SIEM & SARA
Tidigare nr: December 1999 - Januari 2000 - Februari 2000 - Mars 2000 - April 2000 - Maj 2000 -Juni 2000
Topp och sökmotor - Månadens rubriker - Röda avdelningen - Svarta avdelningen - Blå avdelningen - PDF för utskrift
Anm: * = länk till annan web-sida, som öppnas i separat fönster.
Annonsera och sprid din egen information med SIEMs MånadsForum !
Till röda avd Till MånadsForum*
-------------------------
SIEMs MånadsMagasin finns nu färdigt för snygg utskrift på din skrivare!
Till röda avd Ladda utskriftsversionen*
Delta i web-diskussionen
Till röda avdelningen Till vaccinationsforum* Till Graviditetsforum* -----------------------
Till röda avdelningen Till vaccinationsforum* Till Graviditetsforum*
-----------------------
2000-talets Vetenskap-
prenumerera!*
Om kritiskt tänkande i skolan och annorstädes
" . ..Skolverkets anvisningar är alltså uppenbarligen ren rappakalja av det slag SIEMs surfare torde vara bekant med från det medicinska området. Syftet är naturligtvis att kastrera allt verkligt kritiskt tänkande, och förmå eleverna att tryggt förlita sig på Storebror - samtidigt som man utåt försöker hävda att man lär ut kritiskt tänkande.
På det sättet kan man naturligtvis lägga hur mycket pengar som helst på utbildning, medan eleverna blir dummare och dummare. Därmed nalkas även utbildningsväsendet raskt den drömsituation som sjukvården redan uppnått -där ständigt växande problem motiverar ständigt växande ekonomiska anslag till verksamheten."
Läs ledaren!:
UTBILDNING
__________________
10 brev med övning o arbetsuppgifter läs bekvämt hemma!
---------------------
" Kikhostan ökar efter fyra års allmän vaccinering. Nu svamlar läkare, smittskyddsinstitut och masmedia värre än salig Yngve Gamlin för att dölja sakförhållandena:.....
" Ingen av den senaste tidens mord- o brandrättegångar har bjudit på illnärmelsevis så motstridiga, självmotsägande och snirkliga vittnesmål, som uppgifterna om kikhostan.
Domaren hade nog här varit tvungen att skarpt uppmana vittnena att betänka straffet för mened, eller direkt döma för domstolstrots. Men inom medicin och medicinsk journalistik behöver man inte vara rädd. Här sväljer journalister och allmänhet vilka dumheter som helst. Lojalt ljugande belönas i stället med befordran. "" ----
Miljön viktigaste orsaken till cancer
Insekt resistent mot bekämpningsmedel
Oetiskt att försöka bota baksmälla
Om skamligheter
Kärnavfall i damm kan hota Östersjön
Nya fall av galna ko-sjuka i Frankrike
EU berett godkänna genmodifierad mat
Barnmat kan ha givit galna ko-sjukan
Snart kommer p-piller för män
Det började som en banal urinvägsinfektion....
SIEMs MånadsForum tar emot bidrag från SIEMs surfare och utgår som bilaga till Månadsmagasinet. Du kan fortfarande annonsera med logo etc på "Landet Runt"*!
att sprida information och driva kravet på en oskadlig medicin! Du kan göra det på många sätt, t ex
Många surfare sprider SIEMs material till vänner, arbetskamrater och familj, eller tar ut för att läsa i lugn och ro. Det tycker vi ska uppmuntras! Därför finns nu detta nyhetsbrev snyggt redigerat och klart i pdf-format här! Skriv ut och kopiera i så många exemplar du själv vill och har användning för! (Adobe Acrobat som du kan behöva för utskrift av pdf-filer hämtar du här!)
På så sätt kan du ha SIEMs Månadsmagasin i väntrummet, i fikarummet, i läshörnan, etc! (Där du naturligtvis redan har 2000-talets Vetenskap liggande - om det nu får ligga särskilt länge!)
Vad var det nu Tom Leary sjäng på det gamla sextiotalet?
What did you learn in school today? ..... We learned that our leaders are the noblest of men and we elect them again and again....
Men det var ju länge sedan, och numera står det "kritiska tänkandet" väl högt i kurs i vårt skolväsende, inskrivet i läroplanen. Eleverna ska lära sig kritiskt granska och ifrågasätta... På det sättet kanske vi i framtiden kan undvika att undergivna medborgare okritiskt sväljer allt som tutas i dem, t ex om hormoslyrets oskadlighet, ubåtsjakter, Palmemordet, Osmo Vallo, Medanalys, läkemedelsbiverkningar osv. Den kritiskt tänkande medborgaren måste ju vara demokratins garant - vilka andra garantier kan det finnas?
Internet ger ju då eleven ett unikt hjälpmedel i elevernas sanningssökande, och skolverket måste naturligtvis ge anvisningar för hur detta "hjälpmedel i skolarbetet"(sic!) ska användas: Stycket förtjänar noggrann läsning:
..Objektivitet Det är viktigt att skilja på webbplatser med faktainnehåll och webbplatser med debattinlägg, synpunkter, propaganda och så vidare. Du har nytta av båda typerna i skolan, fast på olika sätt. Webbplatser hos till exempel myndigheter och etablerade organisationer kan ses som "fakta"platser. Man kan utgå ifrån att de beskriver sin verksamhet på olika sätt och att det de säger är "sant" ur den speciella myndighetens/organisationens synpunkt. Likaså kan man utgå från att statistik och rapporter från myndigheter inte är förvanskade. Debattinlägg, tidningsartiklar, politiska partiers hemsidor och personliga hemsidor kan ta upp både intressanta och brännande problem men speglar ofta en subjektiv syn på verkligheten. ...
http://lankskafferiet.skolverket.se/information/vardera.html
Myndigheter och etablerade organisationer sprider alltså - enligt skolverket - objektiva fakta och sanningar, till skillnad mot andra, som kan ha en "subjektiv" syn på verkligheten. - Så skönt att det finns en objektiv sanning att lära ut, och att myndigheterna redan känner till och sprider den. Vilket bra land vi lever i.
Eftersom det dock är uppenbart för de flesta i detta land att såväl myndigheter som etablerade organisationer i själva verket inte så sällan blåljugit så måste även dessa lögner rosenmålas - de är nämligen i så fall sanna ur den speciella myndighetens/organisationens synpunkt! Var ligger då skillnaden mellan att ett påstående är "sant ur den egna synpunkten" och att påståendet är subjektivt? Det låter sig nog inte förstås. Ändå är myndigheterna objektiva medan andras påståenden är subjektiva!? Detta måste rimligen innebära att när andra organisationer och personer ljuger, så gör det det med berått mod och vid fullt medvetande, inte därför att påståendena är sanna ur deras synpunkt....?
Osv osv osv sov sov sov sov sov!
Skolverkets anvisningar är alltså uppenbarligen ren rappakalja av det slag SIEMs surfare torde vara bekant med från det medicinska området. Syftet är naturligtvis att kastrera allt verkligt kritiskt tänkande, och förmå eleverna att tryggt förlita sig på Storebror - samtidigt som man utåt försöker hävda att man lär ut kritiskt tänkande.
På det sättet kan man naturligtvis lägga hur mycket pengar som helst på utbildning, medan eleverna blir dummare och dummare. Därmed nalkas även utbildningsväsendet raskt den drömsituation som sjukvården redan uppnått - där ständigt växande problem motiverar ständigt växande ekonomiska anslag till verksamheten.
Den självklara infallsvinkeln för web-surfaren borde naturligtvis vara att ALLA WEB-SIDOR är subjektiva, har tillkommit av något intresse, med någon målsättning, och avspeglar denna målsättning. Syftet med siten är att påverka folk på något sätt. (INFORMERA = latin IN + FORMARE = i en form, få någon in i en form, skapa , forma) Ibland framgår denna målsättning klart så man kan ta ställning till den. Ibland döljs målsättningen under föregivet "objektiv" information. Att framställa något som "objektivt" är nämligen en särskilt kraftfull form av påverkan. Den innebär nämligen att man erbjuder läsaren/konsumenten en möjlighet att slippa tänka själv, dvs slippa arbete och personligt ställningstagande, och i stället vaggas till sömn och trygghet. Det är denna möjlighet Skolverket vill rekommendera eleverna. Ett verbalt påstående är emellertid alltid en subjektiv FORMULERING av ett verkligt eller overkligt förhållande. Formuleringen behöver inte/kan inte vara objektiv, även om det bakomliggande förhållandet är ostridigt. Sanningen kan alltid formuleras på olika sätt och med olika syften - liksom lögnen. Men hur ska man då förfara när uppgift står mot uppgift, och uppgiftslämnarens trovärdighet måste bedömas? Skolverkets anvisning är enkla : Myndigheten har rätt, de övriga måste då ha fel. Den trogne läsaren torde också kunna konstatera att den ena "objektiva" rapporten ofta motsägs av den andra. Att framställa statistik som en särskilt högtstående form av objektiva fakta är så dumt att det är otroligt att det kan framföras på fullt allvar. Var och en som följt SIEMs magasin torde vara medveten om hur man kan "ljuga med statistik" genom tvetydiga urval, begrepp, osv. Man borde t ex veta att statistik alltid produceras med vissa syften, publiceras med vissa syften och undertrycks med vissa syften. Dessa syften avspeglar sig t ex i valda begrepp, observationsmetoder, rappor teringsrutiner etc, vilket följande exempel - om kikhostevaccinering nedan - illustrerar.
Den självklara infallsvinkeln för web-surfaren borde naturligtvis vara att ALLA WEB-SIDOR är subjektiva, har tillkommit av något intresse, med någon målsättning, och avspeglar denna målsättning. Syftet med siten är att påverka folk på något sätt. (INFORMERA = latin IN + FORMARE = i en form, få någon in i en form, skapa , forma)
Ibland framgår denna målsättning klart så man kan ta ställning till den. Ibland döljs målsättningen under föregivet "objektiv" information.
Att framställa något som "objektivt" är nämligen en särskilt kraftfull form av påverkan. Den innebär nämligen att man erbjuder läsaren/konsumenten en möjlighet att slippa tänka själv, dvs slippa arbete och personligt ställningstagande, och i stället vaggas till sömn och trygghet. Det är denna möjlighet Skolverket vill rekommendera eleverna.
Ett verbalt påstående är emellertid alltid en subjektiv FORMULERING av ett verkligt eller overkligt förhållande. Formuleringen behöver inte/kan inte vara objektiv, även om det bakomliggande förhållandet är ostridigt. Sanningen kan alltid formuleras på olika sätt och med olika syften - liksom lögnen.
Men hur ska man då förfara när uppgift står mot uppgift, och uppgiftslämnarens trovärdighet måste bedömas? Skolverkets anvisning är enkla : Myndigheten har rätt, de övriga måste då ha fel.
Den trogne läsaren torde också kunna konstatera att den ena "objektiva" rapporten ofta motsägs av den andra. Att framställa statistik som en särskilt högtstående form av objektiva fakta är så dumt att det är otroligt att det kan framföras på fullt allvar. Var och en som följt SIEMs magasin torde vara medveten om hur man kan "ljuga med statistik" genom tvetydiga urval, begrepp, osv.
Man borde t ex veta att statistik alltid produceras med vissa syften, publiceras med vissa syften och undertrycks med vissa syften. Dessa syften avspeglar sig t ex i valda begrepp, observationsmetoder, rappor teringsrutiner etc, vilket följande exempel - om kikhostevaccinering nedan - illustrerar.
Förväntningar är i vårt "informations-samhälle" viktigare än verkligheten. Vinstförväntningar svarar för större del av börsvärdet än verkliga vinster. Det visade vi i SIEMs MAJ-magasin. Vidare sa vi
Vad man gärna vill glömma är att förväntningar bygger på att ett antal förutsättningar måste vara uppfyllda. Antalet förutsättningar som måste vara uppfyllda för att de samlade förväntningarna på IT- och läkemedelsindustri ska kunna infrias, växer mycket snabbt. När korthuset av förutsättningar och förväntningar börjar rasa samman - då kommer ingen att vara särskilt intresserad av att berätta det för andra, innan man själv "förbättrat sin position". Då utbryter det öronbedövande tigandet och pratandet om annat. Det blir därför viktigare än någonsin att ha kontroll över media och informationsspridning. Samtidigt är det i dag omöjligt att ha kontroll över media och informationsspridning. Vad man kan ha kontroll över är TROVÄRDIGHETEN hos olika källor...
Vad man gärna vill glömma är att förväntningar bygger på att ett antal förutsättningar måste vara uppfyllda. Antalet förutsättningar som måste vara uppfyllda för att de samlade förväntningarna på IT- och läkemedelsindustri ska kunna infrias, växer mycket snabbt. När korthuset av förutsättningar och förväntningar börjar rasa samman - då kommer ingen att vara särskilt intresserad av att berätta det för andra, innan man själv "förbättrat sin position". Då utbryter det öronbedövande tigandet och pratandet om annat.
Det blir därför viktigare än någonsin att ha kontroll över media och informationsspridning. Samtidigt är det i dag omöjligt att ha kontroll över media och informationsspridning. Vad man kan ha kontroll över är TROVÄRDIGHETEN hos olika källor...
Därför är det viktigt att inte myndigheternas och "etablerade organisationers" trovärdighet rubbas genom vad eleverna kan få fram via andra informationskanaler, t ex på Internet.
Att tänka fritt är stort. Att tänka som myndigheterna vill är större......
Trädet juli 2000
Ulf Brånell
Kikhostan ökar efter fyra års allmän vaccinering. Nu svamlar läkare, smittskyddsinstitut och masmedia värre än salig Yngve Gamlin för att dölja sakförhållandena:.....
Att hosta kan vara ett taktfullt sätt att uppmärksamma någon på att han gör bort sig, ljuger, har gylfen öppen eller byxorna nere. Kikhostan har därför en given plats vid granskning av dagens medicinska myter. ( Ang mytbildning, se decembermagasinets ledare. )
SVT TEXT 114 Tor 06 Jul 14:33:23 Epidemi av kikhosta i Västsverige Ett 60-tal fall av kikhosta har hittills i år upptäckts på Kärnsjuk- huset i Skövde. Smittskyddsläkare talar om en epidemi i Västra Götaland. -Det är väldigt många fler fall än de senaste åren, säger smittskyddsläkare Eva Lindhausen, till TV4 Skaraborg. Kikhosta är en långvarig och allvarlig sjukdom som kan vara mycket farlig för spädbarn. Den tidigare allmänna vaccineringen mot kikhosta upphörde 1979 pga dålig effekt och allvarliga biverkningar. Den återinfördes -96 men många avstår. 114 TV4 TEXT 06 JUL 18:59:51 Kikhosta livsfarligt för småbarn Sedan 1996 vaccineras alla barn mot kikhosta igen och antalet sjukdomsfall har minskat. Men nu varnar barnläkare för att vaccinet ger en falsk trygghet som kan bli ödesdiger för små barn. Ovana vid sjukdomen gör att de äldre ovaccinerade barnen smittar de yngre. För trots att barn nu får den första sprutan vid tre månaders ålder så har de inte fullt skydd förrän efter den tredje som man ger vid ett års ålder. Och det är under den perioden som de är som mest känsliga.
Kikhosta är en besvärlig sjukdom, men sällan farlig. Endast för spädbarn finns allvarligare - fast små - risker. Det är därför intressant att läkare nu börjar skriva brasklappar om vaccinskyddet just för spädbarn - förevändningen är att de inte "hunnit" få alla tre sprutorna. Anledningen att vaccinera sitt barn minskar ytterligare. Se t ex föräldrabrevet här.
Smittskyddsinstitutets egen website är en lämplig inkörspunkt för fortsatt analys. Av deras statistik framgår att antalet statistikförda kikhostefall varierar mycket starkt mellan åren. För åren före 1996 tycks statistiken helt bristfällig, (mera om detta nedan). För åren efter 1996 finns däremot utförlig statistik också regionalt:
Där kan man t ex utläsa att risken för att drabbas av kikhosta under de senaste tre åren i t ex Västerbotten varierat mellan 600 fall /miljonen och 28 fall /miljonen. Risken i Skåne under hela denna period varit ca 175-250/ miljonen. I Värmland har motsvarande risk 1997-1998-1999 varierat mellan 100 fall /miljonen - 12 fall /miljonen - 280 fall /miljonen. (Eftersom länen har mycket olika folkmängd får man alltså justera angivna sjukfallssiffror efter folkmängden. Det har gjorts ovan.)
Där kan man t ex utläsa att risken för att drabbas av kikhosta under de senaste tre åren i t ex Västerbotten varierat mellan 600 fall /miljonen och 28 fall /miljonen. Risken i Skåne under hela denna period varit ca 175-250/ miljonen. I Värmland har motsvarande risk 1997-1998-1999 varierat mellan 100 fall /miljonen - 12 fall /miljonen - 280 fall /miljonen.
(Eftersom länen har mycket olika folkmängd får man alltså justera angivna sjukfallssiffror efter folkmängden. Det har gjorts ovan.)
Sjuktalen i regionerna varierar alltså ytterligt kraftigt och osystematiskt mellan åren. Samtidigt vet vi att huvuddelen av varje årskull barn i varje region vaccineras mot kikhosta. Detta visar att vaccinationsfrekvensen helt enkelt inte kan ha något att göra med sjukfallens variationer!! Aborrfjäll och kaffesump torde ha större prognosvärde än uppgifter om vaccinationsfrekvensen i en region!
