|
När en människa som sedan
åratal lider av uttorkning, plötsligt
tillförs ett överflöd av vatten, reagerar
kroppscellerna som uttorkade och förhårdnade
tvättsvampar. Detta kan i början ge henne
förstärkta symptom. Då har vi
ännu inte tagit hänsyn till vattnets
dynamiskt-energetiska aspekter. Det vatten som blir renat
med hjälp av kemikalier i vattenreningsverken är
visserligen "rent", men samtidigt också "dött".
Det går inte jämföras med det "levande
''
.I fortsättningen kommer jag att
ställa det levande vattnet i centrum av min
betraktelse. Viktigt är att uppmärksamma vattnets
kvalitativa aspekt på ett differentierat och
omfattande sätt.
Vattnets kvalitativa aspekt
Vattenmolekyler är en slags
mikrovarelser. De lever i grupper som väl beskrivs med
det engelska uttrycket "cluster". Antalet vattenmolekyler i
ett kluster kan variera. Strax ovanför fryspunkten
består ett sådant kluster av ca 700
vattenmolekyler. Vid 20 ° C är molekylernas antal
ca 450 och vid 37° C ca 400 stycken. Antalet molekyler
stannar ännu vid minst 50 st när vattnet
börjar dunsta. Dessa klusterstrukturer lagrar
information i vattnet, på samma sätt som vi
känner till ifrån homeopatin. Om någon
substans lyckas komma in i vattnet, blir den genast omringad
av nyfikna vattenmolekyler. Strukturen ändras då
i den inre ordningen av dessa vattenmolekyler och får
på så sätt en ny ordning där denna
substans ingår. På samma sätt som inom
homeopatin verkar då nya ämnen i vattnet, som
fysiskt egentligen inte står att finna där.
Vattnet kan bygga upp klusterstrukturer i en så stor
mångfald att till och med världens mest effektiva
stordatorer inte kan räkna ut den inre dynamiken av
signalutbytet inom dessa vattenmolekylsystem. Forskare
är övertygade om att vatten förfogar
över ett så ofantligt förråd av olika
klusterstrukturer att ett helt bibliotek skulle kunna fyllas
med dessa informationer.
Kemisk rening är inte allt
Den information, som kan mätas i form
av olika frekvenser och som leds vidare genom vattnet,
är inte alltid bara positiv. Eftersom kroppen tar upp
samtliga frekvenser som omgivningen erbjuder den, kan vi
ytterligare skada oss själva genom att använda
icke-adekvat vatten. De verksamma ämnena blir
visserligen bortfiltrerade i de kemiskt och fysikaliskt
verkande vattenreningsverken, men den information som en
gång har blivit lagrad förblir kvar i vatten
enligt vattenforskarnas aktuella erfarenhet.
Nästan alla "minnen" försvinner
från vattnet när vattenånga blir upphettad
till 400° C. För att kunna lösa upp vattnets
information behövs stor energitillförsel. Detta
är visserligen ett effektivt, men samtidigt också
ett mycket kostsamt förfarande, som förutom denna
väldiga energitillsats förutsätter
också dyra och stora "karbider" för att kunna
lösa upp vattnets minnen.
På liknande sätt som
datorägare tömmer sina hårddiskar
försöker vattenforskare befria dricksvattnet
från lagrad information. Teoretiskt sett skulle
skadeämnes-informationen kunna lösas upp även
med hjälp av röntgenbestrålning, men
nackdelen är att då skulle toxiska
förbindelser uppstå. En annan
icke-fördelaktig möjlighet är att behandla
vattnet med laserstrålar.
|
När vårt vatten alltså
är kemiskt "rent", är det fortfarande
skadeämnesbelastat
Så förhåller det sig
också med regnet. När dunsten från oceaner
och hav, i form av regnmoln, avlastar sin frakt över
ängar och fält, levererar de även sin
skadeämnesinformation åt de biologiska systemen.
Ty det är
inte den
kemiska substans som verkar på organismen när man
dricker detta
vatten, utan de ofördelaktiga
frekvenser som det medför.
Som ofördelaktiga frekvenser är
hittills kända t ex 1.8 Hz och 5 Hz, medan 1.2 Hz, 2.5
Hz och 10 Hz är naturliga frekvenser. Ett lysande
exempel är då det vanliga kvartsurets frekvens av
32.5 Hz, vilken är en ofördelaktig svängning.
Det finns dock även kvartsur med 1 MHz, som kostar
avsevärt mycket mer. Dessa sistnämnda kvartsur har
ingen påvisad negativ verkan på hälsan,
medan övriga kvartsuren kan utlösa besvär
enligt läkares utsagor.
Mätningar av Lourdes och Gangesvatten, liksom prover
från andra helande vatten har t ex visat att dessa
innehåller särskilda positiva elektromagnetiska
svängningar.
Vattnet från Gangesfloden, även
om det egentligen är ganska smutsigt, har ett idealt
spektrum av uteslutande livsstödjande frekvenser.
