandel - t ex Carl Bildts aktieaffärer och styrelseuppdrag, eller av Uppdrag Gransknings reportage om hans hantering av den s k ubåtsaffären, ser vi däremot inte röken av - trots att i det senare fallet starka misstankar finns om närmast statskuppsliknande manipulering av svensk utrikespolitik och opinionsbildning. Där kan man tala om storskaligt fusk - men där tiger övriga massmedia i kapp.

På så sätt spelar även medias granskning av ministrarna marknadens och politikens krafter i händerna - och bidrar till att utarma civilsamhället. Man lyfter fram de förseelser som även vanligt folk kan tänkas begå, men sopar allvarligare misstankar mot våra eliter under mattan. Ty även massmedia är politikens och marknadens redskap, och biter sällan den hand som föder den.

Civilsamhällets ekonomi omfattar enorma värden när den tvingas ut på marknaden

Den politiskt korrekta invändningen mot denna analys är ungefär att ”vart skulle det ta vägen om folk inte betalade skatt och vi inte bekämpade fusk med skatter o bidrag?”! Motfrågan är ”vart skulle det ta vägen om civilsamhället upplöstes, och människor förvandlades till uteslutande konsumenter och föremål för poltiiska program” ? Svaret på den senare frågan går att skönja i dagens samhälle. Enkelt uttryckt kan människan leva bra i ett samhälle utan pengar och utan politik, men inte utan civilsamhälle.

Den mängd oavlönat arbete som i detta land läggs ned på matlagning,barnomsorg, inköp, odling, fritidsaktiviteter, anhörigomsorg, sociala aktiviteter i grannskapet, reparationer och underhåll av hus, hem och utrustning, skvaller, utbildning osv motsvarar enorma ekonomiska värden om den skulle överföras till marknadens eller de politiska programmens sfärer. Dafgårds egentliga konkurrent heter inte MacDonalds utan farmor. När farmor hamnar på servicehuset är det därför inte bara en framgång för vårdpolitiken utan även för Dafgårds och MacDonalds. Förlusterna vad gäller livskvalitet får bäras av farmor och barnbarnen, men mäts sällan i pengar.

Hundra år av ensamhet

Före folkhemmets uppbyggnad under förra seklets början var folket fattigt och behoven stora. Landets kassa var skral och marknadens utbud av varor och tjänster begränsat. Tanken att politiska åtgärdsprogram och marknadens erbjudanden skulle kunna utgöra något mer än ett nödtorftigt komplement till ett i stort sett självförsörjande civilsamhälle, var då främmande.

Hundra år senare framstår det traditionella civilsamhället - i offentlig debatt och media - snarast som ett föråldrat komplement till marknadens och myndigheternas certifierade utbud av varor och tjänster för livets alla skeden och upptänkliga behov. Nyckeln till människovärde och lycka ligger nu i händerna på arbetsgivare och offentliga behovsprövare, för den som inte får sina behov tillgodosedda där återstår ofta ett A-lagsliknande utarmat civilsamhälle.

Det har visat sig - men sällan erkänts - att denna slakt av civilsamhället placerat fler i vårdköer än på vårdplatser, och fler i utanförskap än i nyrikedom. Än mindre har det erkänts att detta är ett logiskt och oundvikligt resultat av strukturomvandlingen. I stället för att skildra samtiden väljer massmedia att profitera på den genom ett flöde av såpoperor, inrednings- och matlagningsprogram som ska skänka den ensamme tittaren en nostalgisk doft av meningsfulla sociala och ekonomiska relationer mellan människor.

Ständigt finner vi myndigheter och marknadsaktörer kalla till kamp mot de kvarvarande resterna av oberoende och självbestämmande civilsamhälle, under stridsrop som ”bristande säkerhet”; ”okontrollerat”, ”oauktoriserat”, ”ojämlikt”, osv! Stängningar av lokala bad- och lekplatser, hårdreglering av torghandel, strängare hygien- och lokalkrav och allt snårigare formella regelverk för allehanda sysslor ( får man verkligen ta hand om en skadad kråkunge?) exemplifierar en korvsnuttstaktik i samma långsiktiga strategi - att utarma civilsamhället och överantvarda människorna till marknadens och myndigheterna, för såväl sina oundgängliga behov som för lek och förströelse.

Som en fullständig anakronism i denna utveckling signaleras emellertid just i dagarna Skatteverkets förslag att höja det skattefria ”fribeloppet” för arbetsinkomster till tiotusen kr. Finansministern har hittills signalerat ett svalt, icke förpliktande intresse, men samtidigt poängterat att förslaget kan skapa en olämplig konkurrens för de minsta företagen . Den som lever får se vart detta förslag tar vägen.


Civilsamhället representerar omistliga värden, som folk inte låter sig berövas

Det som ger människors liv mål, mening och identitet tycks emellertid främst vara relationer till andra människor. Inte vilka relationer som helst - utan stabila emotionella relationer där man kan upprätthålla i vart fall en illusion av att vara känd, oersättlig och accepterad med alla sina fel och förtjänster, och visas respekt för den man är oavsett inkomst och ställning. Om man inte finner sådana relationer där man befinner sig, tenderar man att skapa sociala sammanhang - arenor - där de kan uppstå.

Marknaden och Politiken är emellertid synnerligen bristfälliga arenor för detta syfte, snarare är de urtypen för anonymitet, utbytbarhet och känslolöshet. Framgång på dessa arenor förenas omvittnat ofta av inre glädjelöshet, tomhet och alienation, misslyckanden blir lätt även mänskliga katastrofer.

Traditionellt har i stället familjen, släkten, barndomsvännerna - kort sagt civilsamhället - fått svara för dessa djupare värden i individens liv. Men i takt med att det traditionella civilsamhället i vårt land urgröpts och underminerats genom strukturomvandlingen, har andra sociala sammanhang, där individens grundläggande behov av identitet kunnat mötas, fått ökad betydelse - gäng, sekter, ligor, frimureriliknande gemenskaper med eller utan anknytning till arbetslivet. Ofta byggs de runt en gemensam värdegrund som står i opposition just till marknadens och politikens, och ses därmed inte sällan av det ”offentliga samhället” som potentiella samhällsfaror. Vissa av dessa sammanslutningar har också blivit öppet eller fördolt kriminella, och deras ”informella ekonomi” omsätter stora belopp.

Dessa nya gemenskaper är inte som det traditionella civilsamhället sammanhållna av geografi eller biologiska band - utan i hög grad via modern teknologi: mobiltelefoni, Internet, osv. Kontrollen av informationsteknologin är därför ett slagfält mellan å ena sidan Marknaden och Politiken och å andra sidan De Nya Civilsamhällena. Formella frågor om t ex upphovsrätt, rikets yttre och inre säkerhet, yttrandefrihet och minoritetsskydd ställs här i förgrunden, för att skymma sikten över det egentliga grundproblemet: Ett offentligt samhälle (Marknad och Politik) som ligger i fejd med och misstror de egna medborgarna, eftersom det självt saknar förmåga att tillgodose deras djupaste individuella behov, och i stället försöker hindra dem från att göra det på de sätt som står dem till buds. Föga har alltså förändrats från den tid då fogden satte den fattige i fängelse då han stal mat av hunger. Och allmänhetens missnöje har knappast minskat i takt med att Marknaden och Politiken byggt ut sina ställningar:

Källa: http://www.dn.se/content/1/c6/71/50/85/politikgrafik.gif
 
Det senaste halvseklets politiker- och marknadsstyrda strukturrationalisering, i syfte att främja kapitalets och arbetskraftens rörlighet i landet, har alltså en bitter social eftersmak. I takt med att denna politik fullföljs på Europeisk och global nivå, kan vi alltså räkna med att smaken övergår till ren galla och frätande sura uppstötningar.