Ingen människa kan väl påstå t ex att Värmlands barn under 1998 var närmast totalvaccinerade, medan deras vaccinationer närmast upphörde 1999? Det är alltså bondfångarförsök att använda ett sextiotal fall i Västra Götaland som en indikator på vaccinationsfrekvens - t ex föräldrars vägran att vaccinera i rädsla för bieffekter. Dessa sextio fall motsvarar 40 fall/miljonen i detta län, alltså en jämförelsevis försumbar variation mellan åren. Fortfarande 1999 låg Västra Götaland på ca 150 fall/miljonen, inget talar alltså för att denna landsända skulle vara värre utsatt än nån annan.
På Smittskyddsinstitutets webplats hittar vi också denna notis stort uppslagen:
Kikhosteepidemi i Västsverige (6/7) Smittskyddsläkare varnar för en kikhostepidemi i Västra Götaland. Ett 60-tal fall har upptäckts på Kärnsjukhuset i Skövde. Många har sedan den allmänna vaccineringen mot kikhosta valt bort vaccineringen av rädsla för biverkningarna. - Det är väldigt många fler fall i år jämfört med de senaste åren, säger smittskyddsläkare Eva Lindhausen. TT, 2000-07-06
När SMI här basunerar ut att det pågår en kikhostepidemi i Västsverige och att "många har valt bort vaccineringen av rädsla för biverkningarna ", samt att det är "många fler fall i år jämfört med de senaste åren" så är det alltså löst sammankopplade påståenden utan spår av bevis för sammanhangen. De sextio sjukdomsfall man åberopar motsvarar en relativt normal variation mellan olika år i en region. Några uppgifter över den verkliga vaccinationsfrekvensen och hur den har förändrats under åren visar man över huvudtaget inte, inte heller över åldersfördelningen eller vaccinationsstatus bland de drabbade.
Från andra studier kan vi dock hämta att t ex
- i en epidemi i Cincinnatti 1993 hade 82% av de drabbade barnen fått minst tre doser kikhostevaccin - 89% av de australiska barn som 1996 drabbades av kikhosta var fullt vaccinerade... (Källa: Beattie: "Vaccination - en förälders dilemma, utgiven av SAVE), tel 026/ 1921247 )
- i en epidemi i Cincinnatti 1993 hade 82% av de drabbade barnen fått minst tre doser kikhostevaccin
- 89% av de australiska barn som 1996 drabbades av kikhosta var fullt vaccinerade...
(Källa: Beattie: "Vaccination - en förälders dilemma, utgiven av SAVE), tel 026/ 1921247 )
Det finns alltså inte spår av bevis, eller ens grund att anta, att en något högre vaccinationsfrekvens i Västra Götaland skulle ha medfört väsentligt färre sjukdomsfall denna vår.
I en annan nyhetsnotis, citerad ovan, bekänner man att vaccination inte heller skyddar spädbarnen, dvs dem som möjligen skulle behöva något skydd. I stället är nu argumentationen att det är de ovaccinerade och därför sjuka äldre barnen som smittar spädbarnen. Detta skulle ge argument för vaccination trots att vaccinationen alltså inte skyddar de vaccinerade barnen själva i späd ålder. ( En variant på den sk flock- eller härdimmuniteten som diskuterades i Månadsmagasinet Maj 2000) .
Vilka fakta kan detta påstående vila på? Exemplen från Cincinatti och Austalien visar alltså att 8-9 av tio kikhostande barn redan har fått sina vaccinationer. Vet man alltså att dessa vaccinerade hostande barn inte smittar, medan ovaccinerade hostande barn smittar? Om man verkligen undersökt saken så noga, varför hävdar man då att vaccinationer skyddar mot sjukdomen, fast de bevisligen inte gör det?
I TV-programmet Efterlyst får vi ibland se bilder på verkliga bovar. Ofta ser de hederliga, sympatiska och pålitliga ut, och man kan förvånas över det. Men det borde vara en självklarhet - ska man kunna lura folk så måste man verka pålitlig. Och när folk ljuger en rätt upp i ansiktet med allvarlig och seriös uppsyn - då går man ofta på det!
Vad var det nu Skolverket skrev? :
"Webbplatser hos till exempel myndigheter och etablerade organisationer kan ses som "fakta"platser. Man kan utgå ifrån att de beskriver sin verksamhet på olika sätt och att det de säger är "sant" ur den speciella myndighetens/organisationens synpunkt. Likaså kan man utgå från att statistik och rapporter från myndigheter inte är förvanskade. "
På så sätt tvättar den ena handen den andra: Den ena ljuger, och den andra intygar lögnarens trovärdighet.
Den väl inarbetade myt som gör denna typ av bedrägerier möjliga är föreställningen att vaccinering är det samma som "skydd mot sjukdom", samt att den allmänna vaccineringen är orsaken till att många tidigare fruktade sjukdomar närmast kunnat utrotas. Verkligheten är dock en annan. Följande diagram över australiska dödsorsaker visar att den allmänna vaccineringen infördes då sjukdomen redan var så gott som utplånad som dödsorsak. Det går knappast att hävda att en ORSAK inträffar EFTER verkan.
(Källa: Beattie: "Vaccination - en förälders dilemma, utgiven av SAVE)
Man kan fördjupa sig i SMI:s siffror. Som nämnts återupptogs den allmänna kikhostevaccineringen 1996. De data SMI redovisar är följande serie över positiva "laboratorieprovresultat" under årtiondet:
SMI: Anmälningspliktiga bakteriologiska diagnoser från laboratorierapporten (Bordetella pertussis, kikhosta)
1990
1991
1992
1993
1994
1995
1996
1997
1998
1999
11572
11970
10256
12321
13990
11385
8995
3699
1609
2222
Av dem tycks framgå en alldeles förbluffande snabb effekt av den återinförda vaccineringen 1996: Genast sjönk antalet positiva provsvar till endast ca 15-20% av tidigare nivåer, trots att endast en liten del av barnen i de lägre åldersgrupperna - dvs de nyfödda under året, kanske 5-15% - hunnit vaccineras. Ännu mer förvånande är den snabba minskningen med tanke på att man - numera - medger att vaccinet inte har full skyddseffekt på spädbarn - dvs dem som fick vaccinet, och att statistiken omfattar alla åldersgrupper. Enligt denna statistik kan man alltså genom att vaccinera spädbarn ( för vilka skyddseffekten alltså anses vara begränsad) kraftigt minska kikhostan i alla åldersgrupper. Detta borde biologiskt och medicinskt vara ett totalt mysterium.
Detta mysterium är dock en artificiell produkt: I själva verket torde läkarnas benägenhet att diagnosticera, rapportera och remittera misstänkt kikhosta drastiskt ha förändras samtidigt med att vaccinationen infördes 1996. 1996 infördes nämligen anmälningsplikt för kikhosta ( särskilda blanketter), vilket innebär större arbetsuppgifter för den läkare som vågar ställa kikhostediagnosen.
"Beslutet innebär att alla fall av kikhosta måste anmälas till smittskyddsläkaren, liksom uppgifter om patientens identitet och omständigheterna kring insjuknandet" Svd 96 12 11
Dessutom upphörde vid denna tidpunkt 1996-97 de omfattande sk vaccinstudier som föregått beslutet om reguljär kikhostevacinering, och som dittills föranlett åtskilliga laboratorieprov av forskningsskäl.
Statistiken över laboratorieprov ger alltså därför inget användbart underlag för att bedöma kikhostans utbredning överhuvudtaget. Men detta är inget SMI talar om , utan det får läsaren själv räkna ut om han kan. Tanken med publicering av denna typ av vilseledande statistik är väl just att ge ett så positivt intryck som möjligt av vaccineringen, vilket också lyckas:
Vaccin har gjort kikhosta sällsynt NA 99 02 20 STOCKHOLM (TT) Antalet fall av kikhosta har minskat dramatiskt under de senaste åren. För fyra år sedan rapporterades drygt 13 000 fall. Förra året var siffran nere på 1 600. Orsaken är att man 1996 regelmässigt började vaccinera spädbarn igen
OBS att SMI helt saknar uppgifter över antalet fall av kikhosta före 1996, denna del av statstiken upptogs först då anmälningsplikten och vaccinationen infördes!!! Medan t ex antalet positiva laboratorieprov 1997 var 3699 anmäldes endast 2490 kikhostefall detta år, vilket illustrerar att antal positiva laboratoriesvar och antal sjukfall är helt olika saker i statistiken. Till de sjunkande siffrorna finns enligt TT här endast en säger en orsak - nämligen den regelmässiga vaccineringen.... Ack ja.
I själva verket kan alltså hela statistikföringen vara totalt missvisande:
Fler barn än man tror får kikhosta GP 99 01 22 Mellan 1000 och 2000 barn får i dag diagnosen kikhosta. I verkligheten tror man att mellan 10 och 20 gånger så många insjuknar i kikhosta. För tre år sedan fick 13000 diagnosen.....
Denna uppgift från 1999 ger anledning misstänka att det arbetssamma anmälningsförfarandet efter 1996 har gjort läkare tveksamma att ställa diagnosen kikhosta (om nu ens barnet kommer till läkaren). Så passande och förutseende att införa anmälningsplikten samtidigt med den nya vaccinationer....!
Att diagnosen ofta är osäker och läkarens bedömning godtycklig torde också vara klart.
Baby avled i kikhosta NA 99 04 09 MALMÖ (TT). Barnkliniken vid Universitetssjukhuset MAS i Malmö har anmälts till Socialstyrelsen sedan en fyra månaders pojke dött i kikhosta. Minst åtta läkare träffade pojken medan han var sjuk. Ingen av dem kom på att det var kikhosta han led av.
OBS att detta dödsfall inträffade en månad efter första reguljära kikhostevaccinering. Inga uppgifter ges om barnet var vaccinerat eller ej. Jmf nyhetsnotisen: " nu varnar barnläkare för att vaccinet ger en falsk trygghet som kan bli ödesdiger för små barn"
(...:Likaså kan man utgå från att statistik och rapporter från myndigheter inte är förvanskade. "...sic!)
-----
DN den 6 juli ger en kompletterande bild: (artikelförf Kerstin Hellbom)
...Trots att alla små barn nu vaccineras mot kikhosta utbryter lokala epidemier då och då i landet. Just nu grasserar kikhostebakterien i Västra Götaland och smittar framförallt barn som är födda innan den allmänna vaccinationen infördes 1996. - Vi har haft ett ökande antal fall ända sedan slutet av förra året. Ungefär 25 procent av alla prover som kommer in är positiva. Det är ungefär lika många som innan vaccinationen infördes, säger Eva Lindhausen, smittskyddsläkare i Västra Götaland. Men det betyder inte att kikhostan är på väg tillbaka. Vaccinet har medfört att antalet insjuknade reducerats kraftigt, men vaccinet ger inte hundraprocentigt skydd. Dessutom finns några åldergrupper barn som är extra känsliga för bakterien, de som är födda i slutet av 1980-talet och början av 1990-talet. De befann sig i skarven mellan 1979 då det tidigare kikhostevaccinet drogs in och 1996 då det nya kom. Eftersom ett stort antal barn då ingick i vaccinstudier var det inte så mycket kikhostebakterier i omlopp, vilket innebar att många barn inte utsattes för den och inte skapade någon naturlig immunitet. Hos äldre i övrigt friska barn brukar kikhostan inte bli värre än en långvarig, hostig förkylning, men för spädbarn, dom ännu inte utvecklat bröstkorgen så de kan få stöd för hostan, kan den vara vara dödlig. Föräldrar som misstänker kikhosta hos mycket små barn bör därför söka läkarvård.
Vi har haft ett ökande antal fall sedan slutet av förra året, säger man. Denna ökning sker alltså trots och efter fyra års träget vaccinerande. "Det är ungefär lika många som innan vaccinationen infördes" Nu gäller det alltså att hävda att vaccinerna trots detta är effektiva: Då påstår man att "vaccinet medfört att antalet insjuknade reducerats kraftigt"... Men nyss var det ju en kraftig ökning? Ja , men det beror på att vaccinet inte ger ett hundraprocentigt skydd!!!???
SMI: Kikhostefall halvårsvis 1997-2000 Sverige
1997:1
1997:2
1998:1
1998:2
1999:1
1999:2
2000:1
Antal fall
1289
1201
676
624
661
1088
1482
Dessa siffror ger ingen möjlighet att påstå att kikhostefallen minskat till följd av vaccineringens införande!
Naturligtvis förekommer rejäla variationer år från år, men 1997-98 var fortfarande endast en blygsam andel av de aktuella åldersgrupperna vaccinerade. År 2000 - efter fyra års vaccinering - är en betydligt större andel av barnen vaccinerade. Ändå har kikhostefallen uppenbarligen ökat under hela sista året. De regionala variationerna över tid är också så stora, att det helt enkelt inte går att urskilja någon trend alls. (Se ovan)
Dock - säger man - finns det fortfarande kvar barn ur tidigare årskullar som inte har vaccinerats. Men andelen ovaccinerade barn har väl rimligtvis blivit MINDRE OCH ÄLDRE under de senaste fyra åren och inte STÖRRE ? Hur skulle de allt färre ovaccinerade barnen då kunna förklara en ÖKANDE kikhosta år 2000 jämfört med 1997, 1998, 1999? Jo här tillgriper man fantastiska kullerbyttor:
Under den "vaccinfria" perioden 1979-96 påstår man nu att landet var mer fritt från kikhostebakterier än under andra perioder, varför många barn inte fick "naturlig kontakt med kikhostebakterierna", och därmed inte immuniserades på naturligt sätt. Detta beror i sin tur på de "kikhostestudier" som genomfördes ( i klartext: vaccinationsförsök utanför det reguljära vaccinationsprogrammet). ( I dessa "kikhostestudier" har vi väl också förklaringen till SMI:s märkliga statistik äver laboratoriesvar 1990-2000?! Fram till 1996 genomfördes mängder av laboratorieprover av rena forskningsskäl!!! Därför är siffrorna före o efter 1996 ojämförbara, vilket man aktar sig noga för att tala om.)
Under den "vaccinfria" perioden 1979-96 påstår man nu att landet var mer fritt från kikhostebakterier än under andra perioder, varför många barn inte fick "naturlig kontakt med kikhostebakterierna", och därmed inte immuniserades på naturligt sätt. Detta beror i sin tur på de "kikhostestudier" som genomfördes ( i klartext: vaccinationsförsök utanför det reguljära vaccinationsprogrammet).
( I dessa "kikhostestudier" har vi väl också förklaringen till SMI:s märkliga statistik äver laboratoriesvar 1990-2000?! Fram till 1996 genomfördes mängder av laboratorieprover av rena forskningsskäl!!! Därför är siffrorna före o efter 1996 ojämförbara, vilket man aktar sig noga för att tala om.)
Vad vi uppmanas att tro är alltså att
1) de årliga kikhostefallen 1979-96 var fler än efter vaccinationernas införande 1996-2000 (eftersom vaccinationerna inneburit en minskning..?) SMI redovisar dock inte någon som helst statistik från tiden 1979-1996 som visar detta (laboratorieprovstatistiken är ju manipulerad och meningslös, se ovan) 2) 1979-96 fanns färre bakterier i omlopp, så barnen fick inte naturlig kontakt med dem, och blev därför inte immuna. I stället drabbas dessa barn av kikhosta först flera år efter vaccineringens genomförande, dvs i år, år 2000!!! Det måste väl också betyda att bakterierna blivit vanligare efter vaccineringens införande? Hur kan detta komma sig? 3) trots att färre bakterier fanns i omlopp 1979-96 var alltså fler barn sjuka då, (eftersom de var ovaccinerade, se pkt 1 ovan). Men dessa mängder av sjuka ovaccinerade barn lyckades inte sprida bakterierna omkring sig, så att fler bakterier kom i omlopp och andra barn immuniserades på ett naturligt sätt..?????? 4) däremot lyckas numera - år 2000 - ovaccinerade sjuka barn sprida smittan i så hög utsträckning, så att också vaccinerade spädbarn blir sjuka i högre utsträckning än någonsin.... 5) de vaccinationsstudier som genomfördes 1979-96 måste ha varit ytterst effektiva på att nedbringa antalet bakterier i omlopp under denna tid, men synnerligen ineffektiva på att skydda barnen från att få kikhosta? osv osv osv
1) de årliga kikhostefallen 1979-96 var fler än efter vaccinationernas införande 1996-2000 (eftersom vaccinationerna inneburit en minskning..?) SMI redovisar dock inte någon som helst statistik från tiden 1979-1996 som visar detta (laboratorieprovstatistiken är ju manipulerad och meningslös, se ovan)
2) 1979-96 fanns färre bakterier i omlopp, så barnen fick inte naturlig kontakt med dem, och blev därför inte immuna. I stället drabbas dessa barn av kikhosta först flera år efter vaccineringens genomförande, dvs i år, år 2000!!! Det måste väl också betyda att bakterierna blivit vanligare efter vaccineringens införande? Hur kan detta komma sig?