På samma sätt förhåller det sig med
andra helande källor. En metod för att
fastställa vattnets kvalitet är t ex att
kontrollera hur det absorberar det ultravioletta ljuset. Ju
bättre vattenkvalitet, desto mindre absorberas detta
UV-ljus, och tvärtom. Ju starkare absorbering, desto
sämre är vattnets kvalitet. Nu kan man
fastställa på ett intressant sätt, att
vatten som belastas med skadeämnen, även efter en
grundlig rening, medelst normalt använda
vattenreningsmetoder, påvisar en alltjämt
hög mängd UV-absorbering. Med hjälp av olika
spektrometrar går det att mäta dessa frekvenser
inom ramen av samtliga elektromagnetiska
våglängder.
Det levande vattnets energiinnehåll
Allt levande på Jorden är bundet
med vatten. Vattnet skiljer sig från andra
vätskor därigenom att det bildar ett s k
tvåfas-system. Vid sidan av ett oordnat antal
vattenmolekyler, finns även ett högordnat antal,
alltså en oordnad och högordnad fas. Den
högordnade fasen beskrivs också som
kristallflytande, eftersom den har samma höga
ordningsgrad som en kristall. Emedan de energetiska
bindningarna är mycket få i den oorganiserade
eller den normalflytande fasen, representerar de
mellanmolekylära krafterna i den kristallflytande delen
en mycket hög energi. De leder till bindningar mellan
flera hundra vattenmolekyler.
Dessa mellanmolekylära bindningar är kända
under namnet vattenbroar. Från flera sådana
bindningar uppstår ett omätligt stort antal
möjliga strukturer av vattnets kristallflytande fas.
Man kan då tala om ett mycket komplext "gallersystem".
Detta gallersystem har förmåga att svänga
lik en harpa och även visa på ett stort antal
egna frekvenser. Detta frekvensspektrum är en
fysikalisk avbild av vattnets geometriska struktur som
ändrar sig under förloppet av olika
levnadsprocesser på ett för dem
karaktäristiskt sätt.
|
Med andra ord, det går att
spektroskopiskt avläsa de olika levnadsprocesserna i
vattnet. Så kommer vi i framtiden att bestämma
vattnets kvalitet inte bara kemiskt, utan också
framför allt spektroskopiskt.
För lite mer än ett halvt sekel sedan uppfann den
österrikiska skogvaktaren Viktor Schauberger
grundläggande kunskaper om vattnet med hjälp av
sina geniala iakttagelser av naturen. Han erfor då bl
a att vattnet kan rena sig självt. Detta sker naturligt
i floder och bäckar genom naturens egna olika
virveltekniker. Den i särklass effektivaste och
samtidigt mest biverkningsfria metoden verkar vara en
extremt mångdubbel förvirvlingsprocess, varvid
vattnet genomgår en kemisk och fysisk naturlig
självreningsprocess. En enkel förvirvling är
alltså inte alls tillräckligt.
Vattenvirvlar är alltså
nödvändiga för att levande vatten kan bildas.
Ju grundligare är virvlandet, desto bättre är
vattnets självrening.
Enligt den världsberömda tyska vattenforskaren,
och diplomfysikern, dr Wolfgang Ludwig, förmår
vatten att lagra all information som en gång blivit
inpräglad i det på vissa bestämda
frekvenser. Vattnet kan förmedla all sådan
information till andra biologiska system. Med aktuella
tekniker kan man analysera substanser i vatten ända
till minsta beståndsdelar, men - dessa dyra och
komplicerade mätmetoder anger endast de individuella
substanser som man letar efter.
Det är dock helt klart att med
de konventionella metoderna att analysera vatten kommer det
aldrig att vara möjligt att avslöja samtliga
existerande kemiska substanser, eftersom det finns flera
miljoner av dem.
En av dessa mer kompletta, okonventionella
analysmetoder användas redan i dag med stor
framgång av några privata forskargrupper,
även om metoden fortfarande ännu inte är
vetenskapligt erkänd.
När vi använder vatten, som är belastat med
skadliga ämnen, lägger vi grunden - ofta under ett
förlopp av flera år - för sjukdom eller
försvagad hälsa. P g a detta leds dricksvattnet
genom kemiska förberedelseprocesser som ska eliminera
så mycket av de skadliga ämnena som möjligt.
Tyvärr sker detta mycket otillräckligt. Ett
exempel är de olika gränsvärdena för
nitrat. Detta ämne är ganska harmlöst
för de vuxna, men kan allvarligt skada hälsan
för spädbarn. Från en stad till en annan,
utan att ens tala om olikheterna länder emellan,
är oenigheten stor om vilken kvalitet dricksvattnet
bör ha. Därför måste också
gränsvärdesbestämningen tyvärr ofta
ifrågasättas .
Skadeämnesbelastat vatten, vilket vi vanligtvis finner
i våra vattenreservoarer, blir, som vi redan har
konstaterat, visserligen kemiskt renat i vattenreningsverken
och bakteriefritt, men påvisar - precis som före
reningen - samma elektromagnetiska frekvenser eller
svängningar på vissa bestämda
våglängder. Dessa frekvenser kan vid närmare
betraktelse tillskrivas exakt de förutvarande
skadeämnen. Beroende på väglängden, kan
dessa signaler i vatten vara skadliga för vår
hälsa.
|