Hälso- och sjukvård utgör en integrerad del av detta mönster.

Den beskrivna strukturomvandlingen i samhället gäller också och i synnerhet vad som betecknas som hälso- och sjukvård. Sextiotalets radikala samhällsanalys var inte bara en Skandinavisk företeelse. Av en händelse kom Ivan Illich’s bok ”Den farliga sjukvården”, utgiven 1976, i mina händer häromdagen, och gav tillfälle till en kär omläsning.

”Hälsan skadas mer av människors föreställning att de inte kan klara av sina av sina sjukdomar utan den moderna medicinens hjälp, än av läkare som prackar på patienter sin vård”. (S34)

”Utbyggnaden av den medicinska apparaten är menlig för hälsan inte enbart eller främst på grund av specifika funktionella eller organiska skador som orsakas av läkare, utan därför att den skapar beroende. Och detta beroende av professionella ingrepp tenderar att utarma de icke-medicinska. hälsobevarande och läkande sidorna av den sociala och fysiska miljön, och minskar de vanliga människornas organiska och psykologiska förmåga att själva handskas med dessa problem. Moderna lägenheter blir allt olämpligare som bostäder för sjuka människor, och familjemedlemmarna blir ofta djupt förskräckta av blotta tanken att någon skulle begära att de själva skulle sköta om sina närmaste när de blir sjuka”.(s 36)

Att ta hand om barn, sjuka och gamla och att sysselsätta var och en med de arbetsuppgifter som han dög till, har sedan urminnes tider varit det traditionella civilsamhällets uppgift. I dag anses detta vara uppgifter för marknad och myndigheter, uppgifter med komplicerad reglering och finansiering. Likväl är utanförskap, vårdköer och arbetslöshet ständigt växande problem, vars konsekvenser likväl övervältras på det allt mer utarmade traditionella civilsamhället. Och likväl växer de återstående behoven alltid snabbare än vad utbyggnaden av de offentliga vårdprogrammen hinner med. Av de ”Nya Civilsamhällena” är det främst den s k New-Age-rörelsen med alternativmedicinska inslag, som i någon mån visat någon som helst förmåga att bära sådana uppgifter - ofta då i klar konflikt med sk legitimerad vård och utbildningsverksamhet.

Den medicinska paradoxen är tydlig även i vårt land, som vi ofta pekat på: Hälsoproblemen (hur man än mäter och definierar dem) ökar i takt med de ökade resurser som läggs på privat och offentlig medicinsk vård. När varje åkomma, eller farhåga för att drabbas av åkomma, omformulerats till krav på offentliga eller marknadsmässiga vårdinsatser, då växer vårdköerna och -behoven okontrollerat . När civilsamhället dränerats på personer kompetenta för att omhänderta, lugna, avleda och dämpa oroliga och på något sätt skadade personer - då söker sig åkommornas innehavare sig till vårdprogrammens och marknadens utbud, men utan att få sina mest grundläggande mänskliga behov tillgodosedda där: av bekräftelse, respekt och samhörighet.

Det ursprungligen snusförnuftiga syftet med primärvårdens utbyggnad var att avlasta den kvalificerade sjukvården, och omhänderta enkla vårdbehov på lägsta möjliga nivå. I praktiken har vårdutbyggnaden inneburit att allt fler kroppsliga och själsliga tillstånd definierats i medicinska termer, vilket a priori gjort dem olösliga för civilsamhället. Att behandla otitis media med honungsvatten med skorpor och sagoläsning tills sömnen inträder, anses därefter som amatörmässigt kvacksalveri, men är inte desto mindre i regel den överlägset bästa vården, sett till effekter och skadeverkningar. Den medicinska strävan att förvandla lessna barn till deprimerade, olustiga män till impotenta, onda magar till IBS, osv, berövar de berörda personerna civilsamhällets omsorger och förvandlar dem till vårdbehövande objekt för medicinska experters verksamhet. Förutsättningarna blir därmed goda för att åkommorna ska kunna permanentas och fördjupas under medicinskt överinseende.

Den allopatiska medicinen har funnit sin huvuduppgift i att behandla varje trasig människa som en defekt apparat, bestående av ett antal oberoende delar, vilka kan testas och bytas ut endast av opartiska experter på ifrågavarande apparatdelar. Just denna apparatsyn utgör i själva verket grundkriteriet på vad som i dag betraktas som ”vetenskaplig” medicin, vårdansatser som inte utgår från denna grundsyn anses ovetenskaplig, och finansieras inte av samhället, utan är i många fall t o m förbjuden.

Behoven av medicinsk undersökning, behandling och djupare undersökning kan därmed växa helt utan yttre gräns, medan den undersökte och behandlade personen förvandlas till ett integritetslöst slagfält för konkurrerande medicinska specialiteter och bedömningar. Detta innebär ett den medicinska apparaten erbjuder ett bemötande som i princip är rakt motsatt det såväl sjuka som friska personer ständigt söker, vilket ju är ”stabila emotionella relationer där man kan upprätthålla i vart fall en illusion av att vara känd, oersättlig och accepterad med alla sina fel och förtjänster, och visas respekt för den man är oavsett inkomst och ställning”. Ett oälskat liv där dessa kvaliteteter saknas är sjukdomsframkallande och skapar emotionell oro. Tanken att ett detta skulle befrämja tillfrisknande och hälsa är naturligtvis befängd. (Jmf t ex PC Jersilds skildring i ”Babels Hus” )

Endast en helt osannolik, plötslig och total resursbrist torde kunna förändra denna medicinska praxis inifrån vårdapparaten självt.

En vårdpolitisk kursomläggning behövs

Det legitima syftet med medicinska tjänster är att patienten ska bli frisk. Eftersom konsumenten/patienten aldrig kan bli mer än frisk kan ökad medicinsk konsumtion över en viss gräns inte medföra ökad livskvalitet, och saknar egentligt värde för samhälle och enskilda. Eftersom medicinska tjänster emellertid alltid medför en skaderisk (ibland betydande) kan därför det enskilda och samhälleliga värdet av ökande konsumtion snabbt bli negativt.

Som skada räknas även ökad oro för sin hälsa och efterfrågan på fler medicinska tjänster. Särskilt problematiska är då de populära myterna om effektiviteten hos medicinska åtgärder, när det gäller att ge hälsa, livskvalitet och arbetsförmåga. En mer realistisk allmän syn på vad medicinska åtgärder kan tillföra den enskilde - och med vilka motkrav och risker - är en förutsättning för att vårdpolitiken i framtiden ska bli hanterbar.

Medicinska tjänster är därför olämpliga att erbjuda på en marknad, eftersom efterfrågan kan av producenterna stimuleras i det oändliga, gränssättning är omöjlig, stimulerar dessutom ytterligare oro och ökad efterfrågan. Verkliga behov som är betalningssvaga blir inte tillgodosedda, medan andra betalningsstarka grupper kan konsumera oändliga mängder vilket bara skadar deras hälsa ytterligare.

Medicinska tjänster är av liknande skäl också - utöver en viss basal nivå - olämpliga att erbjuda som politiska åtgärdsprogram oavsett om det sker som fria nyttigheter eller avgiftsbelagda tjänster. Om avgifter används för att reglera efterfrågan blir nackdelarna de samma som vid marknadsstyrning., men efterfrågan på fria nyttigheter blir också lätt explosiv. Efterfrågan drivs dessutom lätt på motsvarande sätt upp av konkurrerande politiska eller brukar-grupper, som utnyttjar medicinska erbjudanden i kampen om politisk makt.