3) trots att färre bakterier fanns i omlopp 1979-96 var alltså fler barn sjuka då, (eftersom de var ovaccinerade, se pkt 1 ovan). Men dessa mängder av sjuka ovaccinerade barn lyckades inte sprida bakterierna omkring sig, så att fler bakterier kom i omlopp och andra barn immuniserades på ett naturligt sätt..??????
4) däremot lyckas numera - år 2000 - ovaccinerade sjuka barn sprida smittan i så hög utsträckning, så att också vaccinerade spädbarn blir sjuka i högre utsträckning än någonsin....
5) de vaccinationsstudier som genomfördes 1979-96 måste ha varit ytterst effektiva på att nedbringa antalet bakterier i omlopp under denna tid, men synnerligen ineffektiva på att skydda barnen från att få kikhosta?
osv osv osv
KORT SAGT: GALLIMATIAS OCH RAPPAKALJA!
Ingen av den senaste tidens mord- o brandrättegångar har bjudit på tillnärmelsevis så motstridiga, självmotsägande och snirkliga vittnesmål, som uppgifterna om kikhostan. Domaren hade nog här varit tvungen att skarpt uppmana vittnena att betänka straffet för mened, eller direkt döma för domstolstrots. Men inom medicin och medicinsk journalistik behöver man inte vara rädd. Här sväljer journalister och allmänhet vilka dumheter som helst. Lojalt ljugande belönas i stället med befordran.
Men så går det till när media och medicinska intressen ska skapa rubriker i sommarstiltjen. Inget behöver ha hänt, inget behöver bevisas. Så kan man alltså i den ena nyhetsnotisen rapportera "många fler sjukdomsfall" och i den andra att "antalet sjukdomsfall minskar". Enligt den ena notisen vaccineras "alla barn", enligt den andra är det "många som avstår". Och när statistiken redovisar att kikhostefallen ökar efter fyra års vaccinering trumpetar massmedia fortfarande ut att orsaken till nya epidemier är att föräldrar inte vill låta sina barn vaccineras.
Behöver vi överhuvudtaget en nyhetsrapportering av denna kaliber? Men när sjukvården gör folk sjuka och skolan avhåller eleverna från kritiskt tänkande, så är det stilenligt att massmedia gör sitt för att hålla folk felinformerade och okunniga. Ang massmedias tystnad i vaccinationsfrågorna , se här!
Men den arme elev som enligt skolverkets rekommendationer ska lägga sitt huvud på hatthyllan innan han börjar "använda Internet i skolarbetet" slipper åtminstone just denna sorglustiga historia om verklighetsförvanskning. Det är ju fortfarande sommarlov, och till terminstarten kommer säkert nya "objektiva fakta" att sätta tänderna i....
Den som undrar hur rimligtvis intelligenta och högutbildade läkare kan förmås svälja, acceptera och sprida dumheter av detta slag kan ha glädje av denna analys av läkarutbildningen
Enligt SMIs statistik har antalet kikhostefall alltså ÖKAT efter fyra års allmänna vaccinationer. Detta måste man nu förklara bort genom att lägga skulden på det fåtal som INTE låtit vaccinera sig. Detta framtvingar logiska stolligheter, falsarier, manipulerade siffror och undertryckta fakta. (...:Likaså kan man utgå från att statistik och rapporter från myndigheter inte är förvanskade. "...sic!)
Och sådant vill man kalla vetenskap. (Strategin borde kallas "Bränn en häxa i stället!")
Den logiska och självklara slutsats som kan dras av tillgängliga data är emellertid att vaccinationerna inte kan visas ha någon som helst sjukdomsförebyggande roll. (Däremot finns det data som pekar på att de har sjukdomsframkallande roll, t e x här o här )
Denna slutsats får dock inte dras. Vilket åter ger anledning att fråga "Vem äger Vetenskapen?".
Vi kan förutse att man härnäst kommer att förklara att statistiken är ytterst bristfällig och vilseledande, och att slutsatsen ovan är en synvilla, baserad på felaktig statistik. Men denna felaktiga statistik har under många år dugt bra när man velat motivera vaccinationskampanjerna, och dra långa tirader om oansvariga föräldrar som inte vill vaccinera sina barn.
Motiven för detta bedrägeri?
En vaccindos mot kikhosta kostar ca 100:- 3 doser/barn under första levnadsåret = 300:-. Antal barn/år = ca 75000 *300:-= 22,5 miljoner kr/år. Men det var bara Sverige, det. Och bara kikhosta.
Var det nån som fick nåt i halsen......?. Host, host.
Tipsa dina vänner om SIEMs site!
SVT TEXT 107 Tor 13 Jul 16:03:05 Miljön viktigaste orsaken till cancer Miljöfaktorer är viktigare än gener vid utvecklandet av cancer. Det framgår av en nordisk studie av ca 90 000 tvillingpar, som presenteras i New England Journal of Medicine. Studien bygger på tvillingregistren i Sverige, Danmark och Finland. Data från dessa har samkörts med respektive lands cancerregister. Ca 70 procent av all cancer orsakas av faktorer i miljön. Ärftligheten spelar störst roll vid prostatacancer, bukspotts- och grovtarmscancer. Liv- modercancer verkar inte vara ärftligt.
SIEMs kommentar: Huvuddelen av den faktiska cancern är oberoende av det genetiska arvet. Detta kan verka märkligt eftersom merparten av läkemedelsindustrins forskning tycks inrikta sig just på att "finna de gener som ger cancer". Man letar alltså nån annanstans än där problemet finns.
- Vad gör du lille vän? - Jag letar efter min nyckelknippa? - Tappade du den här då? - Nej, jag tappade den därborta - Men varför letar du här då? - Det är ljusare att leta här.
Anledningen är naturligtvis ekonomisk: Det är lönsammare för den kemiska industrin att exploatera den genetiska koden, än att bekämpa de miljögifter som samma industri tillverkar och sprider. Det är rimligtvis anledningen till att nyheten publiceras i detta skick, utan kritiska kommentarer.
En kritisk eftertanke visar nämligen att ärftlighetens roll för sjukdomsutveckling trots allt måste ha överskattats i studien! Detta framgår av studiens uppläggning: Vad kan man nämligen få reda på genom att studera tvillingpar?
Jo - om två tvillingar antas ha samma genetiska arv så är det "bara" miljön som skiljer. Om då den ene får cancer, men inte den andre, så måste det rimligtvis bero på miljön. Och om båda får cancer beror det på ärftlighet. Eller hur?
NEJ!!
Det genetiska arvet är inte det enda som tvillingarna har gemensamt. De flesta kommer att växa upp i samma familj, med samma kultur-, mat-, livsstil-, boendemiljö, sjukvårdsvanor och medicinkonsumtion etc. Även om båda får t ex tarmcancer - hur kan vi veta att det beror på just det genetiska arvet? Det kan ju lika gärna bero på något annat de båda tvillingarna har gemensamt i sin miljö?!
Vad undersökningen möjligen kan visa är att det genetiska arvet OMÖJLIGEN kan vara orsak till mer än 30% av den påträffande cancern. Rimligen är den faktiska siffran mycket, mycket lägre.
Endast genom korrekta experiment kan man vetenskapligt bevisa orsakssamband. Och tvillingundersökningar av detta slag bytgger inte på experiment. Därför kan de inte visa orsakssamband. Däremot kan de motbevisa vissa orsakssamband. Och det är det de gjort.
Pinsamt för genetikens exploatörer. Men såna här resultat går väl att smussla undan och tysta ner.
(Mer om den överdrivna tilltron till genforskningen här)
SVT TEXT 106 Ons 05 Jul 15:42:30 Insekt resistent mot bekämpningsmedel Rapsbaggen har blivit resistent mot bekämpningsmedel och skadeinsekten håller nu på att äta upp stora delar av rapsskörden i Östergötland, skriver Dagens Nyheter. Lantbrukarna i Östergötland har i år tvingats spruta sina fält flera gånger men inte fått bort rapsbaggarna. Vid lantbruksuniversitetets tester har över hälften av baggarna överlevt. -Får vi inte använda nya bekämpnings- medel blir det inte många lantbrukare kvar som odlar oljeväxter nästa år, säger Göran Gustafsson, vid Jordbruks- verkets växtskyddscentral i Linköping.
SIEMs kommentar: Resistensutveckling är en naturlig följd av det ymniga bruket av kemiska gifter i vårt samhälle, både utvärtes (som miljögifter) och invärtes ( som läkemedel). Vi kan räkna med att allt fler kemiska läkemedel under de kommande åren blir alltmer verkningslösa, eller oförutsägbara i sina verkningar, till följd av resistensutveckling. Resistens är nämligen inte - som den gamla genetiken sökt inbilla oss - någon slumpmässig mutation, utan en intelligent anpassning av cellens arvsmassa till en ny miljö. ( Du läste väl förra månadsmagasinets artikel om detta?) Det är dock långt ifrån alltid resultatet blir bekvämt för oss som människor, eller för politiska och ekonomiska intressen.
Månne f ö uppträdandet av resistenta rapsbaggar har något att göra med den genmanipulerade raps som nyss olagligen introducerades i Sverige? Kan man f ö tänka sig en bättre marknadsföringsåtgärd för nya grödor än inplantering av skadeinsekter som är resistenta mot de gamla bekämpningsgifterna?
SVT TEXT 109 Sön 09 Jul 13:34:21 "Oetiskt att försöka bota baksmälla" "Vi ifrågasätter etiken i den forskning som bedrivs för att hitta botemedel mot baksmälla". Det skriver företrädare för bl.a. Väg- verket, Karolinska institutet, Statens haverikommission och Läkemedelsverket i en debattartikel i Dagens Nyheter. De kräver ett stopp för den forskning som bedrivs på KI för att få fram med- el som sägs kunna bota baksmälla. När kroppen utsätts för gift är bak- smällan en naturlig reaktion, menar de. Om den elimineras, finns det risk att alkoholkonsumtionen ökar.
SIEMs kommentar: Tankegången är intressant: Medicinen bör alltså avhålla sig från åtgärder som kan underlätta ett omoraliskt, ansvarslöst eller lättsinnigt beteende med hälsorisker. Till sådant räknas tydligen aloholkonsumtion. Men vad mer? Tillfälliga sexuella förbindelser? Överdrivet ätande? Övermaga stressande? Ansvarslös befruktning och oplanerat föräldraskap? Otillbörligt riskabla och äventyrliga fritidssysselsättningar? Omänskliga skönhetsideal och hälsovådlig bantning? Överdrivet läkemedelsätande mot banala åkommor?
Den verkliga anledningen till motståndet kan vara ett annat. Som SIEM tidigare berättat byger detta medel i huvudsak på vitaminer och mineraler, dvs ej patenterbara substanser, Utvecklingsarbetet sker enligt uppgift på forskarnas fritid. Hur skulle det gå om sådana medel visar sig medicinskt verksamma?
Vi väntar med spänning på näste inlägg i debatten. Givetvis kommer Läkemedelsverk m fl nu kräva stopp för bantningsmedel som kan underlätta oansvarigt ätande, ppiller som kan underlätta oansvarigt sexliv, smärtlindring vid födsel av oplanerade barn, Losec som kan tillåta ohälsosamt stressande osv.....?
SVT TEXT 121 Mån 26 Jun 20:56:30 INRIKES 26 JUNI Klamydia och gonorré ökar i Sverige Könssjukdomarna klamydia och gonorré har ökat mycket i Sverige de senaste åren, enligt Smittskyddsinstitutet. Ungdomar drabbas mest. Förra året anmäldes 16 709 fall av klamydia, tio procent fler än 1998 och 23 procent fler än 1994. Ökningen håller i sig i år. Mest ökar klamydia hos flickor 15-19 år. Antalet anmälningar av gonorré har ökat från 211 år 1996 till 431 förra året - 104 procent. Ökningen tycks fortsätta i år. Antalet syfilisfall har också ökat, däremot inte antalet hivsmittade.
SIEMs kommentar: Nånting är skumt. Klamydia, gonorré o syfilis överförs genom oskyddade samlag, precis som HIV anses göra. Anledningen till att HIV minskar anses vara att man "skyddar sig bättre". Ena märkliga kondomer man har som släpper igenom stora kryp o baselusker, men stänger inne små virus. .Eftersom den trettonde världskongressen om AIDS ägt rrum under denna månad, kan det finnas anledning att låta uppmärksamheten dröja lite extra vid dessa små krabater_
De flesta "vanliga" historiska händelser inleds med stor förvirring. Först i efterhand uppkommer en allt större enighet om vad som egentligen hände. Efter ett militärt slag räknar man döda och sårade, fastställer platsen för slaget, när det började och när det var över, vem som förde befälet, vad som utspelade sig i olika skeenden etc, vem som vann vad, och vem som förlorade vad. Och ju längre tiden går desto mer samstämmig blir ofta uppfattningen om vad som hänt och varför.
När det gäller nutida medicinska händelser tycks det vara precis tvärtom: Redan från början tycks expertisen veta precis vad det är som händer, i vart fall tillräckligt för att kunna sprida det vanliga "det finns ingen anledning till oro". Men ju längre tiden går desto mer osäker kan man bli. Den tidigare enigheten blir alltmer tillkämpad och sammanhålles av kollegiala påtryckningar, åsiktsförtryck och eventuellt starkare åtgärder än så. Emellertid överförs uppmärksamheten efterhand - utan att sakläget klargörs - till mer dagsaktuella frågor, där man återigen vet precis vad det är som händer och vad som ska göras....
Den sydafrikanske presidenten Mbeke har denna vår retat upp hela det internationella medicinska etablissemanget. Inför världskongressen om AIDs i Sydafrika har han haft den dåliga smaken att ifrågasätta några heliga teser i AIDs-frågan, och t o m lyssna på alternativa åsikter i frågan, t e x Peter Duesbergs. ( Duesberg var den erkände expert på retrovirus som 1987 förklarade att HIV-virus omöjligen kunde vara orsak till AIDS, och därigenom höll på att skapa inrikespoltitisk katastrof i USA, tills man lyckades utestänga honom från all massmediaexponering.)
Den politiska paniken ligger nära, eftersom Sydafrika har en ledande roll i den afrikanska opinionsbildningen, och man kan frukta en medicinsk domino-effekt om afrikanska politiker börjar ifrågasätta medicinska myter. Det strupgrepp som internationella medicinska intressen har tagit över Afrika, bl a med hjälp av AIDs-problematiken, skulle då kunna brytas. Detta skulle kunna få oöverskådliga följder. Kontinenten skulle kanske inte längre stå till förfogande för storskaliga medicinska experiment och vaccinationskampanjer, tonvis av "hjälpsändningar" med föråldrade medicinska produkter skulle ha svårt att få avsättning, osv. Inte var det en SÅDAN självständighet vi ville att Afrika skulle få, inte. Lite mer Onkel Tom om vi får be..... Alltså krävs rättning i leden. Mbeke måste kväsas, och genom "association by guilt" alltmer sammankopplas med Mugabe. Så tycks också snabbt ske i västerländska massmedia.
Inte mindre än 5000 "ledande" forskare har därför undertecknat en skrivelse till Mbeke, där man kraftigt understryker de etablerade medicinska teserna. Samtidigt skramlar Clinton och andra med ekonomiska vapen, för att inte Sydafrikas ansträngningar för att få bukt med AIDs-problemet ska mattas.
Bland det som tycks ligga västerländska intressen särskilt varmt om hjärtat är att HIV-positiva mödrar i samband med förlossningen ska behandlas med starka bromsmediciner (cellgifter), vilket sägs minska risken för att barnen ska bli HIV-positiva. Man har i olika omgångar krävt att Sydafrika ska genomföra sådana rutiner som bevis på sin pålitlighet i AIDs-frågan. De invändningar som Sydafrika framfört viftar man bort, tex - att man inte har de sjukvårdsresurser och hygieniska förhållanden, under vilka en sådan medicinering kan ske på ett säkert sätt , - att barnen till de HIV-infekterade mödrarna troligen kommer att tidigt bli moderlösa eftersom mödrarna inte har råd med fortsatt dyrbar bromsmedicinering - en sådan medicinering måste ingå i ett helt paket med uppföljning av moderns och spädbarnets vårdsituation för att undvika stigmatisering av aidsdrabbade; samt - kostnaderna för medicinerna är alldeles för höga Den västerländska oförståelsen för denna typ av problem bidrar till att debatten sker i allt mer skärpt tonläge.
Bland det som tycks ligga västerländska intressen särskilt varmt om hjärtat är att HIV-positiva mödrar i samband med förlossningen ska behandlas med starka bromsmediciner (cellgifter), vilket sägs minska risken för att barnen ska bli HIV-positiva. Man har i olika omgångar krävt att Sydafrika ska genomföra sådana rutiner som bevis på sin pålitlighet i AIDs-frågan. De invändningar som Sydafrika framfört viftar man bort, tex
- att man inte har de sjukvårdsresurser och hygieniska förhållanden, under vilka en sådan medicinering kan ske på ett säkert sätt , - att barnen till de HIV-infekterade mödrarna troligen kommer att tidigt bli moderlösa eftersom mödrarna inte har råd med fortsatt dyrbar bromsmedicinering - en sådan medicinering måste ingå i ett helt paket med uppföljning av moderns och spädbarnets vårdsituation för att undvika stigmatisering av aidsdrabbade; samt - kostnaderna för medicinerna är alldeles för höga
Den västerländska oförståelsen för denna typ av problem bidrar till att debatten sker i allt mer skärpt tonläge.
Vad handlar då detta egentligen om? Massmedia antyder bilden av en "nygalen" afrikansk diktator (i likhet med den tidigare respekterade Mugabe, vars galenskap inträdde då han började trampa vita intressen på tårna), som inte bekymrar sig för sitt folks hälsa, utan söker billiga undanflykter för att slippa åtgärder som kan minska smittorisken för den kringliggande världen, eventuellt vägledd av sexuell puritanism som gör att han inte tål att uttala ordet kondom.
Denna nedlåtande hållning har redan letat sig ut till minsta landsortshåla. Vi kan t ex i Ulricehamns Tidnings ledare den 11 aug läsa att
"Sydafrika har en egen speciell aidsdebatt eftersom regeringen lyssnat på anhängare av alternativa förklaringsmodeller om epidemiens uppkomst och uttryckt tro på mirakelmedicner. Ett sidospår man ägnat sig åt, kanske i bitterheten över att aids verkar undergräva frukterna av den seger man vann över rasistregimen".
Vad är det då Mbeke sagt, som föranlett denna vetenskapliga och politiska oro?
Jo - att AIDs inte bara är fråga om ett virus, utan även en fråga om fattigdom och droger!
Så makalöst hädiskt att antyda att människors hälsa inte helt ligger i läkarnas och läkemedelsindustrins händer!!! Att påstå något sådant inför en internationell vetenskaplig kongress är alltför provocerande för att få passera. Att tro på att minskad fatttigdom och förgiftning kan förbättra hälsotillståndet är alltså "tro på mirakelmediciner". (Att det är just mirakelmedicinen "stigande välstånd" som fått bukt med klassiska hälsoproblem i västerlandet (och inte t ex vaccinering) är ju också fullkomligt okänt för t ex UT.) Dessutom är det ju förfärande att en politiker självständigt försöker sätta sig in i sakfrågor, utan att blint lita på vad "vetenskapen" och massmedia håller fram åt honom att tro på.
Mbekis påstående kan ju ifrågasätta det förhärskande - fast ineffektiva - behandlingsparadigmet för HIV, baserat på starka cellgifter - AZT ( f ö av läkemedelsindustrin prissatt för att vara helt oöverkomligt för afrikanska länder). När just hotet från dr Ssalis naturmedicinska behandling i det närmaste undanröjts genom kraftfullt agerande från bankerna, så kommer nu detta! Det kan ju innebära att penningströmmar riktas åt annat håll än till forskningslaboratorier och läkemedelsindustri. Det kan ju medföra att man försummar att predika en åtstramad sexualmoral, som sedan århundraden av missionärer ansetts vara kungsvägen till hälsa och framgång i Afrika ("SÄTT BYXOR PÅ NEGRERNA!!!") och ständigt fungerat som perfekt alibi för att fattigdomen består trots alla "biståndsinsatser".("Befolkningsexplosionen")
Mbekis påstående kan ju ifrågasätta det förhärskande - fast ineffektiva - behandlingsparadigmet för HIV, baserat på starka cellgifter - AZT ( f ö av läkemedelsindustrin prissatt för att vara helt oöverkomligt för afrikanska länder). När just hotet från dr Ssalis naturmedicinska behandling i det närmaste undanröjts genom kraftfullt agerande från bankerna, så kommer nu detta!
Det kan ju innebära att penningströmmar riktas åt annat håll än till forskningslaboratorier och läkemedelsindustri.
Det kan ju medföra att man försummar att predika en åtstramad sexualmoral, som sedan århundraden av missionärer ansetts vara kungsvägen till hälsa och framgång i Afrika ("SÄTT BYXOR PÅ NEGRERNA!!!") och ständigt fungerat som perfekt alibi för att fattigdomen består trots alla "biståndsinsatser".("Befolkningsexplosionen")
När kätterska tankar och påståenden dykt upp inom det medicinska och vetenskapliga skrået har man ju kunnat göra processen kort med dem på vanligt sätt - vägra publicera forskningsresultat, kollegial utfrysning, indragning av anslag etc.
Men hur ska man hantera en folkvald politiker som ger röst åt samma sak? Mbeke måste ju totalt missförstått sin viktigaste uppgift som afrikansk politisk ledare - nämligen att visa upp sin eländiga befolkning i massmedia för att kunna tigga ihop pengar till det medicinska etablissemanget! Ingenting sätter sån fart på läkemedelsförsäljningen som lite naturkatastrofer, hungersnöd och pestepidemier, men det förutsätter ju att folk visas upp i internationell TV och ser tillräckligt ödmjuka och skröpliga ut. Inte får de tala om kemisk förgiftning och ekonomisk exploatering, det blir inga insamlingspengar av det.
Och inte nog med det - sydafrikanska massmedia tycks också släppa på censuren och ge utrymme för andra uppfattningar om AIDs - exempelvis presenteras nu (6 juli) teorierna om att HIV-viruset spridits i Afrika genom WHOs poliovaccinkampanj. En viktig läkemedelsmarknad kan gå förlorad.
Man kan förstå att debattklimatet blir uppjagat, och ansiktena högröda - åtminstone de som från början var vita...
är en intressant sak. Är den mest trovärdig som offrat viktiga saker, valt utstötning och fattigdom, kanske t o m gått i döden, för sin uppfattning? Eller är den mest trovärdig som tjänat stora pengar på sina insikter, vunnit makt, ära, prestige och berömmelse och på detta sätt fått sin uppfattning "allmänt bekräftad"?
Frågan dyker ofta upp när det handlar om medicin: Medicinska kättare, kvacksalvare och trollgubbar anses ofta vara ute efter att "tjäna lättförtjänta pengar på folks dumhet". Strävan efter att tjäna pengar, eller ens förhållandet att de tar betalt för sina tjänster för att kunna överleva, anses då djupt misskrediterande, och ett bevis på att det handlar om lurendrejare. Det innebär dock att den som inte vinner materiella fördelar inte heller kan anklagas för att medvetet ljuga av lågsinnade motiv. Det som återstår är i så fall att utmåla honom som verklighetsfrämmande galning. En sådan inkompetent vettvilling kan naturligtvis inte försörja sig, och hans fattigdom blir därmed - i den allmänna meningen - beviset på hans otillräknelighet. Besvärligast av alla kättare är de som haft en framstående ställning, vilken de övergivit till förmån för askes och kätterska teser. De kan ju inte beskyllas för okunnighet eller vinningsintresse. De kan också ha en ekonomiskt oberoende position som gör dem omutliga. I det längsta kan man då tiga ihjäl dem - och då utgör de inte längre några problem . I värsta fall lyckas de dock göra sin röst hörd, vilket tyder på att de anfäktas av den särskilda sorts galenskap som innebär att de gör allt för att få uppmärksamhet. Denna galenskap gör naturligtvis att de måste anses sakna all trovärdighet. Ungefär så ser den allmänna trovärdighetsbedömning ut som vi får lära oss när det gäller vår egen kultur och samhällsliv. Kättare i andra kulturer - mot vilka vi är misstänksamma eller fientliga - betraktar vi naturligtvis med mer respektfulla ögon, det handlar då om "dissidentrörelser", "oppositionella" eller "freedom fighters" som förtjänar vår egen respekt enbart därför att de står på rätt sida, dvs "vår".
Frågan dyker ofta upp när det handlar om medicin: Medicinska kättare, kvacksalvare och trollgubbar anses ofta vara ute efter att "tjäna lättförtjänta pengar på folks dumhet". Strävan efter att tjäna pengar, eller ens förhållandet att de tar betalt för sina tjänster för att kunna överleva, anses då djupt misskrediterande, och ett bevis på att det handlar om lurendrejare.
Det innebär dock att den som inte vinner materiella fördelar inte heller kan anklagas för att medvetet ljuga av lågsinnade motiv. Det som återstår är i så fall att utmåla honom som verklighetsfrämmande galning. En sådan inkompetent vettvilling kan naturligtvis inte försörja sig, och hans fattigdom blir därmed - i den allmänna meningen - beviset på hans otillräknelighet.
Besvärligast av alla kättare är de som haft en framstående ställning, vilken de övergivit till förmån för askes och kätterska teser. De kan ju inte beskyllas för okunnighet eller vinningsintresse. De kan också ha en ekonomiskt oberoende position som gör dem omutliga. I det längsta kan man då tiga ihjäl dem - och då utgör de inte längre några problem . I värsta fall lyckas de dock göra sin röst hörd, vilket tyder på att de anfäktas av den särskilda sorts galenskap som innebär att de gör allt för att få uppmärksamhet. Denna galenskap gör naturligtvis att de måste anses sakna all trovärdighet.
Ungefär så ser den allmänna trovärdighetsbedömning ut som vi får lära oss när det gäller vår egen kultur och samhällsliv. Kättare i andra kulturer - mot vilka vi är misstänksamma eller fientliga - betraktar vi naturligtvis med mer respektfulla ögon, det handlar då om "dissidentrörelser", "oppositionella" eller "freedom fighters" som förtjänar vår egen respekt enbart därför att de står på rätt sida, dvs "vår".
Emellertid kan andra personers makalösa inkomster anföras som bevis på deras solida kompetens och obestridliga kunnande, förtjänande allmän respekt. Det handlar då om t ex företag och erkända vetenskapsmän, t ex läkare. Att dessa strävar efter att tjäna pengar, och tveklöst tar rejält betalt för sina tjänster, anses inte på något sätt vara misskrediterande, utan deras materiella framgång anses i stället bekräfta deras kompetens.
Vi kan dock i historien ofta finna att erkända och berömda personer kan behålla sin upphöjda ställning, även om de radikalt byter ståndpunkt och uppfattning. Exempelvis kan vi finna åtskilliga offentligt respekterade personligheter som först förespråkat en viss uppfattning, därefter en helt motsatt, Paulus, Luther, Wittgenstein, Marx ("je ne suis pas marxiste!"), Boris Jeltsin, för att bara plocka några ur historien. Vi kan också finna talrika exempel ur historien på "allmänt spridda uppfattningar" som med dagens ögon framstår som totalt verklighetsfrämmande. Hög samhällsställning, respektabilitet och "vad alla vet" är därför knappast något kriterium på sanningssägande.
En upphöjd ställning, prestige och berömmelse, har alltså inte ett dugg att göra med om man talar sanning eller ej. Vad som i den allmänna meningen anses vara trovärdigt har inte heller ett jota att göra med förnuftsskäl eller logik, utan bestäms av emotionella faktorer, intresseallianser, påtryckningar, propaganda, rädsla, önsketänkande och viskepelse, ungefär som andra politiska val.
Så här kan t ex en lokalpolitiker låta när det gäller kontroversiella AIDs-teorier (SIEMs Månadsmagasin februari 2000)
- Teorierna nämns visserligen i litteraturen om HIV och AIDS, men bara i förbigående och de stöds inte av allmänt vedertagna forskningsresultat. Det är sådana som skolan måste grunda sin undervisning på.
Skolans uppgift är här minsann inte att lära ut kritiskt tänkande eller analys, utan - helt i skolverkets anda - att auktoritativt sprida myndigheternas "vedertagna" uppfattningar i olika sakfrågor till eleverna. På så sätt kan man snart konstatera att "detta är vad alla vet"...., därför att det är det enda de fått höra.
Vetenskapliga påståenden om verkligheten måste dock bygga på sina egna meriter, inte på vem som uttalar eller hur många som stöder dem. Detta var en gång utgångspunkten för sk vetenskapligt arbete, men är i dag alltså närmast bortglömt. Därför krävs att påståenden som framförs med vetenskapliga anspråk verkligen grundas på minutiös logik och detaljarbete. Påståenden blir inte vetenskapliga därför att de framförs av vetenskapsmän, eller ovetenskapliga därför att de inte stöds av allmänna opinionen eller ekonomiskt starka grupper.
Vad ÄR egentligen AIDs? Är HIV-viruset orsak till AIDs? Hur sprids HIV-viruset, handlar sjukdomsspridningen egentligen om smitta, hur ser riskbilden ut? Är HIV-viruset naturligt eller laboratorieframställt?
Vad ÄR egentligen AIDs?
Är HIV-viruset orsak till AIDs?
Hur sprids HIV-viruset, handlar sjukdomsspridningen egentligen om smitta, hur ser riskbilden ut?
Är HIV-viruset naturligt eller laboratorieframställt?
Hur ser då det vetenskapliga bevisläget för HIV-AIDS-hypotesen egentligen ut?
- Är observationerna - dvs HIVtester o AIDS-diagnoser - tillförlitliga? - Föreligger försättningar för att orsakssamband HIV-ADS ska kunna föreligga? - Har man genom kontrollerade experiement visat att orsakssamband föreligger?
När dessa sakfrågor i dag offentligt belyses eller besvaras, sker det i de flesta fall utifrån en ekonomisk och politisk intresseposition, som närmast omöjliggör varje försök till "opartisk" kunskap. (Exempelvis har R Gallo - en av männen bakom HIV-testerna - tjänat många miljoner på dessa. Genom ekonomiska bidrag finansierar han också en hel del av pågående AIDs-forskning, dvs betalar forskares löner ) De "vetenskapliga" företrädarna utgör alltså här inget undantag, och ingen av dem kan göra anspråk på kunskapsmonopol . Det vore som att ge ett parti i riksdagen ensamrätt på sanningssägande.
Precis som när det gäller gentekniken grundas alltså många påståenden på förhållanden som endast ett fåtal personer - med tillgång till industrins ekonomiska och tekniska resurser - har möjlighet att själva observera och tolka.
Den sk AIDS-dissidentrörelsen består av forskare som ifrågasätter de offentliga myterna runt AIDS. Det personliga priset för detta har får många av dem blivit högt. Trots detta tycks rörelsen växa och inte mattas. Flertalet källor och mycket fördjupningsmaterial till den följande genomgången kan alltså återfinnas via http://www.virusmyth.com med länkar
"Vet du, det här är konstigt: Folk kommer hit och fotograferar alla dessa människor i byar där det inte finns nån elektricitet, inget rinnande vatten, inget avloppssystem, inte ens soptunnor... och ingen mat. De ser att folk dör. Sen säger dom: "Hmmm....det måste vara AIDS!"
AIDs anses utgöras av ett trettiotal olika sedan tidigare välkända "sjukdomsbilder", tex vissa cancerformer, lunginflammation, hepatit, diarré, långvarig hosta etc. När någon av dessa sjukdomsbilder föreligger parallellt med att antikroppar mot HIV-virus påvisas i blodet, diagnosticeras tillståndet som AIDs.
En självklar förutsättning för all empirisk vetenskap är tillförlitliga observationer, att man kan övertygande och konsekvent avgöra om A eller B föreligger i ett visst fall eller ej. Observationerna måste både visa sig vara konsistenta, dvs ge samma resultat gång efter gång, samt valida, dvs mäta "det som man avser mäta" och inget annat. Svagheter eller godtyckligheter härvidlag är katastrofala för allt fortsatt resonemang.
Om tillförlitiga observationer ej kan göras kan några vetenskapliga uttalanden inte heller göras.
Ett vetenskapligt påstående att A orsakar B kräver dessutom att alla observationer innebär att Villkor 1) A inträffar före B i tiden Villkor 2) Där A föreligger så inträffar alltid också B Villkor 3) B förekommer aldrig utan att A uppträder först Dessutom krävs att Villkor 4) ingen annan faktor kan förklara att A och B uppträder på detta samordnade sätt. Villkor 5) Orsak-verkan-samband kan vetenskapligt bevisas endast genom kontrollerade experiment där A varieras av forskaren och B mäts, under varierande omständigheter i övrigt. Icke-experimentella, dvs deskriptiva, observationer kan endast motbevisa orsakssamband, ej bevisa dem, vetenskapliga bevis för orsakssamband kan fås först vid kontrollerade experiment. (OBS att misslyckande att motbevisa en hypotes ej utgör bevis för denna hypotes.) Om villkor 1-3 bevisligen inte föreligger så KAN inte heller orsakssamband mellan A ocb B föreligga. Ex: Om B kommer före A i tid KAN alltså A inte vara orsak till B. Detta orsak-verkan-begrepp är bakgrunden till t ex de vetenskapliga kraven på sk dubbelblindtester för godkännande av läkemedel. Avsaknaden av sådana tester anförs av myndigheter o vetenskap som motiv för att ställa stora delar av den traditionella naturmedicinen utanför samhälleligt godkännande och skydd. OBS att dubbelblindtester krävs också för att det allra svagaste orsakssamband, den allra minsta läkande verkan ska kunna vetenskapligt accepteras.
Ett vetenskapligt påstående att A orsakar B kräver dessutom att alla observationer innebär att
Villkor 1) A inträffar före B i tiden Villkor 2) Där A föreligger så inträffar alltid också B Villkor 3) B förekommer aldrig utan att A uppträder först
Villkor 1) A inträffar före B i tiden
Villkor 2) Där A föreligger så inträffar alltid också B
Villkor 3) B förekommer aldrig utan att A uppträder först
Dessutom krävs att
Villkor 4) ingen annan faktor kan förklara att A och B uppträder på detta samordnade sätt. Villkor 5) Orsak-verkan-samband kan vetenskapligt bevisas endast genom kontrollerade experiment där A varieras av forskaren och B mäts, under varierande omständigheter i övrigt. Icke-experimentella, dvs deskriptiva, observationer kan endast motbevisa orsakssamband, ej bevisa dem, vetenskapliga bevis för orsakssamband kan fås först vid kontrollerade experiment. (OBS att misslyckande att motbevisa en hypotes ej utgör bevis för denna hypotes.) Om villkor 1-3 bevisligen inte föreligger så KAN inte heller orsakssamband mellan A ocb B föreligga. Ex: Om B kommer före A i tid KAN alltså A inte vara orsak till B.