Inom civilsamhället - de mer primära sociala gemenskaperna, särskilt de lokala - finns däremot en mångfald olika sätt att reglera och modifiera efterfrågan på medicinska tjänster. Informella normsystem och kulturer kan motverka överdrivet vårdsökande och medikalisering, en mångfald alternativ till medicinsk bedömning och medicinkonsumtion kan lätt mobiliseras, relevanta kunskaper och erfarenheter inom ett bredare område än snäva medicinska specialiteter kan vaskas fram, och åtgärdsansvaret kan i högre utsträckning vila kvar hos den berörda individen och hans närmaste.

Detta kräver emellertid att civilsamhällets resurser för sådana uppgifter inte utarmas, utan i stället förstärks. Det kräver i sin tur en vårdpolitisk kursomläggning om ca 180°.

Under överskådlig tid verkar medicinskt civilmotstånd vara den mest realistiska medborgarstrategin. Enkelt uttryckt innebär den att patienten själv måste - på förhand - skaffa sig så pass med förkunskaper omkring kropp och hälsa, och så pass mycket civilt kurage, att han själv kan definiera sina ev hälsoproblem och besluta om vilka medicinska åtgärder han behöver, accepterar eller vägrar. Endast om han själv uppfattar sig som reell makthavare rörande sin kropp och hälsa, kan han utnyttja medicinska insatser utan risk för sin integritet., dvs risk att allvarligt skadas.

Uppbyggnad av sociala rörelser för medicinskt civilmotstånd är redan på gång, samtidigt som emellertid den offentliga regleringen av alternativ medicin hårdnar. Det är outhärdligt pinsamt att se hur folkvalda politiker, med den uttalade ambitionen att ”ta ansvar” för framtiden, sågar av den gren de själva skulle kunna sitta på. Genom att ytterligare undergräva folkets möjligheter att själva ta ansvar för sin kropp och sin hälsa skapar de en medicinsk ”förväntningsexplosion”, med ekonomiska och sociala konsekvenser som hotar resterna av det s k välfärdsbygget. Detta alldeles bortsett från det omedelbara mänskliga lidande som frågan inrymmer.

Till den läsare som orkat ända hit:

Du som läser dessa rader kommer med all sannolikhet själv personligen att ställas inför att behöva omhänderta eller själv omhändertas av anhöriga, när den offentliga medicinen har föga eller inget att erbjuda. Därvid lär du inte ha något val. Du kan däremot välja om du vill förbereda dig inför den situationen eller inte. Du kan också välja om du i den situationen vill vara slav under - för dig och i det läget - meningslösa medicinska prognoser, diagnoser och bedömningar, eller om du vill möta situationen med egna kunskaper och sunt förnuft. Och du kan också påverka motsvarande situation för många andra i framtiden. Fortfarande.

Trädet november 2007

Ulf Brånell

Fler får opereras mot fetma
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=147&a=718913
Många fler svenskar ska erbjudas operation mot fetma i stället för meningslös behandling. Över 10.000 överviktiga behöver operationen som bara 1.600 får i dag.

SIEMs kommentar: Just det.. I kölvattnet på de våldsamt riggade operationsstudierna, som vi refererade i http://www.klokast.se/Nyhet/2007/Aug07.html
kommer nu de medicinska ”rekommendationerna” om något vars nytta och värde fortfarande är helt obevisat - när det gäller hälsa och livslängd, dvs. Att någon tjänar pengar i kulisserna är dock uppenbart, tillräckligt för att rigga de undersökningar som behövs för att föra allmänheten bakom ljuset.

Väderkatastroferna fyrdubblade på 20 år
http://www.sr.se/cgi-bin/ekot/artikel.asp?artikel=1737860
Antalet väderrelaterade katastrofer runt om i världen har mer än fyrdubblats under de senaste 20 åren. Det hävdar den internationella biståndsorganisationen Oxfam i en rapport.

Är klimathotet övertolkat och tillrättalagt?
http://www.kolumbus.fi/larsil/warming.html

...Denna text ger bakgrundsmaterial till varför det kan vara skäl till att ställa sig skeptisk till en del av den domedagsinformation vi får via massmedia. Under de senaste tio åren har man påstått att vi globalt kan vänta oss en kraftig framtida uppvärmning under det närmaste århundradet om vi inte kraftigt inskränker användningen av fossila bränslen. Materialet nedan visar att situationen inte behöver vara alarmerande och att observerade klimatförändringar i huvudsak kan vara följder av naturlig variation. Det är också intressant att notera att den påstådda snabba (Intergovernmental Panel on Climate change, IPCC) temperaturstegringen inom polarområdet är svår att se i verkliga mätningar. Snarast kan man se en långsamt skeende avkylning sedan 1930-talet.

Varför diskutera, har inte skeptikerna redan överbevisats?

Alla fenomen som påverkar människors och djurs livsbetingelser på planeten Jorden är mycket viktiga. Miljarder människors liv kan på sikt vara beroende av att vi gör korrekta beslut. Det är då mycket lätt att gå i en fälla där man tror att man för säkerhets skull bör agera. Eftersom jordens resurser är begränsade kommer alla storskaliga beslut att i slutändan inverka på mycket annat än det avsedda.

Antag t.ex. att man via lagstiftning begränsar möjligheterna att transportera matvaror över stora avstånd. Missväxt kan då, om transporterna inte fungerar i onödan döda miljoner människor.

Val av metoder för energiproduktion påverkar hela samhällets uppbyggnad och också vilken typs industri som är möjlig. I vårt klimat är vi beroende av en mycket stor effektreserv under vinterhalvåret eftersom i praktiken alla byggnader måste värmas upp då temperaturen ute går under nollstrecket. Om de planerade åtgärderna för att minska på utsläppen av växthusgaser i atmosfären inte kan förväntas ge resultat som har någon betydelse kan man med fog undra om det vore bättre att satsa dessa globala resurser på att skola jordens kvinnor och eliminera den värsta fattigdomen och på detta sätt stoppa folkökningen.

Den förväntade effekten av IPCC:s förslag till åtgärder är i bästa fall några tiondels grader under det närmaste århundradet. Vi talar (utgående från IPCC analys som i sig kan vara alltför pessimistisk) om en total global temperaturstegring på kanske 3 C för det mest hårresande alternativet. Konstgjord begränsning av koldioxidutsläppen skulle ge en minskning på kanske 0.3 ... 0.5 C. Observera att den naturliga temperaturvariationen i t.ex. Finland är av storleksordningen 60 C (+/- 30 C). Mätnoggrannheten är ca. 0.2 C d.v.s. ovanstående hypotetiska åtgärder skulle i bästa fall gå att urskilja ur bakgrundsbruset.

Naturen tål en sådan uppvärmning, koldioxiden är en livsnödvändig gas utan vilket liv på jorden inte är möjligt. Om mänskligheten efter en tillräckligt ingående diskussion av alla tillbudsstående alternativ kommer fram till att något drastiskt måste göras är detta OK.

Problemet idag är att man ser förvånande mycket tillrättalagd information i debatten och en dold agenda som är svår att greppa. För att en objektiv debatt skall vara möjlig krävs det att alla parter lägger alla kort på bordet. Politiska beslut får inte fattas utgående från hemliga mätningar eller förfalskade mätresultat. Om mätdata inte finns tillgängliga kan grupper av politiska "vetenskapsmän" föra fram vilka påståenden som helst utan att detta kan bemötas.