Villkor 4) ingen annan faktor kan förklara att A och B uppträder på detta samordnade sätt.
Villkor 5) Orsak-verkan-samband kan vetenskapligt bevisas endast genom kontrollerade experiment där A varieras av forskaren och B mäts, under varierande omständigheter i övrigt.
Icke-experimentella, dvs deskriptiva, observationer kan endast motbevisa orsakssamband, ej bevisa dem, vetenskapliga bevis för orsakssamband kan fås först vid kontrollerade experiment. (OBS att misslyckande att motbevisa en hypotes ej utgör bevis för denna hypotes.)
Om villkor 1-3 bevisligen inte föreligger så KAN inte heller orsakssamband mellan A ocb B föreligga. Ex: Om B kommer före A i tid KAN alltså A inte vara orsak till B.
Detta orsak-verkan-begrepp är bakgrunden till t ex de vetenskapliga kraven på sk dubbelblindtester för godkännande av läkemedel. Avsaknaden av sådana tester anförs av myndigheter o vetenskap som motiv för att ställa stora delar av den traditionella naturmedicinen utanför samhälleligt godkännande och skydd. OBS att dubbelblindtester krävs också för att det allra svagaste orsakssamband, den allra minsta läkande verkan ska kunna vetenskapligt accepteras.
HIV-testen påverkas av mycket annat än HIV-virus
HIV-infektion diagnosticeras genom mätning av reaktioner mellan antikroppar i blodet och vissa proteiner i HIV-virus. De virusproteiner som testas kan emellertid också påvisas vid andra sjukdomstillstånd då HIV ej föreligger, och antikroppstesterna är alltså ingen helt säker indikator på att just HIV-virus förekommer eller förekommit. En viss antikropp kan reagera mot en mängd olika antigen ( Välkänt för allergiker som t ex kan ragera på såväl nötter som pollen och äpplen t ex) Bland de andra infektioner som kan ge positivt HIV-testutslag finns influensavirus, Herpesvirus, TBC, Hepatit B, inälvsparasiter m fl. ( Ett försök i San Franscico visade att 70% av dem som fått ett influensavaccin fick positivt HIV-svar strax efter vaccinationen, men negativt HIV-test några månader senare.) Man kan efter test vara osäker på om någon är HIVpositiv eller ej Detta betyder också att det kan råda osäkerhet huruvida en person ska bedömas som HIV-positiv eller ej, och att det inte sällan kan handla om en "gradfråga", dvs personen tycks positiv enligt vissa test och negativ enligt andra. Mätningen är behäftad med osäkerhet, som enligt olika källor och metoder kan variera mellan 2 och 25%. Olika länder har under olika perioder också tillämpat olika standards för bedömning, varför den som bedömts vara HIV-positiv i ett land skulle vara HIV-negativ i ett annat. Se t ex här för fler exempel som tyder på att flertalet HIVtest är helt missvisande. Tolkningen av ett antikroppstest är synnerligen diskutabel och leder till självmotsägande resultat. Antikroppar bildas av immnförsvarsceller som följd av immunsystemets försvar mot ett yttre intrång. Vid andra typer av virusinfektioner anses förekomsten av antikroppar i blodet beteckna att kroppen övervunnit och besegrat infektionen. Endast vad avser HIV hävdar man att antikroppar är bevis för pågående "aktiv" infektion. Med den logik man använder i HIV-fallet skulle de flesta av oss anses ständigt lida av mässling, polio, stelkramp, kikhosta, etc, eftersom motsvarande antikroppar kan påträffas i vårt blod (i vart fall för de flesta av oss.) Bevisen för den upp-och-ned-på-vända logik man tillämpar i HIV-fallet är inte övertygande, bevisreglerna är tillskapade endast för detta fall! Att acceptera mätning av antikroppar som mått på HIV-infektion leder till principiellt rent absurda resultat: Antikroppar uppstår alltså som följd av immunsystemets försvar mot ett yttre intrång. Detta bör innebära att om immunsystemet är tillräckligt svagt, så förmår det inte försvara sig och bilda antikroppar, och därmed skydda sig mot intrånget. Vad gäller HIV betyder det alltså att i ett sådant fall skulle antikroppar saknas, och personen bedömas HIV-negativ, dvs "frisk"! Det är alltså inte självklart att en person UTAN antikroppar är mindre virusinfekterad än en person MED antikroppar. Exempelvis accepteras inte resultatet av ett test omedelbart efter ett smittillfälle, utan man måste vänta ett par månader innan man kan få "definitivt" besked. Anledningen sägs vara att immunförsvaret behöver några månader på sig att bilda antikroppar. Men immunsvaret på en HIV-infektion måste rimligen variera mellan olika personer - på samma sätt som vid andra infektioner, och t ex i vissa fall inte resultera i några antikroppar alls. Detta bör ha stor betydelse när det gäller bedömningen av smittöverföring moder-barn. Spädbarns immunsystem anses ju i andra sammanhang så outvecklat att det inte klarar att själv bilda antikroppar. I stället innehåller modersmjölken antikroppar, som alltså kommer spädbarnet till godo. När det gäller HIV har man vid medicinering av modern med AZT (=cellgift) funnit att det nyfödda barnet i mindre utsträckning blir HIV-positivt - dvs i mindre utsträckning har egna antikroppar mot HIV. Effekten motverkas emellertid om barnet får bröstuppfödning - vid bröstuppfödning tenderar barnet åter att bli HIV-positivt. Av denna anledning söker man nu införa rutiner med AZT-medicinering av HIV-positiva mödrar, samt flaskuppfödning av barnet.... Tolkningen av barnets immunfunktioner skiljer sig alltså diametralt när det gäller HIV från alla andra virus- o bakteriesjukdomar. När det gäller mässling, kikhosta, HBV, etc eftersträvar man ju att barnet så fort som möjligt ska få antikroppar mot ifrågavarande infektion, detta är ju motivet för vaccinering liksom ett motiv för bröstuppfödning. När det gäller HIV betraktar man i stället antikroppar hos barnet som en "larmsignal" som motiverar åtgärder som ytterligare försvagar immunsystemet hos mor och barn, t ex cellgiftsbehandling och stopp för bröstuppfödning, Eftersom syftet med vaccinering är just att provocera kroppen att bilda antikroppar, blir de ofta framförda planerna på ett HIV-vaccin närmast obegripliga. Ett "lyckat" vaccin mot HIV måste alltså resultera i att kroppen bildar de antikroppas, som man räknar som bevis för att patienten är HIV-positiv?!?!? HIV-virus har inte ens kunnat isoleras och definieras entydigt! HIV-virus har ej heller överhuvudtaget kunnat isoleras hos patienter och påvisas laboratoriemnässigt enligt strikta vetenskapliga kriterier. dvs under de krav på observationerna som enligt Pasteurinstitutets riktlinjer 1973 gäller för isolering av retrovirus. Det man kan finna är proteinfragment som påstås tillhöra HIV-virus. Dessa proteinfragment förekommer som ovan sagts också utan att HIV-virus kan anses föreligga. En stående belöning om 1000$ till den som vetenskapligt korrekt lyckas isolera viruset har ännu inte behövt delas ut. Därmed föreligger inte heller ens tekniska förutsättningar för att genomföra giltiga vetenskapliga experiment, där hypotesen att HIV-virus framkallar AIDS kan testas. Eftersom viruset inte kan isoleras kan man inte heller "validera", dvs bekräfta giltighet och exakthet hos, de testmetoder som används, t ex HIV-antikroppstest. De egenskaper viruset har ansetts bära har därför inte heller kunnat bevisas genom vetenskapliga experiment. Viruset självt har fått olika signalement under olika perioder. Definitionen av viruset och dess påstådda egenskaper har förändrats flera gånger under det senaste decenniet. Under senare tid har man börjat tala om olika "stammar" av HIV-virus, vilka i sin tur tänks ha olika egenskaper, t om om att viruset "konstant muterar", vilket innebär att det ständigt förändrar egenskaper. Eftersom olika stammar i så fall antas ha olika egenskaper måste VARJE påstådd egenskap i så fall bevisas föreligga för VARJE sådan stam av HIV-virus. Detta har inte veterligen gjorts. I stället framförs påståenden om nya "stammar" när sammanställning, av observationsdata pekar på orimligheter och självmotsägelser. Exempel på detta är när spridningsmönster och sjukdomsutveckling synes vara helt olika på olika platser eller under olika tidsperioder. Detta är självklart oacceptabelt. Observationer och tolkningar påverkas ofta av t ex riskgruppstillhörighet. Därmed finns risk för systematiska felkällor. Föreställningen om olika "riskgrupper" för HIV- infektion, samt imperativ behandling, påverkar starkt var observationer görs, hur de görs, och hur de tolkas. Föreställningar om riskgrupper har förändrats under de 17 år HIV-infektion "studerats". Observationsdata innehåller därför systematiska fel. Sannolikheten är mycket låg att man t ex HIV-testar personer utanför riskgrupperna, eller lämnar positiva HIV-testade utan information och behandling etc. Därigenom löper man minimal risk att göra observationer som motsäger hypoteserna. Testens felmarginaler ger helt orimliga resultat vid tillämpning på hela populationer Testmetoderna innehåller oacceptabla fel- och osäkerhetsmarginaler, bl a eftersom "falska" positiva utslag kan erhållas vid många andra tillstånd. Exempelvis kan ett test med sk 98%-ig säkerhet - en i sammanhanget hög siffra - ge följande statistiska resultat: Vid testning av 100 000 personer, varav 100 personer i själva verket har HIV-infektion, utfaller 2000 som HIV-positiva enligt testet. Detta är fullt förenligt med att testmetoden har 98%-ig säkerhet. Av dessa 2000 utpekade HIV-positiva är alltså då högst 100 verkligen bärare av viruset. De påståenden som därefter görs om dessa enligt testet HIV-positiva personer kommer i själva verket att avse personer varav minst 95% saknar HIV-infektion. Om några av dem utvecklar symtom eller dör kan orsaken i 95% av fallen alltså omöjligen vara HIV-infektion. Ändå är sannolikheten uppenbar att i stort sett alla dödsfall i gruppen kommer att skyllas på HIV-virus. De slutsatser som med sådana testmetoder som grund dras om smittspridning, och "frekvens smittade" etc, kan alltså leda till fullkomligt verklighetsfrämmade resultat. Påståenden om utvecklingstendenser över tid etc kan då mer avspegla mätmetodernas förändrade osäkerhet, än förändringar av HIV-frekvens i populationen. Osv osv. Om de 2000 personerna behandlas med cellgifter av typ AZT etc, kommer populationens fortsatta utveckling att mest belysa effekterna av cellgifter, och knappast ge någon uppfattning om vad HIV-virus har för effekter. En hög dödlighet i populationen måste snarare tillskrivas effekterna av cellgifterna än av HIV-virus. Enligt många källor är HIV-testningen i Afrika oftast obefintlig eller summarisk. Även faktorer som kan leda till "falskt positiva HIV-test" är rikligt förekommande - vaccinationskampanjer, andra virussjukdomar, etc. Sammanfattning: Observationsmetodiken vad gäller HIV-infektion är osäker långt utöver rimlighetens gräns. Det är inte ens helt fastlagt ens vad som ska observeras. Tolkningen av observationerna är också synnerligen självmotsägande. Det kan därmed starkt ifrågasättas om begreppet HIV-infektion överhuvudtaget är ett acceptabelt vetenskapligt begrepp. Testmetoder kan därför inte utvärderas och deras giltighet fastslås. Observationer genomförs och rapporteras på ett sätt som innebär systematiska felkällor.
HIV-infektion diagnosticeras genom mätning av reaktioner mellan antikroppar i blodet och vissa proteiner i HIV-virus. De virusproteiner som testas kan emellertid också påvisas vid andra sjukdomstillstånd då HIV ej föreligger, och antikroppstesterna är alltså ingen helt säker indikator på att just HIV-virus förekommer eller förekommit. En viss antikropp kan reagera mot en mängd olika antigen ( Välkänt för allergiker som t ex kan ragera på såväl nötter som pollen och äpplen t ex) Bland de andra infektioner som kan ge positivt HIV-testutslag finns influensavirus, Herpesvirus, TBC, Hepatit B, inälvsparasiter m fl. ( Ett försök i San Franscico visade att 70% av dem som fått ett influensavaccin fick positivt HIV-svar strax efter vaccinationen, men negativt HIV-test några månader senare.)
Man kan efter test vara osäker på om någon är HIVpositiv eller ej
Detta betyder också att det kan råda osäkerhet huruvida en person ska bedömas som HIV-positiv eller ej, och att det inte sällan kan handla om en "gradfråga", dvs personen tycks positiv enligt vissa test och negativ enligt andra. Mätningen är behäftad med osäkerhet, som enligt olika källor och metoder kan variera mellan 2 och 25%. Olika länder har under olika perioder också tillämpat olika standards för bedömning, varför den som bedömts vara HIV-positiv i ett land skulle vara HIV-negativ i ett annat.
Se t ex här för fler exempel som tyder på att flertalet HIVtest är helt missvisande.
Tolkningen av ett antikroppstest är synnerligen diskutabel och leder till självmotsägande resultat.
Antikroppar bildas av immnförsvarsceller som följd av immunsystemets försvar mot ett yttre intrång. Vid andra typer av virusinfektioner anses förekomsten av antikroppar i blodet beteckna att kroppen övervunnit och besegrat infektionen. Endast vad avser HIV hävdar man att antikroppar är bevis för pågående "aktiv" infektion. Med den logik man använder i HIV-fallet skulle de flesta av oss anses ständigt lida av mässling, polio, stelkramp, kikhosta, etc, eftersom motsvarande antikroppar kan påträffas i vårt blod (i vart fall för de flesta av oss.) Bevisen för den upp-och-ned-på-vända logik man tillämpar i HIV-fallet är inte övertygande, bevisreglerna är tillskapade endast för detta fall!
Att acceptera mätning av antikroppar som mått på HIV-infektion leder till principiellt rent absurda resultat:
Antikroppar uppstår alltså som följd av immunsystemets försvar mot ett yttre intrång. Detta bör innebära att om immunsystemet är tillräckligt svagt, så förmår det inte försvara sig och bilda antikroppar, och därmed skydda sig mot intrånget. Vad gäller HIV betyder det alltså att i ett sådant fall skulle antikroppar saknas, och personen bedömas HIV-negativ, dvs "frisk"! Det är alltså inte självklart att en person UTAN antikroppar är mindre virusinfekterad än en person MED antikroppar. Exempelvis accepteras inte resultatet av ett test omedelbart efter ett smittillfälle, utan man måste vänta ett par månader innan man kan få "definitivt" besked. Anledningen sägs vara att immunförsvaret behöver några månader på sig att bilda antikroppar. Men immunsvaret på en HIV-infektion måste rimligen variera mellan olika personer - på samma sätt som vid andra infektioner, och t ex i vissa fall inte resultera i några antikroppar alls. Detta bör ha stor betydelse när det gäller bedömningen av smittöverföring moder-barn. Spädbarns immunsystem anses ju i andra sammanhang så outvecklat att det inte klarar att själv bilda antikroppar. I stället innehåller modersmjölken antikroppar, som alltså kommer spädbarnet till godo. När det gäller HIV har man vid medicinering av modern med AZT (=cellgift) funnit att det nyfödda barnet i mindre utsträckning blir HIV-positivt - dvs i mindre utsträckning har egna antikroppar mot HIV. Effekten motverkas emellertid om barnet får bröstuppfödning - vid bröstuppfödning tenderar barnet åter att bli HIV-positivt. Av denna anledning söker man nu införa rutiner med AZT-medicinering av HIV-positiva mödrar, samt flaskuppfödning av barnet.... Tolkningen av barnets immunfunktioner skiljer sig alltså diametralt när det gäller HIV från alla andra virus- o bakteriesjukdomar. När det gäller mässling, kikhosta, HBV, etc eftersträvar man ju att barnet så fort som möjligt ska få antikroppar mot ifrågavarande infektion, detta är ju motivet för vaccinering liksom ett motiv för bröstuppfödning. När det gäller HIV betraktar man i stället antikroppar hos barnet som en "larmsignal" som motiverar åtgärder som ytterligare försvagar immunsystemet hos mor och barn, t ex cellgiftsbehandling och stopp för bröstuppfödning, Eftersom syftet med vaccinering är just att provocera kroppen att bilda antikroppar, blir de ofta framförda planerna på ett HIV-vaccin närmast obegripliga. Ett "lyckat" vaccin mot HIV måste alltså resultera i att kroppen bildar de antikroppas, som man räknar som bevis för att patienten är HIV-positiv?!?!?
Antikroppar uppstår alltså som följd av immunsystemets försvar mot ett yttre intrång. Detta bör innebära att om immunsystemet är tillräckligt svagt, så förmår det inte försvara sig och bilda antikroppar, och därmed skydda sig mot intrånget. Vad gäller HIV betyder det alltså att i ett sådant fall skulle antikroppar saknas, och personen bedömas HIV-negativ, dvs "frisk"!
Det är alltså inte självklart att en person UTAN antikroppar är mindre virusinfekterad än en person MED antikroppar. Exempelvis accepteras inte resultatet av ett test omedelbart efter ett smittillfälle, utan man måste vänta ett par månader innan man kan få "definitivt" besked. Anledningen sägs vara att immunförsvaret behöver några månader på sig att bilda antikroppar. Men immunsvaret på en HIV-infektion måste rimligen variera mellan olika personer - på samma sätt som vid andra infektioner, och t ex i vissa fall inte resultera i några antikroppar alls.
Detta bör ha stor betydelse när det gäller bedömningen av smittöverföring moder-barn. Spädbarns immunsystem anses ju i andra sammanhang så outvecklat att det inte klarar att själv bilda antikroppar. I stället innehåller modersmjölken antikroppar, som alltså kommer spädbarnet till godo.
När det gäller HIV har man vid medicinering av modern med AZT (=cellgift) funnit att det nyfödda barnet i mindre utsträckning blir HIV-positivt - dvs i mindre utsträckning har egna antikroppar mot HIV. Effekten motverkas emellertid om barnet får bröstuppfödning - vid bröstuppfödning tenderar barnet åter att bli HIV-positivt. Av denna anledning söker man nu införa rutiner med AZT-medicinering av HIV-positiva mödrar, samt flaskuppfödning av barnet....
Tolkningen av barnets immunfunktioner skiljer sig alltså diametralt när det gäller HIV från alla andra virus- o bakteriesjukdomar. När det gäller mässling, kikhosta, HBV, etc eftersträvar man ju att barnet så fort som möjligt ska få antikroppar mot ifrågavarande infektion, detta är ju motivet för vaccinering liksom ett motiv för bröstuppfödning. När det gäller HIV betraktar man i stället antikroppar hos barnet som en "larmsignal" som motiverar åtgärder som ytterligare försvagar immunsystemet hos mor och barn, t ex cellgiftsbehandling och stopp för bröstuppfödning,
Eftersom syftet med vaccinering är just att provocera kroppen att bilda antikroppar, blir de ofta framförda planerna på ett HIV-vaccin närmast obegripliga. Ett "lyckat" vaccin mot HIV måste alltså resultera i att kroppen bildar de antikroppas, som man räknar som bevis för att patienten är HIV-positiv?!?!?
HIV-virus har inte ens kunnat isoleras och definieras entydigt!
HIV-virus har ej heller överhuvudtaget kunnat isoleras hos patienter och påvisas laboratoriemnässigt enligt strikta vetenskapliga kriterier. dvs under de krav på observationerna som enligt Pasteurinstitutets riktlinjer 1973 gäller för isolering av retrovirus. Det man kan finna är proteinfragment som påstås tillhöra HIV-virus. Dessa proteinfragment förekommer som ovan sagts också utan att HIV-virus kan anses föreligga. En stående belöning om 1000$ till den som vetenskapligt korrekt lyckas isolera viruset har ännu inte behövt delas ut.
Därmed föreligger inte heller ens tekniska förutsättningar för att genomföra giltiga vetenskapliga experiment, där hypotesen att HIV-virus framkallar AIDS kan testas. Eftersom viruset inte kan isoleras kan man inte heller "validera", dvs bekräfta giltighet och exakthet hos, de testmetoder som används, t ex HIV-antikroppstest.
De egenskaper viruset har ansetts bära har därför inte heller kunnat bevisas genom vetenskapliga experiment.
Viruset självt har fått olika signalement under olika perioder. Definitionen av viruset och dess påstådda egenskaper har förändrats flera gånger under det senaste decenniet. Under senare tid har man börjat tala om olika "stammar" av HIV-virus, vilka i sin tur tänks ha olika egenskaper, t om om att viruset "konstant muterar", vilket innebär att det ständigt förändrar egenskaper. Eftersom olika stammar i så fall antas ha olika egenskaper måste VARJE påstådd egenskap i så fall bevisas föreligga för VARJE sådan stam av HIV-virus. Detta har inte veterligen gjorts. I stället framförs påståenden om nya "stammar" när sammanställning, av observationsdata pekar på orimligheter och självmotsägelser. Exempel på detta är när spridningsmönster och sjukdomsutveckling synes vara helt olika på olika platser eller under olika tidsperioder. Detta är självklart oacceptabelt.
Observationer och tolkningar påverkas ofta av t ex riskgruppstillhörighet. Därmed finns risk för systematiska felkällor.
Föreställningen om olika "riskgrupper" för HIV- infektion, samt imperativ behandling, påverkar starkt var observationer görs, hur de görs, och hur de tolkas. Föreställningar om riskgrupper har förändrats under de 17 år HIV-infektion "studerats". Observationsdata innehåller därför systematiska fel. Sannolikheten är mycket låg att man t ex HIV-testar personer utanför riskgrupperna, eller lämnar positiva HIV-testade utan information och behandling etc. Därigenom löper man minimal risk att göra observationer som motsäger hypoteserna.
Testens felmarginaler ger helt orimliga resultat vid tillämpning på hela populationer
Testmetoderna innehåller oacceptabla fel- och osäkerhetsmarginaler, bl a eftersom "falska" positiva utslag kan erhållas vid många andra tillstånd.
Exempelvis kan ett test med sk 98%-ig säkerhet - en i sammanhanget hög siffra - ge följande statistiska resultat: Vid testning av 100 000 personer, varav 100 personer i själva verket har HIV-infektion, utfaller 2000 som HIV-positiva enligt testet. Detta är fullt förenligt med att testmetoden har 98%-ig säkerhet. Av dessa 2000 utpekade HIV-positiva är alltså då högst 100 verkligen bärare av viruset. De påståenden som därefter görs om dessa enligt testet HIV-positiva personer kommer i själva verket att avse personer varav minst 95% saknar HIV-infektion. Om några av dem utvecklar symtom eller dör kan orsaken i 95% av fallen alltså omöjligen vara HIV-infektion. Ändå är sannolikheten uppenbar att i stort sett alla dödsfall i gruppen kommer att skyllas på HIV-virus. De slutsatser som med sådana testmetoder som grund dras om smittspridning, och "frekvens smittade" etc, kan alltså leda till fullkomligt verklighetsfrämmade resultat. Påståenden om utvecklingstendenser över tid etc kan då mer avspegla mätmetodernas förändrade osäkerhet, än förändringar av HIV-frekvens i populationen. Osv osv. Om de 2000 personerna behandlas med cellgifter av typ AZT etc, kommer populationens fortsatta utveckling att mest belysa effekterna av cellgifter, och knappast ge någon uppfattning om vad HIV-virus har för effekter. En hög dödlighet i populationen måste snarare tillskrivas effekterna av cellgifterna än av HIV-virus.
Exempelvis kan ett test med sk 98%-ig säkerhet - en i sammanhanget hög siffra - ge följande statistiska resultat:
Vid testning av 100 000 personer, varav 100 personer i själva verket har HIV-infektion, utfaller 2000 som HIV-positiva enligt testet. Detta är fullt förenligt med att testmetoden har 98%-ig säkerhet. Av dessa 2000 utpekade HIV-positiva är alltså då högst 100 verkligen bärare av viruset.
De påståenden som därefter görs om dessa enligt testet HIV-positiva personer kommer i själva verket att avse personer varav minst 95% saknar HIV-infektion. Om några av dem utvecklar symtom eller dör kan orsaken i 95% av fallen alltså omöjligen vara HIV-infektion. Ändå är sannolikheten uppenbar att i stort sett alla dödsfall i gruppen kommer att skyllas på HIV-virus.
De slutsatser som med sådana testmetoder som grund dras om smittspridning, och "frekvens smittade" etc, kan alltså leda till fullkomligt verklighetsfrämmade resultat. Påståenden om utvecklingstendenser över tid etc kan då mer avspegla mätmetodernas förändrade osäkerhet, än förändringar av HIV-frekvens i populationen. Osv osv.
Om de 2000 personerna behandlas med cellgifter av typ AZT etc, kommer populationens fortsatta utveckling att mest belysa effekterna av cellgifter, och knappast ge någon uppfattning om vad HIV-virus har för effekter. En hög dödlighet i populationen måste snarare tillskrivas effekterna av cellgifterna än av HIV-virus.
Enligt många källor är HIV-testningen i Afrika oftast obefintlig eller summarisk. Även faktorer som kan leda till "falskt positiva HIV-test" är rikligt förekommande - vaccinationskampanjer, andra virussjukdomar, etc.
Sammanfattning: Observationsmetodiken vad gäller HIV-infektion är osäker långt utöver rimlighetens gräns. Det är inte ens helt fastlagt ens vad som ska observeras. Tolkningen av observationerna är också synnerligen självmotsägande. Det kan därmed starkt ifrågasättas om begreppet HIV-infektion överhuvudtaget är ett acceptabelt vetenskapligt begrepp. Testmetoder kan därför inte utvärderas och deras giltighet fastslås. Observationer genomförs och rapporteras på ett sätt som innebär systematiska felkällor.
AIDS diagnosticeras utifrån två kriterier : a) HIV-infektion föreligger, samt b) någon av de trettio specifika sjukdomsbilderna föreligger. Dessa specifika sjukdomsbilder - t ex långvarig hosta, feber, viktförlust, kronisk diarré etc - har påfallande likhet med vissa inhemska afrikanska sjukdomar som dysenteri, tuberkulos, kolera, malaria etc. Många sjukdomsbilder återfinns också t ex i listan över biverkningar av cellgifter, typ AZT... Andra faktorer som kan leda till de trettio sjukdomsbilderna enligt ovan är också rikligt föreliggande både i Afrika och bland västliga sk riskgrupper - t ex miljögifter, näringsbrister, droger, etc. AIDS är alltså inte någon specifik sjukdom, utan en nytolkning av redan kända sjukdomar . Begreppet AIDS bygger på obevisade antaganden När någon av dessa sjukdomar förekommer hos en patient som också har HIV-infektion förutsätts de (utan särskilt bevis) vara orsakade av HIV-virus. Nobelpristagaren i kemi Dr Kary Mullis har kallat AIDs-defintiionen "värdelös som medicinsk hypotes." eftersom den redan i definitionen antar vad som borde bevisas. Begreppet har löpande förändrats under de år AIDS studerats. Exempelvis har Karposis syndrom (hudtumör) , som från början betraktats som en mycket karaktäristisk "AIDS-sjukdomsbild" numera utgått ur AIDs-definitionen och påträffas i dag ytterst sällan. En intressant förklaring till detta finns hos prof Jerndal. Systematiska fel i observationsdata Föreställningen om olika "riskgrupper" påverkar starkt var observationer görs, hur de görs, och hur de tolkas. Föreställningar om riskgrupper har förändrats under de 17 år HIV-infektion "studerats". Bl a därför innehåller observationsdata systematiska fel. Det torde t ex tillhöra undantagen att HIV-infektionen bekräftas genom test - och AIDS-diagnosen därmed ifrågasätts - då en prostituerad kvinna i Nairobi drabbas av lunginflammation. Och det tillhör undantagen att HIV-testning sker - och AIDS-diagnosen aktualiseras - då en patient i västvärlden som ej tillhör riskgrupperna drabbas av lunginflammation. Genom sådan användning av "riskgrupp"-begreppet skapar man automatiskt de observationsdata man förväntar sig. Det kan därför starkt ifrågasättas om AIDS överhuvudtaget är tillräckligt konsistent för att vara ett vetenskapligt acceptabelt begrepp, och om relevanta observationer verkligen gjorts och görs. Sammanfattning: Begeppet AIDS är tautologiskt, och förutsätter vad som borde bevisas. Till den del AIDS-begreppet vilar på att HIV-infektion konstateras gäller samma kritik som för HIV-begreppet. Observationer av AIDs genomförs och rapporteras på sätt som innebär systematiska felkällor.
AIDS diagnosticeras utifrån två kriterier :
a) HIV-infektion föreligger, samt b) någon av de trettio specifika sjukdomsbilderna föreligger.
a) HIV-infektion föreligger, samt
b) någon av de trettio specifika sjukdomsbilderna föreligger.
Dessa specifika sjukdomsbilder - t ex långvarig hosta, feber, viktförlust, kronisk diarré etc - har påfallande likhet med vissa inhemska afrikanska sjukdomar som dysenteri, tuberkulos, kolera, malaria etc. Många sjukdomsbilder återfinns också t ex i listan över biverkningar av cellgifter, typ AZT... Andra faktorer som kan leda till de trettio sjukdomsbilderna enligt ovan är också rikligt föreliggande både i Afrika och bland västliga sk riskgrupper - t ex miljögifter, näringsbrister, droger, etc. AIDS är alltså inte någon specifik sjukdom, utan en nytolkning av redan kända sjukdomar .
Begreppet AIDS bygger på obevisade antaganden
När någon av dessa sjukdomar förekommer hos en patient som också har HIV-infektion förutsätts de (utan särskilt bevis) vara orsakade av HIV-virus. Nobelpristagaren i kemi Dr Kary Mullis har kallat AIDs-defintiionen "värdelös som medicinsk hypotes." eftersom den redan i definitionen antar vad som borde bevisas.
Begreppet har löpande förändrats under de år AIDS studerats. Exempelvis har Karposis syndrom (hudtumör) , som från början betraktats som en mycket karaktäristisk "AIDS-sjukdomsbild" numera utgått ur AIDs-definitionen och påträffas i dag ytterst sällan. En intressant förklaring till detta finns hos prof Jerndal.
Systematiska fel i observationsdata
Föreställningen om olika "riskgrupper" påverkar starkt var observationer görs, hur de görs, och hur de tolkas. Föreställningar om riskgrupper har förändrats under de 17 år HIV-infektion "studerats". Bl a därför innehåller observationsdata systematiska fel.
Det torde t ex tillhöra undantagen att HIV-infektionen bekräftas genom test - och AIDS-diagnosen därmed ifrågasätts - då en prostituerad kvinna i Nairobi drabbas av lunginflammation. Och det tillhör undantagen att HIV-testning sker - och AIDS-diagnosen aktualiseras - då en patient i västvärlden som ej tillhör riskgrupperna drabbas av lunginflammation. Genom sådan användning av "riskgrupp"-begreppet skapar man automatiskt de observationsdata man förväntar sig.
Det kan därför starkt ifrågasättas om AIDS överhuvudtaget är tillräckligt konsistent för att vara ett vetenskapligt acceptabelt begrepp, och om relevanta observationer verkligen gjorts och görs.
Sammanfattning: Begeppet AIDS är tautologiskt, och förutsätter vad som borde bevisas. Till den del AIDS-begreppet vilar på att HIV-infektion konstateras gäller samma kritik som för HIV-begreppet. Observationer av AIDs genomförs och rapporteras på sätt som innebär systematiska felkällor.