Global uppvärmning?

 
’

Mer illustrationer på http://www.kolumbus.fi/larsil/warming.html

FN:s klimatstudier - manipulerade och vilseledande!?
http://www.nexusmagazine.com/articles/climate.html

SIEMs kommentar:   Vi har tidigare signalerat tveksamhet angående den pågående klimathysterin. Så länge de praktiska åtgärderna handlar om att nedbringa konsumtionen av fossilbränsle finns  inte  mycket att invända. Men de senaste månaderna ser vi att klimatfrågan alltmer används för att koncentrera politisk makt och sprida propaganda av grövsta slag,  öva allmänheten i allmän exercis,  argumentera för kärnkraftens utbyggnad och dra in ett antal frågor med mycket perifer saklig anknytning till frågor om ekologi, miljö, liv och hälsa, så blir det allt viktigare att verkligen sakligt  granska klimatargumenten, inte bara okritiskt  referera det ständigt ökande antalet välbetalda heltidspropagandister i frågan.  Vi har bara de senaste åren sett   ett  imperium av  diktatoriskt strävande "säkerhetsexperter" växa fram runt terroristhot och olika pandemier.  Därför tänker vi inte  lägga oss platt för alla som påstår sig vara "forskare" och upptäckt något "hot".  Det finns risker med för många experter också.  

Läkemedelsverket kritiserar radioreklam
http://www.sr.se/ekot/artikel.asp?artikel=1725640
Läkemedelsverket kritiserar marknadsförings-kampanjen av Gardasil, ett receptbelagt vaccin som skyddar mot ett virus som kan orsaka livmoderhals-cancer. Reklamen riktar sig direkt till tonårsflickor via radiostationer med många unga lyssnare.

Lennart Forslund, chef för medicinsk information på Läkemedelsverket tycker att marknadsföringen är oetisk och för säljfrämjande.
– Framförallt så reagerar jag mot att de så uppenbart riktar sig till just tonårsflickor med den här typen av reklam. Det tycker jag företaget bör ta sig en funderare på, om det kan vara försvarbart ur etisk synvinkel.

SIEMS kommentar: Obegripligt resonemang. Antingen är vaccinet effektivt och säkert, och väl värt sina pengar. Då är det ju viktigt att skydda så många som möjligt, och då kan ju reklamen bara vara OK. Eller också är vaccinets fördelar tveksamma och riskerna outredda, och att var och en måste pröva på egen risk. Då ska väl Läkemedelsverket upplysa om detta! Allt annat vore väl djupt oetiskt av Läkemedelsverket?

Eller är det möjligen så att myndigheten är klämd mellan den hand som föder den (dvs läkemedelsindustrin) och medvetandet om att det kommer en dag i morgon - med biverkningar, och okända effekter, som man redan nu vill svära sig fri från?

Billigare cancervaccin skulle rädda liv
http://www.sr.se/jonkoping/nyheter/artikel.asp?artikel=1727153
Allt fler kvinnor väljer att vaccinera sig och sina döttrar mot livmoderhalscancer. Men kostnaden för vaccinet gör att många tvingas avstå.

Idag är det  framför allt de mest välbeställda, som har kunskap och pengar att ta det dyra vaccinet.
Det menar Christina Fåhraeus, som är barn- och skolläkare i Jönköping.
- Kostnaden är givetvis betungande för många familjer om man har en tung ekonomi. Och just nu är det så, att de som har läst på och de som har källorna, det är de som i första hand vaccinerar sina barn, säger Christina Fåhraeus.
Livmoderhalscancer drabbar 450 kvinnor varje år och ungefär en fjärdedel av dem dör av det. I jakten på att rädda fler liv gör läkemedelsbolagen reklam både i tv och radio för nya vaccin, som finns på marknaden. Men självklart är bolagen också intresserade av att tjäna en hacka på att öka försäljningen. Och det gör de också, för vaccinen kostar nämligen skjortan.
Flickor mellan 13 och 18 år får hjälp av högkostnadsskyddet, då kostar det ändå sammanlagt 2 100 kronor. Om man är äldre än 18 kostar det 3 300 kronor. Det är en kostnad som Elisabeth Johannesson, som är barnsjuksköterska i Huskvarna, inte tror att många är beredda att ta.
- De som är utanför högkostnadsskyddet, där tror jag många tycker att det är en för dyr kostnad.

SIEMs kommentar: Att framställa Gardasilvaccinering som en klassfråga - de fattigas rätt mot de rika - det är väl inte oetiskt, Läkemedelsverket? Nya fanor på förstamajtåget?? ’

Att allt fler kvinnor - enligt rubriken - väljer att vaccinera ”sig och sina döttrar” är också en rent osmaklig formulering, fullt värdig den statskontrollerade radiojournalistiken. T o m fabrikanterna anger att vaccinering för att ha effekt bör ske före den sexuella debuten, för att kunna motverka den initiala  herpes-infektionen. Varför mödrarna vaccinerar sig är alltså en dubbel gåta. Om SR tror på jungfrufödsel kanske man skulle försöka få med ett tillägg i årets julkalendrar, som får läkemedelsmaffian att gnugga händerna.

Nyttigare äta ekologiskt
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=597&a=716997

Ekologiskt frukt och grönt är nyttigare att äta än vanligt odlad gröda, visar en stor EU-studie.

STUDIEN, QUALITY LOW input food project, är EU-sponsrad. Enligt Svenska Dagbladets nätupplaga kommer det mesta av forskningsresultaten att presenteras nästa år.

De preliminära resultaten från ett fyraårigt odlingsförsök i Newcastle visar att ekologiskt odlade frukter grönsaker och sädesslag innehåller upp till 40 procent mer antioxidanter. Också halterna av järn och mineral tycks öka.

- Frågan är inte längre om ekologiska produkter innehåller mer näringsämnen utan varför. Svaret kan hjälpa både ekologiska och konventionella odlare att nå bättre resultat,


Mer bekämpningsmedel i frukt
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=597&a=718574
Nästan hälften av alla frukter och grönsaker som säljs i Europa innehåller rester av bekämpningsmedel. Även om halterna är låga har andelen ökat de tio senaste åren.

Frukt, grönsaker och spannmål är nyttigt, men inte alltid giftfritt. Det visar EU:s senaste sammanställning av över 62.000 provtagningar på frukt, grönsaker och spannmål som gjorts i 28 europeiska länder.

1996 var 60 procent av de testade färska livsmedlen helt fria från bekämpningsmedelsrester. 2005 var den siffran nere i 52 procent.

"Datorgenerationen" har oftare ryggbesvär än äldre
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=147&a=718136
Ryggont, stel nacke och huvudvärk. Kontorsanställda 80-talister mår sämre än sina äldre kolleger. Samtidigt har antalet unga män och kvinnor som beviljats förtidspension på grund av ryggbesvär ökat stort.

UNGA MÄNNISKOR ÄR de som har mest ont på kontoret - och den grupp som får minst hjälp. Det visar en undersökning som Kairos Future gjort på uppdrag av Microsoft, där 500 svenskar födda på 1940- till 1980-talet deltagit. Undersökningen visar att mer än var tredje 80-talist har problem med spänd nacke. De är också överrepresenterade när det gäller att drabbas av huvudvärk på jobbet.

- Det här hade man inte väntat sig. Man hade ju kunnat tänka sig att de som var äldst och jobbat längst skulle må sämst, säger Karin Tångstedt, projektledare på Microsoft.