Det är uppenbart, per definition korrekt , att om HIV-infektion föreligger så föreligger HIV-i nfektion. A är orsak till Ba), det är obestridligt och trivialt. Däremot är det inte visat att HIV-infektion också är orsak till Bb), dvs någon av de trettio sjukdomsbilderna. Dessa sjukdomsbilder är välkända sedan tiden före HIV, och har visats ofta kunna uppträda utan HIV-infektion. Det är otvivelaktigt vanligast att de "trettio sjukdomsbilderna" förekommer hos patienter utan att de visas ha HIV-infektion. Att anta att desa sjukdomar orsakats av HIV-virus, enbart därför att de påträffas hos HIV-infekterade personer, är att förutsätta vad som borde bevisas. Frånvaro av HIV-virus tycks inte hindra dem som tillhör riskgrupperna att drabbas av någon av de trettio sjukdomsbilderna, det enda som kan hindras är diagnosen AIDS. HIV-virus påvisas hos många sjuka först efter det att kroppen drabbats av svårare andra skador, förgiftningar eller sjukdomar. Det indikerar inte att HIV-virus orsakar AIDS, utan lika gärna att virusets uppträdande endast är ett av många ackompanjerande symtom, sekundärt i förhållande till immunsystemdefekterna. Det är känt att många andra "inneboende" virus kan hållas "sovande" av ett fullgott immunsystem, men blomma upp då immunsyustemet försvagas av någon orsak, och då ge infektiontecken. (Vanligt exempel på detta är Herpes, bältrosvirus. Detta är också en bakgrund till att provrörsförsök med virus inte kan översättas till klinisk patientverklighet. I provröret saknas ju det immunsystem som patienten har, och som kan modifiera eller hämma virusets aktiviteter.) Denna princip är ju den ortodoxa förklaringen till att HIV-virus ges rollen som orsak till olika sk opportunistiska infektioner: HIV-viruset antas ju sänka immunsystemets förmåga, och därigenom möjliggöra dessa andra sjukdomar. Det är också ostridigt att HIVvirus ofta upträder parallellt med immunsystemförsvagning. Men den fortfarande obesvarade frågan är om HIV är orsak till denna immunsystemförsvagning, eller om HIVs uppträdande vid immunsystemförsvagning är sekundär på samma sätt som andra opportunistiska infektioner. Detta kan inte avgöras utan systematiska experiment. Under de första åren av AIDS-historien var det just detta som var normalfallet - nämligen att HIV-virus först påvisades hos personer med starkt nedsatt allmänt hälsotillstånd. Dessa observationer - före HIV-testernas tid - kan omöjligen tas som bevis eller indikator på att HIV orsakar AIDs. Man hade i så fall behövt konstatera att HIV-viruset fanns på plats innan några symtom visade sig, och det kan man inte göra utan särskilda HIV-tester av populationer eller misstänkta men symtomfria och obehandlade fall. Det är emellertid därefter - efter HIV-testernas införande - ovanligt att HIV-test görs då någon av de trettio sjukdomsbilderna föreligger, om patienten ej tidigare genom HIV-test visats vara HIV-positiv, eller tillhör de sk riskgrupperna. Detta gör att frågan om AIDS kan uppträda utan föregående HIV-infektion överhuvud taget knappast belyses i kliniska praxis. Föreligger alltså villkor 1? Är det bevisat att HIV inträffar före AIDS i tiden? SVAR: Nej, detta är otillräckligt studerat. Det är också belagt att HIV-test kan vara positivt utan att någon av de trettio sjukdomsbilderna inträffar eller kommer att inträffa. Det har t ex visats att HIV-positiva i vissa fall i efterhand blivit HIV-negativa. Föreligger alltså villkor 2? Är det bevisat att där HIV föreligger så inträffar alltid också AIDS ? SVAR: Nej, detta är motbevisat. Så sker inte alltid. Det uppges dessutom numera vara så att när personer utanför de sk riskgrupperna undantagsvis HIV-testas och befinns vara HIV-positiva, utgår forskarna normalt från att det handlar om ett felaktigt laboratorieprov. När däremot någon som tillhör de sk riskgrupperna befinns ge positivt HIV-svar kontrolleras detta normalt inte ytterligare, utan läggs i stället till grund för patientinformation och behandling. Detta leder bl a med automatik till att de utsedda riskgrupperna bevisas vara riskgrupper, dvs att man återigen utgår från vad som borde bevisas. Föreligger alltså villkor 3? Är det bevisat att AIDS aldrig förekommer utan att HIV uppträder först? SVAR: Nej, detta är endast tautologiskt, dvs framgår av den självuppfyllande definitionen på AIDS. Frånvaro av HIV-virus innebär inte att man i praktiken är skyddad mot någon av de trettio sjukdomsbilderna. Villkoret kan inte sägas gälla, och är dessutom synnerligen dåligt studerat. En mängd alternativa hypoteser rörande sambanden mellan olika förgiftningstillstånd, andra virus HIV-virus och AIDS har framlagts, utan att ha vederhäftigt tillbakavisats. Konstaterad eller misstänkt HIV-infektion leder som regel även till dramatiska konsekvenser för den drabbades livsföring, varför förmodat HIV-positivas och HIV-negativas levnadsförhållanden i en mängd okontrollerbara avseenden skiljer sig åt. Inte minst drabbas den HIV-positive ofta av stress och ( i västvärlden) av starka cellgifter genom medicinsk behandling, vilka ytterligare undertrycker immunsystemet. Villkor 4) ovan gäller alltså inte heller. Övriga tänkbara faktorer har inte uteslutits som orsaker Några kontrollerade vetenskapliga experiment - "dubbelblindtester" - har inte redovisats där slumpvis utvalda personer sig själva ovetande utsatts för HIV-infektion och därefter utvecklats AIDs. Villkor 5) ovan gäller alltså inte. Kontrollerade experiment har inte genomförts.
Det är uppenbart, per definition korrekt , att om HIV-infektion föreligger så föreligger HIV-i nfektion. A är orsak till Ba), det är obestridligt och trivialt.
Däremot är det inte visat att HIV-infektion också är orsak till Bb), dvs någon av de trettio sjukdomsbilderna. Dessa sjukdomsbilder är välkända sedan tiden före HIV, och har visats ofta kunna uppträda utan HIV-infektion. Det är otvivelaktigt vanligast att de "trettio sjukdomsbilderna" förekommer hos patienter utan att de visas ha HIV-infektion. Att anta att desa sjukdomar orsakats av HIV-virus, enbart därför att de påträffas hos HIV-infekterade personer, är att förutsätta vad som borde bevisas. Frånvaro av HIV-virus tycks inte hindra dem som tillhör riskgrupperna att drabbas av någon av de trettio sjukdomsbilderna, det enda som kan hindras är diagnosen AIDS.
HIV-virus påvisas hos många sjuka först efter det att kroppen drabbats av svårare andra skador, förgiftningar eller sjukdomar. Det indikerar inte att HIV-virus orsakar AIDS, utan lika gärna att virusets uppträdande endast är ett av många ackompanjerande symtom, sekundärt i förhållande till immunsystemdefekterna.
Det är känt att många andra "inneboende" virus kan hållas "sovande" av ett fullgott immunsystem, men blomma upp då immunsyustemet försvagas av någon orsak, och då ge infektiontecken. (Vanligt exempel på detta är Herpes, bältrosvirus. Detta är också en bakgrund till att provrörsförsök med virus inte kan översättas till klinisk patientverklighet. I provröret saknas ju det immunsystem som patienten har, och som kan modifiera eller hämma virusets aktiviteter.) Denna princip är ju den ortodoxa förklaringen till att HIV-virus ges rollen som orsak till olika sk opportunistiska infektioner: HIV-viruset antas ju sänka immunsystemets förmåga, och därigenom möjliggöra dessa andra sjukdomar. Det är också ostridigt att HIVvirus ofta upträder parallellt med immunsystemförsvagning.
Men den fortfarande obesvarade frågan är om HIV är orsak till denna immunsystemförsvagning, eller om HIVs uppträdande vid immunsystemförsvagning är sekundär på samma sätt som andra opportunistiska infektioner. Detta kan inte avgöras utan systematiska experiment.
Under de första åren av AIDS-historien var det just detta som var normalfallet - nämligen att HIV-virus först påvisades hos personer med starkt nedsatt allmänt hälsotillstånd. Dessa observationer - före HIV-testernas tid - kan omöjligen tas som bevis eller indikator på att HIV orsakar AIDs. Man hade i så fall behövt konstatera att HIV-viruset fanns på plats innan några symtom visade sig, och det kan man inte göra utan särskilda HIV-tester av populationer eller misstänkta men symtomfria och obehandlade fall.
Det är emellertid därefter - efter HIV-testernas införande - ovanligt att HIV-test görs då någon av de trettio sjukdomsbilderna föreligger, om patienten ej tidigare genom HIV-test visats vara HIV-positiv, eller tillhör de sk riskgrupperna. Detta gör att frågan om AIDS kan uppträda utan föregående HIV-infektion överhuvud taget knappast belyses i kliniska praxis.
Föreligger alltså villkor 1? Är det bevisat att HIV inträffar före AIDS i tiden? SVAR: Nej, detta är otillräckligt studerat.
Föreligger alltså villkor 1? Är det bevisat att HIV inträffar före AIDS i tiden?
SVAR: Nej, detta är otillräckligt studerat.
Det är också belagt att HIV-test kan vara positivt utan att någon av de trettio sjukdomsbilderna inträffar eller kommer att inträffa. Det har t ex visats att HIV-positiva i vissa fall i efterhand blivit HIV-negativa.
Föreligger alltså villkor 2? Är det bevisat att där HIV föreligger så inträffar alltid också AIDS ? SVAR: Nej, detta är motbevisat. Så sker inte alltid.
Föreligger alltså villkor 2? Är det bevisat att där HIV föreligger så inträffar alltid också AIDS ?
SVAR: Nej, detta är motbevisat. Så sker inte alltid.
Det uppges dessutom numera vara så att när personer utanför de sk riskgrupperna undantagsvis HIV-testas och befinns vara HIV-positiva, utgår forskarna normalt från att det handlar om ett felaktigt laboratorieprov. När däremot någon som tillhör de sk riskgrupperna befinns ge positivt HIV-svar kontrolleras detta normalt inte ytterligare, utan läggs i stället till grund för patientinformation och behandling. Detta leder bl a med automatik till att de utsedda riskgrupperna bevisas vara riskgrupper, dvs att man återigen utgår från vad som borde bevisas.
Föreligger alltså villkor 3? Är det bevisat att AIDS aldrig förekommer utan att HIV uppträder först? SVAR: Nej, detta är endast tautologiskt, dvs framgår av den självuppfyllande definitionen på AIDS. Frånvaro av HIV-virus innebär inte att man i praktiken är skyddad mot någon av de trettio sjukdomsbilderna. Villkoret kan inte sägas gälla, och är dessutom synnerligen dåligt studerat.
Föreligger alltså villkor 3? Är det bevisat att AIDS aldrig förekommer utan att HIV uppträder först?
SVAR: Nej, detta är endast tautologiskt, dvs framgår av den självuppfyllande definitionen på AIDS. Frånvaro av HIV-virus innebär inte att man i praktiken är skyddad mot någon av de trettio sjukdomsbilderna. Villkoret kan inte sägas gälla, och är dessutom synnerligen dåligt studerat.
En mängd alternativa hypoteser rörande sambanden mellan olika förgiftningstillstånd, andra virus HIV-virus och AIDS har framlagts, utan att ha vederhäftigt tillbakavisats. Konstaterad eller misstänkt HIV-infektion leder som regel även till dramatiska konsekvenser för den drabbades livsföring, varför förmodat HIV-positivas och HIV-negativas levnadsförhållanden i en mängd okontrollerbara avseenden skiljer sig åt. Inte minst drabbas den HIV-positive ofta av stress och ( i västvärlden) av starka cellgifter genom medicinsk behandling, vilka ytterligare undertrycker immunsystemet.
Villkor 4) ovan gäller alltså inte heller. Övriga tänkbara faktorer har inte uteslutits som orsaker
Några kontrollerade vetenskapliga experiment - "dubbelblindtester" - har inte redovisats där slumpvis utvalda personer sig själva ovetande utsatts för HIV-infektion och därefter utvecklats AIDs.
Villkor 5) ovan gäller alltså inte. Kontrollerade experiment har inte genomförts.
Sammanfattning: Begreppen HIV- infektion och AIDS är vetenskapligt och logiskt inkonsistenta. Metoderna för observation av HIV-infektion och AIDS är inkonsistenta och har obevisad giltighet, samt felmarginaler som ligger långt över vad som är acceptabelt. De kliniska observationer som görs och rapporteras ger data som är systematiskt snedvridna: De osäkerheter som finns vad gäller HIV-tester och AIDS-diagnostik utnyttjas av forskare och praktiker för att justera observationsdata så att de faller i linje med hypoteserna, t ex genom olika tolkning av data och behandling av patienter inom och utanför riskgrupperna.
Inget av de nödvändiga villkoren för att orsakssamband mellan HIV-infektion och AIDS har bevisats föreligga.
Några vetenskapliga kontrollerade experiment som visar på sådana orsakssamband har inte redovisats.
Nej. Vid tillämpning av enkla vetenskapliga principer framgår därför att HIV inte kan vetenskapligt konstateras vara orsak till AIDS. Flera av de frågor som skulle behöva besvaras för att kunna fastställa ett orsakssamband har över huvud taget inte ens studerats. Vissa observationer tyder på att orsakssamband omöjligen kan föreligga ( t ex de tillfällen då HIV föreligger utan att AIDS utbryter, de tillfällen då AIDS konstateras föreligga utan att ha föregåtts av känd HIV:infektion.)
En förutsättning för att kunna tala om smitta är att begreppet HIV-infektion är acceptabelt. Eftersom HIV-viruset inte kunnat isoleras är detta alltså redan från början tveksamt. Olika påståenden och iakttagelser rörande smittan är också synnerligen motstridiga, och har varierat allt sedan i början av åttiotalet.
Från början påstods att smittorisk endast förelåg vid blodsmitta, som t ex vid intravenöst drogmissbruk och anala samlag med risk för slemhinnebristning. Senare tillkom påståendet att viruset kunde spridas genom heterosexuella samlag utan blodutgjutelse, och att risken för detta inte var försumbar. Parallellt med dessa riskbilder förbjöds bastuklubbar, formulerades regler för "säker sex", etc.
En rimlig fråga att börja en kritisk granskning med är:
Hur ska man kunna bedöma eller beräkna risken för smittöverföring när man inte med säkerhet ens vet vem som är smittad?
Att själv bära på virus borde vara en första förutsättning för att kunna smitta någon annan. Också de säkraste HIV-tester kan ju vara 98%-iga, och också det är obevisat.. Det kan ju betyda att av 2000 som testat HIV-positivt behöver endast ett 100-tal i själva verket bära på virus.
Från Sverige kan vi hämta ett par exempel som visar att tidigare uppskattade smittorisker kraftigt måste ha överskattats:
Den massmedialt välbekante HIV-mannen lyckades - trots hundratals sexuella förbindelser - enligt massmedia inte smitta en enda av dessa. De senaste årens statistik från SMI visar kraftigt ökande klamydia, gonorre, syfilis etc - men minskande HIV-smitta. Det enda kända skyddet mot smitta är detsamma för samtliga dessa sjukdomar - dvs avstå från sex eller tillämpa sk säker sex, inkl kondom. Det går därför knappast att hänföra den sjunkande HIV-smittan till att svenskar har säkrare sexvanor än tidigare. Detta borde i så fall också medfört att smittöverföring av övriga sjukdomar minskat. I stället måste den sjunkande HIV-smittan hänföras till något annat, tex kraftigt minskad smittförmåga hos virus, förändrad bedömning av osäkra testresultat, eller minskad testning över huvudtaget. Det internationella samfundets mot tredje världen aggressivt framförda recept mot HIV-smitta (=säker sex, återhållsamma sexvanor) har alltså Sverige själv inte lyckats tillämpa, men ändå tydligen minskat smittöverföringen?!
Den massmedialt välbekante HIV-mannen lyckades - trots hundratals sexuella förbindelser - enligt massmedia inte smitta en enda av dessa.
De senaste årens statistik från SMI visar kraftigt ökande klamydia, gonorre, syfilis etc - men minskande HIV-smitta. Det enda kända skyddet mot smitta är detsamma för samtliga dessa sjukdomar - dvs avstå från sex eller tillämpa sk säker sex, inkl kondom. Det går därför knappast att hänföra den sjunkande HIV-smittan till att svenskar har säkrare sexvanor än tidigare. Detta borde i så fall också medfört att smittöverföring av övriga sjukdomar minskat. I stället måste den sjunkande HIV-smittan hänföras till något annat, tex kraftigt minskad smittförmåga hos virus, förändrad bedömning av osäkra testresultat, eller minskad testning över huvudtaget. Det internationella samfundets mot tredje världen aggressivt framförda recept mot HIV-smitta (=säker sex, återhållsamma sexvanor) har alltså Sverige själv inte lyckats tillämpa, men ändå tydligen minskat smittöverföringen?!
Man kan fråga sig hur denna tydligen starkt överskattade smittorisk ändå kan resultera i en "explosiv" smittspridning i södra Afrika?.
En möjlighet är att det finns en väsentlig skillnad mellan "att vara utsatt för smitta" och att "bli smittad", och den skillnaden utgörs av en persons "mottaglighet för smitta". Och om det är så att "mottagligheten för HIV-smitta" är högre i Afrika, därför att den påverkas av näringsstatus, andra sjukdomar, hygieniska förhållanden etc - då är det faktiskt så att Mbeke slagit huvudet på spiken med sitt yttrande att AIDS inte bara kan handla om virus utan också om fattigdom och droger - ett yttrande som alltså retat gallfeber på den internationella medicinska eliten!!!
Är HIV-viruset naturligt eller laboratorieframställt? (se tidigare artiklar)
Vad som uppenbarligen sker i Södra Afrika är att folk i dag dör i större skaror än tidigare, medan medicinska påståenden om orsaker, smittspridning och exakt diagnos vilar på mycket ofullständig och diskutabel grund, i synnerhet när HIV och AIDS är inblandat.
Att endast mindre än hälften av tredje världens mödrar ammar sina barn - bl a till följd av propaganda för flaskuppfödning, förmedlad genom västerländska företag och sjukvårdsinstitutioner, spelar naturligtvis ingen roll för deras immunsystem. (Den under åttiotalet påtvingade återhållsamheten i marknadsföringen har numera helt luckrats upp och propagandan för flaskuppfödning, riktad till nyförlösta mödrar i tredje världen, åter i full gång) Inte heller kan det spela nån roll för barnadödligheten i dessa länder att tillgång till rent dricksvatten (att blanda mjölpulvret med) är en sällsynt lyx.... UNICEF uppskattar att årligen dör 1,5 miljoner spädbarn till följd av flaskuppfödning, genom t ex diarré. Men det är naturligtvis intressantare för sjukvården att söka utveckla vacciner mot spädbarnsdiarréer, än att bidra till rent vatten och naturlig bröstuppfödning.
Det är också enkelt att konstatera att HIV-AIDS-hypotesen ger den för västliga intressen gynnsammast tänkbara förklaring av detta faktum: Negrerna är lösaktiga, där ligger problemet. Varje alternativ förklaring till den ökande dödligheten i Afrika skulle kasta misstänkta skuggor på västliga ekonomiska och industriella intressen. Endast HIV-AIDS-hypotesen kan förlägga all egentlig orsak och skuld till situationen på de drabbade ländernas egen befolkning. Dessutom ger denna hypotes läkemedelsindustrin stora profitmöjligheter. Den amerikanska AIDS-lobbyns krav på intensiva forskningsinsatser kan därmed också tillfredställas med internationella pengar, i stället för med den amerikanska statens, vilket ger starka inrikespolitiska motiv för USAs påtryckningar mot Sydafrika i frågan.