SIEMs kommentar: Vi ser gärna undersökningar också av dem som inte tillbringar sin tid med datorarbete, utan använder kroppen på något annat sätt. Med all sannolikhet finner man samma problem bland dem.  Den moderna medicinens skenförklaringar är dock ändlösa, vilket vi kommenterat på andra ställen: ” Ömsom använder folk sina kroppar för mycket och drabbas av belastningsskador, ömsom använder de dem för lite och drabbas av fetma ”http://www.klokast.se/Nyhet/Jun00.htm

”Om någon undrar hur det kan komma sig att unga människor kan drabbas av "belastningsskador" eller "utslitning" efter en månads arbete, är detta alltså den sannolika bakgrunden. Vår Herre har gjort kroppen för att den ska användas hela livet, och inte för att den ska hållas i stillhet för att överleva.  Genom att stirra sig blind på muskelvärken försummar man att undersöka de inre organ som via musklerna "signalerar till yttervärlden". Om man i första läget behandlar med kemiska gifter, eller kroppens övriga giftbelastning är stark, uppkommer snart en situation med allmänt nedsatt hälsa och värk.” http://www.klokast.se/siem/Fibro.html

Och i ett land där man får göra TV-reklam för värktabletter med fruktsmak, som passar de yngsta konsumenterna, så kan man väl inte vänta sig annat. Läkemedelsverkets etiska råd har väl firmafest.

Cancer studies 'wasted millions'
http://news.bbc.co.uk/low/english/pda/front_page/newsid_7090000/newsid_7098800/7098882.htm
Millions of pounds of charity donations and taxpayers' money have been wasted on worthless cancer studies, the BBC has learned.
File On 4 has discovered thousands of studies have been invalidated.
It found some scientists have failed to carry out simple and inexpensive checks to ensure they are working with the right forms of human tumour cells.
Cancer Research UK said it used robust procedures to check the cell-lines used in research.
One of the latest examples of scientific research to be affected by this problem is a study of oesophageal cancer.
Researcher Dr Chris Tselepis worked with an international team which has found that TE7, an experimental culture of cancer cells used in labs for the past 20 years, was the wrong cancer.
"Fortunately, for us our research was based on a number of cell types, so the impact of a mistaken identity for this line has actually been fairly minimal to us," said Dr Tselepis who is studying the cancer at the Cancer Research UK laboratories in Birmingham University.
"But I'm sure there's many other laboratories UK and worldwide-based that essentially base lots of their conclusions on one cell line and in that case, this mistaken identity has a massive impact on conclusions that people draw from such studies," he add

SIEMs kommentar: Man är alltså så van vid att cancerforskningen bara producerar oanvändbara resultat, att elementära tabbar kan förbli oupptäckta i tjugo år. Det spelar ju ändå ingen roll, man kommer ju ändå inte fram till något vettigt. Men dom sjunger ju vackert på cancergalorna i alla fall.

Immune System Can Drive Cancers Into Dormant State
http://www.newswise.com/p/articles/view/535455/
A multinational team of researchers has shown for the first time that the immune system can stop the growth of a cancerous tumor without actually killing it. Scientists have been working for years to use the immune system to eradicate cancers. The new findings prove an alternate to this approach exists: it may be possible to find ways to use the immune system to contain cancer.

SIEMs kommentar: OK, då kan även denna pusselbit läggas till rätta, när det gäller den konventionella cancerbehandlingen. Det är erkänt att strålning och cytostatika slår ut det naturliga immunförsvaret - vilket i sin tur har en repertoar av möjligheter att bekämpa och hålla cancern tillbaka.  När man  "behandlar" cancer undergräver man alltså samtidigt kroppens egen förmåga att behandla sin cancer.  När ska detta beaktas i medicinsk praxis?   Är det att undra på att cancerforskningen inte leder någon stans?

Malnutrition 'a widespread risk'
http://news.bbc.co.uk/2/hi/health/7112742.stm
Malnutrition can mean a longer hospital stay A quarter of all adults admitted to hospital and care homes in the UK are at risk of malnutrition, a major survey has found.

SIEMs kommentar: Eftersom den medicinska sk vetenskapen själv inte tycks veta vad som utgör en god resp god näringsstatus bland vanligt folk - jmf debatten om kosttillskott - är det inte så underligt att den som råkar i dess våld blir undernärda.

Heather Mills' latest bizarre rant: 'Why don't we drink milk from rats and dogs?'
http://www.dailymail.co.uk/pages/live/articles/showbiz/showbiznews.html?in_article_id=494876&in_page_id=1773

During another typically bizarre day for Heather Mills, the former model yesterday urged people to try drinking milk from rats and dogs to help save the planet.

Media-shy Heather started off by storming out of a radio interview with London's LBC station.
She then drove a gas-guzzling Mercedes 4x4 to Speakers' Corner in Hyde Park to speak about ecological matters - and kept the engine running for part of the morning.
Once there she proceeded to launch into an extraordinary ecological rant and exhorted the assembled crowds to try drinking rat's milk instead of cow's milk in a bid to save the planet from deforestation for livestock.

SIEMs kommentar: ”Man äger inte snille för det man är tokot”, skaldade en gång Thorild, om jag minns rätt. Inte heller är allting grönt , miljövänligt eller hälsosamt som påstår sig vara det. Exemplet visar också att de sk miljö- och klimatargumenten nu ockuperats av ”moderiktiga” flummare, utan ett skvatt begripande eller insikt om det egna begränsade vetandet. Varje djurarts mjölk är anpassad till denna arts behov. Ge en kalv svinmjölk, och risken är stor att han stryker med.

Tamiflu tragedy in 'manic' med
http://www.nypost.com/seven/11242007/news/regionalnews/tamiflu_tragedy_in_manic_med_621526.htm
November 24, 2007 -- The two most common drugs used to treat and prevent the flu may have been a factor in the deaths of 25 children worldwide and caused bizarre psychiatric side effects, the Food and Drug Administration said yesterday after two years of reviewing the drugs.

SIEMS kommentar: Detta är alltså den lilla tragedin. Den stora tragedin är att skattebetalare i många länder av läkemedelsmaffian låtit sig skrämmas upp till att köpa stora lager s k influensamedicin, som kan visa sig ineffektiva, farliga och oanvändbara. Tänk vad nytta dessa pengar kunde ha gjort om man använt dem till annat än att fylla läkemedelindustrins kassor.

Pandemihotet?
Det har vært en del pandemioppslag den siste tiden som i budskap egentlig gir uttrykk for "pandemien kommer, du kommer kanskje til å dø sammen med halve Norge".

Det siste i rekken er gårdagens oppslag i VG og Dagsavisen :

Varsleren har skrevet om Bløffen om fugleinfluensa . Den kan kanskje være litt balanserende i denne sammenhengen? http://www.varsleren.com/bloffenfuglin.htm

En silverkula för Livsmedelsverket?
http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=22620&a=982051&lid=puff_982150&lpos=rubrik

Myndigheter och forskare varnar nu för det flytande silverpreparat som säljs i hälsokostbutiker. Medel som påstås vara bra mot en rad olika sjukdomar men silvret är både farligt för hälsan och miljön, uppger Rapport.

-Det finns inga positiva effekter för kroppen, kroppen behöver inte silver. Däremot kan det finnas risk för missfärgning av hud och inre organ, och det kan även finnas risk för att det utvecklas resistens.
-Samtidigt tycker jag att det är jätteviktigt att tänka på att det är en miljöpåverkan med silver också. Det säger Marianne Boysen som är enhetschef på Livsmedelsverket till Rapport.
Hälsofaror kan inte uteslutas
Slutsatsen i Livsmedelsverkets riskbedömning, som Rapport har tagit del av, är att man som konsument ska vara försiktig eftersom man inte kan utesluta hälsofaror.