Vad som samtidigt sker i västvärlden är att "AIDS-epidemin" tycks avklinga på olika sätt och dödligheten minska , men inte - som forskare hävdar - pga säkrare sexvanor och effektivare bromsmediciner. Anledningen till "den positiva utvecklingen" är i stället att efter de osäkra HIV-testernas införande har allt fler "friska" HIV-positiva kunnat infogats i statistiken (enligt samma principer som t ex cancerstatistiken friseras) Tillsammans med successivt förändrade testmetoder och diagnoskriterier har detta resulterat i statistiskt sett minskad smittspridning och ökad överlevnad i Väst.
Den internationella AIDS-industrin väntar sig nu stora profitmöjligheter: Regin är professionellt upplagd, publiken är bänkad, skådespelarna på plats, det är bara att ta betalt. Den "positiva utvecklingen" i väst är beviset för att man har fått utvecklingen under kontroll: bromsmediciner, vacciner och sexuppfostran ska säljas till den Tredje Världen som aldrig förr. Det gäller bara att skrämma fram pengarna!!! Och med den förvirring rörande observationsmetoder och statistik som man redan skapat kommer man framöver att godtyckligt kunna "bevisa" precis den utveckling och den effekt av vacciner och behandlingsmetoder som man själv önskar. (Jmf kikkosteexemplet ovan!)
Påståendet att HIV orsakar AIDs är dock inte vetenskapligt grundat. ÄNDÅ finner 5000 "ledande forskare" ur det medicinska etablissemanget det rimligt att sätta sina namn under en försäkran att orsakssamband föreligger. Detta innebär automatiskt att dyra bromsmediciner och omfattande vaccinexperiment är enda hoppet för Sydafrika. Samma medicinska etablissemang kräver långvariga dubbelblindstudier för att godkänna anspråk på läkande förmåga hos traditionella naturmedel .Man kan undra över orsakerna till denna logiska självmotsägelse vad gäller krav på bevis på orsakssamband....
Det är alltså runt deta som "Mbeke-striden" egentligen står. Om nu det i längden blir nån strid, eller om Mbeke tvingas av ekonomiska påtryckningar (från USA m fl ) att krypa till korset, och sälja sitt folk till vetenskapliga experiment, på samma sätt som det under tidigare århundraden har gått under klubban för bomullsplockning. Det får väl historieskrivarna så småningom reda ut.
Ja. man kan naturligtvis fråga sig om det spelar nån roll vad 35 miljoner afrikaner dör av - fattigdom, förgiftningar eller virus. Det finns ju viktigare frågor att diskutera och fördjupa sig i.....?
Men vi kan kanske lära något av rent eget intresse i denna HIV-AIDS-historia, för vi kan komma att få ser många såna här skådespel framöver. Vi kan i HIV-AIDS se receptet på den perfekta sjukdomen, sedd ur läkemedelsindustrins synvinkel. Nästan vilka symtom som helst, patienten kan vara symtomfri i årtionden, skamlig att bära på, svår att diagnosticera , omöjlig att bota, dyr att förebygga, säker dödlig utgång som möjligen kan fördröjas med dyra mediciner och ständig medicinsk övervakning.
Att dessutom kanske hela HIV-AIDS-fenomenet från början till slut är en artificiell produkt, baserad på laboratorieproducerade virus och vetenskapliga illusionskonster vad avser begrepp, mätmetoder, statistik och framför allt information och propaganda gör det verkligen inte sämre. Därmed kan ju det hela upprepas precis när och hur man vill, vilket frigör den medicinska och farmakologiska vetenskapen från det pinsamma beroendet av Naturens fantasilöshet när det gäller att skapa naturliga sjukdomar. Hela det mänskliga genomet ligger ju framför oss att exploatera......
Och med HIV-AIDS har vi åter fastslagit att det viktiga med medicinsk information är inte att ge saklig information till allmänheten. Den medicinska informationen ska gå ut på att "få folk att göra något" - sluta med oskyddad sex, vaccinera sina barn, ta sina bromsmediciner etc. Sen får det vara hur det vill med sanningshalten i i argumenten.
---------------------.
SVT TEXT 135 Sön 16 Jul 13:58:16 Kärnavfall i damm kan hota Östersjön Östersjön hotas av en miljökatastrof om en stor damm med radioaktivt avfall i Estland skulle brista. Det hävdar en dansk miljöexpert. Ett projekt på 150 miljoner kronor har satts igång för att förstärka och inkapsla dammen i Sillamäe ett par mil från gränsen mot Ryssland. Redan nu läcker ca 30 ton radioaktivt avfall till Finska viken varje dag, skriver tidningen Ingeniören. Det danska kärnforskningscentrumet Risö hävdar dock att avfallsdammen inte är något att bekymra sig över.
SIEMs kommentar: Huvuddelen av alla sk politiska problem och frågor handlar om att försöka rätta till - eller i vart fall undkomma - tidgare misstag. De misstag som begås i dag torde nog räcka för att fylla dagen också åt framtidens politiker....
SVT TEXT 136 Mån 10 Jul 15:24:20 UTRIKES 10 JULI Nya fall av galna ko-sjuka i Frankrike Franska myndigheter har låtit nödslak- ta tre boskapsbesättningar med samman- lagt 432 djur sedan tre nya fall av galna ko-sjukan påträffats. Det uppgav i dag jordbruksdepartementet i Paris. Hittills i år har 26 fall av den fruk- tade sjukdomen hittats i Frankrike. Medan man i Storbritannien har hittat över 176 800 smittade djur har dock bara 106 fall påträffats i Frankrike. Men samtidigt som smittspridningen är på väg att avta i Storbritannien ökar den i Frankrike. Förr räknade Frankri- ke med att ha stoppat smittspridningen helt år 2001. Nu sätts inget datum.
SIEMs kommentar: Galna-ko-sjukan återkommer med mindre skov, under de första åren följda av försäkringar att "nu är den slutligen utrotad". Sjukdomens karaktär innebär ju att de politiskt kännbara konsekvenserna kan ligga flera årtionden framåt, och det gör ju att det politiska beslutsfattandet kan äga rum under avslappade och gemytliga former - än så länge. De identifierade fallen kan avfärdas som engångsföreteelser, och livsmedelskontrollen ersättas med allmän "information" till de enskilda konsumenterna som naturligtvis har större förmåga att bedöma riskerna än vad politiker och livsmedelsproducenter har.....?
123 TV4 TEXT 18 JUL 08:02:32 Galna kosjukan ökade stort De brittiska myndigheterna är säkra på att ha funnit 76 fall av den mänskliga formen av galna kosjukan. Det rapport- erade på måndagen den kommitté (SEAC) som regeringen tillsatt särskilt för den dödliga hjärnsjukdomens skull. SEAC sade att på ett år har antalet kända och säkra fall av sjukdomen ökat med 20 30 procent. Sju av dessa människor är fortfarande i livet.
Vi har emellertid anledning att jämföra med AIDS-fenomenet. Också när det gäller Galna-ko-sjukan var vetenskapen redan från början helt på det klara med vad problemet egentligen bestod i. Först i efterhand börjar verkligheten krypa ur säcken, och oroande fakta dimpa ned bland morgonnyheterna. Hur kommer detta sig?
Svaret är att den medicinska expertisen redan från början söker lösa ett politiskt problem, inte ett medicinskt.
Det politiska problemet är att om folk får klart för sig att skrämmande händelser pågår utan att statsmakten har full kontroll över läget, så kan panik utbryta. Paniken kan hota befintliga politiska och ekonomiska maktstrukturer. Den viktigaste politiska uppgiften vid oroande händelser är alltså att sprida budskapet att "man har full kontroll över läget".
Därför kan det krävas att man mycket tidigt och utan någon som helst grund utser en syndabock - t ex ett litet virus, prion eller bogvisir. Genom att offentligt utpeka en sådan syndabock kan man snabbt förklara att "nu har vi testat alla livsmedel/blodprodukter/ miljöer etc/ och sållat bort det som kan vara farligt", och lugnet kan återvända, marknaden kan öppnas igen, och konsumenterna köpa sina varor utan misstänksamma frågor, och det investerade kapitalet få sin avkastning. Alla nöjda.
Sen får man väl efterhand och så småningom sprida lite mer dimma, röja upp bland de mest uppenbara nödlögnerna som kom till i det akuta läget, belöna de lojala lögnarna och bannlysa dem som tredskades, osv. Och är det nödvändigt så får man väl kalla dimman för vetenskap. Alltid är det väl nån som går på det. Så går det ett tag till.
SVT TEXT 106 Tis 18 Jul 08:06:22 Klart för köttmärkning Från och med den 1 september ska det synas på nötköttsförpackningarna i vilket land djuret är slaktat och urbenat. Från 2002 ska det också framgå var djuret är fött och uppfött. Det beslutade EU:s jordbruksministrar i går kväll. Köttet kommer också att få en sifferkod som gör att eventuella smittkällor kan spåras. Märkningen har främst kommit till pga galna kosjukan som spritt oro bland konsumenterna.
SIEMS kommentar: Varför vidta dyra och omfattande åtgärder när man lika bra kan dämpa oron genom lugnande försäkringar och etiketter? På detta sätt kan vi ju också göra galna-ko-sjukan till ett vardagligt inslag i butikerna, ungefär som returförpackningar och extraerbjudanden. Folk får väl vänja sig.
SVT TEXT 141 Tor 13 Jul 20:58:15 EU berett godkänna genmodifierad mat EU-kommissionen sade i dag att det nuvarande stoppet för genmodifierade livsmedel är olagligt och föreslog en snabb återstart av godkännande- processen, uppger nyhetsbyrån Reuters. I mitten av 1998 stoppades nya god- kännanden, men miljökommissionären Margot Wallström säger att storföretag med intressen i genmodifierade livs- medel kan få rätt i EU-domstolen. Kommissionen planerar nu nya stränga regler för innehållsförteckningar och att genmodifierade ingredienser ska kunna spåras. Miljögrupper anklagar EU för att ge efter för USA.
SIEMs kommentar: Vi finner alltså att EU är effektivt för att reglera böjningsgraden på gurkor - vilken konsumenten själv lätt kan observera och värdera - men hjälplöst som skydd mot totalt obegränsade osäkerheter och risker i våra livsmedel. Då överlåter man "ansvaret" till konsumenterna själva, vilka utan mätutrustning, laboratorier och expertutbildning ska ta ställning till riskbilderna med hjälp av en märkning som dessutom lätt försvinner i konsumentledet. (Varifrån kom biffen på skolrestaurangen i dag?........)
SVT TEXT 134 Sön 16 Jul 13:54:45 UTRIKES 16 JULI Barnmat kan ha givit galna ko-sjukan Skolmat och färdig babymat innehållan- de kött kan ha varit en smittkälla för den mänskliga formen av galna ko-sjukan, Creutzfeld-Jacobs sjukdom, i Storbritannien. Allt enligt en undersökningskommission som tillsatts för att specialgranska smittvägar för sjukdomen under 1980-talet. Då fick skol- och barnmat innehålla en typ av maskinurbenade köttrester som i dag är förbjudna. Forskarnas nya teori kan förklara varför så många unga människor smit- tats och dött i sjukdomen, uppger BBC.
SIEMS kommentar: Så EU:s linje är alltså att skolbarnen själva - med hjälp av konsumentmärkning - i framtiden ska kunna avgöra om de vågar äta skolmaten eller ej? För om kommunerna vägrar köpa kött från vissa länder är det väl handelshinder?
SVT TEXT 110 Mån 17 Jul 14:01:32 Snart kommer p-piller för män Brittiska forskare uppger nu att de utvecklat ett p-piller för män som är både säkert och utan biverkningar. Under sex månader har 60 män ätit p-piller varje dag vilket gjort dem tillfälligt infertila. När de sedan slutade äta pillren återgick kroppen till sin normala funktion inom tre månader. Många kvinnor kan av olika orsaker inte använda p-piller. Därför tror forskarna att det nya pillret har en stor marknad. Inom fem år räknar man att ett p-piller för män ska finnas på marknaden.
SIEMs kommentar: 60 personer under 6 månader: Det är alltså tillräckligt för att "forskare" ska kunna förklara ett medel "säkert och utan biverkningar". Trots det märkliga faktum att kemiska läkemedel inte sällan visar sig ha olika verkningar före och efter sitt godkännande som läkemedel . ( Se mer om Läkemedelsbiverkningar här)
00-06-24.
Bästa Ulf Brånell!!! Vi, min fru och jag var på bilresa i tyskland under maj månad. Redan efter en vecka fick min fru urinvägsinfektion. Hon gick då omedelbart till läkare, som undersökte mycket noga och tog blodprov, odling mm. och skrev ut antibiotika 6 tabl.kur. Ngn. dag senare då detta inte hjälpte besökte hon samme läkare och fick nu en annan antibiotika/penicillin. Efter 4 dgr.då vi hade kört vidare till sydtyskland och hon nu fortfarande inte kände sig bra gick hon ytterligare till en läkare/urolog, som nu skrev ut ytterligare en ny penicillin! Detta var en torsdag och dagen därpå fick hon hög feber och frossa. Läkaren där vi varit dagen innan remiterade henne omgående till sjukhus och dit denne läkare sedan anlände ngr. timmar senare. Man satte in antibiotika'Æ&emdash; intraveröst,dropp samt andra mediciner för att få ned febern. Med div. behandlingar samt även ultraröntgen, ytterligare dropp mm. blev hon då "återställd" och kunde skrivas ut efter 6 dgr. Sammantaget ca.20 flaskor dropp inkl. med vätska och näring samt antibiotika. Hemfärden till Sverige gick skapligt bra. Hon var klart mycket medtagen. Efter bara ngr. dgr. hemma fick hon mycket besvärlig diaré. Prover togs. Det var "klorestidia"bakterie, vanlig efter så stark antibiotikakur. För detta gav man ingen antibiotika, utan det gav med sig efter en vecka av sig själv. Någon dag därefter svullnade hennes vänstra handled upp mycket och var alldeles röd inflamerad, fingrarna svullnade upp, samt underarmen. Vi åkte direkt till Huddinge sjukhus akut. Ortoped. Diagnos. Överreaktion på alla antibiotika behandlingar.Inflamerat. Hon fick "Arthotec" + smärtstillande. Efter ngr. dgr. igen blev det hela riktigt illa så vi åkte till sjukhuset igen.En annan läkare, mycket förstående och noggrann. Han ville att någon specialist på Reumatologen skulle undersöka henne. Detta har hon nu gjort och denne läkare säger att det inte är något reumatiskt och inte ngt. farligt/allvarligt, utan en "överreaktion" på all antibiotika.(förgiftning som jag skulle säga) Det sprider sig, förflyttar sig i olika leder, nu från igår även i knälederna, även om det blivit bättre i händerna. Hon har även haft mycket starka smärtor i nacken och korsryggen. Provsvaren skall vi nu få på måndag!! Vi är självklart mycket oroliga vad detta kan vara. Hon har aldrig visat ngr. liknande symptom och det finns inte ngn.reumatisk åkomma i släkten. ..... Med stort tack på förhand
...
-------------
Seminarier i ekologisk medicin på Frälsegården*
ADD ADHD Afte Akupunktur Allergi Alternativ Cancerbehandling Alzheimers sjukdom Amalgamskador Antibiotika Ateroskleros Autism Aspartam
Barnsjukdomar Belastningskador Blåskatarr
Cancer Celluliter Celiaki
C-vitamin
DAMP Den nya medicinen Depression; Diarré Difteri Dyslexi Diet
Hamer Högt blodtryck Hemorrojder Hepatit B Hicka Hjärt- o kärlsjukdomar Homeopati Hormonstörningar Huvudvärk
Influensa Insektsbett Impotens Ischias
Kikhosta Kolik Kronisk trötthet Kurser Kloka Gubben Kloka Gubben & Sanslösa Tanten AB
Läkemedelsbiverkningar Leukemi Lumbago
Mässling Migrän Munblåsor
Sjuka Hus Spädbarnsgulsot Spädbarnskolik Stelkramp
Tandfyllnadsmaterial Tarmrening Tinnitus Trög mage Tungmetallskador Tunntarmsinflammation Tarmproblem, tarmflora
Urinvägsinfektion Utbildning
Vaccinationer Vaccinationsskador Vetenskapskritik WEB-kurs Värk Vårtrötthet;
Åderförkalkning
Överkänslighet Öronljus
Eksem Elallergi Encephalit
Föda hemma Förgiftningssyndrom Förkylning Förlossning Förstoppning Ljusbehandling; FASS Fibromyalgi Fluor
Galna-ko-sjukan Gifter Glutenöverkänslighet Graviditet Gulsot
Nässelfeber Naturmedicinsk mottagning Nyfödda barn
Obstretik Ont i örat Ont i ryggen
Påssjuka Penicillin Polio Pollenallergi
Rådgivning Ryggskott
Sexuella problem Shizofreni