SIEMs kommentar: Kroppen har inget behov av silver, påstår myndigheterna, Däremot behöver den uppenbarligen t ex kvicksilver i tänderna och formaldehyd i vacciner, ty mot detta varnar man inte. Silver är också godkänd livsmedelstillsats ( E 174) - används t ex i glänsande sockerkulor och konditoriverk - vilket tydligen Livsmedelsverket inte heller har några synpunkter på. Inte heller har varken DNs eller SVT:s journalister förkunskaper nog för att ställa självklara motfrågor rörande Livsmedelsverkets märkliga inkonsekvenser och krumbukter.

Artikeln torde därmed vara ytterligare en dödskysse åt Skolverkets av oss ofta citerade teser om ”utbildning i kritiskt tänkande”, där man påstår att :

...myndigheter och etablerade organisationer kan ses som "fakta"platser. Man kan utgå ifrån att de beskriver sin verksamhet på olika sätt och att det de säger är "sant" ... Likaså kan man utgå från att statistik och rapporter från myndigheter inte är förvanskade. ”

En mer rättvisande beskrivning är att myndigheter ljuger och vilseleder bäst de kan, när det passar deras (eller dem närstående) intressen.

Läs IonSilvers utförliga och informativa pressmeddelande på http://www.ion-silver.com/

Vetenskap och demokrati

I  delar av världen vilar all utbildning och styrelseskick   på  religiös grund,   Ofta kallas detta för diktatur.     I polemik om religiösa friskolor säger i stället vår utbildningsminister att all utbildning  ska ske på vetenskaplig grund  och så säger också lagen.  Detta är ett viktigt fundament för ett demokratiskt samhälle, får vi lära oss.

Man kan då fråga sig : - Skulle  man kunna  införa diktatur i ett modernt  informationssamhälle som vårt,  utan  stöd av vetenskapliga argument?  Skulle diktatorisk maktkoncentration, åsiktsförtryck och ingrepp i mänskliga rättigheter kunna accepteras av oss moderna människor, om det inte legitimerades och stöddes av en enig vetenskap, som den bästa lösningen?  

Argumentet visar vilken roll vetenskapen har, inte bara för vår kultur och ekonomi, utan också som garant  för våra mänskliga rättigheter och demokrati.    Det är dock rimligt att skilja mellan vetenskapligt tänkesätt och vetenskapliga institutioner - universitet, ämbetsmän osv.

 De vetenskapliga institutionerna  utgör knappast  någon garanti för demokrati.   Framstående forskningsinsatser har förvisso genomförts i många diktaturländer.    "- Att tänka fritt är stort, att tänka rätt är större", är också devisen för Uppsala Universitet,  en devis som markerar att frihet sannerligen inte är något självändamål. Har vetenskapen   enats om vad som är rätt, saknar fortsatt fri diskussion i frågan  värde och berättigande.  Mot denna inomvetenskapliga konformism måste alltså ständigt andra krafter hävda pluralismens berättigande.  ( Att devisen i sin tur saknar vetenskapligt stöd, har tydligt visats av t ex Thomas Kuhn, något som dock inte föranlett någon förändring av akademisk praxis). Att politiska makthavare ska granskas är en självklarhet, anser vi. Men hur är det då med vetenskapens?

”Mer enn 90 prosent av alle europeere, og hele 95 prosent av oss nordmenn mener at den vitenskapelige medisin er til å stole på, säger professor Svein Sjøberg i en artikel.
- Dette viser at troen på medisinens vitenskapelighet er enda høyere enn for eksempel troen på fysikk, biologi og matematikk. Personlig synes jeg dette er litt underlig, men det viser hvor sterkt vitenskapelig medisin står.”   http://www.forskning.no/Artikler/2007/august/1188308486.96

Skulle någon dold makthavare  med vetenskapens stöd vilja avskaffa mänskliga rättigheter, borde han rimligen alltså inte vända sig till matematiker eller fysiker, utan i första hand  söka vinna det medicinska skråets välsignelse. 

Det vore då  frestande att föreställa sig att det är själva det vetenskapliga tänkesättet, som njuter allmänt förtroende, medan allmänheten (vis av forskningsfusk och kännedom om människans natur) har en mer skeptisk inställning till vetenskapliga institutioner.  Så tycks det dock inte vara, något som  illustreras just av att medicinen tycks vara  gullgosse nummer ett.  Finns det överhuvudtaget något specifikt medicinskt tänkesätt, som allmänheten kan ha kännedom om och hysas förtroende eller misstroende mot, så har det undgått oss trots mångåriga studier.  Vad allmänheten som regel möter är uteslutande auktoritativa påståenden från medicinska företrädare, inte ett logiskt , specifikt och sammanhängande tänkesätt som kan värderas fristående från dessa auktoriteter.

En korrumperad och maktfullkomlig vetenskap vore alltså ett hot mot demokratin, och mot oss alla. Men medan våra massmediarubriker vimlar av  andra  hot och katastrofer (med vetenskapliga argument)  talar man emellertid märkligt nog inte alls om just detta.  Till skillnad från de  ”vetenskapligt underbyggda”  favorithoten - Al Qaida, klimathot, pandemier, osv -  kan vi vanliga medborgare med blotta ögat inregistrera just detta hot i stort sett varje kväll -  vördnadsfullt refererat och ofta regisserat av den s k tredje statsmakt, som skulle vara vår garant mot att de andra statsmakterna missbrukas.

Debatt eller gudstjänst?

När cancergalan  i veckans TV8  avslutas med en s k informativ  debatt, ledd av en ledande expert på politisk korrekthet ( Adaktusson),  lämnar  föreställningen helt jordytan och förvandlas till en sublim flygande cirkus, värdig Monty Python eller KinaTV.  Hur ska det kunna bli en debatt om alla medverkande tävlar om att tycka mest likadant?  Hur ska det kunna bli information när ingen har något som helst nytt att komma med?  Inte ett Vatikankonvent skulle kunna uppvisa större samstämmighet.  Enigheten är total om behovet av mera forskning av samma slag som tidigare, av mera vård av samma slag som tidigare,  och av mer förebyggande åtgärder av samma slag som tidigare - och framför allt av mera pengar av samma slag som tidigare.  Samtidigt flaggar man för ständigt fler sjuka, ständigt ökande vårdbehov, medan hoppen om en sänkt dödlighet får skjutas på en osäker framtid.

Detta utan att en  djävel frågar  vad fan man håller på med?!

Ett kommunalråd i en av Finlands mindre byar anförtrodde mig  en gång kommunalpolitikens kärnfråga på sjungande Finlandssvenska:  ”Folket frågar ständigt, sa han: - Här finns ju ingenting, här händer ju ingenting...-Vart tar alla pengar vägen?”

Hans formulering fångade i några korta ord den praktiska demokratins väsen - så som den tar sig uttryck såväl i den Österbottenska glesbygden,  som förhoppningsvis  i riksdagshus och internationella församlingar.  Folket måste ha en tumme i ögat på makthavarna.

Vem håller då  tummen i ögat på det medicinska etablissemanget? Uppenbarligen ingen, ty alla händer är upptagna med ett intensivt kratsande av andras ryggar.  Inte en enda tumme tycks bli över.

Cancerkarusellen  tycks alltså ständigt  i rörelse, men utan att komma någon vart.  Karusellens nav  utgörs av den ”cancergåta” som   antas finnas inuti cancercellen själv,  ett antagande som styr praktiskt taget all forskning i ämnet. Cancerfondens chef säger om denna att ”vi vet nu praktiskt taget allt om cancercellen, vad det gäller är att kunna omsätta det i åtgärder”.    Hoppingivande och stimulerande för alla bidragsgivare och cancerpatienter, och framför allt för alla intressenter i cancerkarusellen.  Denna infallsvinkel är nämligen lika lovande som att försöka lära sig spela golf genom att studera personer som är urdåliga på golf, och inte varit i närheten av en golfbana.

I själva verket är cancerceller halvdöda och lätt sårbara. De dör lätt av gifter, värme, strålning, bakterier, virus,  mm påfrestningar  som andra celler i kroppen i regel överlever.  De är urartade missfoster, som dock har fortplantningsförmågan kvar, men inte längre kan bidra till kroppens meningsfulla funktion.  Sådana missfoster uppstår spontant då och då, men rensas i regel snabbt ut av den friska kroppens immunförsvar.  När immunförsvaret av någon anledning är nedsatt kan de dock överleva kortare eller längre tid, och hinner då fortplanta sig, dvs bilda tumörer.   Ger man patienterna ännu mer immunförsvarsnedsättande behandling får  man räkna med att tumörerna växer, vilket kan ge intryck av att tumörerna är ”aggressiva”.

Aggressiva papperskorgar?

När städpersonalen strejkar växer papperskorgarna på kontoret.  Det innebär dock inte att papperskorgarna har blivit aggressiva.  Inte heller löser man problemet genom att studera papperskorgarnas innehåll.  Att sätta eld på papperskorgarna löser inte heller problemet, risken är stor att man förstör andra saker på kontoret, saker som sen måste slängas i kvarvarande papperskorgar och sopsäckar.  Den konventionella behandlingens (strålning o cytostatika) begränsade framgång är därför  inte heller mycket att undra över.

Hanteringen skapar dock en  utmärkt födkrok för forskare, byråkrater, läkemedelsindustri och läkarskrå.  Deras främsta uppgift är att se till att cancergåtan förblir olöst.  Cancergåtans slutliga lösning - ve och fasa - skulle nämligen snabbt ställa hundratusentals välbeställda funktionärer utan försörjning, och gräva djupa hål i många börsportföljer.    Cancerfonden omsätter en halv miljard om året, påstod man i programmet,  men det är småsummor jämfört cancerkarusellens övriga kostnader, för att inte tala om det internationella perspektivet.  Därför är dess främsta uppgift att hålla uppmärksamheten väl fokuserad på områden som med säkerhet inte kan leda till gåtans lösning,.

Endast detta kan förklara det kompletta ointresse, agressivitet  och närmast mörkläggning som ägnas åt självläkning och  alternativa inriktningar i forskning och behandling,  jämte den totala improduktivitet som cancerkarusellens egen verksamhet uppvisar.

 ”Här finns ju ingenting, här händer ju ingenting...-Vart tar alla pengar vägen?”

Karusellhästar

Cancerkarusellen är skickligt uppbyggd runt forskare som i princip fungerar som småföretagare, och som löpande  måste försäkra sig om intäkter genom att marknadsföra sin forskning gentemot olika anslagsbeviljare, t ex Cancerfonden, men också hos andra organ med mer eller mindre samhälleligt inflytande.  Varje småföretagare känner  marknadsföringens betydelse - det gäller att plantera enkla bilder i huvudet på konsumenten,  bilder som vädjar till  hans känslor och ego.  Du kan presentera din dammsugares prestanda genom gedigna testresultat  och stora tabellverk,  ändå är  det konkurrenten vars annonser har prinsessan Viktorias bröllop i fokus, som tar hem spelet.

Till forskarnas överlevnadsregler hör det alltså att mata massmedia, allmänhet och beslutsfattare, med bilder som gynnar nästa anslagsframställan - dramatiska bilder som vädjar till känslor,  putsar beslutsfattarnas egon och därmed frammanar betalningsvilja.  Man ställer allmänheten inför att å ena sidan bli uppskrämd intill panikens gräns å andra sidan inför möjligheten att förvärva hjältegloria genom sina bidrag och skydd genom åtlydnad inför forskningens växlande diktat angående sin livsföring. Bara man undviker att lösa ”cancergåtan” så funkar det.   Så kan cirkusen fortgå och karusellen snurra på. 

Om det bara vore cancerfrågan....

 En korrumperad och maktfullkomlig vetenskap vore ett hot mot demokratin, och mot oss alla.   Att ”vetenskapens bud” kan  få oss att låsa in våra hönor, lätta på plånboken, undvika folksamlingar,  tygla vårt sexliv, avstå från solsemestrar och våra älsklingsrätter -  det vet vi ju alla.  Misstanken att sådana påbud kan utgå mer från vetenskapliga egenintressen än vetenskapliga rön är naturligtvis obehaglig.  Obehaglig också på ett principiellt plan - eftersom vetenskapen ju sägs vara  en av  demokratins grundstenar, och alltså en garant också för yttrande-, press- och församlingsfrihet.  Vad ska vi tro på om vi inte bör tro på vetenskapen?

SIEMs verksamhet och information är ungefär lika uppskattad inom det medicinska etablissemanget som fotsvamp mellan tårna, inget livshotande men rätt irriterande,  bäst att nonchalera om det går.   När vi annonserade om vårt vaccinseminarium på www.personalrabatten.se , som går ut till anställda i Stockholms kommun m fl,  gick det tydligen  inte längre att nonchalera:  Enligt  företagets muntliga uppgifter  kontaktade ett antal upprörda läkare dem och krävde att annonsen skulle tas bort, något som företaget omgående föll undan för.  Motiveringen förtjänar att återges i klartext:

Först vill jag bara säga att vad jag personligen tycker ifrågan är inte relevant för de beslut jag tar för företaget Inrikta DDM & Webbyrå AB. Företaget blandar sig inte heller in i någon diskussion vad beträffar vem som har rätt eller fel i olika frågor.

Den Gyllene Munkavlen

Hur kommer det sig att vi så sällan i svenska media får information av följande slag:

”Auvinen tog antidepressiva mediciner
http://tv4nyheterna.se/1.203343/nyheter/2007/11/09/auvinen_tog_antidepressiva_mediciner;jsessionid=bcaTKWNOcSmifg2a5tMyr?mode=print

Pekka-Erik Auvinen använde troligtvis antidepressiva medel. Samma medicin som blivit sammankopplat med skolmassakerna i USA. Ett meddelande som skrivits under Auvinens pseudonym på nätet Sturmgeist89 fastställer att han tagit ångestdämpande medicin trots att han hatade det.

Publicerad 9 nov 2007 22:00

I en video som postats på You Tube visar Auvinen packet med de ångestdämpande medicinerna Cipralex, Zoloft, Luvox och Prozac och i en video kritiseras medicinen kraftigt, skriver Helsingin Sanomats engelska nätupplaga. Medicinerna som påverkar en persons serotoninnivå användes även av Eric Harris och Dylan Klebold som var ansvariga för skolmassakern på Columbine. Experter är dock oeniga om medicinerna kan framkalla destruktiv aggression.

Kände sig aggressiv

I ett meddelande från Auvinen på en chatsida framkommer det att han använt antidepressiv medicin under ett års tid och att han lidigt av depression. Auvinen har även sagt att han känner sig frustrerad och aggressiv på grund av medicinerna....”

In 1989, Joseph Wesbecker walked into a printing plant in Louisville, Ky., with a bag of guns and killed eight co-workers and himself. He was taking Prozac, which had recently been approved.

In 1999, a student involved in the Columbine High School shootings in Colorado had reportedly taken Luvox, an antidepressant similar to Prozac.

In 2001, Christopher Pittman killed his grandparents while taking Zoloft, another antidepressant similar to Prozac. His lawyers faulted the drug, but a jury in Charleston, S.C., convicted him of murder in February. http://www.ritalindeath.com/Prozac-School-Shootings.htm

”16 april 2007 sköt studenten Cho Seung-Hui ihjäl 32 personer på en högskola i Virginia, USA. Sven Å Christianson , professor i psykologi som i DN intervjuats om händelsen tolkar gärningsmannens uppträdande som klara tecken på vanföreställningar. Dagstidningar som The Times och The Chicago Tribune framför att Cho med stor sannolikhet stått på en psykoaktiv medicinering - en medicinering som man tidigare kunnat visa är kopplad till psykotisk förvirring, våldsamma och brottsliga handlingar.
Beakta följande:
• 1998 mördade Kip Kinkel, sina föräldrar och fortsatte sedan till skolan där han öppnade eld mot studenter i en cafeteria, dödade 2 och skadade 22 Kinkel hade stått både på Ritalina and Prozac (den vanligaste antidepressiva medicineringen – ett s.k. SSRI preparat).
• 1999 sköt och skadade T.J. Solomon sex av sina skolkamrater. Han behandlades med Ritalina.
• 1999 sköt Eric Harris 12 studenter och en lärare på Columbine High School. Han stod på Luvox (ett SSRI preparat).
• 2005 dödade Jeff Weise sju elever. Han stod på Prozac.
• Under perioden 1995- 2005 inträffade i USA 277 skolskjutningar, vilka resulterat i dödsfall eller skador. De 20 senaste åren finns dokumenterat över 1500 fall av våldsamma eller kriminella handlingar (skottskador/mord) med koppling till psykiatriska preparat.

The world federation of consumer organisations, Consumers International (CI) today announced the winners of the International Bad Product Awards, to be presented at CI’s World Congress in Sydney, Australia, 29 Oct – 1 November 2007.

The awards aim to highlight failings of corporate responsibility and the abuse of consumer trust by internationally recognised brands. The announcement comes as 400 delegates from national consumer organisations and governments, convene in Sydney to attend CI’s World Congress.

This year’s winners* are:

Coca-Cola – for continuing the international marketing of its bottled water, Dasani, despite admitting it comes from the same sources as local tap water.
Kellogg’s – for the worldwide use of cartoon-type characters and product tie-ins aimed at children, despite high levels of sugar and salt in their food products.
Mattel – for stonewalling US congressional investigations and avoiding overall responsibility for the global recall of 21 million products.

With the overall prize going to:

Takeda Pharmaceuticals – for taking advantage of poor US regulation and advertising sleeping pills to children, despite health warnings about pediatric use.

Richard Lloyd, Director General of Consumers International, said:
"These multi-billion dollar companies are global brands with a responsibility to be honest, accountable and responsible. In highlighting their short-comings Consumers International and its 220 member organisations are holding corporations to account and demanding businesses take social responsibility seriously.

  TIPS - har du ouppklarade mellanhavanden med sjukvården?

Vi har i dagarna fått information som pekar på att ett antal patienters journaler inom sjukvården systematiskt försvunnit eller förfalskats, för att dölja felbehandlingar och läkemedelsbiverkningar. Vi kan inte f n säga hur vanligt detta är, eller berätta vilka sjukhus som är inblandade. Räkna med att stor uppmärksamhet kommer att riktas mot denna affär inom den närmaste månaden. I avvaktan på detta kan det vara klokt att begära ut sina journaler, för dokumentation och granskning.

Kalla Fakta 15 nov - kvacksalvande journalistik

Så långt vi kan förstå utgörs en examensuppgift i Journalisthögskolan av att göra reportage angående kvacksalvare som lurar patienter, framför allt cancerpatienter. Först sedan man genomfört minst ett sådant är man tydligen pålitlig nog att släppas in i svenska mediaredaktioner.

Vi har under åren sett och hört ett antal lika urbota stereotypa och enögda ”skandalreportage”, efter samma mall och manus, senast nu i TV4:s Kalla Fakta. Därmed tar TV4 ett ytterligare steg i riktning mot den Aschbergska TV3-journalistiken, vars huvudbudskap är att ”allt jag själv inte omedelbart begriper, och absolut inte ids sätta mig in i, är skit och bedrägeri, och mitt välbetalda kall är att sätta åt skitarna och bedragarna”.

För några år sedan granskade vi Skolverkets site om hur man skulle lära eleverna ”kritiskt tänkande” Se http://www.klokast.se/Nyhet/Jul00.html.. Vi citerade där några minnesvärda rader från myndigheten:

”Det är viktigt att skilja på webbplatser med faktainnehåll och webbplatser
med debattinlägg, synpunkter, propaganda och så vidare. Du har nytta av
båda typerna i skolan, fast på olika sätt. Webbplatser hos till exempel
myndigheter och etablerade organisationer kan ses som "fakta"platser. Man
kan utgå ifrån att de beskriver sin verksamhet på olika sätt och att det de
säger är "sant" ur den speciella myndighetens/organisationens synpunkt.
Likaså kan man utgå från att statistik och rapporter från myndigheter inte är
förvanskade. ”

Vi kan nu sju år senare finna att undervisningen burit rik frukt. Även journalister i TV:s fåtaliga ”kritiskt granskande program” är nu tillgivna som cockerspaniels inför den medicinska överhögheten.

Programmet den 15/11 inleds och avslutas stilenligt med intervju av medicinska auktoriteter, vars kunskaper och åsikter redaktionen naturligtvis inte besvärar sig med att ifrågasätta och granska,. Deras uppgift är att fungera som ”facit” för den tittare som inte vet vad han ska tro. Den medicinska predikan inleds salvelsefullt med uttalandet att "Det är ett etiskt problem att ge människor falskt hopp", därefter kryddas anrättningen med talrika antydningar om hur desperata dödsdömda människor hänsynslöst utnyttjas. Detta får sedan bilda utgångspunkt för granskning av naturmedlet Iscador, använt vid cancervård på Vidarklinikens antroposofiska sjukhus.

Man hade väl redan här kunnat vänta sig motfrågor av en normalintelligent person, t ex

- kan man då verkligen vara hundraprocentigt säker på att hoppet är ute för en viss person?
- är det inte oetiskt att ta överlevnadschansen ifrån människor som har möjlighet att klara sig?
- vad händer om man utfärdar dödsprognoser över livskraftiga patienter?

The contribution of cytotoxic chemotherapy to 5-year survival in adult malignancies.
Clin Oncol (R Coll Radiol). 2004 Dec;16(8):549-60. Morgan G, Ward R, Barton M.

Conclusion: The overall contribution of curative and adjuvant cytotoxic chemotherapy to 5-year survival in adults was estimated to be 2.3% in Australia and 2.1% in the USA. CONCLUSION: As the 5-year relative survival rate for cancer in Australia is now over 60%, it is clear that cytotoxic chemotherapy only makes a minor contribution to cancer survival. To justify the continued funding and availability of drugs used in cytotoxic chemotherapy, a rigorous evaluation of the cost-effectiveness and impact on quality of life is urgently required.

http://www.petitiononline.com/siemvacc/petition.html

Ulf Brånell, dipl biopat
SIEM/Kloka Gubben & Sanslösa Tanten AB